Kommunalt ledarskap i kris
av Mikael Ingberg Forum 2013-10, sida 32, 31.10.2013
doktor och tidigare vd på Folkhälsan samt Aktia..
Mikael Ingberg är ekonomie
Kommunalt ledarskap i kris
Den kommunala sektorns verkKONJUNKTUR samhet är stor och växande, Den utgör själva kärnan i den nord iska välfärdsstaten, och står för merparten av välfärdstjänsterna, det vill säga utbildningen samt social- och hälsovården. Statens rollligger mera på omfördelningen av inkomsterna mellan individer och regioner.
Av detta kan man kanske dra slutsatsen, att välfärdssamhällets kris, som många idag talar om, faktiskt är den kommunala sektorns kris. Detta är säkert också bakgrunden till den stora kommunreformen, samt reformen av social- och hälsovården, som regeringen planerar.
En effektivare, mer kostnadsmedveten produktion av de centrala välfärdstjänsterna krävs för att välfärdsstaten som vi idag känner den skall kunna överleva. Och merparten av de kommunala utgifternautgörs ju — vid sidan av utgifterna för utbildningen - av utgifterna för social- och hälsovården.
Mot denna bakgrund är det sorgligt att diskussionen om kommunreformen från regeringens sida närmast har begränsat sig till ett krav på kommunfusioner.
Vad jag vet finns det inga vetenskapliga eller andra utredninger som visar att stora kommuner skulle vara effektivare eller mera kvalitetsmedvetnaiproduktionen av välfärdstjänster än mindre kommuner.
Mina egna erfarenheter av en liten kommuns, det vill säga Ingås, utbud av närmast social- och hälsovårdstjänster tyder inte heller på att kvaliteten skulle vara sämre än i storkommunen Helsingfors, snarare tvärtom.
Dessutom har staten själv begränsat kommunernas möjligheter att förverkliga de eventuella stordriftsfördelarna av en kommunfusion, åtminstone på kort sikt, genom den huvudlösa regeln om ett fem års anställningsskydd för personalen i samband med fusioner. Fokuseringen på kommunfusioner verkar därför obegriplig.
Däremot tror jag att det är viktigt att reformera ledningssystemen i kommunerna,
Vilken roll skall kommunfullmäktige ha i relation till kommunstyrelsen? Vad skall nämnderna syss FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR10 201 la med, behövs de överhuvudtaget? Vilka fullmakter och befogenheter skall kommun och stadsdirektören ha? Och de övriga tjänstemännen?
Inom affärsvärlden har begreppet corporate governance kanske ibland lyfts fram onödigt mycket. Municipal governance — ledningssystem i kommunerna — har jag inte hört ett knyst om.
I sin bok Marknader och demokrati indelar Nalle Wahlroos organiseringen av samhällen och verksamheter i tre kategorier: demokrati (en man en röst), marknader och hierarkier,
Som ovan konstaterades utgör social- och hälsovården samt utbildningen merparten av den kommunala verksamheten.
Hur mycket kan man räkna med att invånarna i kommunen med sin rösträtt vill, eller har kompetens att påverka dessa frågor? Frågan är om marknaderna och hierarkiskt beslutsfattande har getts ett tillräckligt utrymme inom produktionen av kommunala välfärdstjänster.
Marknaderna har kommit för att stanna i form av inköp av tjänster från den privata och den tredje sektorn. Men hur är det med beslutsfattandet? Behöver vi faktiskt en grundtrygghetsnämnd ikommunen eller kunde grundtrygghetschefen rapportera direkt till och väljas av kommundirektören?
Borde kommundirektören mera förliknas vid en verkställande direktör i ett aktiebolag, ges stora befogenheter att välja sitt eget ledningsteam, men samtidigt kunna avskedas på grått papper av kommunstyrelsen ifall han mister dess förtroende?
Jag skulle hoppas att vi i samband med kommunreformen skulle kunna diskutera den här typen av frågor.
Men det är förstås enklare att ha åsikter om huruvida Ingå skall gå ihop med Kyrkslätt, Raseborg eller Lojo eller kanske rent av förbli självständigt.
Då går diskussionen om kommunreformen samma öde till mötes som diskussionen om Nalles bok: det är för svårt att diskutera de intellektuella kärnfrågorna, och då får det räcka med att utdöma Nalles tankar som ett nyliberalistiskt utfall mot välfärdsstaten. m