Kostnadsjakten svår i livsmedelsindustrin

Taggar: Teman: industri

jå

SINEIT [SLVETTE[MUDMIO | Hud

Q

Jorma Konttinen, VD i Livsmedelsindustriförbundet och viceVD i Gustav Paulig Ab Rafael Wolontis konstaterar att vi borde få en total plan för livsmedelsförsörjningen.

Kostnadsjakten svår I livsmedelsindustri 9 Prisregleringen drabbar livsmedelsindustrin onödigt hårt. Detta leder till sämre lönsamhet, mindre möjligheter att investera i maskiner, nya fabriker, forskning och produktutveckling. Genom att dra åt prisregleringsskruven för hårt gör vi det svårare för livsmedelsindustrin att ge oss så goda produkter som vi vill ha.

e Livsmedelsindustrins produktionsfolk och marknadsförare får ägna allt mer tid åt rationalisering och kostnadsjakt. Ett jobb som alltid är viktigt men som i dag tenderar att få för stor dominans.

FORUM: — Kan man säga att en av livsmedelsindustrins svårigheter är den officiella prispolitiken?

WOLONTIS: — Helt säkert. Prisregleringen har lett till att motiverade prisförhöjningar inte har kunnat genomföras. Eller kanske hellre: behandlingen av ansökningarna om prisförhöjningar har fördröjts så att livsmedelsindustrin har åsamkats förluster.

1 9 Livsmedelsindustrin är en hemmamarknadsindustri. Men med Efta kom även exporten i gång. I fjol exporterades livsmedel för 280 miljoner mark. Östmarknaden är dock än så länge inte intresserad av våra produkter.

$ Bland annat detta resonerade sig veckans panel till. Den bestod av VD Jorma Konttinen från Livsmedelsindustriförbundet och viceVD Rafael Wolontis från Oy Gustav Paulig Ab.

KONTTINEN: — Jag skulle till detta lägga att de viktigaste produktionsområdena inom livsmedelsindustrin har varit prisreglerade sg s hela efterkrigstiden. Enligt livsmedelsindustrins mening har regleringen alltför ensidigt drabbat just Jivsmedelsbranschen. Livsmedlens andel i levnadskostnadsindex är inte mer än 12 procent. Åv en indexstegring på totalt 8—9

Forum 11/7 procent under UKK-perioden står livsmedelsindustrin för inte mer än 0,4 och hela industrin för 0,8 procentenheter.

— Det är alltså fel att tro att man löst levnadskostnadsproblemet genom att reglera livsmedelspriserna. I behandlingen av dessa har många känslomässiga politiska synpunkter fått spela in.

WOLONTIS: — Framförallt har behandlingen av ansökningarna varit sådan att andra synpunkter än de företagsekonomiska har fått spela en avgörande roll.

FORUM: — Hur ligger livsmedelssektorn till på exportmarknaden?

KONTTINEN: — Livsmedelsindustrins konkurrenskraft är naturligtvis beroende av basproduktionen, lantbruket. Man kan konstatera att det överallt i världen synes behövas specialarrangemang, när det gäller lantbruksproduktionen. I det avseendet är vi inte i någon specialställning. Faktum är ju, att i nästan alla industrialiserade länder är de inhemska jordbrukspriserna avsevärt högre än på världsmarknaden. Frågan är alltså bur man under dessa förhållanden kan upprätthålla den inhemska livsmedelsindustrins konkurrensförmåga. WOLONTIS: — Är det inte så att livsmedelsindustrin i allmänhet är mera hemmamarknadsbetonad och ingen typisk exportindustri. Åtminstone gäller detta hos oss. Livsmedelsindustrins andel av vår hela export är mindre än tre procent. När man talar om denna industrigrens svårigheter måste man komma ihåg att de ligger framförallt på hemmamarknaden och inte på exportsidan. Naturligtvis spelar också Efta och EEC en betydande roll när det gäller den internationella konkurrensen. Om denna får fritt spelrum i Finland, så blir den en betydande faktor för den inhemska livsmedelsindustrin. Det gäller att skapa resurser som kan möta en stark internationell konkurrens.

KONTTINEN: — Vi har frihandel inom Efta i fråga om vissa livsmedelsprodukter: bla bageriprodukter, sötsaker, läskdrycker och öl.

— Det har skett en viss glädjande utveckling på exportmarknaden. I fjol uppgick livsmedelsexportens värde till omkring 280 miljoner mark, en ökning med 25 procent från föregående år.

