Kabel-TV öppnar nya vyer i skärgården
av Bo Ingves Forum 1988-20, sida 12-13, 15.12.1988
Ny Teknik tryggar levande skärgård
Open University, den öppna högskolan, är ett välfungerande system i Storbritannien. Programmen är intressanta och omsorgsfullt gjorda, men antalet studerande är trots det inte överväldigande. Detta kan förklaras av att utbildningsmöjligheterna är så utvecklade i industriländerna att det inte finns ett utbrett behov av undervisning per TV.
utvecklingsländerna är situationen däremot en annan. Där är det brist på lärare och kommunikationerna lämnar mycket att önska. Därför har den moderna tekniken kommit som en gudagåva för många fattiga länder. — Det är egentligen fascinerande att man i utvecklingsländerna har kommit betydligt längre då det gäller att utnyttja den modernaste tekniken för undervisningsändamål. T ex i Indien använder man sig av satellitförbindelser för att sända ut läroprogram till byarna, konstaterar direktören för PTV-Tele i sydvästra Finland, Kaj Kivinen.
Föregångar i sydväst
PTV4ele i sydvästra-Finland är på många sätt en föregångare i Finland. Bl a togs Finlands första digitala telefoncentral i bruk på Karpo 1980. Men också i fråga om utbyggandet av små kabelTV-nät ligger man i täten, i sydvästra Finland.
— Tidigare har det varit tal om att det tom behövs ett underlag på upp till 10 000 hushåll innan det lönar sig att bygga ett kabelnät. I experimentsyfte byggde vi 1985 ett kabelTv-nät på Nagu som togs mycket väl emot. Trots att befolkningsunderlaget är litet har byggnadskostnaderna nu redan täckts — med för tillfället 156 abonnenter, konstaterar Kivinen.
På Korpo har ivern inte varit lika stor som i grannkommunen. Till stor del beror det säkert på att man i så gott som hela Korpo kan se Sveriges TV utan att behöva ansluta sig till kabelnätet, vilket inte är fallet i Nag — Egentligen var läget detsamma i Na 1 gu. Till en början var föret mycket trögt, men när nätet väl hade varit i funktion en tid blev det plötsligt liv i luckan och nu är de flesta hushåll redan kopplade till nätet. Jag tror att samma fenomen upprepar sig på Korpo, och därför är vi inte oroliga, konstaterar Jan Törnqvist, som är förman för Korpo telebyrå.
Ihopkopplade kabelnät
Kabelnät lärnpar sig mycket väl för en lokal programproduktion, men för att en egen produktion i praktiken skall kunna fungera krävs det ett visst tittarunderlag.
Av denna orsak torde egna program förbil en utopi i de minsta kabelnäten, men även detta kan bli en realitet om flera små nät kopplas ihop. Och detta är just vad som skett i den åboländska skärgården. Med hjälp av gamla radiolänkar har televerket kopplat ihop kabelnäten på Nagu, Korpo och Dragsfjärd både med varandra och med telestationen I Åbo.
Sammankopplandet av olika små kabelnät behöver inte bli så dyrt som det låter tack vare att man kan använda de gamla radiolänkar som blir lediga i takt med att digitaltekniken tränger undan de gamla systemen.
Inom ramen för detta nät körs bla den s k landskapskanalen som startade 1986. I den sänds dygnet runt nyheter och information rörande landskapet i form av textTV. Tillsvidare finns nyheterna dock enbart på finska, men diskussioner förs också med Åbo Underrättelser om att få tillgång till svenska nyheter som berör landskapet.
Text: Bo Ingves
PTV underhandlar som bäst också med elefonbolaget i Pargas om att få deras kabelTV-nät med ca 1 500 hushåll inkopplat i landskapsnätet. Om detta sker, vilket är roligt, är över 2 500 hushåll inkopplade i jandskapskanalen.
Kabelnäten ger möjlighet till & k fjärrundervisning, vilket innebär att eleverna kan ölja med undervisningen hemma. För att nå också de delar av skärgården som inte täcks av kabelnätet har PTVTele i sydvästra Finland planer på att börja använda en speciell radiolänkteknik som utvecklats | USA och Kanada. Med hjälp av den kan man från centralen på Korpo även nå enskilda hushåll på små öar ute I skärgården.
— Enligt min åsikt är det viktigt att utveckla tanken på fjärrundervisning. Man kan tydligt se att vi går in i en period där vi alla sitter på skolbänken hela livet och med den nya tekniken har man möjlighet att nå de flesta människorna också i skärgården, understryker Kivinen.
För att samla erfarenhet av verksamheten har PTVTele redan börjat med fjärrundervisning för sin egen personal. Programmen förmedlas via landskapskanalen till telehusen i Korpo, Nagu och Dragsfjärd.
