Kina upp till kamp mot inflationen
av Erkki Olin Forum 1988-18, sida 17, 17.11.1988
KINA 1989:
Text: P-E Paul
Bättre samordning mellan finans- och penningpoliti | mitten av oktober fastställde Kinas regering ett omfattande program för att motarbeta inflationen. Ordet ”motarbeta” är betydelsefullt. Som ae realister de kinesiska ledarna är, talar de avsiktligt inte om att ”stoppa” inflationen. De räknar med en gradvis uppbromsning som först efter 3-4 år leder til målet: ett stabilt penningvärde.
ågra entydiga uppgifter om inflaN tionsutvecklingen i Kina finns de inte. | det väldiga rikets olika delar med olika grad av naturahushållning är inflationen också av olika styrka och betydelse, I[ alla fall vet man att penningvärdeförsämringen framskrider snabbt, särskilt i de större städerna. Där är inflationen mellan 20 och 25 procent på årsnivå.
Man räknar med en ökningstakt för bruttonationalprodukten om 7 procent eller något lägre i år och nästa år. Detta är lägre än vad det kinesiska folkhushållet uppvisat sedan 1979 — eller ca 10 procent per år. Ett undantag var året 1985 när nationalbanken i ett desperat försök att krossa de då snabbt växande inflatoriska krafterna radikalt skar ned näringslivets likviditet. Detta medförde att industriproduktionen ökade med inte fullt 1 procent. Följande år måste banken igen snabbt höja näringslivets likviditet genom ökad sedelutgivning. Bruttonationalprodukten ökade då likaså snabbt, och inflationen ännu snabbare. I år har penningmängden fram till oktober ökat med 30 procent.
De åtgärder som regeringen nu har fastställt gäller främst finanspolitiken (budgetpolitiken) och penningpolitiken som har förts närmare varandra. Tidigare fanns här knappast någon koppling.
Statens utgifter ökar
Statens utgifter har ökat kraftigt eller från 151,1 miljarder yuan 1985 till 263,5 miljarder yuan 1988. En uppbromsning av utgiftsökningen skedde dock i år. Jämfört med 1987 har de totala utgifterna vuxit med ca 8 procent.
Den totala bruttonationalprodukten värderas för närvarande till ca 1000 miljarder yuan. Det betyder, att endast drygt en fjärdede av bruttonationalprodukten går genom statsbudgeten.
FÖRUN, 18/1988
Den överlägset största inkomstkällan är givetvis skatterna eller närmare bestämt företagens skatter. De budgeterades till 220 miljarder yuan 1987 och till 233 miliarder yuan 1988. Ökningen är alltså ca 6 procent. Samtidigt har subventionerna för företagsförluster ökat med drygt 10 procent från 36 till 40 miljarder yuan. Den inhemska upplåningen har ökat från 6 till 9 miljarder yuan medan den utländska upplåningen har gått tillbaka med drygt 1 miljard till 13 miljarder yuan. Allt detta betyder att underskottet är oförändrat jämfört med 1987 eller 8 miljarder yuan. Beloppet är rätt litet med tanke på budgetens slutsumma
Stramare budget
Nu skall budgeten för 1989 stramas till. Den största utgiftsposten är investeringar I byggnader och anläggningar eller drygt 63 miljarder yuan. Nedskärningar skall ske ifråga om sk improduktiva byggnadsinvesteringar. Subventionerna för företagens förluster och prissubventionerna eller 41 respektive 36 miljarder yuan blir tydligen mindre 1989 efter 1988 års prisförhöjningar. Samtidigt har regeringen enligt oktoberbeslutet fastställt, att några ytterligare steg mot fri prisbildning inte kommer att tas under en obestämd övergångstid.
Statens stöd för produktutveckling och motsvarande tekniska omställningar har stigit med ca 20 procent per år och uppgår nu till drygt 12 miljarder yuan. Därtill kommer drygt 15 miljarder för andra former av produktionsunderstöd. Beloppet gäller främst lantbruket, och kommer att ytterligare öka som en följd av årets stora skördeskador. De första tilläggen har regeringen redan fattat beslut om.
Städer saneras
Kultur- och socialutgifterna ökar också i jämn takt. I år är tillväxten 10 procent till 4 miljarder yuan. En ny post i budgeten är utgifter för städernas sanering. Beloppet är 9 miljarder yuan.
Försvarsutgifterna kan beräknas sjunka från nuvarande nivå 22 miljarder yuan då armén skars ned med ca 1 miljon man. De allmänna administrationskostnaderna är oförändrat 18 miljoner yuan.
Slutligen förtjänar nämnas, att räntor och amorteringar för staternas skulder tillsammans har hållit sig ungefär oförändrade eller ca 9 miljarder yuan.
Räntepolitik som verktyg
Den stramare finanspolitiken är givetvis viktig när det gäller att bekämpa inflationen Men ännu viktigare är den nya penningpoali tik som regeringen nu har fastställt. Först och främst skall räntefoten höjas, så att den negativa realräntan minskar. Man kan inte med en gång höja räntan så mycket att realräntan blir positiv, men detta är målet på längre sikt. Penningvärdeförsämringen är ju som sagt 20-—25 procent i städerna.
Ett system med tidsbudna depositioner till högre ränta skall införas. På dessa långtidsdepositioner skall räntefoten bindas vid index. Samtidigt skall strängare kreditbeviljningslimiter införas för bankerna. Kassareserverna skall höjas och motsvarande depositioner göras av bankerna i centralbanken. Slutligen skall investeringsinstituten som tvångssparande Iinbetala 20 procent av sin kreditvolym till centralbanken.
På detta sätt hoppas man kunna lugna ner investeringsboomen och stabilisera prisnivån i första hand på byggnads- och investeringsvaror, men småningom inom hela näringslivet.
Kapitalmarknad, valutamarknad
Centralbankens ställning är och har varit mycket svag i Kina. Banken är underställd regeringen och måste tillfredsställa det likvida behovet i landet ”i varje stund”. Enligt bankens reglemente skall den “verkställa regeringens monetära politik och understöda den ekonomiska tillväxten monetärt”. Nu planeras dock en ändring av reglementet som skulle ge centralbanken en mera självständig ställning.
Bland de viktigste åtgärderna i detta sammanhang är målsättningen att införa obligationer för täckande av statens finansiella behov, alltså att skapa en kapitalmarknad, vilken staten skall anlita istället för att beställa mera sedlar av statsbanken.
Slutligen har man också tagit de första stegen för att skapa en friare valutamarknad. Exportföretagen har rätt att självständigt disponera 10—12 procent av sina inkomster i konvertibel valuta för import av tex maskiner. Nu har de också fått rätt att sälja dessa valutor till fria kurser till andra inhemska företag. På så sätt har ett embryo till en fri valutamarknad skapats. Kursen på denna marknad för västvalutorna är ungefär dubbelt högre än den officiella. L 17