Jakobstads glassfabrik
av Stig kankkonen Forum 1983-16, sida 16-17, 19.10.1983
Av Stig Kankkonen
Jakobstads Glassfabri plats i solen trots priskrig
Det är 55 år sedan Oskar Sundell för första gången stod och sålde sin hemlagade glass på torget i Jakobstad. Skulle någon då ha sagt honom att ett företag som heter Jakobstads Glassfabrik år 1983 tillverkar närmare två miljoner liter av hans glass per år hade han säkert inte trott det. Men dit har utvecklingen lett. Från att ha varit en liten hemindustri i ordets bokstavliga mening har glasstillverkningen i Jakobstad blivit industriell.
Kanske låter två miljoner liter glass mycket, men så värst mycket är det nu inte. Omkring 4 procent av totalproduktionen i Finland.
- Så det är helt klart att vi är en liten glasstillverkare i det här landet, slår glassfabrikens VD Carl-Gustav Sundell fast.
De stora i detta sammanhang är Valio, Paulig och Hemholmen. I den ordningsföljden. I samma “”klass” finns Jakobstad Glassfabrik och Ingman. Men att vara liten betyder inte att man förskonas från den hårda konkurrensvärlden. Det har Jakobstads Glassfabrik och bröderna Sundell sannerligen fått erfara. Av någon anledning har det nästan blivit så att jakobstadsföretaget är en tandvärk för de övriga glasstillverkarna. På frågan vem Jakobstads Class med sin produktion hotar blir det svar Carl-Gustav och Boris Sundell först ger ett rungande skratt.
-
Ja, det frågar man sig verkligen. Trots att vi funderat mycket på saken har det inte lett till resultat. Vi är själva förvånade om det verkligen är så att vår roll är så stor som konkurrenterna gång efter annan tycks tro om man ser på vilka åtgärder de vidtar, säger Carl-Custav Sundell.
-
Men i ärlighetens namn varierar konkurrenternas inställning beroende av vad det är fråga om. När de t.ex.
16
Kampen om den finländska glassmarknaden är minst lika hård och kall som själva glassen. Detta trots att det inte finns fler än fem företag i landet som tillverkar glass i industriell skala. Och fem tillverkare ryms bra. Det menar åtminstone bröderna Sundell som äger Jakobstads Glassfabrik i Jakobstad. Den fabriken svarar för cirka 4 procent av den totala glasstillverk ningen.
Men det hjälper inte att Sundells menar att det finns rum för alla. Deras ”storabröder” förefaller se helt annorlunda på situationen. Det har lett till en konkurrens där priserna dumpas, rykten sprids, kampen förts ner på butiksgolvet. För de tre stora i branschen, Valio, Paulig och Hemholmen, förefaller allt koncentreras i ett ord: marknadsandelar. Kosta vad det kost vill.
155 år har glass tillverkats i Jakobstad. Det började med en hemindustri i ordets bokstavliga mening. I dag kommer 4 procent av landet glass härifrån. R gör upp sin statistik över glassförsäljningen är vi igen så små att vi överhuvudtaget inte ryms med.
Med finns Jakobstads Glassfabrik, eller Sun Ice om man använde produktnamnet, i alla fall. I hela landet svarar de för 4 procent av marknaden. Den siffran är emellertid mycket missvisande. Fabriken har nämligen sitt kärnområde i Vasalän och har först på senare tid sökt sig aningen norrut. Och inom sitt egentliga verksamhetsområde kommer man upp till en marknadsandel på över 50 procent.
Marknadsandelar ja. Det är nyckel VD Carl-Gustav Sundell och försäljningschef Boris Sundell hoppas att det skall bli allmänt med glada miner inom glassbranschen. De anser att alla ryms och att det som nu behövs är samarbete.
Rita Maj Fors är en av dem som har hand om produktionen av glassläckerheterna från Jakobstad.
Undan går det vid det löpandet bandet, Det vet Gretel Sandström och Ingegerd Wiklund.
ordet över alla nyckelord inom glassbranschen. Åtminstone för stortillverkarna. Det har lett till en konkurrenssituation som är i det närmaste absurd.
