Kommunekemi i Danmark: Anstalt för problemavfall

av Sigyn Alenius Forum 1981-03, sida 15, 18.02.1981

Taggar: Teman: problemavfall

Kommunekemi i Danmark: Anstalt för problemavfall

Problemavfall är en kämpig sak hur man än vänder på den. Särskilt aktuell är den just nu här i Finland då kampen om var problemavfallsanstalten skall placeras håller på. Orimattila hyste tidigare planer på att introducera en danskinspirerad lösning: I staden Nyborg på Fyn behandlas hela Danmarks problemavfall i en samkommunal anstalt,

Kommunekemi.

Industrin är lycklig över anstalten, miljövännerna rasar.

e Lokalt har Kommunekemi naturligtvis fått känna på det största motståndet; att leva med gift har så klart sina sidor. Men vill vi inte återgå till Adam och Eva, gå i fikonblad och äta äpplen, ja, då har vi industriavfallet.

Och hellre behandla det centralt än gräva ner det i all hemlighet, resonerar man på Kommunekemi.

Tre gånger har olyckan varit svindlande nära i Nyborg. Två av gångerna — det var 1977 och 1979 — ledde det till kraftiga explosioner. Materiella skador följde, men människor skadades inte. Tredje gången, våren -80, motades Olle i grind. Automatsläckningen gick i gång och den skenande behållaren lugnade ner sig igen.

Strax innan fullmäktige i Orimattila skulle fatta beslutet, skickade de en 27 man stark grupp till Nyborg ännu en gång för att titta och bekanta sig med den danska problemavfallsanstalten. Några blev övertygade om nyttan av en anstalt som Kommunekemi. Andra förblev skeptiska — inte vad angår nyttan av att bli av med avfallet. Den är uppenbar. Men att leva med en riskindustri har sina avigsidor.

På Kommunekemi känner sig de 90 medarbetarna trygga. Där säger man att man lärde av de tre tillbuden. Nu tror man att man är helt på säkra sidan. Efter vart och ett av fallen har grundliga undersökningar gjorts av inhemska och utländska specialister. Så har man utarbetat stränga regler som tar med i betraktande de risker som var orsaken.

Den mänskliga faktorn

En av de tre gångerna var det fråga om ett mänskligt fel. När avfallet kommer till Kommunekemi åtföljs det alltid av en noggrann beskrivning på avfallets art och processerna som har skapat det.

Utan en sådan ”innehållsbeskrivning” tas inget avfall emot och de anställda har stränga order om att hela tiden ha förteckningen till hands medan de

FORUM 3/8 behandlar avfallet. Det var denna regel som åsidosattes av en medarbetare — han trodde att han visste, men han tog alltså fel. Han blandade ihop en besprutningsvätska med en avfallsprodukt från polyuretantillverkning, isocyanat, vilket ledde till en våldsam kemisk reaktion. Behållaren fnös och skakade och explosionen skulle snart ha följt om inte släckningsaggregatet så snabbt hade tagit hand om saken.

De två andra gångerna var det inte den mänskliga faktorn utan helt enkelt bristande kännedom om vad som kunde hända. Första olyckan härstammade från en gnista som hade uppstått som följd av statisk elektricitet i en behållare. Där hade man bla hällt ner vatten och petroleum, två ämnen vilka, som känt. inte kemiskt kan blandas. PVC-partiklar som fanns i avfallet ledde till elektrisk uppladdning i petroleumen. Behållaren hade jordförbindelse — men den fungerade inte eftersom elektriciteten vandrade 1 petroleumen, som inte kemiskt kunde blandas med vattnet i behållaren.

En flottör i behållaren förmedlade en gnista. som åstadkom explosionen vid beröringen med upplösningsmedel och acetonmättad luft. Nu har Kommunekemi ersatt luften i alla förbränningstankarna med kväve, varmed den risken är eliminerad för framtiden.

Den andra olyckan berodde på kontakt mellan aluminiumkarbid och vatten. Avfallet som skulle brännas bestod bla av oljemättat aluminiumpulver. Vid 1000 graders värme övergår oljan till koks som i förbindelse med aluminium bildar aluminiumkarbid. Det var vid nerkylningen av slaggen i vattenbad som olyckan skedde. I karet uppstod metangas som i förbindelse med luft i den varma zonen ovanom karet ledde till explosion. Säkerhet mot liknande olyckor i framtiden har Kommunekemi skaffat sig genom att uppgöra en noggrann förteckning över samtliga material som kan komma i förbindelse med varandra och ange deras kemiska reaktioner vid för bränningen och reningsprocesserna.

– Följer de anställda arbetsreglerna och sätter sig alla, som bestämmelserna säger, i minsta detalj in i de reaktioner som enligt våra nu uppgjorda förteckningar kan förekomma, så skulle allt vara förutsett och arbetsplatsen inte mera riskfylld än andra, säger tekniska direktören på Kommunekemi, ingenjör John Teffner-Clausen. — Ingen kan ju säkra sig hundraprocentigt mot alla former av olyckor. Men det är vår grundmurade uppfattning att det är långt mindre farligt att behandla problemavfallet under kontroll än att efter bästa förmåga och fantasi göra sig av med det i vattendrag, gräva ner det i jorden eller lagra det i en stinkande hög.

Fjärrvärme

Fördelarna med behandlingen i Kommunekemi är också att allt som kan återanvändas skickas tillbaka renat. Värmen som = förbränningsprocessen skapar används till fjärrvärme i Nyborg och håller en tredjedel av stadens 18 000 invånare varma.

Staten, d vs miljöstyrelsen som sorterar direkt under miljöministern, kontrollerar hela tiden alla processer på Kommunekemi. Anstalten är 6 år gammal och ägs av Danmarks alla 277 kommuner tillsammans.

Ekonomin vilar i sig själv; inget överskott. men den kostar inte heller ägarna någonting. Industrierna som använder den betalar för att få sitt avfall behandlat.

Sista resterna av sådant avfall som inte slutligt kan klaras på Kommunekemi skickas till Tyskland där de i bastanta behållare förvaras i en gammal saltgruva långt nere under jorden. Blir det en dag räntabelt tack vare nya metoder och teknik som man inte känner i dag, så kan man hämta fram dem igen och återanvända det som duger.

Kommunekemi var den första anstalten i sitt slag i Europa.

Sigyn Aleniu 15