Kustekonomi och maikdemokrati

Taggar: Teman: ekonomi

lacdaren

Kustekonomi och markdemokrati

I DEN FINLANDSS VENS KA STRATEGIDEBATT som, sporrad av kustkanalsfrågan, rasat under sommaren, har man som ett alternativ starkt framfört tanken på en ökad finlandssvensk autonomi. Eftersom en autonomi av samma styrka som Ålands här på fastlandet är en utopi, skulle autonomin främst ta sig uttryck i en satsning på enspråkigt svenska enheter och institutioner i stället för tvåspråkiga.

Kan en sådan strategi tillämpas inom näringslivet och ekonomin? Kan och bör vi försöka stimulera uppkomsten av en ”kustekonomi”, med enspråkigt svenska företag inriktade på att tillfredsställa behoven hos finlandssvenskarna och andra företag inom kustekonomin?

Knappast. Mest orealistisk är tanken om man tillämpar den på industrin. För storföretagen är i huvudsak redan hela Finland ett för litet marknadsområde. Men också småindustrin behöver stora marknadsområden. Småföretagen är ju oftast små enbart beträffande antalet anställda och omsättning, men stora inom sin specialiserade marknadsnisch. Båtbyggerierna i de finlandssvenska bygderna har inte kunnat inrikta sig på att bygga båtar för finlandssvenskarna, utan har tvärtom siktat in sig på de internationella marknaderna. Exempel på samma trend finns inom den övriga småindustrin.

Industrin är mest intressant ur språkpolitisk synvinkel med tanke på den språkliga arbetsmiljön och dess inverkan på den språkliga balansen på sin verksamhetsort. Plus inom de sektorer där dess förankring till basnäringarna såsom jordbruk och fiske är viktig med tanke på språket.

Inom handel och övriga servicenäringar är bilden något annorlunda. Direktkontakten med den finlandssvenska konsumenten gör dem til betydelsefulla delar av den finlandssvenska vardagen och språket en central del av deras produktion service.

Men också här kan man fråga sig om vi på allvar kan räkna med enspråkigt svenska enheter annat än i mycket begränsad utsträckning i de mest enspråkigt svenska bygderna. I de flesta finlandssvenska bygder är någon form av tvåspråkighet ett faktum. Även om betjäning på modersmålet är en viktigt del av service är närhet minst lika viktig, och man har svårt att tro på att finlandssvenska konsumenter tex vore beredda att förlänga sina butiksresor mycket för att kunna handla svenskt.

Kan vi då räkna med att tvåspråkig service är ett bestående och fungerande alternativ, eller betyder det enbart en långsam kräftgång? Ja och nej. Man kan visserligen klart se en försämrad svensk service hos traditionellt två 14/83 FCRU språkiga företag i de finlandssvenska glesbygderna i tätorterna. Men det finns också goda exempel på företag som genom en målmeveten politik kunnat garantera både en svenskspråkig betjäning och profil. Likaså finns det tecken på att företagen i sin reklam riktar sig till finlandssvenskarna på deras eget språk. Vi har tom sett svensk reklam i TV, ett fenomen som ’ ansågs omöjligt ännu för några år sedan.

Inom ekonomin måste därför den finlandssvenska strategin bygga på markdemokratin - en mark, en röst. Även om det är allt skäl att understryka att finlandssvenskarna är vanligt folk och inte i större utsträckning skiljer sig från majoritetsbefolkningen, måste man också komma ihåg att det är fråga om köpstarkt vanligt folk. En intressant kundgrupp med egna krav och behov, som riktar sina inköp till de företag som beaktar dem.