Kampen om HIM:s kanslichefspost

av Janne Salonen Forum 1991-11-12, sida 09-11, 26.09.1991

Kanslichef Waklroos

Det kan verka långsökt att söka något samband mellan de s k Kouri-affärerna och myglandet kring vem som skall bli HIM:s kanslichef efter Bror Wanhlroos. Men sambandet finns likväl.

et är en offentlig hemlighet att en rivalitet pågår inom Finlands näringsliv, i vilken de 1e dande affärsbankerna KOP och FBF är flaggskepp för de olika lägren, vilka efter dem bar benämnts ”KOP-sfären” respektive ”FBF-sfären”.

KOP-sfären leds odiskutabelt av KOP:s chefdirektör Jaakko Lassila: denne är därtill i nyckelposition i två andra nyckelbolag inom KOP-sfären: han är försäkrtingskoncernen Pohjolas förvaltningsråds ordförande, samt styrelseordförande för industrikoncernen Repola.

FBF-sfärens ledare däremot har ingen synlig position i FBF:s ledning. och har på senare tid börjat avveckla sina heltidsuppdrag inom näringslivet: denne man är bergsrådet Casimir Ehrnrooth, nyligen pensionerad chefdirektör för skogskoncernen Kymmene, och avgången ordförande för Industrins Centralförbund ICF. Numera utgör styrelseordförandeposten för Kymmene hans synligaste post i näringslivet. Att Ehrnrooth de facto ändå är ledare för FBF-sfären bevisas av att hans protegé. Kymmenes VD Vesa Vainio, nyligen utsågs till Ahti Hirvonens efterträdare som chefdirektör för Unitas-koncernen, FBF:s holdingbolag.

Gammal rivalitet

En viss rivalitet har länge existerat mellan de ledande affärsbankerna och deras något nebulösa ”sfärer”. Denna rivalitet har existerat under så gott som hela självständigheten. Ursprunget var dels språkpolttiskt. och dels cialt: FBF:sfären har traditionellt företrätt det gamla svenska industrikapi F RUN 11—12/199 kanslichefspost

Text: Janne Salone talet, medan KOP-sfären å sin sida har representerat det yngre finskspråkiga. Det fanns t o m en utrikespolitisk skillnad: FBF var traditionellt entente-vänligt och nordiskt och anglosaxiskt orienterat. medan KÖP var tyskorienterat. Denna ursprungliga rivalitet dämpades dock redan tidigt: t ex under 1930-talets depression hade båda bankerna fullt XPp med att hålla sina viktigaste industriklienter flytande. Speciellt KOP genomgick en svår tid genom att skogsbolaget Raumo Wood hotades av konkurs och måste räddas genom en fusion med andra KOP-anknutna industriföretag till industrikoncernen Rauma-Repola. Under kriget och en lång tid efteråt. då t ex hotet om storföretags och bankers nationaliseringar togs på allvar, tvingades den gamla rivaliteten träda i bakgrunden, och banksfärerna kunde tex överenskomma att dela på makten inom den nya Nokia-storkoncernen. som på 1960-talet bildades genom cn fusion av några industritföretag tillhörande vardera banksfären.

På senare tid har rivaliteten dock åter blivit inflammerad, av olika orsaker. Den omedelbara bakgrunden står att finna i olika händelser under den sk ”kasinoboomens” tid 1985—88, speciellt i KOP:s köp av en fientli corner i FBF genom anlitande av bulvaner av Pentti Kouris typ. Detta har av KOP i efterhand betecknats som en defensiv åtgärd, och inom KOP har man hänvisat till FBF:s kuppartade köp av HAB i början av 1980-talet; icke desto mindre representerade KOP:s corner i FBF ett direkt fientligt angrepp på konkurrenten.

