Kampglatt ”offer” grundar ny kedja smårestauranger

Taggar: Personer: Satu Tiivola Teman: företag

Satu Tiivola: Vi bevittnar ett långsamt mord på familjeföretagen!

Kampaoglatt ”offer” grundar ny kdja smårestaurange ”Kommerserådet är piggt och krytt. Det har rest till landet.” Det är Erik Wellanders berömda exempel ur ”Riktig svenska” om hur det b or d e heta, eftersom ”kommerseråd” är et neutrumord.

Man har blivit van vid, att ett kommerseråd nog i praktiken är ett maskulinum. Men feminina exemplar kan uppbringas, och då är titelns neutrumform kanske bättre än ”riksdagsman” eller ”tjänsteman”.

Ett mycket feminint och mycket färskt kommerseråd är Satu Tiivola, fd Vuoristo, chef för Vuoristo-yhtiöt.

= Vuoristo-koncernen är en spegelbild av sin chef, rörlig, omväxlande, full av nyheter och nya infallsvinklar. Något dödkött hinner knappast uppstå, svaga enheter säljs, takten har på 70-talet tidvis varit hisnande, och nytt kommer i stället. Det temperamentsfulla kommerserådet håller en fart som ibland gör det svårt för medarbetarna att hänga med. De vittnar om att hon håller trådarna i egna händer. ”Makten och ansvaret är i sista hand mina” slår hon fast.

Men praktiken och många företagsledarseminarier har övertygat henne om teamarbetets välsignelser. Det bästa sättet att nå resultat, intygar hon. Vuoristo-yhtiöt har projektgrupper, ledningsgrupper och idégrupper. Tre gånger om året samlas alla ledningsgrupper till en gemensam palaver. — Vi har ett mor-ochbarn-förhållande, säger kommerserådet Tiivola och ser så charmerande ut att man tillåter sig att betvivla det.

En begränsning finns i den rörliga koncernen: mot hotellsidan utvidgar man inte mera. Den binder för mycket kapital. Koncernens knowhow ligger i restaurangbranschen och här satsar man, för tillfället med ett nytt och spännande projekt. Rörligheten kombineras med en säker näsa för vad som ligger i tiden, kanske ibland i framtiden, vilket kan ha sina nackdelar: Haikko kuranstalt väntar antagligen ännu på sin verkliga storhetsperiod, rörelsen har inte gått enligt beräkningarna. Det har blivit mera kongresser och mindre kuranstalt än väntat,

I stället förefaller Vuoristo-yhtiöts senaste inhopp att vara rätt ’timat”. En serie smårestauranger ska grundas i Helsingfors, tio stycken ino de närmaste åren. Den första, Egri, har redan sett dagens ljus invid Adlons borggård. Verksamhetsidén är följande Ö små trivsamma enheter, 60—100 personer

Q liten personal — men god servic Ö låga kostnader (typ: bordssilvret ersätts av rostfritt 9 hyrda lokaler (tidigare var hyrandet osäkert, i dag det enda vettiga på grund av förmögenhetsskatten 0 kvällsöppet, stämningsfull € nationell atmosfär (Egri är ungersk, i september öppnas en fransk restaurang i stadens absoluta centrum med ”gastronomisk atmosfär”, följande i kön är en länge efterlängtad liten trivselrestaurang med typisk finsk mat).

högst

Svårigheterna ligger i att finna lämpliga lokaliteter på de rätta platserna, samt självfallet finansieringen.

Vuoristo-yhtiöt idag:

Omsättning totalt ca 23 miljoner mark. 210 anställda, mot 450 när det var som mest, Personalkostnaderna stiger till ca 42 procent av totalbostnaderna. Enheter Ö Brunnshuset. Den gamla traditionsrika fasta punkten inom det tjuguåttaåriga företaget står för ca 35 procent av omsättningen. Inarbetad institution i Helsingfors nöjesliv, show och dans.

Ö Adlon. Ger fn svårigheter. Luncherna har upphört, de var förlustbringande, nu endast kvällsöppet samt = specialbeställningar under dagstid. Adlon står för 25 procent av omsättningen. Show-linjen bibe hålls. Drivs tv som eget aktiebolag, inte integrerat i koncernen.

0 Haikko gård. Flaggskeppet. Framtidsidé med kuranstalt och professionell fysikalisk vård. Står för 40 procent av omsättningen.

0 Slutligen: ångbåten Runeberg, Dyr i drift — ”men vi älskar den”. Trafikerar om somrarna Helsingfors —Borgå—Haikko.

e Mode-Alexandra, ett litet sidohopp i företagsbilden, men med anor från Satu Tiivolas första företag, Helsinkiläinen Muotihuone.

