Kari Nars

av Håkan Nylund Forum 1984-02, sida 08-09, 01.02.1984

Taggar: Bolag: HAB Personer: Kari Nars Teman: banker

EH Kari Nars’ huvudsakliga arbetsgivare före HAB var Finlands Bank, förutom en fyra års sejour hos Internationella Valutafonden i Washington och två år som direktör hos Näringslivets Delegation, EVA. Under tiden har han också hunnit etablera sig både praktiskt och akademiskt som valutaexpert. Hur ter sig steget från makroplanet till mikronivån — Finlands Bank är ju en mycket typisk centralbank, en monopolmyndighet som säger var skåpet skall stå. Bankerna måste anpassa sig centralbankens bestämmelser, till den ekonomiska utvecklingen och företagsvärldens utsikter. Den uppenbara förändringen är att det nu gäller att fördela en knapphet så lönsamt som möjligt, konstaterar Kari Nars. Lönsambheten är ett nödvändigt mål för att verksamheten skall stå på stabil grund, men den måste förenas med ansvar för kunderna och personalen.

Ingen utpräglad teoretike — Förändringen i min situation kunde jämföras med handeln: jag har flyttat från partihandeln till detaljistplanet. Jag har aldrig sett mig såsom någon utpräglad teoretiker, berättar Nars, På Finlands Bank arbetade jag ju med valutafrågor och östhandeln, bägge områden där besluten och kontakterna rörde företagen. Styrelsearbetet i Schauman och Musik-Fazer har också gett erfarenhet från företagsvärlden.

Utomlands är hopp mellan företagen, den akademiska världen och den offentliga sektorn betydligt vanligare än i Finland, och Nears ser detta som en svaghet. — Övergångar från den offentliga sektorn till den privata sker i tillräcklig utsträckning, t ex från Finlands Bank eller ministerierna till företag och intresseorganisationer, men svagheten är att strömmen inte går i den andra riktningen. Med mer folk inom förvaltningen som vet hur man verkar inom näringslivet skulle både beslutsunderlagen samt beredningen, och kvaliteten på besluten förbättras. Inom den akademiska världen är det också svårt att få tillräcklig bredd på undervisningen utan erfarenhet från den praktiska sidan.

mmm — —Ä— on

— Det behövs därför en mer differentierad lönepolitik inom den offentliga sektorn så att man kan attrahera personer frå näringslivet. Överenskommelsen inom kommunsektorn om personliga lönepåslag är ett steg i rätt riktning, påperkar Nars.

Med sig i bagaget från centralbanken har Nars inte någon ämbetsmannasyn på ledarskap och organisationer, utan bekänner sig helt till dagens ideer om decentralisering och resultatansvar. — Decentralisering som fördelar ansvaret och beslutsfattandet också åt fältet höjer kvaliteten på arbetet. Människorna och regionerna är så olika, att det bästa resultatet uppnås ge nom att ge valmöjligheter för lokal expertis och lokala bedömningar Huvudkontoret kan ge stöd och allmänna direktiv, och bör givetvis även ha specialexpertis.

Fördel med två på toppen

Huvudkontoret på Helsingfors Aktiebank stärktes i alla fall genom att man enligt amerikanskt mönster gick in för en tudelad högsta ledning med Olli Ikkala som styrelseordförande med ansvar för det strategiska planet och Nars som VD och operativ chef. Modellen börjar sakta bli

Av HÅKAN NYLUND

När Helsingfors Aktiebank i augusti i fjol gjorde slut på spekulationerna kring valet av chefdirektör Filip Petterssons efterträdare var reaktionen överraskad och positiv, Banken slog vakt om kontinuiteten genom att internrekrytera Olli Ikkala till chefdirektör och styrelseordförande, och hämtade in en färsk kraft i form av ekon dr Kari Nars från sin i dagens läge viktigaste motspelare, Finlands Bank. Efter sin praktikanttid under hösten har Nars nu suttit på VD-stolen i en månad, och redogör här för hur bytet från ”partihandeln till detaljhandeln” ter sig.

vanligare, och Kari Nars ser inga inbyggda risker för konflikter. — Systemet har varit ovanligt hos oss, eftersom världen förr förändrades långsammare och var mindre komplicerad och därmed var det lättare för en man att hålla i trådarna. Idag måste chefen vara med i så många olika sammanhangatt det redan rent fysiskt är svårt att hinna med allt. Med två man är det lättare, och därför är systemet starkt på kommande också hos oss, konstaterar Nars och pekar på företag som Schauman och Rosenlew.

Diskussionen i och kring bankvärlden har redan en längre tid kretsat kring räntefrågan, men de breda nationalekonomiska perspektiven har ofta dolt den mer dagsnära aspekten i problematiken: bankernas ansträngda lönsamhet. Nöden klappar visserligen inte på dörrarna längs Alexandersgaten, men ser man t ex till bankernas resultat framgår allvaret, och Kari Nars konstaterar öppet: — 1 internationell jämförelse är våra banker fattiga som kyrkråttor! Se bara till Sverige, där S-E-banken år 1983 uppvisar en vinst på grovt räknat 2 miljarder SEK, eller Norge där trenden är densamma. Bankernas verkliga resultat för år 1983 kommer här i Finland att bli dåligt.

