Ljusdunklet över industrins framtidsinvesteringar
av Nils Meinander Forum 1978-18, sida 08-09, 22.11.1978
Taggar: Teman: investering
Ljusdunklet över industrins framtidsinvesteringar
När bekymren för ekonomin tränger sig på, är det nödvändigt att rikta blicken mot framtiden. Framtidsbildens drag bestäms på det ekonomiska planet främst av detta mångskiftande något som vi brukar kalla investeringar, som innebär att långvariga ekonomiska värden skapas, att kapital bildas. Investeringarna delas upp i olika kategorier. För framtidens välfärd är de fasta anläggningarna viktigare än varulagren. På längre sikt är industrins investeringar av större betydelse än lantbrukets, byggnadsverksamhetens och service verksamhetens.
ye” Det sägs visserligen att vi håller på att glida in i det postindustriella samhället, där fabriksindustrin förlorar i betydelse jämfört med tillhandahåällandet av tjänster. Men ett samhälle på vår vällfärdsnivå, vars industri förlorat sin dynamik och sin förmåga att genom investeringar i anläggningar och kunskaper vinna nya marknader, har mycket svårt att bygga ut sitt utbud av tjänster.
Av alla ekonomiska framtidsperspektiv betyder industrins ogensägligen mest. Och industrins förmåga att underhålla och utveckla vårt materiella välbefinnande beror på dess beredskap att investera.
I finansministeriets senaste budgetbila ”Ekonomisk översikt” läser vi att ”företagens investeringsavsikter inte ännu har förändrats i nämnvärt positivare riktning”, och en tabell visar att fabriksindustrins investeringar i fast kapital 1976 minskade med 16,1 och 1977 med 13,3 procent jämfört med föregående år.
Industrins egna lägesbedömningar var ännu i augusti utomordentligt pessimistiska. En del centrala statistiska serier hade så länge så klart pekat nedåt, att det syntes svårt att med dem för ögonen föreställa sig att investeringsviljan spontant skulle kvickna till. Lönsamheten hade sjunkit mot allt lägre värden för att på många håll passera nollinjen, samtidigt som skuldsättningen i relation till såväl omsättningen som det egna kapitalet nått tal som måste te sig skrämmande höga.
Nya lån för — låneräntor
Viktiga för de löpande investeringarnas finansiering är de kassaströmmar som försäljningen genererar, men innan brutltot hunnit förvandlas till ett fritt disponibelt netto, har d senaste åren så mycket strömmat ut, att inte tillräckligt blivit kvar. På många håll måste de gamla lånens räntor och amorteringar skötas med nya lån, Kapitalmarknaden har länge varit stram, men ett större hinder för investeringarnas lånefinansiering syns på många håll oviljan att ytterligare öka skuldbördan ha varit. Att nu hoppas på rikliga aktieemissioner vore sangviniskt.
Så tedde sig läget åtminstone på sensommaren. Hur relationen mellan inkomst- och kreditfinansieringen utvecklats belyses enligt ett urval av 175 företag av det här återgivna diagrammet. Vid fjolårets slut var det främmande kapitalet 3,68 gånger större än det egna. Enligt en bankmässig tumregel brukar man betrakta ett företag som tillbörligen solitt om denna relation understiger 1,5. Det andra diagrammet återger utvecklingen av finansieringsalternativen.
Större optimism kan skönjas
Mot bakgrunden av dessa data tedde sig de perspektiv som öppnades när Industrins Centralförbund -7810-17 publicerade sin senaste konjunkturbarometer något «ljusare. Någon ytterligare försämring av läget kan i ingen händelse utläsas ur rapporten, som här bygger på direkta enkätsvar. Under detta år väntar sig 42 procent av de tillfrågade ett uppsving i produktionen, och endast 7 procent en ytterligare nedgång. I början av året räknade ännu inemot en tredjedel att nedgången skulle fortsätta.
Om investeringarna sägs blott, att de i september, liksom redan i juni, var något mindre än för ett år sedan. Och om ett år väntas de ligga på samma låga nivå.
Sedan denna rapport publicerats förefaller del som om framtidsbedömningarna ytterligare ljusnat. Belägg för denna uppfattning ger dels de uttalanden som gjordes under metallindustrins jubileumsmönstring -78-11-01, dels den enkät på bred bas som tidskriften Talouselämä nyss offentliggjort om våra tvåhundra största bolags planerade investeringar. Nästa år väntas de ligga 16 procent högre än i år, men därmed dock ännu inte nå upp till fjolårets nivå. Att det fortfarande är fråga om blott anspråkslösa tecken på uppsving blir tydligare, om man beaktar att uppgilterna avser av inflationen påverkade markbelopp.