“Bara i Finland”

Operationer av detta slag är inte tillåtna tex i England, och har i Finland varit möjliga endast tack vare en mycket bristfällig myndighetsövervakning av landets finansväsen. Orsaken till att Bank of England inte tillåter fientliga operationer stora affärsbanker emellan är att stora affärsbanke vänd

Kampen om…

fortsättnin åtnjuter en implicit men dock verklig samhällsgaranti. Stora affärsbanker kan inte tillåtas kollapsa eftersom detta skulle äventyra hela finanssystemets funktion: myndigheterna är därför tvungna att rädda stora affärsbanker ifall de hotas av konkurs. På grund av att bankerna åtnjuter denna implicita men reella samhällsgaranti har kompetenta övervakande myndigheter ålagt dessa banker en större försiktighet i sin affärsverksamhet än vad övriga företag behöver iaktta. Detta har de övervakande myndigheterna i Finland inte klarat av, utan har tillåtit KOP att spekulera i stor stil i fientliga operationer mot konkurrenten på skattebetalarnas risk — något som i civiliserade länder utan vidare hade resulterat i att centralbanken hade tvingat fram den skyldiga bankledningens avsked.

KOP:s handlande var såtillvida dubbelt förkastligt, eller borde åtminstone ha uppfattats så av en kompetent övervakande myndighet, att KOP:s fientliga corner i FBF direkt framkallade en likadan spekulativ verksamhet av konkurrentbanken, eftersom FBF i en defensiv åtgärd tvingades skydda sig genom att köpa ut KOP:s corner, och därmed själv på samma sätt gjorde sig skyldig till grov spekulation på skattebetalarnas implicita risk.

Devalvering delade lägren

I dessa operationer ligger det omedelbara ursprunget till den bitterhet mellan finansgrupperna som så dramatiskt kom 1 dagen i samband med den sk devalveringskrisen under våren, då KOP aktivt underminerade ICF:s devalveringslinje, och underminerade ICF:s chanser att genomdriva denna.

Lassila, KOP-sfärens portalfigur: när utses hans tronföljare 1 varpå ICF:s ordförande Ehrnrooth avgick, offentligt beskyllande KOP för att ha styrt sina industriklienter i detta sammanhang.

Om Lassilas motiv till saboterandet av devalveringskampanjen är det omöjligt för en utomstående att säga något bestämt. utan att Lassila själv har uttalat sig i saken, men uppenbarligen rör det sig delvis om en geniun åsiktsskillnad: bankmannen Tassilas bedömning av en devalverings skadliga effekter på tex inflationsutvecklingen gjorde att han inte aktivt kunde förespråka en devalvering på samma sätt som tex industrimannen Ehrnrooth har kunnat.

Det är dock påfallande hur negativa bedömningarna om Ehrnrooth därefter har blivit i den KOP-anknutna pressen, speciellt i Aamulehti-koncernens tidnignar (Jaakko Lassila är viceordförande i koncernens förvaltningsråd). Det är knappast heller någon slump att just Aamulehti-koncernens tidningar. bl a Uusi Suomi och Kauppalehti, systematiskt har velat förringa de s k Kouri-avslöjandenas betydelse.

Det är knappast heller något sammanträffande att Kouri-avslöjandena har kommit i Suomen Kuvalehti och i Helsingin Sanomat. Aatos Erkko, styrelseordförande i Sanoma-koncernen. var tidigare även ordförande i KOP:s förvaltningsråd, men avgick år 1990, uppenbarligen i djup oenighet med Lassila om dennes metoder att leda banken. Sedermera har Erkko trivt bättre i Casimir Ehrnrooths sällskap: på Kymmenes senaste bolagsstämma valdes han till styrelsens viceordförande i stället för just Ehrnrooth, som övergick till att bli styrelseordförande.

Bland listan över lustiga sammanträffanden kan även noteras att Suomen - Kuvalehti-redaktören — Harri Saukkomaas bok om Kouri-affärerna (Kuka tarvitsi Pentti Kouria?) nyligen utgavs med Otava som förläggare: Otava är ett förlag med starka band till FBF-sfären.

