K.Hartwall i Sibbo: Från kork till container

av Fredrik Nars Forum 1998-03, sida 42-43, 26.03.1998

Taggar: Teman: företag

KHartwalls nutid och framtid samlade kring bolagets buvudprodukt rullcontainern I det nybyggda Zinkbuset. Frv.VD Jobn Hartwall, sonen Jerker Hartwall, brorsonen Victor Hartwall och tekniska direktören Seppo Honkanen.

FAMILJEBOLAGET K.HARTWALL TILLVERKAR RULLCONTAINERS

FÖR MEJERIER OCH DAGLIGVARUHANDELN. AFFÄRSIDÉN ÄR — OCH HAR LÄNGE VARIT — ATT KOMBINERA LOGISTIK MED EXPONERING AV DAGLIGVAROR.

Söderkulla i Sibbo tar familjebolaget K.Hartwalls VD John Hartwall emot i fabrikens andra våning. Från mötesrummet kan man se ut över arbetsgolvet dä bolagets huvudprodukt,rullcontainers, svetsas ihop. Rullcontainers används bl.a. av mejerier för transport och exponering av sina produkter.

”Vår businessidé är att kombinera logistik med exponering i matbutiker”, säger han. Det innebär att bolaget producerar ställningar på hjul för produkter - t.ex. mjölk. smör, etc som lastas i mejerierna och sedan står ilivsmedelsbutikerna för kunderna att ta ifrån. K.Hartwalls huvudprodukt, rullcontainers till mejerier, står för ungefär hälften av bolagets omsättning på ca 100 Mmk. Rullcontainers för dagligvaruhandeln står för ca 20 Mmk. Därutöver gör bolaget exponeringsställ för läskedrycker, möbler till IKEA och bedriver import- och agenturverksamhet. John Hartwall tror att speciellt exponeringsställen för läskdrycker har tillväxtpotential i framtiden.

Mejerierna som använder rullcontainers har förstått innebörden av smarta logistiska lösningar: ”De skandinaviska mejerierna har varit värdsledande vad gäller logistik”, säger John Hartwall.

Familjeband förpliktar

John Hartwall äger själv hälften av K Hartwall som idag sysselsätter 140 personer. Den andra hälften ägs av hans storebror Erik Hartwall, vice styrelseordförande i det 20 gånger större börsnoterade bryggeriet Oy Hartwall Ab. där släkten Hartwall är majoritsägare. De två bolagen har dock alltid varit separata.

Från barnsben fick de två bröderna följa med företagandet. Som små fick de svara i telefon och ta emot beställningar, då deras mamma Wanda skötte försäljningen och administrationen inom K.Hartwall. Senare blev Erik YD 1965-70 och 1986 tog John över. John berättar: ”Pappa sade att det väcker uppmärksamhet bland kunder då säljare och företag har samma namn men det förpliktar”. Även idag arbetar många familjemedlemmar i företaget: Johns två brorsöner Victor och Kaj FORUM NR 3/98

Erik, sonen Jerker, blivande svärsonen Stefan Svanljung och svågern Nisse Virta. Skapar det problem ”Att leda familjemedlemmar är kanske inte helt enkelt. Det har sina sidor, men fördelarna överväger”, säger John. ”Familjebanden skall vara en källa till styrka och de förpliktar”. Han fortsätter: ”Familjemedilemmarna borde dock vara ute i andra bolag och lära sig - det har vi kanske lite förbisett”.

K Hartwall har bakom sig ett stort projekt: investeringen i galvaniseringslinjen i det nya s.k. Zinkhuset. Galvaniseringslinjen - som förser deras rullcontainers med ett tunt ytlager av zink på elektrolytisk väg - finns i det nybyggda s.k. Zinkhuset. K. Hartwall går därmed som kärringen mot strömmen i outsourcing-trenden och tar en större del av förädlingsprocessen under eget tak. Som orsak till storinvesteringen anger John Hartwall kapacitetsproblem, som tog sig uttryck i högre administrativa och logistiska kostnader.

Kapacitetsproblem fick bolaget före jul då flera stora kunder beslöt att beställa 8 000 läskedrycksställ. Den normala personalen på 140 personer räckte inte till, mera behövdes för att klara ordern Tekniska direktören Seppo Honkanen berättar: ”Utan möjlighet till korttidsanställda skulle vi aldrig ha klarat ordern. I detta fall hade Sibbo arbetsförmedlingsbyrå en mycket bra och affärsmässig attityd till våra behov. Vi hade som bäst 60 korttidsanställda under 3 månader. Av dessa heltidsanställde vi sedan 5”. John Hartwall bar svårt att förstå Metallförbundets PerErik Lundhs negativa inställning till korttidsanställningar.