Från allmänna bedömningar om stämningar och enskilda notiser om tecken till uppsving, vilka tillsvidare är väl garderade med reservationer att det kommer att gå långsamt och att nya bakslag är möjliga, är det givetvis svårt att leva sig in i det industriella investeringsklimatet som i sig sammanfattar betingelserna för välståndsutvecklingen på sikt. Här finns behov av speciella resonemang.
God reservkapacitet
Några statistiska data som direkt kunde belysa denna fråga är svåra att uppvisa. Men ofta möter man resonemang om ett samband mellan den outnyttjade kapaciteten och investeringsbenägenheten. Man bygger inte nytt, heter det, så länge det gamla är illa utnyttjat. Man möter också uppfattningen att vår industri allmänt sett i dag har gott om reservkapacitet.
Om kapacitetsutnyttjandet ges en del uppgifter. Under detta år beräknas i medeltal 79 procent av produktionsmöjligheterna vara tagna i bruk mot inte mindre än 90 procent år 1974 när konjunkturen blomstrade. Redan under andra halvåret 1978 väntas siffran stiga till 80 procent.
Vad säger oss detta? Inte alltför mycket. Och framför allt inte någonting med stor säkerhet.
Den tillgängliga produktionskapaciteten är nämligen inget entydigt begrepp. Det växlar med den subjektiva uppfattningen om den kommande konjunkturutvecklingen. Anläggningar och tekniska metoder för FORUM 18/7 åldras oavlåtligt. En fabrik kan i fysisk mening fortsätta att disponera tomtmark utan att förmå producera ekonomiska värden. När någonting i kapitalutrustningen är moget för nedskrotning kan i grunden sägas bero på företagsledningens humör.
Lönsamheten och den relativa skuldsättningen är knappast några absolut avgörande indikatorer för investeringen.
Nyinvesteringar — nya lösningar
Vid en diskussion av denna fråga måste vikt läggas vid investeringarnas olika art och innebörd. Att bygga en helt ny industrianläggning är någonting annat än att ersätta föråldrade och nedslitna delar av en gammal. Gränsen mellan dessa båda situationer är dock inte skarp. En ersättningsinvestering innebär sällan att det som förnyas kopieras. Tekniken har gått framåt, den företagsekonomiska lämpligheten kan förutsätta andra lösningar. Också för att upprätthålla en given kapacitet krävs åtgärder som är svåra att skilja från de egentliga nyinvesteringar som utökar kapaciteten.
Då under de senaste åren industri Industrins finansiering 1973—7 (175 företag) (Uppgifter: Industrins Centralförbund miljarder mar ilde arder m mst 1 1973 1974 1975 197 22,0 28,1 35,0 40, mp UM fsona 91 12,2 4,6 1, skulder
FORUM 18/7 investeringarna varit oroväckande låga, måste man förutsätta att också ersättningsinvesteringarna eftersatts. För de ansvariga industriledarna måste risken för att tiden håller på att rida dem förbi länge ha varit ett pinsamt memento. I det läget kan också en marginell förbättring av konjunkturklimatet bli en investeringsstimulans. Tron att det inte blir ännu sämre är kanske nog.
Är det detta som har hänt, när stämningen under de senaste månaderna syns ha slagit om mera påtagligt än vad förändringen av de statistiska data som anses dimensionera investeringsaktiviteten i och för sig skulle motivera?
Skall vi hänga med, kan det förefalla ansvarslöst att ytterligare skjuta upp den tekniska modernisering som oavvisligen på litet längre sikt krävs. I synnerhet nu då kapitalmarknaden ändrat uppsyn. Ett hinder för finansieringen har därmed, om också inte raserats, i varje fall blivit lättare att forcera.
Visst finns den otillräckliga lönsamhetens och ansvällda skuldsättningens problem kvar som återhål lande krafter. Men kvar finns också inflationen.
Den som investerar i dag, måste ha en känsla av att göra det billigare än den som investerar i morgon. Så pålitlig har inflationen visat sig vara. Föresatsen att inflationsprocenten i den närmaste framtiden skall ligga någonstans mellan 5 och 10 per år, som väl i dag är aktuell på de flesta håll, är sannerligen inte överdrivet ambitiös. För den som vill skynda på med en investering är det fråga om en realitet.
Sysselsättningsfrågan olöst I det svårgenomträngliga ljusdunkel som industrins framtidsinvesteringar vilar i också efter detta försök till kartläggning ges ingen antydan om sådana tendenser till förändringar som kännbart kunde förbättra sysselsältningen. Nya arbetsplatser kan inte förutsättas uppstå inom industrins fält genom ersättningsinvesteringarna. Det krävs nyinvesteringar, som antingen breddar kapaciteten inom de redan etablerade branscherna, eller öppnar nya områden Omfattningen för en sådan aktivitet låter sig lika litet som tid’ forts. på sid. 27
Industrins finansieringsstruktur 1973—77 (175 företag) (Uppgifter: Industrins Centralförbund miljarder mark
Inkomstfinanslering
Skuld21 sättningsgrad
Främmande kapital