— Tidigare hade bankerna väl tilltagna marginaler på vissa tjänster såsom valutahandeln, garantier mm, och kunde därför ge andra tjänster gratis eller till underpris, säger Nars. Nu har en betydande del av marginalerna försvunnit, men priserna på många tjänster är fortfarande låga, eller gratis som flertalet av dem för gemene man. Servicen är också tekniskt sett högtstående med kassorna on-line etc.

— Prissättningen inom bankväsendet måste därför i högre grad börja ske enligt kostnad, samtidigt som de allmänna kostnaderna trimmas. Då priset på råvaran — pengar — stigit så högt som t o m 17,5 procent samtidigt som utförsäljningspriset i genomsnitt är maximalt 10 procent så går ekvationen inte ihop, understryker Nars. Depositionsräntan är visserligen klart lägre, men Finlands Banks andel av bankernas penningförsörjning är så stor att sa xen biter. Kostnaderna måste fås ned och intäkterna upp.

Nars måla att minska kostnaderna skall inte tolkas som en plan att skära ned på kontorsnätet: — Med den nuvarande straffräntepolitiken är alla 114 filialer lönsamma — Det har visserligen skett en öppning i räntepolitiken genom att högre ränta tilllåtits för vissa krediter som kundväxlar, men i stort håller 10-procentstaket. Bankerna har ju snabbt varit tvungna att anpassat sig till Finlands Banks penningpolitik, konstaterar Nars, som räknar med att 1984 blir ett pinans år för den som behöver markkrediter.

Tyngdpunkten till London

De finländska bankernas intresse att segla ut på vidare internationella vatten från den strama finländska penningmarknaden har varit och är stort, och HAB har länge gett den internationella verksamheten hög prioritet, bl a är som enda bank alla filialkontor direkt anslutna till det internationella SWIFTnätet. HAB har internationaliserat genom utländska participationsbanker, men meddelade vid årsskiftet om en omdisposition av resurserna, Banken drog sig ur Hanse Bank i Luxemburg, och sålde sin 10 procents andel till majoritetspartnern, Landesbank Schleswig-Holstein Girozentrale. Tyngdpunkten överflyttas i stället på participationsbanken i London, Arbuthnot Latham Bank. Varför, Kari Nars — Hanse Bank var inte längre så intressant, eftersom Luxemburg numera för en mera tynande tillvaro som bankcentrum. Vissa orosmoln fanns också genom att de tyska myndigheterna kan ställa nya kontrollkrav på de tyska bankerna, och skattemässigt är Luxemburg mindre fördelaktigt än London. London är överlägset som bankcentrum och har bara stärkt sin ställning, anser Nars. Rushen till London kan verka som överetablering, men där finns business åt alla ca 400 banker. Det är helt enkelt samma fenomen som i gamla han 2/84 F RU delsstäder: alla guldsmeder finns längs en gata, alla matthandlare vid en annan.

Trenden förefaller i övrigt att gå emot participationsbankerna, flere banker har dragit sig ur sina och grundat egna dotterbanker, men HAB fortsätter sin satsning och skall delta i fördubblingen av aktiekapitalet i Arbuthnot Lathams ägarbolag, Dow Scandia Holdings. Kari Nars pekar på särdragen i HAB:s satsning: — Arbuthnot Latham är inte vilken participationsbank som helst, utan en äkta 150 år gammal, väletablerad merchant bank med den ställning och de rättigheter — bl a billig finansiering från Bank of England — det medför. Sådana är nu mycket svåra att komma över.

Äkta merchant ban — Som merchant bank har Arbuthnot Latham ett brett verksamhetsfält utöver banking, de ca 70 bolag som gruppen består av erbjuder expertis vid företagsköp, sköter investeringsfonder, bostadsfinansiering, handelskrediter, factoring, etc. Så länge delägarna har gemensamma intressen fungerar en participationsbank, och vi har varit nöjda. De nordiska intressenterna i holdingbolaget, Sundsvallsbanken, Forretningsbanken från Trondheim och HAB, vilka alla har en 16 procent andel, är alla i samma storleksklass, och samarbetet med schweiziska Dow Banking Corporation har också fungerat väl, konstaterar Kari Nars. Genom banken kan vi erbjuda våra kunder service från en förstklassig institution i deras internationella affärer, och som placering har engagemanget i London också varit mycket bra. Gruppen äger också en bank i Fjärran Östern, Arbuthnot Latham Asia Ltd, som är aktiv i Singapore.

Trots att tyngdpunkten lagts på London har HAB också ett fotfäste i den fransktalande delen av världen genom en liten andel i Parisbaserade Banque Transatlantique. — Vissa av våra kunder har behövt den servicen, och nyttan har varit större än vi kanske först trodde, förklarar VD Kari Nars.

Inom det banktekniska området ser Nars inte några stora och genomgripande omvälvningar på kommande inom de närmaste åren. — Utvecklingen har gått så långt hos oss, internationellt sett, att det är svårt att radikalt gå vidare. Företagsterminalerna är på kommande, och bankautomaterna och plastpengarna utvecklas vidare. Men så gott som hela banksystemet fungerar idag på realtid, lönerna går nästan helt in på bankkonton, räkningar betalas med bankgiro och kontoöverföringar, plastpengarna avancerar. Vi har i själva verket smugit ganska långt in i det kontantlösa samhället, anser Kari Nars.