Kostnaderna äter upp vinsten
av Anders Löflund Forum 2009-11, sida 29, 26.11.2009
Taggar: Teman: investeringar
FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 11 28082
Anders Löflund är professor i finansiell ekonomi på Hanken samt
Kostnaderna äter upp vinsten
En placerare kan vara framgångsrereme] rik på tre sätt: » Väljer enstaka placering ar skickligt: köper billigt och säljer dyrt (stock picking).
» Prognostiserar kursvändningar och köper och säljer i god tid (market timing).
» Sprider sina risker förnuftigt, det vill säga ”allokerar’ klokt.
Nästan all forskning kring placeringar visar att bestående framgång endast kan uppnås via placeringsstrategi nummer tre: allokering. Metoden är klart överlägsen alternativ nummer ett (aktieval) och nummer två (market timing). Orsaken är öppen hård konkurrens och kommissioner, Det är omöjligt för en och samma person att ha rätt och hinna först i ens varannan transaktion, men man betalar kommission varje gång. Med ren tur har man ju rätt här och där, men man måste också räkna med varje affär som slår slint. I det långa loppet gäller det att höra till dem som har mer rätt än fel och inte tvärtom.
Varje gång jag vill ta hem min vinst rör sig nämligen på motsidan en åtminstone lika duktig placerare som ser sin chans att köpa billigt före den stora kursuppgången börjar. Detsamma gäller timing: när jag anser att det är dags och gå in i aktier efter ett stort kursfall, finns på motsidan mer än ivriga händer att bli av med aktierna innan sista niten kommer,
Varje gång jag övertygar mig utifrån en kursgraf att nu är det dags att sälja när kurvan redan ligger för högt, finns på motsidan en trend-investerare som identifierat ett brott i en motståndslinje med förestående kursrally att vänta, Om båda sidorna i de här transaktionerna har lika chans att ha rätt men bägge betalar kommissioner åt en förmedlare, är det lätt att se att båda i det långa loppet kommer att släpa efter en köp och behåll-strategi med minimala kostnader — det vill säga bakom någon typ av passiv allokeringsstrategi.
Aktiva placeringar är ett nollsummespel om vi bortser från handelskommissionerna, De allra bäst informerade och snabbaste spelarna kan endast vinna av andra som förlorar, Alla skulle föredra att handla med en sämre informerad och sömnig investerare som köper
Aktiva placeringar är ett nollsummespel om vi bortser från handelskommissionerna.
för dyrt och säljer för billigt. Aktiva placeringar blir dock ett ‘minussummespel’ med kommissionerna avdragna från spelbordet.
Varför går forskningens enkla budskap ‘Gör mindre -— sitt stilla inte hem? En förklaring ligger i människans natur. Vi brukar ju helt på allvar tycka att vi är bättre än genomsnittet i så gott som allt man frågar; sinne för humor eller som bilister, Övertygelsen att man klår motparten i åtminstone majoriteten av transaktionerna på placeringsmarknaden är inget undantag. En annan fallgrop ligger i att man börjar se sig som en “placerare” med press på att med aktiva åtgärder bevisa att man är värd titeln. Och följer man kurser hela tiden är det mycket svårt att sitta stilla och endast följa med. Det är också möjligt att aktiva traders är personer som uttryckligen tycker om aktiv handel som en dyr hobby. Kommissioner är också nödvändiga för att det ska löna sig att utveckla och erbjuda olika finanstjänster. Aktiv handel uppmuntras för den gör tjänsterna vinstbringande.
Berömda framgångsrika placerare kan också långt tacka allokeringen som mest avgörande. Vid allokering bestämmer man om två viktiga saker: hur mycket av pengarna kan sättas i aktier (riskaversion) och hur diversifierar man effektivt den riskabla delen av placeringarna. Bästa riskportföljen har visat sig vara övertung i värdeaktier och småbolag. Den kan innehålla också annorlunda risker såsom till exempel hedgefonder, fastigheter och bolagskrediter kan erbjuda.
Det är sedan länge bekant att många framgångsrika placerare brukar följa eller har följt en värdestil och har varit bland dem som haft övervikt i aktier. De har med andra ord tagit en större risk än den genomsnittliga spararen och fått mer avkastning i utbyte.
Aktier har klått ränteplaceringar med cirka 5-8 procent per år i långsiktsstatistiken. Men denna marknadsriskpremie kan var och en förtjäna via en vettig allokering. Den stora majoriteten av placerare behöver inte alls vara aktiv i placeringarna, eller hålla sig särdeles informerad om kursnivåer, bolagsrapporter eller ränteutsikter och dylikt, Men man måste fråga efter väldiversifierade kostnadseffektiva indexfonder och åstadkomma en passande allokering. Dessa är avgörande för placeringsframgång. rådgivare för Corporate Adviser Group.