Kunskap stimulerar

av Carl Haglund Forum 2013-07-08, sida 13, 29.08.2013

FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 7-8 2013

Kunskap

Skribenten Carl Haglund är ekonomie magiste och medlem av statsrådet.

STMUlerar

CARL HAGLUND

Under sensommar har diskussionen om statsekonomin tagit fart. Det årliga budgetmanglingen står för dörren och finansministeriet har offentliggjort sitt förslag till statsbudget för år 2014. Den stora frågan är fortsättningsvis hur man skall komma till rätta med det stora underskottet som tvingar Finland att låna pengar för sjätte året i följd. Samtidigt har näringslivet inte uppvisat speciellt lovande siffror från det andra kvartalet och augusti har fört med sig en ny våg av uppsägningar och samarbetsförhandlingar. Nu om någonsin krävs uppkavlade ärmar för att få skutan Finland in på rätt kurs,

Det är inte första gången jag skriver om statsfinanserna i denna spalt. Jag ser fram emot dagen då ämnet inte längre är aktuellt. Tyvärr lär det ta några år innan den dagen är här. Budgeten för 2014 lär även efter regeringens förhandlingar i slutet av augusti uppvisa ett underskott på cirka 6,6 miljarder euro. I förhållande till budgetens slutsumma på 53,9 miljarder är upplåningen fortsättningsvis stor. Samtidigt kan vi notera att den sittande regeringen redan nu fattat beslut om att anpassa ekonomin med närmare fem miljarder euro genom nedskärningar och höjda skatter.

I den stundvis spretiga diskussionen om statsfinanserna får ofta den så kallade eurokrisen bära en del av skulden för våra ekonomiska problem. Faktum är dock att en mycket stor del av våra utmaningar är helt hembakta. Vi kan alltså inte räkna med att en vändning ute i Europa skulle få statsfinanserna i balans. Inte heller en global ekonomisk tillväxtvåg lär vara saliggörande också om positiva trender i världsekonomin självfallet ger utslag i vår exportberoend ekonomi. Alla prognoser tyder på att Finland på medellångsikt har ett hållbarhetsunderskott i den offentliga sektorn. Vi har helt enkelt byggt upp ett välfärdssamhälle som vi inte har råd med.

Välfärdssamhället som vi känner det idag är uppskattat och därför lär de flesta föredra att jämvikten i den offentliga sektorn uppnås genom annat än betydande nedskärningar. Den alternativa vägen handlar bland annat om förlängda arbetskarriärer och åtgärder som sänker tröskeln att nyanställa och ta emot jobb. Vi behöver helt enkelt fler som jobbar och framför allt behövs det fler som jobbar i den privata sektorn. Många av reformerna som står för dörren är svåra och känsliga. Dessutom är besluten inte endast i beslutsfattarnas händer, då vi i Finland har en tradition av att arbetsmarknadsparterna förhandlar om frågor av den här karaktären. Ett stort ansvar vilar alltså på de här parterna som nu under hösten också behöver kavla upp ärmarna.

Självfallet har vi politiker det övergripande och största ansvaret. I ljuset av detta fördes under sommaren en något märklig diskussion där man efterlyste nya stimulansåtgärder, det vill säga statliga satsningar med lånta pengar. En del riktade satsningar inom budgetramen kan i och för sig vara på sin plats men diskussionen vittnar åter om att det är lättare att lova ut pengar än att spara eller reformera. Personligen tror jag att vi måste prioritera kunnande framom att exempelvis bygga infrastruktur. En ny motorvägsstump någonstans i vårt vidsträckta land återskapar inte vår förlorade konkurrenskraft. Vår välfärd har alltid byggt på vårt goda utbildningssystem. Satsningar på forskning, utveckling och innovation återbetalar sig i regel med god ränta! ”Personligen tror jagatt vi måste prioritera kunnande framom att exempelvis bygga infrastruktur. En ny motorvägsstump någonstans i vårt vidsträckta land återskapar inte vår förlorade konkurrenskraft”