— Överhuvudtaget har livsmedelsindustrins export — om man undantar mejeriprodukterna — börjat på 60-talet närmast inom Efta.

— Nu står vi åter inför ett vägskäl i och med EEC-förhandlingarna. Antagligen kommer vi att under 70-talet ha frihandel med ännu flere produkter än under Efta-perioden. Från livs 280 28 260+ 4 26 240 Loe VT 24 220 . LT t 22 2004 oe” 20 1804 2 18 904 NN L 9 sol AG + — + n pa 4 80 1959 -60 -61 0-2 -63 64 65 BB 67 -6B =-69 -70

Arbetsproduktivite —,—. — Löner (inkl. socialkostnader) per anställ — — — — Årsinvesteringar i mark fördelade på den årliga produktionsvolymen.

Forum 11/7 medelsindustrins synpunkt är det viktigt att den relativt gynnsamma utveckling, som skett inom ramen för Efta inte bryts. Bland nya produkter som kunde inrymmas inom frihandelns ram kan nämnas tex knäckebröd och sockerkemins produkter.

FORUM: — Hur är det med exporten österut? KONTTINEN: — Östmarknaden kunde vara en mycket intressant marknad för vår livsmedelsindustri. Allt större uppmärksamhet har fästs vid den under de senaste åren. Vi har försökt komma med i femårsavtalen för handelsutbytet med Sovjetunionen, men än så länge har de viktigaste exportartiklarna omfattat huvudsakligen några av lantbrukets basprodukter. Vi har visserligen fått en fem miljoner rubels kvot i avtalet, men i praktiken har handelspartnern inte varit särskilt intresserad av handelsutbyte inom denna sektor.

FORUM: — Har vi tillräckligt stora enheter i livsmedelsbranschen? Är rationaliseringen tillräckligt långt driven? WOLONTIS: — Det har förekommit en betydande branschrationalisering på 60-talet och under de senaste åren, men mycket mera borde ske. Vi har för många små företag som konkurrerar med samma produkter om samma kunder. Mera samarbete borde skapas inom livsmedelsindustrin, så att branschrationaliseringen kunde föras längre och en klarare uppgifts- och arbetsfördelning genomföras. På det sättet skulle lönsamheten bli bättre, vilket i sin tur skulle ge resurser till forskning och produktutveckling. Detta skulle i sin tur föra livsmedelsindustrin framåt och stärka dess internationella konkurrensförmåga. Industrins alltmer pressade lönsamhet tvingar fram sanering och sammanslagningar i alla sektorer: produktion, distribution, marknadsföring.

FORUM: — Finns det rum för innovationer?

WOLONTIS: — Visst kommer det innovationer titt och tätt, men sällan stora och revolutionerade. Dessa kräver nämligen forskningscentraler och exklusiv produktutveckling, som förutsätter stora investeringar. I dagens kärva ekonomiska läge måste eventuella resurser tyvärr i första hand placeras i produktion och marknadsföring. Industrin är dessutom splittrad i för många små enheter som inte tillsvidare ger underlag för större gemensamma satsningar.

KONTTINEN: — Ett och annat är dock på kommande, till och med revolutionerande nyheter. Inom den närmaste framtiden kommer man antagligen att kunna framställa konstgjorda produkter, som man inte mera kan skilja från äkta naturprodukter, Så bör man också komma ihåg att den utveckling som länge har pågått i USA och t ex Sverige först nu på allvar har nått oss: djupfrysta produkter, färdigmat etc. Matvanorna kommer antagligen att ändras mycket i det finländska köket under de närmaste åren.

WOLONTIS: — Här inverkar sådana faktorer som ökad fritid, att husmodern allt oftare deltar i förvävslivet, högre levnadsstandard etc. Dessa faktorer leder till att konsumenten alltmer vill ha färdiga produkter, convenient products. KONTTINEN: — Från synpunkten av industrins möjligheter att utvecklas och bjuda på billiga och goda produkter är den ekonomiska politiken väsentlig. När man vet att årets löneuppgörelse betyder mer än 10 procents ökning av lönesumman samtidigt som produktiviteten har ökat bara 2—3 procent årligen, så måste verkningarna bli inflatoriska och pristrycket öka.

