L M Ericsson vann datanätsduellen i Norden

Taggar: Bolag: Ericsson Teman: teleindustrin

FORUM 7 : 7 onda tet

L M Ericsson vann datanätsduellen i Norde datanätsaffären.

produktutveckling.

Det slutliga kontraktet är inte ännu skrivet. Det fastslogs blott i Oslo att det just är med LM Ericsson som den nordiska datateknikergruppen skall underhandla om kontrakt och att detta bör vara klart före den 1 juni i år.

I Finland väckte framför allt Nokias andel av leveranserna en hel del diskussion. Fujitsu hade i ett tidigt skede erbjudit Nokia att leverera egna termi Efter en hård offertdust har LM Ericsson kommit in på slutrakan för första fasen i den stora nordiska

L M gick ut mycket hårt för att få denna order, så hårt att konkurrenterna gnisslade tänder så smått.

Bakgrunden till affärens betydelse för LM Ericsson ger företagets verkställande direktör i Finland, diplomingenjör Yng ve Ollus. Han anser att den nordiska tele-industrin (vilket i klartext i hög grad givetvis betyder LM Ericsson) definitivt hade löpt risken att hamna i bakvatten och i framtiden fått nöja sig med en underleverantörsroll inom dataområdet om inte denna viktiga affär på hemmamarknaden rotts i land.

Nu har LM en betydelsefull referens på världsmarknaden och realistiska möjligheter att fortsätta med ege naler, medan LM låtit förstå att Nokia kunde komma i fråga som underleverantör, men blott genom montering av terminaler och utveckling/tillverkning av modem. Från början var det klart att Finland i vilket fall som helst skulle köpa terminalerna från Nokia. Det var underförstått att Nokia också skulle leverera största delen av modemen till hela Norden. De nordiska ländernas gemen Så här ser det numera ut i Posthusets källare, Det är bara datorns stativ som syns på bilden, och de Innehåller bla programminnen och processorernas funktionsenheter.

samma front i underhandlingarna avsåg bla att pressa priserna, men band inte de enskilda ländernas möjligheter att fatta skilda beslut.

Nu levererar Nokia nätterminalerna både till Finland och Danmark, sammanlagt 5 600 stycken. Modemen gick delvis som kompensation till Elektrisk Bureau i Norge, som ursprungligen lovats nätterminalerna (3600 st) till Danmark. Den stora biten, själva kopplingsutrustningen, kommer från IM Ericsson i Sverige.

Hela den finländska kvoten visavi tillverkning gick till Nokia, och Ollus konstaterar att detta ledde till att LM Ericsson här i Finland inte får någon ytterligare sysselsättning för sina fabriker i Jorvas och Brahestad pga denna affär. Däremot utarbetar finska LM program för den centrala datamaskin som styr nätet i Finland samt står för installationen av anläggningarna och administrationen av hela den finländska andelen av projektet.

I pengar uppgår den nordiska datanätsaffärens första fas till 175 miljoner mark, men en indexklausul är inbakad och priset vid leveranstidpunkten ligger sannolikt nära 200 miljoner. Leveranserna sker 1979—280.

Nästa fas fyra gånger så stor

Men sedan återstår ännu följande fas i utbyggnaden av datanätet. Den är fyra Vänd 10

FORUM 7 + 76

FORUM 7 : 76

Den finländska teleindustrin har gjort investeringar som förutsätter export. Men vart gånger så omfattande. Där beräknas systemet vara i drift 1985. Offertronden inleds i en snar framtid.

Storaffärer i Australien och Frankrike är nu aktuella för LM. Yngve Ollus bedömer dock utgången av dem som mycket osäker. I Frankrike står bl a ITT och LM mot varandra. Australien ligger och lurpassar på vad fransmännen besluter.

Den internationella marknaden hårdnar. Få länder tillåter i dag att telefonmaterial helt och hållet importeras från utländska bolag som inte har tillverkning i deras eget land.

Detta innebär etablering innanför de nationella gränserna. En process som ofta leder till lösgörande från koncernen. Elektrisk Bureau i Norge är inte längre ett dotterbolag inom LM Ericsson koncernen. I Storbritannien heter LM nu Thorne-Ericsson.

