Kunskap är den nya ”råvaran”

av Ragnhild Artimo Forum 1987-02, sida 06-07, 05.02.1987

Taggar: Personer: Juhani Kuusi Teman: utbildning

med nationella — teknologipolitisk program. Finlands kunskapsnivå kan inte höjas utan nationella teknologipolitiska program. De behövs, men de räcker inte ensamma.

Strukturförändringen är inte längre enstaka svaga signaler, utan ett öronbedövande crescendo i ett verksamhetslandskap, där björkarna susa allt tystare.

Inte att undra på att många slår händerna för öronen. Men då kan man ju inte göra något med dem.

Fra kunskapsnivå kan inte höjas

Att se skoge Ännu år 1960 utgjorde skogsindustriprodukterna 75 procent av hela vår export. Nu har deras andel minskat till under 40 procent. Andra sekiorer är i stället på frammarsch: metall- och elektronikindustrin, kemiska industrin och — försiktigt men hoppingivande — högteknologi.

Vill man bolla med siffor, kan man också säga att Finlands export fortfarande till nära 40 procent består av skogsindustrins produkter.

— Vår välfärd har mycket långt byggts upp med hjälp av skogsindustrin, säger tekn dr Juhani Kuusi, överdirektör för Teknologiska utvecklingscentralen (TEKES). — Men det konceptet fungerar inte längre i en både globalt och nationellt förändrad marknads- och industristruktur. Vi måste skapa nytt — och nyskapa på gamla sektorer — om vi vill bibehålla den levnadsstandard vi uppnått. Vårt framtida välstånd kommer inte att bygga på resurser från skogen, utan resurser mellan öronen.

Det betyder inte en utdömning av skogsindustrin; tvärtom. Kuusi anser att Finlands teknologi- och industripolitik måste ta sikte på att stärka basindustrins konkurrenskraft och skapa ny industri på utvecklingsdugliga teknologisektorer. Att slå vakt om basindustrin förutsätter — utöver tryggandet av de nödvändiga verksamnhetstörutsättningarna — snabbt tillämpande av den nyaste tekniken och genomgripande teknologisk förnyelse.

Bra kan bli bättr Är vi efter, är vi före — teknologiskt? Ja och nej. Tillförlitligast kan den teknologiska slagkraften mätas i företagens marknadsandelar.

För ett år sedan betygsattes Finlands vetenskaps- och teknologipolitik av OECD, som avgav ett övervägande positivt omdöme, och i vars slutrapport bl a konstateras: ”We have been impressed by the speed and flexibility of the industrial response to scientific and technological progress. There is a great deal of objective evidence to confirm the achievements of Finnish industry in developing new products and exploiting new industrial processes.” Rapporten ger också en eloge för den ökande andelen elektronikprodukter, speciellt data- och kommunikationsutrustning.

— En förutsättning för industrins teknologiska förnyelse är en tillräckligt hög kunskapsnivå — och att det finns kanaler som gör det möjligt att utnyttja detta kunnande inom industrin, säger Juhani Kuusi, TEKES överdirektör.

JUHANI KUUSI, TEKES: Kunskap ä den nya ”rävaran “Finland lever av skog” är I sant längre: kunskap. Det anser Junoni överdirektör för TEKES, Tekno

Finland lever o ne riktigt

KUUSI, Ogisk utvecklingscentrolen. — Det är dog att dro konsekvenserna a nuläge inte bara på makro- utan också p individnivå. Den nationell kunskapsnivån måste höjas överlag.

2/1987 FORUN — Den positiva OECD-evalueringen var naturligtvis glädjande och kanske litet överraskande, säger Juhani Kuusi. — Men det är hälsosamt att hålla i minnet också andra indikatorer, exempelvis den nationella forsknings- och utvecklingssatsningens procentuella andel av BNP, där Finland från nuvarande 1,6 procent siktar på 2 procent 1990 — då OECD-förtruppens FoU-pracent redan ligger kring 3 procent. Det faktum att den privata sektorn, alltså näringslivet, svarar för en internationellt sett exceptionellt stor andel av de finländska FoU-satsningarna, cirka 60 procent, kan ges både negativt och positivt förtecken.

Splittra och behärska?

Högskolornas uttalade problem är knappa anslag. Den nya högskolelagen innebär från år 1988 en årlig ökning av forskningsoch forskarutbildningsanslagen om 15 pro cent, men förpliktigar samtidigt högskolorna till effektivare och mera resultatinriktad verksamhet.

— De ökade anslagen är befogade, men de löser ännu inte problemen, om pengarna inte öronmärks på ett vettigt sätt. Den hittills förverkligade politiken — med en både geografiskt och projektmässigt bred spridning av resurserna — ger naturligt nog inte reella möjligheter till så mycket mera än litet ytskrap, då man nöjer sig med forskargrupper på tre där femton skulle vara riktigare. Speciellt katastrofal har denna politik varit för den naturvetenskapliga och tekniska forskningen. Den efterlysta resultatinriktningen förutsätter större resurssatsningar på färre, bättre underbyggda projekt.

Med resursknappheten sammanhänger också högskolornas föråldrade forskningsutrustning och begränsade personella kapacitet.

Ett inte så uttalat, men likväl påtagligt problem är inrättningarnas byråkrati och rigiditet.

