Leder EMU till nordiska bankfusioner?

av Janne Salonen Forum 1991-01, sida 11-12, 24.01.1991

Taggar: Organisationer: Europeiska valutaunionen

Leder EMU" till nordiska bankfusioner >) European Monetary Union

Europeiska valutaunionen gör Europa till en enda finansmarknad — var placerar sig Norden i det läget?

Peter Fagernäs, KOP, avvisar KOP-FBF-fusion som för svår.

Förändringens vindar blåser starka över Finlands och Nordens finansmarknader, och de verkliga stormvindarna är först i antågande. Genom EES-avtalet frigörs marknaden för finanstjänster även för utlänningar, och utlänningars rätt att äga finländska banker och försäkringsbolag. Men den kanske viktigaste förändringen blir den europeiska valutaunionen EMU längre fram på 1990-talet, då Europa praktiskt taget blir en end finansmarknad.

bankerna varit ivriga med att knyta försäkringsbolag till sig och bilda finanskonglomerat. Sverige har gjort en rivstart, genom att SFP och Trygg har köpt en kontrol!post i Gotabanken, Wasabolaget i Bohusbanken, och S-E-Banken har lagt ett bud på Skandia. I Finland har liknande konglomerat föreslagits närmast från bankhåll, medan försäkringsbolagen har ställt sig mera tveksamma till tanken. Bankerna motiverar konglomerativern något vagt med att tala om synenergifördelar och förbättrade möj FORUM

Söner i Finland och Sverige ha 1/199 ligheter att konkurrera i europeisk skala. Det är dock frågan om en rätt oprövad modefluga: alla har inte accepterat tesen om att banking och försäkring nödvändigtvis skulle trivas bäst tillsammans. T ex Svenska Handelsbanken, enligt VD Tom Hedelius, siktar sig visserligen in på någon form av livförsäkringsverksamhet, men väljer att avstå från inblandning i sakförsäkring (bil, brand etc). Detta är en fullkomligt logisk strategi då man betänker att livförsäkring vanligen är en sparform, medan sakförsäkring är en helt egen business med egna risker: det är inte nödvändigtvis bra för ban Björn Wahlroos, FBF, avvisar nordiska fusionstanken.

Curt G Olsson, S-EBanken, kan tänka sig nordiska fusioner över riksgränserna.

Är FBF en huvudkandidat som fusionspartner till S-E-Banken? Skulle FBF:s industriella intressen då löpa risken att övergå i utländska händer? Skulle detta automatiskt vara illa?

Text: Janne Salone ker att blanda sig in i en business som egentligen är annan än banking.

Kapitalbasen i fokus

Faktum är att talet om synergifördelar i mycket är en dimridå bakom vilken andra huvudsakliga motiv döljer sig. Både för S-E-Banken och för de finska storbankerna beror nog brådskan mera på önskan att cementera ägarstrukturer inom industrin innan det blir fritt fram för utlänningar att köpa aktier i svenska och finska företag. Ett annat motiv är önskan at vän 1 stärka kapitalbasen, så att bankerna klarar av att möta BIS-krav på eget kapital på minst 7,25 procent av ba som de finska storbankerna. och alldeles speciellt FBF, har drabbats av kolossala kreditförluster vilka de facto allvarligt har urholkat kapitalbasen. Genom att förlusterna är oredovisade, vet ingen hur försvagade bankerna egentligen är. och om någon av dem en vacker dag drabbas av samma öde som SCAB: ena dagen en till synes solid affärsbank, nästa dag i Finlands Banks intensivvård…

En högt uppsatt försäkringstjänsteman medgav att bankernas önskan att stärka soliditeten med försäkringsbolagens kapital och dolda reserver (i form av orealiserade värdestegringar) är ett viktigt motiv till den plötsliga ivern för byggandet av finanskonglomerat, och här ligger också sannolikt huvudorsaken till att försäkringsbolagen har förhållit sig rätt kallsinniga till tanken. Frågan är om bankerna på ett oetiskt sätt även tänker sig att utnyttja arbetspensionsfonders orealiserade värdestegringar för detta ändamål: både från bankernas och försäkringsbolagens sida bestrids att detta är avsikten eller kan komma ifråga, men det är ändå oklart hur väl skyddade arbetspensionsfondernas förmögenhet är för dylika eventualiteter.

Klart är i alla fall att de svåra kreditförlusterna i kombination med de skärpta BIS-reglerna har skapat ett kolossalt kapitalbehov hos de stora affärsbankerna: detta är rentav en global företeelse. De banker vilka har drabbats värst av kreditförluster är i en mycket svår situation: de borde stärka sina kapitalstrukturer genom att skära ner dividenden eller genom att emittera nya aktier — men i det nuvarande börsläget är det omöjligt att genomföra stora emissioner, och den bank som skär ner på sin dividend kommer att ge sina starkare konkurrenter ett förhandsläge för genomförandet av emissioner då börsläget åter medger det.

.. . .

