llaskivis Helsingfors

av Ragnhild Artimo Forum 1986-16, sida 09-11, 23.10.1986

Taggar: Personer: Raimo Ilaskivi Orter: Helsingfors

Principen med frikommuner är att dessa själva skulle bemyndigas att besluta om hur statsbidragen används, och om den egna förvaltningen. Statsrådet och inrikesministeriet arbetar på en skiss till frikommunlag, och det finländska frikommunexperimentet — med cirka 20 experimentkommuner, bland dem Helsingfors — skall enligt planerna komma igång 1988. Frikommunfrågan har debatterats i riksdagen, där socialdemokraterna önskat utesluta hälsovårds-, kultur- och den sociala sektorn från experimentet, medan samlingspartiet distinkt velat inkludera just dessa sektorer genom att de vore I behov av byråkratiutrensning.

— Man får dra den slutsatsen att vänstern inte litar på de folkvalda i kommunerna, säger llaskivi syrligt. — Frikommunprojektet är ett sätt att komma åt resursslöserl! både på riks- och kommunnivå. Idag räknar man med runt 5 000 manrår bara för undersökandet av vilka vägar olika stöd och underhåll skall utbetalas. Frikommuner skall själva kunna besluta om användningen av resurser — där de utan tvivel har bättre förutsättningar än statsförvaltningen att bedöma behoven — och om kommunens tjänsteproduktion, likaså på basen av behov. Det betyder en decentralisering av beslutsfattandet, en mycket välkommen utveckling. Men en experimentstart 1988 förefaller väl optimistisk mot bakgrunden av hur saken avancerat hittills.

RaMa och hamnarna

Tomtmark är ett problem. Var bygga de nya bostäder som behövs — och de utrymmen företagande förutsätter? Staden har låtit en konsultfirma kartlägga outnyttjade möjligheter, och tillsatt en kommitté att utreda frågan. Resultatet är RaMa-planen (rantojen

FÖRUN 16/198 maankäyttösuunnitelma = planen för strändernas markanvändning). Den är också inspirerad av llaskivi, som på en av sina flygturer över stadskärnan (han har småplanscertifikat, och flyger ofta och gärna) slogs av frågan om hamnarna med dagens effektiva lossnings- och lastningsteknik verkligen behöver all den areal de förfogar över — Hamnområdena är helt överdimensio erade. Över hälften av tex Busholmens godstrafik sker faktiskt till lands. Det är inte heller tilltalande med transporter av gifter eller annat problemgods genom huvudstaden. Med den teknik som står till buds idag är behovet av hamnområden bara en bråkdel av vad det var då de nuvarande områdena avdelades för denna funktion, och en betydande del av trafiken kan förläggas annanstans än mitt inne i centrum. Det skulle ge otaliga kvadratkilometer för andra, angelägnare ändamål. Gräsviksplanen (se även s 10) och planerna för Busholmen är första stegen.

100 000 försvunna

Stadskärnan blir öde: strax efter kriget bodde där 100 000 fler invånare än idag. Vart har ce tagit vägen — en femtedel av hela befolkningem? Ut i periferin — som skattebetalare till närliggande kommuner. Och det har resulterat I ett växande trafikproblem och döden för alltfler närbutiker.

— Målet måste vara en bättre lokal balans mellan bosättning och arbete, säger llaskivi. — Allt större avstånd mellan bostad och arbetsplats minskar också arbetslusten, speciellt gäller det den kvinnliga arbetskraften.

Vad har hänt med de bostäder som de 100 000 flera centruminvånarna bodde i? Merparten finns ju kvar, fysiskt — Visst. En avsevärt del tjänstgör inte längre som bostäder utan som arbetsplatser — kontoriseringen har assimilerat dem. Det går att komma år problemet genom att fastighet för fastighet kartlägga nuvarande användningen, och vräka företag som ope rerar i “olagliga kontor”. Men då måste sta den kunna erbjuda dem andra utrymmen annars skyfflar vi bara omkring problemet i stället för att lösa det. Och det betyder at tomimarkfrågan först måste få en lösning. Men utan vidare är bostadsprobleme det ena av Helsingfors två nyckelproblem de närmaste åren. Överborgmästaren nämner speciellt frånvaron av alternativ för unga familjer — Det är en osund utveckling att en ägobostad i de flesta fall är enda möjligheten — med nuvarande realränta betyder det att bostadsköparna nödgas leva på en minimikonsumtionsnivå i åratal för att klara det. Bristen på hyresbostäder är ett nyckelproblem med vida återverkningar. Men frågan kan bara lösas på statlig nivå: så läng staten straffar hyresvärdar, kommer deras antal att minska ytterligare. Att äga oc hyra ut bostäder måste göras lönsamt — det är ändå en billigare lösning än att state tar på sig att bygga bostäder för alla behövande.