”Kotirouvastrategi”

Av K.Hartwalls produktion går 75 procent på export. John Hartwall berättar: ”Alla de traditionella internationaliseringssätten kändes lika omöjliga. Vårt dotterbolag i Norge i slutet av 80-talet gick åt pipan: det var dyrt och fick mycket litet till stånd”. Då gick bolaget varsammare fram och beslöt sig för att välja ”Kotirouvastrategin’ som sin internationaliseringsstrategi. Den började med att de hittade en finländsk hemmafru i Holland som började kontakta potentiella kunder som YD sedan besökte. ”Fördelen med denna strategi är att FORUM NR 3/9 den dels är mycket kostnadseffektiv, dels att företagets identitet hålls oförändrad:kunderna har att göra med fabriken och mig personligen. Förtroende är A och O om man vill göra exportaffärer.

”Största exportlandet är Storbritannien. I Finland har bolaget en konkurrent i Elpi Roll Containers som är ungefär lika stort som K.Hartwalls rullcontainerverksamhet, ca 60 Mmk. Båda bolagen är lika kraftigt inriktade på export.

K Hartwall har vuxit mycket kraftigt under 90-talet. 1992-95 växte omsättningen med en årligt takt på hela 30-43 procent, vilket tyder på att kotirouvastrategin bet. Men 1996 bröts tillväxten. ”Bygget av Zinkhuset krävde mycket av våra resurser, andra saker blev då lidande”, säger John Hartwall och konstaterar även att 100-miljonersgränsen kan ses som en psykologisk barriär där ett företags organisation måste utvecklas. ”Det kan vara en smärtsam process för personalen och sätter nya krav på teamwork, information och kommunikation”.

Även lönsamheten blev negativ för första gången på tre år. Men nu ser han positivt på framtiden: ”Vi lärde oss mycket genom storinvesteringen. Nu är det bara att fräsa på. 1997 gör vi break-even. Nu satsar vi mer resurser på marknadsföring och får en bredare kundbas. Han gillar även att euron kommer: ”Vi har som princip att inte diskutera valutafluktuationer med våra kunder, det är ju inte deras problem. Det blir skönt då euron kommer”.

Varför är K Hartwall fortfarande ett

KRAFTIG TILLVÄXT

Omsättning och Mmnk vinst efter fin. poster 90-96

Källa K Harewal 90 91 92 93 94-95 -96

Under fyra års tid växte K.Hartwall med 30-43 procent årligen. 1996 tog tillväxten slut, främst p.g.a. att bolagets storinvestering krävde mycket av bolagets resurse kommanditbolag, där ägaren är ansvarig med hela sin förmögenhet för bolaget ”Det har åtminstone inte varit någon nackdel. Vi har vissa skattetekniska fördelar av kommanditbolagsformen. Vad gäller risk, så vill ju bankdirektören gärna se att ägaren tar en reell risk”

Från kork till container

K Hartwall bar sedan dess grundande 1932 varit ett eget företag, skilt från dryckesbolaget Hartwall, som grundades redan 1836. Bolagens väg har visserligen korsats många gånger. K Hartwall grundades 1932 av Johns farfar ingenjör Erik Hartwall d.ä. då han pensionerades - han var styrelseordförande i Hartwalls vattenfabrik - i Gumbostrand under namnet Rönväs verkstad. Företagets första produkt var ståltrådsdelen, s.k. trådschackel, till patentkorkar i porslin. Till att börja med var största kunden Hartwalls vattenfabrik.

Vid Eriks frånfälle 1939 tog hans son Kay Hartwall över. Då ombildades Rönnäs verkstad till Kommanditbolaget K Hartwall Kommandiittiyhtiö. När den s.kAlkakorken gjorde entré var K.Hartwall tvungen att söka nya produkter saxsprinten blev lösningen.

Under en resa i Sverige 1954 väcktes Kay Hartwalls intresse för bilbälten. Den kom att bli den dominerande verksamheten under 70- och 80-talet. Under denna tid lärde sig bolaget hur det var att producera åt krävande kunder som Saab-Valmet och Volvo. Detta har bolaget haft nytta av sedan dess, inte minst i sina leveranser idag till krävande IKEA. Volvo krävde 1979 en kvalitetshandbok, en bok som K Hartwall knåpade ihop på egen hand. ”Då lärde vi oss en massa om bl.a. mottagningskontroll, statistisk produktionskontroll och slutkontroll”, berättar John. 1982 fick bolaget Kvalitetstekniska föreningens kvalitetspris och 1994 beviljades bolaget ISO 9002kvalitetscertifikatet.

Tidigare, i mitten av 60-talet, lades dock grunden till dagens verksamhet. Då började bolaget producera exponeringsställ och kundvagnar till nyintroducerade självbetjäningsbutiker. Redan då förenade bolaget det som var logistiskt fiffigt med exponering. Ett koncept som bolaget fortsätter att bygga vidare på. & Fredrik Nars