OECD-översikt lansomslutningen från början av detta S fees FÖRSIKTIG OPTIMISM

Denna önskan är så mycket starkare

Text: Janne Salone os oss förhärskar domedagsstämHe men OECD:s senaste allmänna konjunkturöversikt, publi cerad strax före jul, utandas faktiskt en försiktig optimism om världsekonomin, dock med den obligatoriska brasklappen om en möjlig förvärring av Gulfkrisen.

Annars förutspår OECD att den ekonomiska tillväxten i industriländerna faller från 2,8 procent för 1990 till 2,0 procent för 1991. för att sedan åter tillta till 2,5 procent för 1992. OECD förutspår med andra ord att industriländernas konjunkturnedgång bottnar under 1991.

Huvudorsaken är att inflationsutvecklingen avmattas under 1991, med påföljden att industriländerna kan lätta på sin penningpolitik, vilket sätter fart på ekonomin. Under tiden kommer dock arbetslösheten att öka, från 6,2 procent år 1990 till 6,9 procent år 1992 i hela OECD-området.

OECD förutspår också att obalanserna i världshandeln minskar, genom att både USA:s betalningsbalansunderskott och Japans och Tysklands överskott minskar till under 2 procent av BNP. Detta sker därför att de ekonomiska konjunkturerna divergerar starkt inom OECD-området: USA, Storbritannien, Sverige och Finland får låg tillväxt under 1991—92, medan Japan och den europeiska kontinenten får en hygglig tillväxt, med 3,7 till 3,8 procent årligen för Japan. ca 3 procent för Tyskland och något mindre för resten av kontinenten.

Vad betyder detta för Finland, speciellt om man beaktar utvecklingen på huvud mest, Sverige och Storbritannien, men även USA är på sjätte plats bland våra exportmarknader. Därtill kan sovjethandeln komma att kollapsa. Även om dessa dystra utsikter uppvägs av ljusare perspektiv i Norge och på den europeiska kontinenten, vilka sammantagna står för närmare hälften av vår totalexport, så betyder det ändå att vår export stampar på stället, och att vi får hålla tummarna och be böner för att den inte skall rasa.

I något längre perspektiv är läget ljusare: både i Storbritannien och i USA torde tillväxten åter komma igång längre fram under 1991, och ifall vi klarar av att iaktta ortsatt måttfullhet i vår lönekostnadsutveckling, och får ner inflationsutvecklingen, så borde vår konkurrenskraft kunna återhämta sig efter 1991, genom att vår önekostnads- och allmänna inflationsutveckling är lägre än genomsnittet i OECD-länderna.

För exportörer kan tabellen över OECD:s tillväxtprognos för varje enskilt and vara av intresse.

Ifall det blir krig i Mellanöstern, blir ovannämnda siffror irrelevanta. Vilka efekter får då ett storkrig på världsekonomin?

Det beror på huruvida krigshändelserna drabbar oljeexporten, så att denna helt eler delvis bortfaller: i detta fall blir följden våldsamma prisstegringar på råolja, vilket i sin tur får en starkt depressiv effekt på världsekonomin. Men ifall detta inte inträffar så har ett storkrig inte nödvändigtvis en depressiv effekt, utan kan snarar ”Fusionskraft”?

Då kreditförlusterna blir tillräckligt stora, tär de på bankens kapital till den grad att banken inte längre förmår att återhämta sig, och är i det närmaste dömd att fusioneras med någon starkare kollega (ifall inte förlusterna är så stora att ingen annan bank vill ta dem på sig, i vilket fall centralbanken träder in). Frågan är om t ex Nordbanken i Sverige och vår egen FBF befinner sig i denna situation.

fortsättning på sid 2 1 marknaderna? Dessvärre är det våra hu- = verka som en stimulant. LJ vudsakliga marknader som stagnerar tillvä Andel av

BNP-tillväxt 1990 1991 1992 exporten (1990) USA 09 0.924 1.9 4 6.3 4 Japan 6.14 3.740 3.84 1.42 Tyskland 424 3.07 2.64 12.5 4 Frankrike 2.54 2.34 2.640 6.30 Italien 2.60 2.4” 2.7 3.2 4 Storbritannien 6 Mm 0.740 1.94 11.02 Kanada 192 0.9 24 2.320 1.290 Österrike 4.52 2.920 2.90 1.194 Belgien 3.5 24 2.30 2.60 2.24 Danmark 1.0 2 0.8 2 2.12 3.54 Finland 192 0.020 1.220 Grekland 20 1.124 2.024 0.6 2 Island —0.1 2 3.440 4.020 0.12 Irland 4.4 Yo 324 3.14 0.6” Luxemburg 2.6” 2.8 3.12 Nederländerna 3.024 2.070 2.320 440 Norge 3.020 3.224 2170 3.04 Portugal 3.9 40 3.3 Ho 3.54 0.7 4 Spanien 3.5 &0 2.124 3.020 22 Sverige 0.940 —0.5 20 0.8” 14.5 40 Schweiz 2.54 2.02 1.870 1.824 Turkiet 7.6 4 3.50 5.520 0.3 2 Australien 2.20 2.3 Nn 2.34 0.9 4 Nya Zeeland 2.8 2.09 2.4 RN 0.2 1/1991 FORUN,