Sjuttiotalet har sett Espilä och Teatergrillen försvinna ur koncernen; i båda fallen ville lokaliteternas ägare ta över rörelsen. En kort parentes var Societetshuset som köptes 1971, rustades upp i samma anda som Haikko gård, men såldes till Elanto redan två år senare Ännu tidigare fanns den tidigare nämnda Helsinkiläinen Muotihuone, som på sätt och vis fortsatte i Lollo Oy, numera sålt. På restaurangsidan, där Satu Tiivolas avlidne man byggde upp imperiet fanns förutom ständige grundpelaren = Brunnshuset också Societetshuset i Borgå, nu rivet och med tomten utbjuden till försäljning. Restaurang Savanna. Och Broadway-baren med ensamrätt på amerikanska hamburgare under olympiasommaren inte att förglömma!

Det är med andra ord en mycket typisk ”service-koncern” där verksamheten står och faller med personalen. Kommerserådet = Tiivola understryker många gånger dess framträdande roll. — Inom Vuoristoyhtiöt är den kompetent, förstklassig och —Ssällsynt i dagens restaurangvärld — trogen.

Ändå står man nu inför tvånget att minska personalen. Service är dyrt, man kan inte ”maskinera händerna”, de sociala kostnaderna börjar bli svindlande, och det går inte att höja på priserna.

Det är lågkonjunktur.

Nya marknadsföringsknep prövas. Grupper lockas med förmånserbjudanden. Till och med färdiga programpaket.

En märkbar ökning av försäljningen vågar man inte räkna med. Eftersom priserna inte kan höjas, är enda

FORUM 4/197 utvägen: nya kundgrupper måste hittas. Företaget måste leva vidare. Det ansvaret har varje verkställande direktör, men familjeföretagets ledare känner det i sitt eget skinn, Ingen slåss hårdare under en lågkonjunktur.

— I dag är varje familjeföretag i fara, säger Satu Tiivola. Förmögenhetsskatten var 1975 fyra procent, 1976 tre procent. Vet ni vad jag måste förtjäna om året för att kunna betala min förmögenhetsskatt? Över en miljon mark!

Och det är den förmögenheten som håller företaget rullande: restaurangfastigheterna, Haikkos jordområden — själva förutsättningarna för Vuoristoyhtiöts existens.

— Enskilda företag drivs i konkurs om något inte görs. Staten borde lära sig att inse, att de enskilda företagen ger arbete åt över hälften av arbetstagarna i vårt land.

— Privatföretagarna har en ojämlik ställning i samhället. Också om de inte mera kallas ”utsugare” så är det tungt att vara företagare. Framför allt bevittnar vi ett långsamt men säkert mord på familjeföretagen. Satu Tiivola är inte den enda företagsledare som säger så här (men hon gör det med frenesi): — Varför ser inte regeringen helheten och spar i sin egen budget i stället — på de sociala reformerna, som det i och för sig inte är något ont i men som genomförs alltför raskt. Skär ne partistöd och partitidningsstöd!

De politiska söndagstalarna som fortfarande lovar nya reformer gör henne rasande.: Vart går Oy Suomi Ab? I konkurs! Varför använder inte staten företagsforskare liksom andra företag?

Hon grälar dock inte på stimulansprogrammet. Redan ordet piggade upp, säger hon. Och klimatet har äntligen förändrats lite, man har människovärde fastän man är företagare. “Allt vi behöver nu är en chans att överleva”.

Haikko, skötebarnet, «sysselsätter hennes tankar. Enligt planerna skulle denna enhet till 60 procent fungera som kuranstalt. Målet har inte nåtts, Idag kommer 70 procent av omsättningen från kongresser, 15 procent från enskilda beställningar och 15 procent från badgästerna. De utländska gästerna är ca 10 procent.

Satu Tiivola släpper inte idén. Hon tror fullt och fast på den förebyggande vården som den för samhället billigaste sjukvården. — Men varför får vi inte samma fördelar som andra institutioner där stat, kommun eller olika stiftelser är delägare? Vi har minst lika god fackkunskap som fysikalisk vårdanstalt — Det är inte statsbidrag vi anhåller om (vilket andra får!), utan bara att få en andel av den patientvård som samhället bekostar.

Hon underhandlar med medicinalstyrelsen för att få en viss procent av krigsveteranerna, en av de grupper som får socialt bistånd för sin vård.

I dag opererar Haikko främst på kongressmarknaden, men där har det också kärvat till sig ordentligt om man jämför med för några år sedan. Marknadsföringsargumenten är: vacker natur nära Helsingfors, goda utrymmen, äkta herrgårdsatmosfär, samma fördelar som en båtkongress: skaran hålls samlad. En bra profil, men konkurrenter finns trots detta.

Profil — det är för Satu Tiivola ingenting statiskt. Vuoristo-yhtiöts kontinuerliga metamorfos fortsätter. Kampen om pengar, mot oskäliga skatter och andra pålägg och för en privat företagares rätt att trygga företagets och de anställdas framtid.

c 7