Livet efter oljan

av Tauno Tiusanen Forum 1985-20, sida 12-13, 18.12.1985

Taggar: Orter: Enland Teman: ekonomi

Livet efter

OLJA | mitten av senaste decennium började britterna diskutera vad som ska göras med de rikedomar som Nordsjöoljan hämtar med sig. Nu har man börjat diskutera vad som ska göras då oljekällorna p havsbottnen har sinat..

ljan har under de senaste åren speOO: en avgörande roll i den brittisk ekonomin. - Mellan budgetåren 1979/80 och 1984/85 ökade oljeinkomsterna i statens budget från 2 miljarder GBP till 12 miljarder GBP. Under innevarande budgetår (1985/86) beräknas inkomsterna från oljan uppgå till 13,5 miljarder GBP. Emellertid kommer denna summa troligen inte att förverkligas I sin helhet. Under de två följande budgetåren beräknas inkomsterna från oljan minska med ungefär två miljarder GBP per år.

Oljan har också haft en betydande inverkan på betalningsbalansen. Handelsbalansen hade för oljans del ännu 1978 ett underskott på cirka två miljarder GBP, men ett par år senare (1980) hade underskottet förbytts i ett litet överskott på 0,25 miljarder

GBP. Under 1983 pumpade oljan in ett överskott på sju miljarder GBP och uppskattningsvis 9—10 miljarder GBP 1985. Under den sk andra oljekrisen (1980—82) hade Storbritannien ett större överskott i sin handelsbalans än något annat OECD-land. Det kumulativa överskottet uppgick under denna treårs period till 15,5 miljarder GBP, närrmast på grund av de kraftigt ökade oljeintäkterna. År 1984 hade överskottet i bytesbalansen emellertid krympt titl bara 1,2 miljarder GBP, trots att landets nettointäkter från oljan uppgick till nästan 9 miljarder GBP.

Brittisk konsensus?

Under den senaste tiden har diskussionen om de negativa biverkningar oljefebern har fört med sig för landets ekonomi blivit allt

England hör till världens äldsta industriländer, men den industrietta kulturen är farligt nära e 1 kollaps på grund av den starka oljeboomen. — På bilden JCB:s fabrik i Rocester.

häftigare. Hösten 1985 publicerade parlamentets överhus ett kommittébetänkande i vilket industrins fortsatt försämrade situation behandlas. Industrin svarar idag för endast en fjärdedel av landets bruttonationalprodukt. Kommittébetänkandet rekommenderar konsensusalternativet för att rädda landets industri från en slutgiltig undergång — i det land där den industriella revolutionen på sin tid började.

Då oljeproduktionen under senaste årtionde ökade dramatiskt, åkte tillverkningsindustrin på ett svårt bakslag och dess produktion sjönk med ungefär 14 procent från 1979 till 1981. Denna industrisektor har inte ännu återhämtat sig ens till 1979 års nivå. År 1983 inträffade en historisk vändning då det för första gången sedan kriget uppstod ett underskott i handeln med färdiga industriprodukter. Underskottet var 2,5 miljarder GBP. Ett år senare hade underskottet i utrikeshandeln med andra varor än olja vuxit till över 10 miljarder GBP. Enligt en undersökning som centralbanken låtit utföra, har importen av färdigvaror under tiden 1980— 84 till sin volym vuxit med cirka 40 procent, medan exporten under motsvarande tid en-,r ligt de inflationsjusterade siffrorna har stampat på stället

Postindustriella problem 4. , Den förädlande industrins minskadarselativa betydelse kan naturligtvis förk des med allmänna utvecklingstrender id är postindustriella samhället. I England ar det emellertid inte bara frågan om en relativ minskning, utan också om en absolut nedgång inom den tillverkande industrin, som alltjämt håvar in omkring 42 procent av inkomsterna i handelsbalansen. Överhusets rapport, som närmast påminner om ett nödrop, är inte bara tomt prat. Tilverkningsindustrins nedgång förklarar också Storbritanniens fortsatt höga arbetslöshet, som internationellt sett är påfallande. Arbetslöshetsgraden är kontinuerligt högre än 10 procent och antalet arbetslösa håller sig över tre miljoner.

Den skrämmande branta nedgången för tillverkningsindustrin beror på sätt och vis på oljeboomen. Då den började vid senaste decennieskifte steg pundets yttre värde snabbt och slutade enligt vissa uppskattningar på en nivå som innebär en 35 procentig övervärdering. Det har på tal om pundets växelkurs sagts att den sk oljeeffekten, som även frånsett pundets höga växelkurs har åstadkommit historiskt sett betydelsefulla överskott i den engelska bytesbalansen, har visat sig vara speciellt förödande för tillverkningsindustrin, vilken har förlorat marknadspositioner inom alla branscher och som fått lida svårt av den spirande importen. Samtidigt har det konservativa kabinettets antiinflationspolitik, som uppenbart bär en viss monetaristisk prägel, för sin del stärkt pundets ställning genom den höga räntenivån. Kampen mot inflationen, som faktiskt gett betydelsefulla resultat, ä 20/1985 FORU inte en tillräcklig förutsättning för ett nytt kraftigt uppsving, eftersom pundets uppenbara och kontinuerliga övervärdering hämmar investeringarna i fabriksindustrin.

