Leipzig är mötesplats för öst- västhändeln
av Thor Forsskåhl Forum 1980-14, sida 25-26, 24.09.1980
Som mötesplats för den internationella handeln och som mässtad har Leipzig synnerligen ärevördiga anor. Redan för över 800 år sedan — förmodligen år 1165 — finns marknadsplatsen i Leipzig omnämnd i ett dekret utfärdat av markgreven Otto von Meissen. Han förbjöd nämligen anordnandet av marknader i Leipzigs omnejd så att de inte skulle konkurrera med stadens, och detta antyder att marknaden inte bara är av äldre datum, utan också hade uppnått ett visst omfång som handelsplats. Men från detta år räknar man officiellt mässans ålder.
e Genom sitt geografiska läge blev Leip/ig nästan en naturlig mötesplats för handeln mellan öst och väst. Handelsmännen fran Frankrike och Nederländerna passerade staden på väg till Kiev, och naturligtvis vice versa. Men
FORUM 14/8 ocksa för handeln i nord sydlig riktning var läget gynnsamt. Köpmännen från Hansa-städerna vid kusten uppe i norr fann det bekvämt och praktiskt att möta sina kolleger från söderom alpernad Leipzig. Detta ledde till att staåde utvecklades snabbt, och så tidigt som 1216 försökte stadens invånare genom ett uppror avskaffa feodalväsendet. Det Iyekades bara för en kort tid. men också feodalherrarna insäg handelns betydelse. och 1268 utfärdade Dietrich von Landsberg en förordning som garanterade alla köpmän som kom till staden fritt ullträde och skydd. Och ett dylikt privilegium utfärdades knappast för att befrämja staden Leipzigs ställning, utan för att de iska markgrevarna drog personlig nytta av att handeln blomstrade. Varken trygghet eller handel var eralis, utan beskattades.
Ökad handel, ökad kultur
Men borgerskapets utveckling stod inte att hindra. och mot slutet av medeluden hade feodalismens makt minskat betydlhet till förman för Leipzigs invä 2 .eipzig drar idag besökare från å jorden. Folkvimmel och reklamskyltning vid Petersstrasse. nare. Med det ökade välstandetr följde också ett kraftigt uppsving inom utbildang och det kulturella livet. 1409 fick Leipz 1 universitet. och i och med bokiryckarkonsten blev Leipzig också ett centrum på det erafiska området. Som exempel på stadens starka kulturliv kan nämnas Johann Scbastian Bach som verkade vid St Thomas-kyrkan där, och Johann Wolfgang Goethe som planerade sin Dr Faust på ölkrogen Auerbach, som alltjämt finns kvar.
Marknaderna I Leipzig en benämning som togs i bruk 1507 påverkade också starkt den begynnande industrin runt omkring, och det omfattande ekonomiska livet tedde ullatt de betydande hundelshusen som Fugger och Welser etablerade kontor där. Vid sidan av höst- och varmarknaderna fick staden stn tredje stora marknad på vintern. nagonung som retade konkurrenterna i hög grad som bara hade två. Framförallt handeln med kläde och skinn utvecklades till Leipzigs specialitet. och staden ullhandahöll en hull med trehundra stand för denna form av handel. Iran den tiden finns ännu kvar “gamla vikthuset” där man bok transaktionerna. och som ligger invid det gamla radhuset. som det mäktiga borgarskapet lät uppföra som eu monument över sin makt och sitt självförtroende. Handel trots krig
Trots att borgerskapets makt efter renässansen minskade under det efterföljande enväldets tid, och trots upptäckten av Amerika och sjövägen till Indien, minskade Leipzigs betydelse in1e nämnvärt ens temporärt av dessa fenomen, utan Fortsatte att blomstra och utvecklas. Inte ens krigen kunde stoppa handeln, även om de försvärade den. Leipzig var ofta härt ansatt. Under tretlioäriga kriget stupade Gustav IH Adolf nära Leipzig vid Läötzen, och under Napoleon-krigen med den he 26
Beimler” från Henningsdorf fanns med pa årets svärliga kontinentalblockaden förlorade Napoleon mot de allierade arméerna vid Leipzig. Så stark var tron på att handeln utgör det bästa skyddet mot invaderande arméer, alt man efter sjuårskriget rev ned stadens murar och fyllde igen vallgravarna för att visa alt Leipzig var en öppen stad.
Först med den industriella revolutionen och järnvägarna fick staden uillfällga problem med att bevara sin plats som ledande handelscentrum. Men en intensiv satsning från stadens sida att utveckla mässan och förmågan att ta väl hand om utställarna, besökarna och ”affärsmännen” aterställde Leipzigs posiuon. I början av detta sekel blev också Europas största järnvägsstation klar I Leipzig, och den fortsätter alltjämt att ta emot besökare fran när och fjärran. För alt ytterhgare befästa sin position öppnades Tysklands första handelshögskola i Leipzig 1898 och det är en läroanstall som är bekant för mänga äldre finländare.
Viktig för DDR
Sin karaktär som en viktig länk i öst västhandeln har Leipzig bevarat ända fram till våra dagar, och efter andra världskriget har denna roll ytterligare accentuerats. Den första efterkrigsmässan arrangerades i maj 1946, men i själva verket öppnade ett antal utställare redan en utställning under hösten aret innan. Under de första åren var det huvudsakligen SEV-länder som ställde ut. men redan mot slutet av fyrtiotalet var Västeuropa med, och sedan dess har utställarna ökat i snabb takt. Under den senaste höstmässan i september fanns över 6000 utställare representerande 51 länder med på mässan I Leipzig. Man räknar att ca 300 000 besökare kom till mässan från drygt 100 länder. Från väst ställde 23 länder ut vi ipzig-n , ssan, bland dem Finland, som hör till en av de äldsta utställarna efter kriget.
Mässan i Leipzig bäde på våren och hösten är en av världens största kontinuerliga universalutställningar. Pa det 290000 m? stora mässområdet fanns allting från typiska masskonsumtionsvaror till råvaror och färdiga maskinanläggningar. Största utställare var naturligtvis DDR. som hade 47000 utställningsföremåli första hand från de stora kemiska. elektrotekniska samt maskintillverkande kombinaten.
I DDR är det brukhgt att sammanföra obka industrier som kan integreras med varandra vertikalt eller horisontal i kombinat. och deras västerländska motpart är ett konglomerat. På detta säll underlättas bäde planering och ad inistration.
ässan i Leipzig intar en mycket centrat roll i DDR:s utrikeshandel. Bortat två tredjedelar av all utrikeshandel far sin begynnelse eller slutförs under mässan.
I DDR är man också mycket intresserade av all de som idkar handel med landet kommer tull mässan, och om de säljer också ställer upp som utställare. Detta är i och för sig ganska naturligt. da en stor del av landets utrikeshandel bygger på principen om motköp. och mässan ger en god bild av vad man kan köpa I landet. Genom sin handelsstrategå med motköp har DDR i stor utsräckning undvikit de problem mänga andra SEV-länder har hamnat i genom au man i DDR kunnat bättre och snabbare finansiera de egna investeringarna. Förutom motköp är man också mycket intressanta av sk ”joint ventures”. och anser all dylika borde vara intresserade oc för Finlands vidkommande, vid sidan av det traditionella handelsutby1et.
Thor Forsskåhl
FORUM 14/80