Finland ingen port österut

Också i öst tillverkas LM-produkter. Men Finland är tyvärr tv ingen port österut för LM. Tillverkningen sker p basen av licenser bla i Ungern och Jugoslavien. Lars Magnus (han bakom LM förstås) öppnade en fabrik år 1899 i Leningrad som fortfarande — förstås i sovjetisk regi — tillverkar telefonutrustning.

LM i Finland är i dag ett bolag som koncernen har ganska lite bekymmer med. — Vi sköter oss självständigt och har hållit oss på ”svarta sidan” säger direktör Ollus, dvs vi fyller de ekonomiska krav på lönsamhet som ställts. Med det betyder inte att läget är bekymmerfritt. Importdepositionerna placerade LM i den hårdaste klassen, 30 procent. — Är kommunikation i dag en lyxvara? undrar Yngve Ollus. Hela budgeten uppgjordes utgående från att importdepositionerna skulle betalas tillbaka i slutet av mars. Nu sitter man med 13 miljoner bundna i depositioner och har stora likviditetssvårigheter.

Yngve Ollus försöker balansera situationen på något av följande sätt — genom att sänka lagernivån, med sänkt serviceberedskap som trolig följ — genom att tillsammans med telefonbolagen undersöka nya vägar för fi nansieringen av deras nödvändiga investeringa — och genom att be om finansieringsstöd av moderbolaget.

Vi bygger upp överkapacite — Vad jag är lite orolig för, säger Yngve Ollus, är att vi i Finland håller på att bygga upp en tillverkningskapacitet som är alldeles för stor för den inhemska telefonins behov utan att ha gjort klart för oss vart och hur vi skall exportera resten. PLHs planer går ut på att en hundraprocentig automatisering av telefonnätet i Finland skall vara genomförd vid utgången av detta årtionde. Därför har vi nu ett stort behov av telefonmaterial, som troligen minskar vid ingången av 80-talet.

— Vi är nu på toppen av det årliga behovet: 120 000—1350 000 publika telefonanslutningar per år. Med LM Ericssons effektivitet (och är den lägre kan vi inte konkurrera) betyder detta ca 600 arbetsplatser. Om vi inberäknar telefonapparater och transmission kan den inhemska efterfrågan sysselsätta ca 1 500 personer inom telefoni-industrin. LMs

Telefonapparater sätts Ihop I LM Ericssons fabrik i Jorvas. Många av dem går på export till bl a Sverige. Produktiviteten per arbetare i finländska

LM har numera nått upp till svensk nivå.

fabrik i Jorvas har redan 900 arbetsplatser, och i Brahestad har vi 300. Om man därtill lägger de arbetsplatser inom telefonin som finns inom Televa, Siemens och ITT, skulle jag tippa på att det gör sammanlagt ca 2 500 arbetsplatser, alltså vida mer än den inhemska marknaden ger förutsättningar för. Minst hälften borde alltså exporteras.

Finska LM exporterar redan nu hälften av produktionen av publika telefonstationer. Yngve Ollus tror inte det är lätt att hitta nya exportmarknader om man inte har ett väletablerat marknadsföringsnät som täcker hela jordklotet.

LM känner sig klämd

Han känner att företaget under vissa omständigheter kan få det besvärligt i framtiden. — Vissa finländska företag anses mera inhemska än andra, med den påföljd att dessa gynnas i synnerhet vid statliga institutioners uppköp av telefonmaterial. Ifall LM tappar marknad på dessa ”orättvisa” grunder leder detta till att jag får svårt att från moderbolaget få en allt större del av LMs världsexport för tillverkning i Finland, såsom nu sker, säger Ollus. På lång sikt ser jag bekymmer med sysselsättningen och en kamp om arbetsplatserna. Den kapacitet LM nu har ser Ollus som tillräcklig för minst 10—20 år framåt. — Man har föreslagit att vi skulle integrera bakåt: skaffa plåtpressar och måla plåt! Knappast lönsamma investeringar varken från nationalekonomisk eller företagsekonomisk synpunkt, anser ingenjör Ollus. Hellre då integrering inom mera krävande områden tex konstruktion av behövlig apparatur för Finland och programmering av processorer för styrning av tele- och datanät.