— Det är ett mycket smärtfritt sätt att informera och diskutera med personalen ute i skärgården utan att de behöver ta sig in till Åbo, konstaterar Kivinen.
Fiskerikur på video
Nästa steg i strategin för att utveckla fjärrundervisningen är en fiskerikurs på vårkanten som arrangeras i samarbete mellan Väståbolands arbetar- och medborgarinstitut, fiskeriläroanstalten i Pargas och Åbo Akademi, Det speciella med kursen är att den också omfattar fjärrundervisningsavsnitt. Även undervisningsministeriet har fått upp ögonen för fjärrundervisningens möjligheter och stöder fiskerikursen.
— Det krävs samarbete mellan skol- och telemyndigheter för att skapa ett system för fjärrundervisning i hemmen, säger Kaj Kivinen, direktör för PTV-Tele i sydvästra Finland.
20/1988 FÖRUN — Det är närmast nu fråga om att utarbeta en modell för att tekniskt kunna genomföra dylika kurser. Beroende på hur kursen utfaller kommer fjärrundervisningsverksamheten säkert att utvidgas i framtiden, konstaterar Pirjo Cygnell som är rektor för arbetarinstitutet i Dragsfjärd.
Det som både PTV och arbetar- och medborgarinstituten märkt är att det fordrar noggrann planering och ett färdigt manus för att kunna göra ett bra program — Det är otroligt hur mycket arbete det krävs för att få till stånd en fungerande videoundervisning. Därför är fiskerikursen en bra övning, den har en begränsad elevgrupp och är en gemensam nämnare för skärgårdskommunerna, konstaterar Cygneil.
Utvidgning till
Hangö och Ekenäs
Ett mål som hägrar för Kaj Kivinen är att man skulle få med också Hangö och Ekenäs i det gemensamma nätet, det skulle bredda tittarunderlaget betydligt. I detta nu finns det i Nagu, Korpo, Dragsfjärd, Pargas, Ekenäs och Hangö sammanlagt drygt 5 000 hushåll inkopplade i respektive kabelnät.
— Detta skulle redan ge möjlighet att t ex installera betalTV-utrustning hos abonnenterna. På detta sätt kunde man sända en riktad fjärrundervisning, dv s programmet sänds enbart till de elever som betalt kursavgiften, konstaterar Kivinen.
Fast fjärrundervisning är ett bra sätt att nå avsides belägna platser och t ex perso ner som är rörelsehämmade, löser det givetvis inte alla undervisningsproblem. I vissa fall kan det dock vara ett bra komplement för speciellt vuxenundervisningen. På mindre orter ”slits” t ex lärarna i medborgarinstituten ut, de har inte längre något nytt att ge invånarna.
— Dessutom borde det vara fråga om kurser som utmynnar i en examen och därför kräver aktivitet av eleverna, det är ju lätt att byta kanal på TV:n, säger Kivinen.
Skärgårde stor utmaning Skärgårdskommunerna är en stor utmaning för PTVTele i sydvästra Finland. Främst beror detta på områdets geografiska beskaffenhet, det är ju betydligt lättare att dra ledningar på mindre fuktiga områden . . .
På grund av de geografiska förhållandena ställs det stora krav också på t ex skolorna i skärgården. Den moderna videotekniken kunde ypperligt lämpa sig för att underlätta skolundervisningen speciellt under mentförestiden.
De facto har man redan experimenterat med fjärrundervisning i skärgårdsskolorna i Åbolands skärgård. Det har dock tillsvidare endast varit fråga om kortvariga försök. Redan 1982 upprättades en tvåvägs bild- och ljudkontakt mellan skolorna i Korpo och
FÖRUN, 20/1988
Houtskär, men det experimentet pågick endast några dagar.
— Ett problem vi stötte på var en oväntad motvilja bland lärarna och undervisningsmyndigheterna att omfatta de moderna metoderna, berättar Kivinen.
— Nu har sinnena dock öppnats för det nya och möjligheterna att genomföra dylika metoder har därför blivit betydligt bättre. Tekniken har dessutom den allra senaste tiden utvecklats enormt och samtidigt blivit betydligt billigare. Det som krävs är ett intimt samarbete mellan skolmyndigheterna och telemyndigheterna för att få till stånd ett fungerande system med möjlighet till fjärrundervisning i hemmen, understryker Kivinen.
Kustkultur
En annan sak som Kivinen har visioner om är att få till stånd en regelbunden programverksamhet i landskapskanalen.