Enligt en prognos som Lloyds Bank nyligen gjort, kommer handelsbalansen år 1990 att uppvisa ett underskott på 19 miljarder pund, om oljan inte beaktas. Oljehandeln ger inte då längre något överskott. De sk Invisibles-posterna i bytesbalansen genererar ett nettoöverskott på omkring fem miljarder GBP och bytesbalansen uppvisar därmed ett totalt underskott på 14 miljarder GBP. Prognosen bygger på direkt extrapolering av de nuvarande utvecklingstrenderna. Det är klart att en prognos som denna knappast förverkligas. Före nästa decennium måste någonting inträffa I pundets kursutveckling som förhindrar de senaste årens verkligt radikala strukturförändringar att fortsättningsvis utvecklas i en riktning som medför en tynande tillverkningsindustri.

Oljeboomen bom?

Intäkterna från oljeboomen har rentav befrämjat importen och den direkta inverkan som oljan har haft på betalningsbalansen har genom att den påverkat valutakursen, försvagat den övriga exportindustrins ställning. Alla oljepund har emellertid inte hamnat i den utländska konsumtionsvaruproducerande exportindustrins fickor.

De brittiska investeringarna utomlands har sedan senaste decennieskifte ökat kraftigt. Under ett år investerar britterna numera 10—11 miljarder GBP utomlands, vilket är mer än dubbelt så mycket som 1978. Samtidigt har de direkta utländska investeringarna i England också ökat, men uppgår

FÖRUN 20/198 på årsnivå till bara cirka fem miljarder GBP. En betydande bit av denna växande kaka har placerats i oljefälten i Nordsjön sarnt i oljeindustrin, utan att den tillverkande industrin i någon högre grad har kommit i åtnjutande av dessa pengar. Vad beträffar de direkta placeringarna ser det ut som om nettoexporten under de närmaste åren komrrer att öka då oljan inte längre lockar utländska investerare.

Arbetskraften hos de brittiska företagens utländska dotterbolag har under oljeboomen ökat en aning, medan arbetslösheten i hemlandet hela tiden har ökat. Värdet av de utländska placeringarna är i 70 miljardersklassen, medan rmotsvarande tal år 1978 var omkring 10 miljarder GBP.

Benägenheten att göra placeringar utomlands är förståelig om pundets övervärdering under de senaste åren beaktas. De brittiska företagen har för sina vinster kunnat köpa förmånlig kapacitet utomlands. Av samma orsak har de utländska företagen inte funnit särskilt starka motiv att placera sina medel i det engelska näringslivet utanför oljesektorn.

Trots den livliga investeringsverksamheten utomlands kan den engelska ekonomin inte baseras på antagandet att vinsterna från de utländska placeringarna till sina nettobelopp helt skulle kunna kompensera de minskade nettointäkterna från oljeexporten. Hela invisiblespostens totala nettoresultat i bytesbalansen kommer under de följande åren inte att utgöra mera än 3—5 miljarder GBP, vilket inte räcker till för att ersätta nettointäkterna från oljan, som från nuvarande nivå på 9—10 miljarder GBP per år väntas sjunka till närmare noll vid nästa decennieskifte.

Reindustrialisering?

Det är alltså skäl för britterna att snabbt hjälpa den egna tillverkningsindustrin på fötter, så att en allvarlig kris kan undvikas De senaste konjunkturbarometrarna förutspår emellertid inte någon kraftig investeringsvåg, eftersom konkurrenssituationen inte betecknas som speciellt gynnsam. Redan efter några år kommer Storbritannien uppenbarligen att bli tvingat att kännbart höja skatterna om man önskar bibehålja den offentliga sektorns andel av nationalhushållningen, för då kommer budgetintäkterna från oljan att kännbart minska. Eftersom den nuvarande regeringen fortsättningsvis kommer att reprivatisera statsboag, inklusive gasbolaget som ger en nätt vinst, står staten också inför minskade inomster i form av rörelsevinster. Detta ökar självfallet ytterligare behovet av höjda skater. Det är svårt att förstå hur de förväntade skattehöjningarna ska kunna skapa ett gynnsamt klimat för investeringar inom den tillverkande industrin, som så småningom borde uppnå sin gamla position som stöttepelare för bytesbalansen. Uppenbarligen kan endast en radikal nedvärdering av pundets yttre värde göra situationen gynnsammare. Den nuvarande låga inflationstakten och bytesbalansens relativa jämvikt på grund av att oljeintäkterna kompenserar den övriga handelns underskott, gör att en devalvering kan betraktas som en mycket tvivelaktig åtgärd. Det verkar som om lösningarna skulle få vänta till årtiondets slut, men då kommer balanseringen av ekonomin definitivt inte att vara någon dans på rosor.

Tauno Tiusanen, Oxford 13