Lågkonjunktur hotar Japan

av Björn Sundell Forum 1983-04, sida 16-17, 02.03.1983

Taggar: Orter: Japan Teman: ekonomi

FRUN FRU - Svårt är det, för några år sedan såg det ganska bra ut, men just när vi var på väg in med foten kom en extra tull på sju procent på importvaror. Och den tullen satte stopp för oss den gången, berättar Herrmans.

Det säger kanske sig självt att ett finländskt företag som kan tävla med Taiwan när det gäller ”billigvaror” är något exeptionellt. Då närmast vad lönekostnader beträffar. Bernhard Herrmans instämmer inte heller i den allmänna klagokören att lönekostnaderna och därmed produktionskostnaderna är för höga för att man skall kunna konkurrera.

Konkurrens med Taiwan

Förklaringen till att Herrmans kan ta upp konkurrensen med bla Taiwan är rationalisering och en verkligt långt driven teknik i framställningsprocessen. Ett bevis för hur snabbt det verkligen går undan när det gäller produktionen av fälgband är att man kan tillverka alla de fälgband som behövs per år i Finland under två dygn. Det med tre personer vid maskinen. Antalet fälgband är då omkring 250.000 stycken - Med det system vi skötte tillverkningen innan maskinen konstruerades skulle samma mängd fälgband ha krävt arbetsinsats av omkring 55 personer, förklarar Herrmans.

Maskinen ja. Den är specialkonstruerad helt enligt de önskemål Bernhard Herrmans haft. Samma gäller många av de andra maskinerna som spottar fram produkter i företagets hallar i Pedersöre. För det är inte bara fälgband som finns med på produktionsschemat. På det finns irte mindre än omkring 200 olika detaljer.

• Produkterna kan delas upp i huvudsakligen tre olika grupper när det gäller omfattning. För en tredjedel står fälgbanden, handtag i plast av olika slag står för en tredjedel och resten - reflexer, stingpinnar, smutsskydd mm, mm - står för den sista tredjedelen.

• Det gemensamma för allt det vi tillverkar för egen del är att det har med cyklar att göra. Så har det varit och så kommer det att vara. Vi koncentrerar oss på cykeldelar i plast och på att hålla tillväxten under kontroll, säger Bernhard Herrmans.

På frågan om nya produkter håller på att utarbetas svarar Herrmans aningen hemlighetsfullt — Alltid finns det väl något man går och funderar på… 16

Lågkonjunkturen ett hot

Begreppet ”livstidsanställning” har myntats länge i Japan. I synnerhet inom de stora företagen har de anställda kunnat känna sig relativt trygga vad arbetsplatsen beträffar. En fortsatt tillväxt har gjort det möjligt att omplacera de anställda inom olika koncernenheter och därmed har uppsägningar oftast kunnat undvikas.

Som en följd av läkonjunkturen är en tryggad arbetsplats och ”livstidssysselsättning’” inte lika självklara begrepp som förut.

Samförständspolitiken i Japan - utomlands ofta beskylld för att skapa protektionism och gynna kartellbildning - innebar att varvsindustrin skar ner sin kapacitet med en tredjedel åren 1978-82.

MH Förra året växte den japanska nationalprodukten med 2,5 procent vilket inte var mycket i jämförelse med de gyllene tiderna på 70-talet. Prognoserna för i år är inte särskilt optimistiska, de heller. Om pessimisternas farhågor besannas når man bottenrekordet 2 procent i år, medan optimisterna hoppas på en 2,7-procentig BNP-tillväxt. Hur som helst — nu när den japanska industrin inte längre ka se fram emot lika stora tillväxtsiffror som tidigare tornar problemen upp sig också för sysselsättningens del.

Arbetslösheten uppgår till 2,4 procent för närvarande, vilket betyder att drygt en miljon japaner går arbetslösa. Färska prognoser på lång sikt ger dock vid handen att de arbetslösas antal kan stiga till fem eller tio miljoner fram till 1990 om tillväxten inte tar fart på allvar och om strävandena att automatisera produktionen fortsätter i samma takt som hittills.

