Konkurrens mot Monopolsverige
av Heidi Avellan Forum 1991-10, sida 26, 29.08.1991
Taggar: Teman: konkurrens
Koncentrationen i dagligvarukandeln leder till dyrare mat — men ibland kommer man över något till extrapris. (Foto: Tommy Sundström trax före semesterboomen lad den svenska konkurrenskom mittén fram sitt betänkande, som med tiden skall leda till en ny konkurrenslag. Bakgrunden är dyster: man har studerat 60 olika branscher och kommit fram till att konkurrensen i Sverige över lag är svag. Slutledningen är att det här inte går, Sverige måste skärpa sig!
Stoppa Arla
Det är inte bara EG-dominansen som tvingar fram ökad konkurrens. Sverige befinner sig just nu i en akut kostnadskris. Produktiviteten är låg, sparandet lågt, och den offentliga sektorn ineffektiv och dyr. Ekonomin måste förbättras och ett av sätten är effektivt resursanvändning på en konkurrensutsatt marknad.
Ett första exempel på skärpta konkurrensregler kom i mitten av juli då marknadsdomstolen sade nej till att mejerijätten Arla tar över det lilla Geflemejerierna. Arla har slukat det ena lilla mejeriet efter det andra, och kontrollerar nu två tredjedelar av mjölkmarknaden. Osunt, anser marknadsdomstolen, som nu för första gången griper in mot ett sådant här samgående.
Arlas motivering att starka enheter behövs för att klara av konkurrensen när alla gränser öppnas bemöts med att det här knappast kommer att påverka just mjölkmarknaden. Mjölk ä 4
Ftäcker 5190 Efhland 26
Text: Heidi Avellan
Sverige vill vara med i EG, med i framtidens eurocentrum, med där besluten fattas. Men EG betyder inte bara en stor öppen marknad för Sverige, kraven skärps också. I dag har Sverige ett av Europas mest koncentrerade näringsliv, men i EG är det tuffare tag.
färskvara som inte transporteras tvärs igenom Europa…
Devalvering i sanden
Svenskt näringsliv klagar högljutt, lönsamheten är dålig och konkurrenskraften svag. Inflationen hotar hela tiden att skjuta i höjden och lägga sig en bra bit över EG-ländernas nivå. Staten missgynnar företagsamheten, anser näringslivet.
Oppositionspolitikerna ger näringslivet rätt, och lovar att gynna företagsamheten på ett helt annat sätt efter sin valseger (?) i september. Men regeringen tycker att det är dags att sluta gnälla. Företagen har själva försatt sig I dagens situation. ”Fusioner har ersatt innovationer som problemlösning I svensk industri. Resultatet blir stagnation”, skriver statsminister Ingvar Carlsson i ett öppet brev till näringslivet.
Statsministern har rätt i att åttiotalet var företagsköpens tid. De två devalveringarna i början av decenniet bidrog till ”konstgjorda” vinster. Tillsammans med den internationella högkonjunkturen gav det här ett lyft för svenskt näringsliv, men i slutet av decenniet hade effekten mattats ut. Strukturell förnyelse borde ha gjorts i devalveringarnas kölvatten. Men förutom avregleringen av penningsmarknaden gjordes ingenting.
Så här med facit i hand är det lätt att se att företagen kunde ha förvaltat sina vinster bättre, satsat dem på innovationer och inte på att köpa upp konkurrenterna. Effektivitet och konkurrens är det som svenskt näringsliv mest saknar i dag.
Koncentrationen hög
Statens pris- och konkurrensverk presenterade i våras en stor undersöknin om koncentrationen inom näringslivet, och det är dyster läsning för alla som tror på fri konkurrens. Inom ett stort antal branscher finns ett fåtal dominerande företag och koncentrationen fortsätter. Och inte nog med att produktionen koncentreras till några enheter, i många fall tar de ock”från ax till limpa”.
Maten är dyr i Sverige, och ett av argumenten för ett EG-medlemskap är att den skall bli billigare. Hur det går med den saken återstår att se, men åtminstone finns det utrymme för mer konkurrens. I dag är branschen helt i händerna på några jättar. På produktionssidan dominerar lantbrukskooperationen. Den har monopoal på mejerisidan och behärskar också kött-, kvarn- och bageriområdena. Totalt svarar lantbrukskooperationen för 45 procent av det totala saluvärdet inom livsmedelsindustrin.
Och det finns fler jättar. Volvo- oc statsägda Procordia svarar för 15 procent av försäljningsvärdet med företag som Pripps, Felix, Abba och Sockerbolaget. Trenden går mot ytterligare sammanslagningar och ökad koncentration. I dagligvaruhandeln finns det tre dominerande företag: Ica, KF och Dagab, med en samlad marknadsandel på 75 procent. Butikerna hör i regel till någon av kedjorna och följer dess prissättning med rekommenderade cirkapriser. Varje förslag om att cirkapriserna bör försvinna så att affärerna fick prissätta själva och tävla med varandra möts med ramaskrin, och hot om att om så sker, så blir allt minsann mycket dyrare när man går miste om stordriftsfördelarna med central prissättning…
Känns branschen bekant? Javisst fortsättning på sid 4 10/1991 FORUM