”‘KOP-partiet” och ””FBF-partiet”

Skiljelinjerna mellan banklägren återspeglar sig även i landets politiska ledning. Inom samlingspartiets ledning finns personer med starka band till KOP och vice versa: vi behöver endast påminna oss KOP:s direktör Matti Korhonen som i den blåröda regeringen verkade som statsminister Holkeris betrodde man i egenskap av statssekreterare i statsrådets kansli. Både i den blåröda och den nuvarande borgerliga regeringen är det speciellt samlingspartistiska ministrar som har kritiserat industrins devalveringslinje. Å andra sidan har centern visat större förståelse för industrins synpunkter. och I sammanhanget är de nappast utan betydelse att skogsägarnas företrädare MTK i devalve ringsfrågan har delat industrins syn. Under devalveringskrisen på våre 11—12/1991 F RU var det ju centern som överraskande starkt ställde sig bakom industrins devalveringslinje, och gav sig endast genom att samlingspartiet gjorde detta till en regeringsiråga.

Industrins — Centralförbund — själv splittrades djupt genom devalveringskrisen, och denna splittring kvarstår fortfarande. Ursprungligen var tanken att Ehrorooth skulle ha fortsatt som ordförande fram till årsskiftet, och efterträtts av Repola-chefen Tauno Matomäki. Efter Ehrnrooths plötsliga avgång utsågs dock ICF:s viceordförande, Neste-chefen Jaakko Ihamuotila till t f ordförande. Genom devalvertingskrisen kan det hända att motståndet inom FBF-lägret till valet av Matomäki har ökat. Tidigare har han i egenskap av chef för ett statsägt bolag inte varit acceptabel som ICF:s ordförande, men genom att privatiseringen av Neste småningom påbörjas kanske detta argument inte längre väger lika tungt.

Bunttas stol i fokus

Det inflammerade läget mellan banksfärerna framgår också tydligt av att ICF:s verkställande direktör Timo Relander, som har varit den starkaste kandidaten till att efterträda Bror Wahlroos som kanslichef på HIM. har fått Centralhandelskammarens VD Matti Aura som sin viktigaste medtävlare. Aura hör klart till KOP-lägret: Jaakko Lassila är ordförande för Centralhandelskammaren, och under devalveringskrisen hörde Centralhandelskammaren till devalveringslinjens synligaste motståndare.

Relander torde dock fortfarande vara den starkaste kandidaten till posten som kanslichef efter Wahlroos, eftersom tjänsten kommer att besättas på föredragning av handels- och industriministern Kauko Juhantalo från centerpartiet. Enligt uppgift är det osannolikt att tjänsten blir föremål för köpslagan på regeringsnivå, inte minst eftersom denna tegering har förklarat sig önska uppnå en högre politisk moral — men inom politiken kan detta likväl inte uteslutas, särskilt som starka krafter inom samlingspartiet, speciellt dess KOP-flygel (dit nya ordföran Eriksson vid HIM: modesta chanser men med bland kandidaterna.

Vuoria vid HIM: nämnd, men inte utnämnd.

Harri Saukkomaa: rapportör om Kouri-affären.

SÅ UKKO AA

Kuka tarvitsi

Vem behövde Kovuri?

Kuka tarvitsi Pentti Kouria? (Vem behövde Pentti Kouri?) heter en färsk bok av Harri Saukkomaa, grävande redaktör vid Suomen Kuvalehti. Boken är en rapport över den finska börshistoriens största aktieaffärer, kasinoboomen och affären Kouri — så långt den hade hunnit i pressläggningsögonblicket, på försommaren. Den Stora Försoningen är alltså inte med.