De här kan föra med sig drastiska förändringar inom det japanska arbetslivet. Anställningstryggheten har varit en orsak till den stora lojaliteten bland arbetstagarna gentemot arbetsgivarna och företaget. En stor fråga är nu: Kommer lojaliteten så småningom att vittra sönder i och med att arbetstagarna inte längre kan vara lika säkra på att få behålla sina jobb som förut. Och om en dylik utveckling är på väg, hur påverkar förändringarna de japanska arbetarnas inställning till produkternas kvali tet — hittills har man ju på verkstadsgolvet ofta sett strävan till hög kvalitet som en hederssak.

Inskränkninga Önskan att värna om en fortsatt snabb tillväxt och hög sysselsättning har antagit många olika former i apan, ofta i form av åtgärder som kritiserats i utlandet därför att de kan betecknas som protektionistiska. Den pappersexercis som krävs för import av varor till Japan utgör en av de kritiserade åtgärderna. En annan har varit det samförstånd och samarbete som klart kunnat skönjas i relationerna mellan statsmakten och industrin.

Under den senare hälften av sjuttioalet lyckades Japans handels- och industriministerium MITI skapa karteller inom branscher som hotades av överkapacitet på marknaden och av låg tillväxt. Hit hörde skeppsbyggnadsindustrin, stålindustrin och produktionen av syntetiska fibrer, för att nämna några exempel. Statsmakten kom överens med storföretagen om mer eller mindre frivilliga nedskärningar av kapaciteten, framför allt vad gällde gamla, omoderna produktionsanläggningar. Resultaten blev drastiska åren 1978-82. Aluminiumproduktionen skars ned med hälften under dessa år, skeppsbyggnaden med en tredjedel. Motsvarande siffror står också att finna inom andra branscher. De här branscherna fick “tillfälligt finansiellt stöd från statens sida.

Text och foto: BJÖRN SUNDEL mot Japans sysselsättning

Kritik från utlandet

Det finansiella stödet och det industriella samförståndet, dvs kartellerna, har rönt kritik i USA och inom den Europeiska gemenskapen, inte minst därför att ingen riktigt tycks vara säker på hur länge det “tillfälliga” stödet skall delas ut Dessutom finns det enskilda företag som tvärtom använt stödet och det skydd kartellerna erbjudit till att öka kapaciteten.

Enligt de ursprungliga japanska planerna skulle kartellerna i stort sett avvecklas sommaren 1983, men MITI har i år fört fram tanken att kartellerna tvärtom borde utvidgas ifall den japanska industrin skall klara av sina problem. MITI vill nu bla inkludera den petrokemiska industrin och cellulosaindustrin i det fortsatta ‘industriella samförståndet mellan statsmakt och industri. Den japanske premiärministern Yasuhiro Nakasone utsattes för skarp kritik från amerikansk sida för att kartellerna inte avvecklas, detta då han besökte USA i januari.

Också i Japan har det industriella samförståndet utsatts för en viss kritik, framför allt från deras sida som skulle önska att Japan blev kvitt den protektionistiska stämpeln i internationella sammanhang.

Atminstone på ett område har japanerna gått USA till mötes: Taket på japansk bilexport till USA hålls kvar vid 1,68 miljoner bilar även i år avtalet för 1982 har alltså förlängts. Men beslutet har redan hunnit kritiseras inom den japanska bilindustrin — i USA har bilförsäljningen ökat de senaste månaderna och industrin har kunnat återanställa en del av de abetare som fick gå under den svåraste tiden 1982. Därför, tycker japanerna, borde också ökad import kunna accepteras.

Hur det går med kartellerna i Japan återstår att se. Kritiken från EG-håll klingar något falskt i japanernas öron, åtminstone så länge som européerna fortsätter att kraftigt subventionera och stöda sina krisbranscher såsom stålindustrin. (m 17