— Ett uttryck för detta är den påfallande långsamma ommöblieringen av lärostolar från ett ämnesområde till ett annat, och trögheten då det gäller inrättandet av professurer på nya sektorer, säger överdirektör Kuusi. — T ex informationsteknologi är avgjort en underbermannad sektor vid de tekniska högskolorna.

OECD-rapporten gav faktiskt bakläxa åt de finländska högskolorna i form av en rekommendation: ”Högskoleforskningens förmåga att svara mot de socio-ekonomiska utmaningarna och utnyttja vetenskapens nyaste möjligheter förutsätter en betydande ökning av flexibiliteten hos högskoleväsendets budgeteringssystem.”

Licentiatfabrik Juhani Kuusi framhåller att den nya högskolelagen principiellt ger möjligheter tiil större flexibilitet.

— Större effektivitet behövs också. Det är mycket längt en attitydfråga. Sävligheten i det finländska högskolelivet dokumenterar

FÖRUN, 2/198 sig bl a i att producerandet av en avhandling alltför ofta ses som ett livsverk, som det inte hastar med. Professor Pekka Jauho har helt förnuftigt påpekat, att vad samhället verkligen behöver är doktorander som inte fyllt 30.

Mot bakgrunden av vedertagen sed ser Kuusi Nokias “licentiatprojekt” (se vidstående artikel) som ett glädjande och revolutionerande initiativ -— Det visar att det också i det finländska andliga klimatet är möjligt att åstadkomma positiva förändringar, att göra vad ingen hittills gjort — då det är vad som behöver göras. Speciellt glädjande är Nokia-utspelet som ett exempel på samarbete över etabierade gränser. Dessutom slår koncernchef Kari Kalramo ett slag för fortbildning på ett sätt som kan ses som upptakten till en ny attitydepok i industrin: någon gång på 50talet frigjorde sig industrin från ”diplomingenjörskomplexet”, och kom till insikt om att man kan anställa diplomingenjörer. Nu står kanske licentiater och doktorer I turen — Svaga signaler har faktiskt kunnat noteras redan någon tid.

Juhani Kuusi tillägger att det tekniska kunnandet naturligtvis inte får fokuseras endast till den högst utbildade kategorin — Kunskapsnivån måste höjas överlag. Alla medborgargrupper måste få avsevärt högre utbildning än hittills. Inte bara för att säkra nationens konkurrenskraft, utan också för att kunna göra sig gällande som arbetskraft. Utvecklingen av jobbstrukturen i det postindustriella samhället gör att det inte finns plats för dem som har bristande ut fortsättning på s 23

TEKES-pengar för FoU

TEKES (Tekniska utvecklingscentralen) finansierade senaste år forskning och produktutveckling med 375 Mmk. 280 Mmk beviljades för industriell forskning och produktutveckling, och 95 Mmk för tillämpad teknisk forskning. Finansieringen ökade med ca 20 procent jämfört med år 1985.

Målet med den FoU-finansiering som riktas till industrin är att uppmuntra företagen att satsa på teknologisk utveckling av produkter och metoder. Vid finansieringen fäster TEKES speciellt uppmärksamhet vid den teknologinivå som är målsättningen, vid nyhetsvärdet och vid projektets teknologiska risker.

Av TEKES-finansieringen 1986 beviljades 93 MmKk eller ca 34 procent åt SMI-företag — som representerade ca 60 procent av de finansierade projekten.

För datateknikcentralprojekt beviljade TEKES totalt 7,6 Mmk och för teknologibyar 1,2 Mmk.

Under året utvidgades TEKES Konsultering med nya enheter i Jyväskylä och Tammerfors -— denna sektor har nu åtta konsultenheter.

De internationella FoU-projektens andel har klart ökat bl a som följd av Eureka-samarbetet. LJ

Nokias ”egen högskola”

Nokia-koncernen har nu definitivt tröttnat på Oristen på tekniskt utbildad personal. I samarbete med tre högskolor inleder bolaget ett jättelikt, unikt fortbildningsprogram. På tio år skall halva Nokias personal avlögga en högre exame ön den nuvarande.

ortbildningen ordnas i samarbete Fre Tekniska högskolan, Tamperee teknillinen korkeakoulu och tekniska fakulteten vid Oulun yliopisto. Målet är att med en gång märkbart öka personalens tekniska kunnande, öka den tekniska personalens yrkesskicklighet, höja den tekniska nivån på produktutvecklingen och åstadskomma ett intimare forsknings- och utbildningssamarbete med högskolorna.

I utbildningsprogrammets första skede läser sig 150 av Nokias diplomingenijörer till licentiater. Det betyder att antalet färdigblivna teknologie licentiater per år mer än fördubblas. Det stora intresset för utbildninge visar att det finns ett uppdämt behov av fortbildning.

Avsikten är att fortbildningssamarbetet med högskolorna skall vara ett permanent arrangemang. Utbildningsprogrammet förnyas i samma takt som teknologin och bolagets verksamhet. I ett senare skede ordnar Nokia motsvarande fortbildning också i andra ämnen och på andra nivåer.

Licentiatutbildningen, som beräknas ta tre år, sker delvis på arbetstid. Hälften av seminarierna och kurserna hålls under arbetstid. Licentiatarbetet sker i sin helhet under arbetstid eftersom det är Nokia-student fortsättning på s 23