—- Vi kan för vår del inte överhuvudtaget begripa den politik stortillverkarna företräder. Vad är det för logik i att dumpa priset på glass och sälja med förlust. I synnerhet när det sker under högsäsong då alla har fullt upp med att hinna tillverka det som också annars går år, undrar Boris Sundell, försäljningschef = vid Jakobstads Glassfabrik.
Den enda svar han och många andra kan komma på är, att tanken på ökade marknadsandelar är det allt överskuggande. För att få en större marknadsandel är man beredd att betala. Kosta vad det kosta vill.
- Man kan i dag gott tala om en marknadsandelshysteri, säger CarlGustav Sundell.
Vad den hysterin lett till belyser han med ett exempel: under högsäsong har vissa tillverkare sålt en liter vaniljglass för 4,95 när normalpriset är 15 mark - Det har helt enkelt spårat ur, slår Carl-Gustav Sundell fast.
Jakobstads glassfabrik tillverkar endast och enbart glass av olika slag och i olika form. Men det gör inte deras konkurrenter. De har alla utan undantag också andra produkter. Ett faktum som gör att man inte riktigt konkurrerar på samma villkor. Sundells kan inte ta in på gungorna vad de förlorar på karusellen. Att de därför inte är intresserade av vilka konkurrensformer som helst är klart. Men att en urspårad och överdimensionerad konkurrens inte heller annars tilltalar dem har också en mera principiell sida.
- Vi anser att man förstör branschen med den här vansinneskonkurrensen, Dels blir konsumenterna totalförbryllade när ingen riktigt vet vad normalpriset på glass är. Dels förstör man också marknaden eftersom framtiden blir osäker.
—- Klart är ju att ingen i det oändliga kan sälja glass med förlust. Det betyder att priserna går upp och ner beroende av när olika företag har fått den marknadsandel de bestämt si - för att ta. Och så är det dags för e slumparrond från något annat företags sida, lägger Boris Sundell ut texten.
16/83 FC RUN
Hur inflammerad situationen verkligen är framgår bl.a. av att bröderna Sundell vägrar gå närmare in på vilket av storföretagen som bär huvudansvaret för den negativa utvecklingen. Eller vilket av dem som nu satsat mest på prisdumpning. Eller annat. Företagsnamn vägrar de nämna - Vi anser för vår del att det finns rum och marknad för alla. Vi anser också att ett samarbete i någon form måsten fås till stånd mellan oss glasstillverkare. Ingen vinner på att denhär situationen fortgår, säger de.
- Därför vill vi inte heller peka finger åt något håll. Det skulle vara att bränna broar eller kasta bensin på elden.
Nu är det inte en försämrad marknadssituation för Jakogstads Glassfabrik som gör att man är ”len i mun”. Saken är nämligen den att vansinneskonkurrensen egentligen inte betytt så mycket för dem. Försäljningen har ökat och allt går bra. En ny produktionsanläggning finns redan på pappret och snart börjar grävmaskinerna bereda grunden för den. En ny produktionsanläggning behövs först och främst för att tillfredsställa det redan förefintliga behovet.
- Med den produktion vi i dag har har vi tyvärr varit tvungna att under högsäsongen, från slutet av april till slutet av augusti, sälja ganska mycket ”vi har inte”. Det hoppas vi kunna sluta med när den nya anläggningen blir klar, berättar försäljningschef Boris Sundell.
En ny produktionsanläggning visar naturligtvis klart att man tror på en framtid för Jakobstads Glassfabrik. Man tror också på att det finns en hel del förmåner med att vara lillen bland jättar.
- En av de stora fördelarna är förstås en snabb beslutsprocess. Det betyder i praktiken t.ex. att vi snabbt kan få fram nya produkter, förklarar Boris Sundell.
Att den aspekten inte enbart är teoretisk har fabriken visat under senare tid. Nyhet efter nyhet har presenterats: glass i nya förpackningar, lakritspucken och annat.
- Vi tror på hög kvalitet, produktutveckling och god kundservice. Går det inte att fungera på de villkoren går det inte att fungera alls, slår VD Carl-Gustav Sundell fast.
17