— I och med att vi har visat att landskapskanalen fungerar har intresset väckts. Det har på ett år skett en markant förändring i inställningen till de möjligheter som kabelTV ger. Eftersom det finns stora svenskspråkiga resurser här, som t ex Åbo Akademi, Åbo Svenska Teater och Rundradion samt ett rikligt kulturliv, finns det stora möjligheter att ge kontinuitet åt en svenskspråkig verksamhet, anser Kivinen.
Det speciellt intressanta med kabelTV är att dess kanalmängd är mycket stor. KabelTV lämpar sig därför mycket väl för en svenskspråkig TV-verksamhet utanför YLEs sändningar.
Förutsättningen är dock att tittarunderlaget är tillräckligt stort så att det verkligen finns resurser för att göra egna program. Som ovan konstaterats krävs det ju yrkesskicklighet och mycket arbete för att göra acceptabla TV-program.
Åbo en logis skämingspunkt
Då det gäller lokala kabelnät med egen produktion ligger Österbotten långt före landets sydligare delar. Närpes NärtTV har ju t ex redan fungerat ”så länge man minns”. I sydvästra Finland var Dragsfjärd först på plats med sin Bruks-TV.
— Men om man tänker på hela Svenskfinland utgör Åbo geografiskt sett en naturliga skärpunkt för finlandssvenskarna. Därifrån kunde man genom linkar koppla ihop kabelnät från Österbotten, Åland och Nyland och därigenom skapa en ”kustkulturkanal” som skulle utgöra ett samlande forum för finlandssvenskarna, säger Kivinen.
Inom detta arbetsområde finns det alltså mycket obruten mark att bearbeta innan resultat börjar skönjas. Det skulle kräva en aktiv organisation för att genomföra ens en del av alla de idéer och möjligheter som kabelTV-+tekniken möjliggör och för att koordinera verksamheten på finlandssvenskt håll. e
HEUREKA…
fortsättning från sid av The Commonwealth Institute i London och sponsrad av IBM -— ambulerat i sju länder sedan starten 1985.
De olika hallarna kommer att domineras av olika teman: Cylinderhallens ”program” täcker världsalltet och livet, Pelarhallen produktion och samhälle, Båghallen ljudets värld o s v. I Pelarhallen finns också Mikrola — datorexpon.
Det största dragplåstret blir med säkerhet Verne-teatern, ”en upplevelseteater”, med världens första kombination av planetarium/superfilmteater. Verne+teatern får också världens första planetarieprojektor med optisk fiberteknik. Superfilm-fish-eyeprojektorn är den första projektorn av detta slag som kan köra ”normal” filmbredd, 35 mm i stället för 70 mm. Premiärprogrammet är en egen produktion, Kaos och kosmos, med manus av Tapio Markkanen och regi av Tapio Suominen. Andra superfilmen blir Chronos som fick Grand Prix vid internationella Omnimax-festivalen 1987.
Övriga Heureka-enheter är Auditorium Virtanen, vetenskapsaffären, och restaurangen — för vilken Arabia specialdesignat servisen Arkhimedes Forte.
Heureka strävar till att vara användarvänligt också genom öppethållningen: 66 timmar i veckan.
Vetenskapsparken — utomhus-Heureka — bjuder redan nu på stenarter från hela Finland, samlade genom benägna donationer från respektive kommuner, på de flesta barrträdsarter iom det arktiska området, och på växterna i Linnés system. Utomhusfaciliteter för utställningar är under utveckling.
Självupplevda fenomen
Heureka skall fungera enligt hands-onprincipen: användarna-gästerna skall genom att själva göra experiment, se problem lösas och engagera sig i processerna kunna fördjupa sina insikter och uppleva upptäckandets glädje. Mottot är: vetenskap är roligt. För alla.
Speciellt satsar Heureka på att öka vetenskapsintresset bland ungdomar. Centret kommer att erbjuda skolorna samarbete bl a i form av att dessa kan integrera planerade specialutställningar i undervisningsprogrammen. Heurekas undervisningsavdelning planerar och producerar färdigt undervisningsmaterial som ”effektiverar” utnyttjandet av besök på centret.
Genom att Heureka också är en representativ expo över finskt forsknings- och industrikunnande, är centret också ett högklassigt exkursionsmål, och lämpar sig väl för t ex receptioner för upp till 1500 personer. (Restaurang Arkhimedes kan erbjuda supéer av buffettyp för 1500 gäster.) Läget ”på väg till flygfältet” gör det lätt att planera in också i pressade tidtabeller på hög nivå.
Heureka inriktar sig inte bara på grupper — framför allt vill centret vara en vägvisare inom vetenskapen för vanliga människor, som bekvämt kan ta sig ut dit genom att ta tåget till Dickursby och gå till fots 300 m sö derut, eller köra ut dit via Ring III — ypperliga parkeringsutrymmen kommer att stå till buds. L 13