Speciellt intressant — förutom rapportdelen, är en detaljerad kronologi från 1986—90 och presentation av vinstfördelningen mellan Kouri och KOP samt andra avtals- och finansiella dokument. Saukkomaa betonar att det inte är fråga om en ”instant” bok hoprafsad på några hektiska veckor, utan ett långt och omständigt arbete — men med begränsat tidsvärde, eftersom bilden lever, fortfarande. Som Otavas, förlagets presschef, konstaterade läs den denna höst eller inte alls… RA 9

PENTTI KOURI den Pertti Salolainen dock ej hör) har sett Matti Aura som ”sin” kandidat.

Bror Wahlroos utnämndes ursprungligen på föredragning av dåvarande handels- och industriministern Grels Teir, Sfp, men enligt uppgift gör Sfp ej anspråk på att besätta posten med sin kandidat denna gång, vilket starkt reducerar tex konsultativa tjänstemannen Bo Göran Erikssons möjligheter. En annan tjänsteman inom HIM vars namn har nämnts i sammanhanget är regeringsrådet Matti Vuoria, som betecknas som allmänt borgerlig till sin bakgrund, och som en fördel ifall en relativ ungdom betecknas som sådan, eftersom han är i 40årsåldern.

Timo Relander är dock en tungviktare par exellence som med säkerhet skulle kunna ge ministeriet det starka professionella ledarskap som knappast någon annan av de nämnda kandidaterna kan erbjuda. Inom HIM är det av speciell vikt att ministeriets Icdande tjänsteman. kanslichefen, besitter en utomordentlig kompetens och erfarenhet, eftersom ministrarna helt är beroende av denna sakkunskap i utformningen av industripolitiken. T ex i utformningen av Japans industripolitik under ledningen av HIM:s motsvarighet. MITI, är ministeriets politiska chef totalt irrelevant i sammanhanget. medan dess tjänstemannachef, viceministern, är en nyckelperson.

Det bör dock påpekas i sammanhanget att den föredragande ministern föredrar en kandidat, medan det ä residenten som till sist utnämne anslichefen. Det vore dock en verklig politisk bomb ifall presidenten i detta fall skulle avvika från föredragande ministerns förslag: företrädaren Urho Kekkonen gjorde detta rätt of ta. men den nuvarande presidenten har gjort detta endast i undantagsfall.

Det är sannolikt att bitterheten mellan banklägren småningom åter lägger sig en smula. Jaakko Lassila torde inom en nära framtid avgå med pension från KOP:s ledning, och bergsrådet Casimir Ehrnrooth har å sin sida redan i stor utsträckning dragit sig tillbaka.

I Cassilas fall blir det dock intressant att se ifall hans avgång från KOP:s ledning även innebär hans avgång från övriga centrala poster inom KOP-sfären: han besätter dem nämligen i egenskap av KOP:s representant, eftersom KOP är en storägare i både Pohjola och Repola. På grund av korsägandet inom KOP-sfären uppträder han emellertid även som KOP:s storägare, eftersom de bolag där han innehar nyckelposter även är storägare i själva KOP. Ifall Lassila oaktat sin avgång från KOP:s ledning kvarstår på sina ledande poster 1 KOP-sfärens övriga nyckelföretag, visar detta att Lassila de facto har uppnått positionen som KOP-sfärens huvudägare. trots att han personligen endast innehar jämförelsevis obetydliga aktieposter I berörda företag.

I sig är det inget att förfära sig över att en rivalitet existerar inom näringslivet: ett maktmonopol vore långt mera oroväckande. Driven till sin spets försvårar en sådan rivalitet dock industrins och näringslivets egen intressebevakning.

Man kan förutse att rivaliteten avtar också genom att det utländska ägandet befrias, och genom att det rentav kan bli aktuellt med en sammanslagning av de två ledande affärsbankerna för att skapa en stark inhemsk finansgrupp som förmår hävda sig även i en Internationell jämförelse, och som förmår att slå vakt om att ägandet av Finlands näringsliv åtminstone till sin huvuddel förblir i finländska händer.

11