”Uppjazzade” system är pop

LMs installationer i Finland har varit betydande. Genombrottet inom den nya tekniken, datatekniken, var kanske Postoch telegrafverkets order på AKE 13, den multiprocessorstyrda telefoncentralen som nu fungerar som förmedlingsstation vid Iokal-, fjärr- och internationell trafik. I Åbo börjar LM i slutet av året att installera den första datamaskin styrda telecentralen för lokal trafik utanför Sverige (ett sk AXE-system).

Men sista skriket är ”nygamla” system, komplettering av gamla centraler med datamaskinstyrning. Dessa system har inom LME fått beteckningen ARE.

— Vi ”uppjazzar” för närvarande den gamla centralen i Hertonäs, berättar direktör Ollus, och en liknande operation har redan gjorts i Helsingfors med telefonföreningen som beställare. Kunden frågar allt oftare om det är värt att gå in för avancerade helelektroniska växlar då man med en uppmoderniserad teknik kan få samma resultat till betydligt lägre pris och utan större omskolning av personalen.

Det här kan innebära att LM håller på att konkurrera ut sig själv på vissa marknader.

Helsingfors var först med LMs AREteknik. Nu är den på kommande bla även i St Michel, Seinäjoki, Forssa. AREsystemen är försedda med datamaskinslogik men har koordinatväljare styrda av markerare för uppkopplingen.

I LMs systembenämningar florerar bokstavsbeteckningarna. AR betyder koordinatväljare, E en komplettering med elektronisk styrning. AKE är datorstyrda transitstationer med sk kodväljare, AXE datorstyrda lokalstationer med tungrelä — eller sk reed-väljare.

Konkurrensen från dataindustri — När blir alla telefoncentraler helt datastyrda — I teorin vore det möjligt redan i dag. Utvecklingstakten beror på vilka faciliteter abonnenterna kräver och om de är villiga att betala för dessa. Elektronik bara för elektronikens skull skaffar man inte i dessa penningknapphetens tider. — Jag tror att vi kommer att ha systemen jämsides ännu hela detta århundrade. En fransk utredning visar att man först år 1995 kommer att sälja lika mycket datastyrda centraler som sk konventionella. Datorn representerar alltid en betydande grundkostnad.

— Det är på driftsidan elektroniken idag betyder mest. Logiken ligger inbakad i programmet och det är enklare att ändra den genom omprogrammerin n än ett traditionellt system där man måste gå in och löda och greja.

— Telefoni innebär mer och med elektronik. Kommer inte datorfolket att bli en allt allvarligare konkurrent till telefoniindustrin — Det har redan skett. Men telefoni och kommersiell databehandling är nog så artskilda att jag inte tror på verklig konkurrens. Man kan inte jämföra en dator som styr process i en telefonstation med en som utför räkneoperationer.

Talet överförs i siffror

Här talar direktör Ollus för en av LMs starka sidor, nämligen mjukvaran. En betydande del av utvecklingsarbetet inom detta område sker just i Finland. Datatekniken kommer alltmer ut i kopplingsnätet.

— Också talet kommer att bli datoröverfört, i form av siffror, spår Yngve Ollus. Det är lättare att i förstärkare förstärka sk digital information än vanligt tal på grund av att talets olika frekvenser dämpas olika.

— Och när kommer bildtelefonen — Det är ännu dyrt att överföra bilder på tråd, En tv-bild kräver nästan tusentalet telefonsamtalkanaler, också här vore ett digitalt system mycket enklare. Nu börjar optiska fibrer komma i stället för koppar vilket ger mycket större bandbredd. Men den här applikationen ligger ännu tio år framåt i tiden.

— Till sist: vad är viktigare för ett företag av LM Ericssons typ i dag, hög teknisk standard eller skicklig marknadsföring?

Diplomingenjör Ollus förefaller att hålla en hacka på den tekniska standarden — Kund och leverantör utvecklar tekniken tillsammans. Ytterst är det telefonabonnentönskemål från hela världen som driver utvecklingen vidare. Kunden berättar sina önskemål och vi bygger vår utrustning så att han kan ge sina abonnenter vad de önskar.

Telefonin är global och därför anser Yngve Ollus att en storkoncern på detta område har sitt berättigande. Om alla i hela världen i teorin skall kunna tala med alla, då blir också de optimala lösningarna en global lösning.