WOLONTIS: — Och samtidigt minskas investeringsmöjligheterna. Detta är mycket viktigt för livsmedelsteknologin går framåt med en sådan fart, att om vi vill hålla oss i nivå med den internationella utvecklingen, så måste vi även kunna investera i maskiner, nya fabriker. En inbromsning av nödvändiga investeringar gör industrin anemisk och på sikt lätt sårbar för utifrån kommande konkurrens, Vänd 17

KONTTINEN: — Jag tänkte just komma in på det temat. Vi har här en undersökning av Näringslivets Forskningsantalt, som är mycket belysande härvidlag. Man behöver bara se på diagrammet med kurvor över utvecklingen av livsmedelsindustrins produktivitet, löner och investeringar 1959—1970, för att konstatera att situationen är bekymmersam. Här kommer prisregleringen åter in i bilden. Hårt åtdragen prisskruv ger dålig lönsamhet, dålig lönsamhet betyder mindre investeringsmarginal och begränsade möjligheter till produktutveckling. Härav lider inte bara industrin själv, utan i sista hand även konsumenten.

WOLONTIS: — Det är även skäl att komma ihåg att det här är fråga om typiska, snabbrörliga märkesvaror, konsumtionsvaror, vilkas livsmängd förkortas år för år. Därför får produktutvecklingen, innovationen en mer central position. Det sägs, att en märkesvaras livslängd är ca 18 månader, på vissa områden kanske ännu kortare. Det sägs även att det tar upp till två år innan en ny produkt är i försäljningsdugligt skick. Detta visar, hur viktigt det är att kunna skapa tillräckliga resurser för produktutveckling och innovation.

— Marknadsföringen av livsmedelsindustrins produkter borde även ägnas uppmärksamhet. Den ligger nu till stor del i händerna på fyra stora partiaffärer och en liten företagare i branschen har svårt att ensam hävda sig mot dessa. Här behövs även branschrationalisering, koncentration och samarbete.

KONTTINEN: — Stor uppmärksamhet har under de senaste åren fästs vid marknadsföringsfrågorna inom industrin. Rekommendationer för en enhetlig marknadsföringspolitik har redan uppgjorts. Dessa strävanden till rationalisering och uppgiftsfördelning mellan industri och handel är värda allt stöd.

WOLONTIS: — Ett grundfel inom marknadsföringssektorn är att tillräcklig uppmärksamhet inte fästs vid kostnadernas utveckling. Vi har i Finland den ovanan både inom industri och handel att tala om marknadsandelar, försäljningsprocenter, omsättning. Men vi talar mindre om lönsamhet, om täckningsbidrag, om produktens omsättningshastighet i återförsäljningsleden och det ekonomiska resultat detta ger. Marknadsföringsfolket är allt för procentinriktade, mindre intresserade av lönsamhetsfrågor. Bort med procent- och volymtänkandet! Detta gäller både industrin och handeln. Även inom utbildningen både på högskole- och intern företagsnivå borde större uppmärksamhet fästas vid dessa spörsmål.

KONTTINEN: — Vi skall inte heller glömma att det är konsumenten som står i centrum.

WOLONTIS: — Och konsumenten har blivit alltmer fordrande, prismedveten och kvalitetsmedveten. Det har påståtts, att livsmedelsindustrin inte är samarbetsvillig. Det stämmer inte alls. Många nya produkter och förbättringar har tex sitt ursprung från idéer som kläckts av konsumentkretsarna. Ett öppet och positivt samarbete med konsumenterna ger båda parter mer,

KONTTINEN: — De stigande kraven på konsumenthåll är en allvarlig utmaning för livsmedelsindustrin. Det gäller att göra produkter som inte bara ser bra ut och smakar bra. De skall även ha ett tillfredsställande näringsvärde. Livsmedelsindustrin är nogsamt medveten om sitt ansvar härvidlag.

— En sak, som det är skäl kritisera i detta sammanhang är att vi inte så som i många andra länder ser livsmedelsförsörjningen som en helhet. Detta återspeglas ända upp i den statliga administrationen, Man talar om lantbruket, om livsmedelsindustrin, om handelns distributionsnät, om konsumenten, alla skilt för sig i stället för att allt skulle behandlas som en enda kedja, från jordbrukarens åker till konsumentens bord.

— Vi borde få en totalplan för livsmedelsförsörjningen.

18

LM-McCann

Bedford 1972 en ny bil fördelaktigt som förut

I år har Bedford så många detaljförbättringar, att man nästan kan tala om en ny bil. Speciellt betydande förbättringar är den större bärförmågan, den högre framaxelvikten, de lägre underhållskostnaderna och den större säkerheten. I fråga om service och reservdelar ligger vi fortfarande i topp i landet.

Låt Bedford slita. Det är den van med.

Och nu gör den ännu mera än tidigare. Förmånligt som förr.