Konsten att klara sig med mindre

av Paul Lillrank Forum 2014-05, sida 24, 22.05.2014

Paul Lillrank är professor vid Aaltouniversitetet, Institutionen för produktionsekonomi.

Konsten att klara sig med mindre

Det stora välfärdsbygget har dominerat det västerländska tänkandet sedan andra världskriget. Det har blivit me av allting. Alla problem löses genom mer resurser. Man kan alltid åstadkomma mer med mer.

Denna modell förutsätter en ekonomisk tillväxt på minst fyra procent per år.

De europeiska ekonomierna har börjat återhämta sig efter finanskrisen. Finland släpar efter. Det är högst osannolikt att den tillvanda tillväxten återkommer. I det långa perspektivet är det resonabelt att vara optimist. Globaliseringen har ökat mängden av intellektuella resurser och utbyte. Men under de närmaste tio-tjugo åren kommer tillväxten i de rika länderna att vara låg.

När tillväxten uteblir måste man tänka i andra banor. Det är svårt att omdana en demokrati som lever på valfläsk. Ingen politisk rörelse har presenterat en vision och handlingsplan för hur landet skall klara sig över ett antal magra år utan att slitas i stycken av en alltmer brutal kamp om tynande resurser.

De gröna vill strama åt privatkonsumtionen. Det är rätt, men trivialt. För en vanlig knegare är skatten den största enskilda utgiftsposten. Boendet tar en stor bit av vad som blir kvar. Vill man bo billigt ochjobba också, måste man ha transport. Inte mycket blir kvar för medvetna konsumentval.

En hög konsumtionsnivå är inbyggd i systemet. Medelinkomsten i världen är cirka fyra euro per dag, en hundring per månad. För att grupperas i den globala medelklassen behöver man tio euro per dag, räknat i pengar justerade för köpkraft. I Finland anses en skälig inkomst vara 1 150 euro per månad. Många tycker att en minimilön inte går att leva på.

Det vore väldigt svårt att klara sig i Helsingfors med fyra euro per dag, även med gratis boende.

Det har blivit så, eftersom allting är så påkostat. Billiga alternativ saknas.

Det finns inte billig mat att köpa, eftersom allt är reglerat och säkrat från åkern till affären. Det finns inte små och enkla bostäder eftersom byggnormerna förbjuder. Det kostar Helsingfors stad 110 euro att producera ett läkarbesök. Om alla sittplatser i bussen är tagna blir folk ir FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 52014

LESS IS MORE. Är arkitekten Mies van der Rohes motto om enkelhet och tydlighet att föredra även i samhället riterade och klagar över ”trängsel”

Välfärdsstaten har gjort allt säkert och bekvämt, men till ett högt pris.

Därför kan man uppleva sig som fattig i Finland, trots att man är tjugo gånger rikare än världens genomsnitt.

Nedskärningar är plågsamma eftersom de kapar i ett system som saknar billigare alternativ. Kan man inte ha det bästa får man vara helt utan.

Vetenskapen, tekniken och näringslivet erbjuder alternativ. De kallas frugal innovation, resurssnålt nytänkande och effektivitet. Det går att göra mer för mindre.

1990-talets stora ledarskapsinnovation var styrningen av leverantörskedjor och logistik inom detaljhandeln med Wal Mart i spetsen. Flygtrafiken har tagits över av lågkostnadsbolag typ Ryanair och Norwegian. I Indien finns det sjukhus som utför avancerad kirurgi i världsklass för halva priset jämfört medinhemska konkurrenter.

Resurseffektivitet betyder att man konstruerar produkter utifrån mindre materielmängder. 3D-skrivare bygger produkter molekyl för molekyl och eliminerar materialspillet.

Det betyder också att existerande resurser utnyttjas bättre. I USA har man räknat att en bil är i trafik endast fyra procent av tiden. Av detta går hälften åt till att sitta i köer och leta efter parkering. Med app-baserade mobila lösningar kan man dela resurser, bilar, bostäder, ledig tid och kunskaper.

Resurssnåla innovationer kräver nya affärsmodeller, IT-infrastruktur, smidigt samarbete i komplicerade leverantörskedjor, stora volymer och flexibla regerverk.

En uppfinning förvandlas till en innovation då den tas i bruk och skapar nytta för både innovatören och brukaren. Innovationer skapar också förlorare. Gamla flygbolag går i konkurs, taxinäringen hotas, lokala monopol faller, urbaniseringen drar som en magnet. Resurssnåla inn ovationer möter hårt motstånd.

I Finland har vi ett system för att främja uppfinningar. Vi saknar ett innovationssystem som hjälper att ta dem i bruk, och hanterar den kreativa förstörelsen som följer.

Det vore på sin plats med politiska visioner inför nästa riksdagsval. Hur ämnar partierna hantera de magra åren framöver? +