Ledaren : Bra nyhet — men med skönhets­ fläck.

Taggar: Teman: studerande

ledarsidan

FORU 11.10. 68

Bra nyhet — men med skönhetsfläck.

Farlig fantasilöshet.

18

Det är en bra form av statligt studiestöd sota introduceras i samband med året budget. En fyraprocentig subventionering av högst 7 9, ränta på studielån är tillsammans med redan existerande statsgarantisystem ett effektivt sätt att göra lånefinansiering av studierna realistisk och förmånlig för många studenter, som inte hat egna resurser i form av välbärgade föräldrar eller liknande att ta till. Om han eller hon nu vill utnyttja dem, förstås.

En liten skönhetsfläck har räntesubventionssystemet nämligen därvidlag. Det bygger på behovsprövning. Den vars föräldrars inkomst ligger över ett visst streck, får betala full ränta, i den mån han överhuvudtaget får lån.

Det där är nu inte så nyktert och klokt som det i första hand kan låta. I själva gränsskiktet närmast under eller över strecket leder en behövsprövning alltid till obilligheterFör att nu inte tala om att den naturliga skiktningen mellan behövande och ickebehö. vande inträder redan i och med vederbörandes beslut att studera på lån. Avgörande är väl inte alltid och inte enbart huruvida föräldrarna har råd eller inte utan också studentens egen bedömning av hur han eller hon helst vill ha det. För mången markerar studielånet ett personlighetsutvecklande och självständigt ansvarstagande.

Redan nu är det bara ett urval, ett slags elit, som ryms in i universitet och högskolor. Finns det någon vettig anledning till att inte underlätta dessa studenters egentliga studiearbete så mycket som möjligt? Är det inte allt skäl för samhället att på effektivast möjliga sätt dra försorg om att de har mat för dagen, tak över huvudet, studielitteratur m.m, att tillgå så att de kan koncentrera sig på sina studier? Nu tvingas många av dem att använda massor av tid på att undanröja allehanda irriterande hinder av praktisk natur. Den än så länge höga bortfallsprocenten på grurid av icke fullföljda studier säger i själva verket mer om bristerna i studiernas organisation och de studerandes materiella villkor än orm karaktärs- och begåvningsbrister hos studentmaterialet.

Lika lånevillkor för alla skulle vara ett litet steg i rätt riktning. Och, självfallet, systemets utsträckning till även lägre studier än de som bedrivs vid högskolorna.

I den rekordstramaste budgeten på många år har Finland ökat sitt bidrag till ulandshjälpen med ca 50 procent, dvs från ungefär 20 miljoner mark till inemot 30 miljoner. Visst är det bra. Det är en karamell som alla kritiker av vår känsla för internationellt ansvar bjuds att suga på som tröstnapp. I sammma budget föreslås, att av ett anslag på 510 miljoner mark skall en hittills icke specificerad del användas till ersättningar åt lantbrukare för att de ska kunna lämna åkerjord obrukad och på så sätt minska vårt försörjningsöverflöd. Hur nödvändigt detta än kan vara ur vår egen synpunkt, hur överdimensionerat vårt lantbruk än må vara ur nationellt-nordiskt-europeiskt rationalistiska synvinklar — ändå kommer man att tänka på sagan om flickan som trampade på brödet. Och smöret med, förresten. Det är farlig fantasilöshet att tro, att tillgångar, som ett folk inte kan utnyttja eller slösar med på ett utmanande sätt, egentligen är detta folks egendom. Det är naturligtvis inte bata vi som skall besinna detta utan hela den mätta världen. Men ingenting hindrar att insikten därom hos oss avancerat litet stabbare än hittills. Od Forum 16/68