Karjalainens aha-upplevelse
av I J Forum 1976-18, sida 05, 17.11.1976
FORUM. 18 : 7 leoaren
Karjalainens aha-upplevelse
CENTERPARTIET HAR RYKTE om sig att vara notoriskt ointresserat av ekonomiska frågor.
Av den anledningen framstår ekonomi- och kansliminister Ahti Karjalainens ekonomiskt-politiska ställningstaganden under senare tid i än skarpare relief. Redan i samband med budgetens publicering tog han kraftfullt ståndpunkt till förmån för införandet av mervärdesskatt, ”om inte på denna regerings initiativ så i varje fall nästa”.
Nu har Karjalainen vid Bankföreningens årligen återkommande diskussionsdag med tidningspressen summerat sina ställningstagande till en mängd ekonomiska frågor, och i många fall backat upp rekommendationer som ekonomisk expertis redan länge sökt vinna gehör för.
Karjalainen konstaterade att rörelsefriheten för en ekonomisk politik under sådana förhållanden är ytterst kringskuren. Den industriella produktionen har stampat på stället de senaste tre åren och han ansåg att en tillväxt un der nollnivå inte var otänkbar under några år framåt. Det betyder adjö till ökat -välstånd för en lång tid framöver. Det betyder oerhörda sysselsättningsproblem — redan nu väntas allmänt att permitteringsvarslen skall tillta och en verklig våg infalla i januari nästa år.
Inkomstpolitiken kommer under sådana villkor att få ställa in sig på en helt ny våglängd. Karjalainen gisslade löneglidningarna där både arbetstagar- och arbetsgivarparter syndat lika mycket, och underströk skarpt att löneglidningarna inte får tas till bas för löneunderhandlingarna följande avtalsrond. ”Då sjunker vi slutligt ned i kärret, där vi nu redan befinner oss om inte upp till halsen, så åtminstone till armhälorna.”
RENT LOGISKT skulle man ju tycka att när någon förtjänar bra, så skulle hans möjligheter att spara också vara bättre. Trots ständiga och kännbara löneökningar har emellertid sparsamheten bokstavligt talat varit p sparlåga. Boven är förstås inflationen. Kanske också ” att löntagarens talan har förts av mäktiga förbund, me ingen kraftorganisation har pressat frambättre villkor :för spararen.
Nu när penningbristen känns i vars mans börs och skattebjörnen tar strupgrepp, då vaknar insikten om att pengarna också borde räcka till för sparande. Karjalainen: ”Utan sparande rullar inte samhällets hjul, . vare sedan det ekopBomiska systemet vilket som helst”.
MÅ EN STILLA FÖRUNDRAN TILLÅTAS över att denna Insikt först nu drabbat de politiska beslutsfattarna. Nu talas ömt om småspararen, om möjligheterna att trygga besparingarnas reella värde, och om vikten att öppna ett mångsidigare utbud av sparformer vid sidan av det vanliga banksparandet.
Regeringen har behandlat grundandet av investeringsbolag som skulle ge just:småspararna en möjlighet till värdepapperssparande och det är troligt att en proposition kommer att avlåtas den allra närmaste framtiden. Tidpunkten vore ytterst lämplig, med dagens låga börskurser. | Samtidigt kritiserade Karjalainen att man skiljer på sparande och sparande, och genom beskattning bromsar vissa former av sparande medan andra — bankdepositionerna — är skattefria. Vi kunde inte ha sagt det bättre själv.
Bara genom sparande kan den inre kapitalbildningen inom företagen befrämjas, dén som möjliggör en rationell och långsiktig verksamhet och minskar företagens beroende av konjunkturer, banker och förändringar i penningmarknaden. .
Också om det var glädjande att höra om minister Karjalainens aha-upplevelse visavi sparandet, så kan alla vällovliga försök att öka sparsamheten i alla dess former fortfarande kullkastas av samma gamla envist i hållande fenomen. Inflationen. 1 OC