Kapitalinkomstbeskattningen och börsuppgången
av Tom Berglund Forum 1992-01, sida 12, 30.01.1992
Kapitalinkomstbeskattningen och börsuppgånge ausse-artad börsuppgång! I H;:: av januari var det här ett faktum på Helsingfors
Fondbörs. En välkommen förändring i jämförelse med 1991, året som ka rakteriserades av fallande börskurser.
En viktig orsak till att aktierna igen börjat framstå som attraktiva placeringar ligger nog i det betänkande offentliggjordes 9 januari i år. Betänkandet som tillkommit vid finansministeriet, skisserar upp en totalreform av vår kapitalbeskattning.
Problemet med vårt nuvarande system är att det lider av en kraftig slagsida. Ränteinkomster beskattas till en låg procent, medan aktieinkomster normalt beskattas till en hög. Slagsidan är uppenbar om vi ser det ur ett börsnoterat företags synvinkel. Om företaget lånar pengar, t ex av ägarna, dras räntan på de lånade medlen av som kostnader för företaget. Ingen skatt i företaget alltså. Innan ränteinkomsterna når ägaren avdras en källskatt som för år 1991 var 10 procent. I år har procentsatsen höjts till 15. Det här i motsats till aktier. För aktiers del innebär vårt nuvarande system att dividendinkomster beskattas till mottagarens marginalinkomst, som varierar från person till person, men som i snitt ligger över 50 procent för aktie-ägarna i vårt land.
stadigt
Kapitalproblem
Följderna av bristen på balans är lätta att observera. Finska företag har upphört med att ta in eget kapital. Det här samtidigt som företagens klena resultat tär på det egna kapital som ackumulerats under goda år. Underskotten finansieras med lån som gör företagen ännu mera sårbara för en fortsatt konjunkturnedgång.
Den här ohållbara trenden i kombination med att de övriga nordiska län 1 derna redan är i färd med att övergå till mera balanserade beskattningsmodeller har inte lämnat stor handlingsfrihet åt våra beslutsfattare. En korrigering mot utjämning av beskattningen av ränteinkomster och inkomster på aktieplaceringar har blivit ett nödtvång. Kommittén har löpt linan ut och stannat för att föreslå en och samma proportionella skattesats för alla kapitalinkomster.
Den beskattning som belastar företagens två huvudsakliga finansieringskällor, eget och främmande kapital, görs alltså likformig. Samtidigt ställer internationaliseringen begränsningar på de skattesatser som kan tillämpas. Vare sig Finland går med i EG eller inte, har hela vår ekonomi med de stora bolagen i spetsen blivit så pass internationell att de finländska myndigheterna saknar praktiska möjligheter att förhindra en kanalisering av beaktansvärda summor till länder där beskattningen är lindrigare. Av den här orsaken har kommittén stannat för en proportionell skattesats på högst 30 procent för samtliga kapitalinkomster med en undre gräns på 25 procent. Om det här faktiskt räcker för att hindra en kapitalflykt återstår att se.
För ränteinkomster innebär 25—30 procent en avsevärd skärpning från nuvarande 15. För att undvika alltför snabba förändringar, föreslår kommittén en gradvis övergång. Efter två år skulle källskatten på ränteinkomster höjas med fem procentenheter. Efter ytterligare två år skulle en ny höjning med fem procentenheter bli aktuell. Möjligheten till en sista höjning som skulle föra upp skattesatsen till 30 procent år 1996 lämnas öppen.
Förenklad modell
På aktiesidan skulle dividendinkomsterna fortsättningsvis vara föremå för det skattegottgörelsesystem vi nu har, Skillnaden är att dividenderna inte mera skulle beskattas enligt den progressiva skatteskala som tillämpas på förvärvsinkomster utan i stället enligt den proportionella skattesats som användes på övriga kapitalinkomster. När man samtidigt planerar en sänkning av bolagens inkomstskatt till skattesatsen — för kapitalinkomster skulle skatten i praktiken betalas direkt av företaget. Aktieägaren skulle få dividenden I handen utan ytterligare överföringar till eller från skattemyndigheterna. Följden är en avsevärd förenkling i jämförelse med vårt nuvarande system för dividendbeskattning.
Bolagsskatten skulle också påverkas av att största delen av bolagens reserveringsmöjligheter skulle avlägsnas. Följden är en skärpning av bolagsbeskattningen som motverkar den sänkta skattesatsen. Enligt vissa uträkningar skulle sänkningen rentav helt neutraliseras.
Då försäljningsvinster enligt förslaget skulle beskattas på samma sätt som övriga kapitalinkomster, skulle ackumulerandet av pengar i bolagen bli mindre attraktivt än hittills. En vinstmark som inte betalas ut i form av dividend skulle först beskattas med samma procent som den utbetalade vinstmarken. Då den innehållna marken tillför värde åt aktierna i bolaget, kommer den på nytt att beskattas som försäljningsvinst om ägaren väljer att sälja sin aktie.
Aktivare aktiemarknad
Det här gör det mera attraktivt för bolagen att betala ut erhållna vinster i stället för att återinvestera dem. Finansieringen av företagets verksamhet skulle då förutsätta att bortfallet kompenseras med nyemissioner. Det här innebär en klar ökning av aktiviteten kring aktiemarknaden! En intressant detalj som inte direkt berörs av förslaget är att hela denna aktivitet underlättas av övergången till pappersfri aktiemarknad som stegvis kommer att förverkligas under detta årtionde. Överlag kommer en reform av kapitalinkomstbeskattningen enligt kommitténs förslag att föra med sig en rejäl puff för vår aktiemarknad. Vågar vi då lita på att förslagen går igenom? Här får man bara erinra sig att alternativ saknas. Vår ekonomiska grundtrygghet förutsätter att vi har företag med en högre risktolerans än de har i dag. En högre risktolerans åter tillkommer bara om företagen har en större andel eget kapital. För att mera eget kapital skall tillskjutas måste aktieägandet bli mera attraktivt! e 1/1992 FORUN,