Jordbruket EU-huvudvärk
av Emily von Sydow Forum 1994-15, sida 21, 24.11.1994
Jordbruket
EU-huvudv rk
Droppvis men obönhörligt kommer EU:s svulstiga jordbrukspolitik att urholkas. Den nya generationens jordbrukspolitik kommer att gynna de finländska jordbrukarna, även om de får mindre subsidier.
olika stöd och exportbidrag. dryg hälften av EU:s budget, som för 1994 uppgår till 70 miljarder ecu. Det betyder att 202 miljarder mark detta år går till att upprätthålla och stödja en jordbruksproduktion, som är för intensiv ur miljösynpunkt och för produktiv ur konsumtionssynpunkt.
Vid toppmötet i Köpenhamn förra sommaren tog dåvarande EG första steget mot att öppna dörrarna mot öster, för att ge möjlighet till medlemskap för Central- och Östeuropa. Enkel matematisk extrapolering gör det till en absolut omöjlighet att med nuvarande bidragsregler för lantbruket inlemma de central- och östeuropeiska bönderna i detta schema. EU:s budget skulle helt enkelt spricka och det är ingen intresserad av, ingen förutom möjligen militanta franska bönder.
CAP vill minska överproduktionen
Vad är det då som gör denna fråga så ytterligt politiskt känslig, trots att alla ser nödvändigheten av en revolutionerande omorganisation? Det är inte bara betingat av hänsyn till den politiskt viktiga lantbrukarlobbyni EU, utan också grundat på historiska hänsyn.
Den gemensamma jordbrukspolitiken. CAP, är ett av fundamenten i EU och när man ser på den gemensamma livsmedelsproduktionen som en fredsgarant — (“utan brödbrist, ingen krigsrisk”) — förstår man bättre hur djupt nerbäddad i EU:s grundpelare, som jordbruket är.
I dag sväljer jordbruket, i form av
Emily von Sydow
Men i dag är det inte svältrisken, utan överproduktionen, som är huvudproblemet för EU:s jordbrukspolitik. Överproduktion leder till dumpade priser, som sedan med konstgjorda medel måste hållas uppe för att bönderna inte skall svälta. Följaktligen syftar CAP-reformerna till att minska överproduktionen, men samtidigt eftersträvar man en effektivisering av jordbruket.
Idag finns det en klar koppling mellan produktion och stöd — ju mer man producerar, desto mer stöd får man, även om CAP-reformen delvis lösgjorde vissa direkta länkar. Det är en stödform, som gynnar storbönder, vilket också var en av huvudanledningarna till att det finländska lantbruket kände sig förfördelat i förhållande till sina mellaneuropeiska kolleger, jämfört med vilka det finländska lantbruket får långt mindre stöd.
Oberoende expertgrupp
Den gemensamma jordbrukspolitiken i EU betalas av Tyskland till framför allt de jordbruksintensiva länderna, som Frankrike, Nederländerna och Danmark. En reform av jordbrukspolitiken ommer troligen att frammanas från tyskt håll, men kopplingen får inte vara ör uppenbar.
En oberoende expertgrupp om jordbrukets framtid tillsattes av ekonomidirektoratet, DG II i kommissionen. Oberoende är alltid bra. Då kan man disansera sig när det behövs och sluta rapporten till sin famn, när så passar. Den eddes av dansken Arne Larsen vid institutet för lantbruksekonomi i Köpenhamn. Olika professorer i nationalekonomi, jordbruksekonomer och OECDexperter deltog också i gruppen. Rapportör var Knud Munk vid DG II:s avdelning för utvärdering av strukturfonderna, vilket är logiskt när man läser rapporten.
Den läcktes på sedvanligt sätt först till Financial Fimes, vilket brukar tjäna som en stötdämpare inför att rapporten officiellt publiceras, Före publiceringen kan den ihärdigt dementeras av presstalesmännen på kommissionen. Chefstalesmannen, Bruno Dethomas, sade t.ex. på den dagliga briefingen att någon ny Jordbruksreform hade han inte hört talas om. “Tror ni att vi är masochister? Vihar för endast 18 månader sedan fått igenom en mycket stor och svår jordbruksreform!”
Efter publiceringen är den redan en “förbrukad nyhet” och väcker mindre intresse, trots att den har en enorm sprängkraft. Bara utgångspunkten är ullräcklig för att få håret att resa sig på lantbrukarnas lobbyister: “Målet är att skyddet för (jordbruks-)marknaden inte skall vara större än något annat område i EU:s ekonomi.” Jordbruket skall m.a.o. inte särbehandlas!
Livsmedelsförsörjning och miljöaspekter
Rapporten föreslår en tudelning av jordbrukspolitiken. Å ena sidan skall den handla om ekonomiskt effektiv livsmedelsförsörjning och å andra sidan om jordbrukets sociala och miljömässiga aspekter. Den rena jordbrukspolitiken skall finansieras med minskande jordbrukspengar, som i fallande grad skall gå till prisstöd, med sikte på eliminering av detta om sju-åtta år.
Båda dessa områden är relevanta, men de skall behandlas med olika mediciner, resonerar expertgruppen. vilket ju är precis vad de finländska jordbruksförhandlarna talade om, när de sade att jordbruket är så mycket mer än livsmedelsförsörjning: det är säkerhet och socialpolitik också.
Nej tack till riktad inkomspolitik
Experterna föreslår en riktad inkomstpolitik, vilket lantbrukarnas organisation har varit emot, eftersom det uppfattas som förödmjukande socialbidrag — men kalla det miljöbidrag istället! Syftet är det samma, nämligen att göra det möjligt att hålla landsbygden levande, men utan att tynga jorden med överproduktion och EU:s budget med lagerkostnader.
EU vill sänka jordbrukspriserna närmare världsmarknadsnivå.
Vidare föreslås att priserna sänks ytterligare för att närma sig världsmarknadsnivån. Det kommer i sin tur alt göra alla andra komplicerade begränsningar. som mjölkkvoter och trädesplaner onödiga. Produktionen kommer m.a.o. att minska naturligen, när man tjänar mindre pengar på att producera mer.
Den nyutnämnde budgetkommissionären Erkki Liikanen kämpade visserligen med en kraftig influensa i Luxemburg, men han var klar nog ändå att utnämna jordbruket som en utgiftspost, där det måste finnas bantningsmån.
När Central- och Östeuropas medlemskapsförhandlingar närmar sig, kan Liikanens budgetfolk få en central roll att spela. 21