Befolkningsbomben

Huvudstaden blir bland de första att eftertryckligt känna av den nya åldersstrukturen: redan nu är befolkningsstrukturen en svamp i stället för den sundare pyramiden, där pyramidens fot utgörs av den unga generationen, mellanskiktet av befolkning i arbetsåldern och toppen av åldringar. Helsingfors dominerande kategori är den medelålders befolkningen, ungefär som en äggsvamp. Tyngdpunkten förskjuts nu raskt uppåt — mot åldringsdominans. Snart gungar svampen oroväckande.

— Utvecklingen accelereras av att en försvarlig kvot åldringar flyttar hit från andra kommuner. Här finns de flesta sjukhusen och det överlägset största kulturutbudet. Hur vi klarar övergången från dagens omsorgssamhälle till morgondagens veritabla vårdsamhälle blir den verkligt stora utmaningen.

llaskivi tror inte på inrättningar som nå vän fortsättnin gon volymlösning — bara för det fåtal som helt enkelt inte klarar att bo hemma.

— En dellösning på åldringsvårdfrågan vore att lön för hemhjälp äntligen skull göras avdragsgill. Det skulle ha en omedelbar positiv effekt på sysselsättningen oc samtidigt möjliggöra vårdandet av åldringar hemma eller i de vuxna — arbetande — barnens hem. För samhället skulle det visserligen medföra ett skattebortfall — men stället skulle man spara in de kostnader som uppförandet av vårdinrättningar medför.

Helsingfors och företagarn Överborgmästare llaskivi säger att de allmänna förutsättningarna för företagande i huvudstaden är goda. Utbudet på utbildad arbetskraft, kommunikationer — hela den moderna infrastrukturen — är tillfredsställande. Tyvärr är utbudet på markområden begränsat.

— Jag vågar påstå att huvudstaden är ett lockande alternativ för företag, inte minst genom affärslivets koncentration hit. Den typ av industriföretag som det kommande decenniet kanske bäst passar in I Helsingfors företagsmiljö är högteknologiföretag: produktionen är inte skrymmande eller nedsmutsande, och närheten till högskolor är ett viktigt plus. Helst ser staden naturligtvis att de företag som etablerar sig här är framgångsrika bolag som är goda skattebetalare… Vi behöver resurser för att vidareutveckla tjänster för såväl invånare som företag.

llaskivi berättar, att staden och Helsingfors universitet nu planerar en ”vetenskapspark” i Vik — mer om projektet på s 12.

Stad för stadsbor

På 90-talet har de flesta av Helsingfors servicemålsättningar troligen uppnåtts: steg för steg byggs tjänstesarmhället ut i huvudstaden. Ilaskivi säger att första delen av hans överborgmästarperiod koncentrerades på att få stadens ekonomi i skick, och andra delen ägnas en höjning av servicenivå. 90-talets Helsingfors skall vara invånarvänligt, serviceeffektivt. På alla nivåer.

För många är Helsingfors Staden framom andra -— härhemma. Nyurbanismen grasserar våldsamt, som känt.

— En förklaring till fenomenet är säkert att dethär är den första egentliga stadsgenerationen, säger Raimo llaskivi, född i Ruokaolahti. — De mest understruket urbana är de relativt nyinflyttade från landsbygden. De har en huvudstadsmyt för ögonen som inte är helt olik London, New York… Men Helsingfors är inte en storstad, inte ens i stadskärnan. Riktigt urbana är egentligen bara kvarteren i centrum. Helsingfors charm och tillgång är just den människonära skalan, frånvaron av alla negativa storstadssymptom. Det är något att slå vakt om. Ragnhild Artimo 10

Så här kunde man tänka sig att bebygga Gräsviken, enligt stadsplaneringsverket. Det kommer att ordnas arkitekttävlingar åtminstone för delar av området, Området kommer Ii hög grad att få sin karaktär av vattenstråket som löper mitt inne i stadsdelen.

Än finn de rum i stadskärnan

Helsingfors stads stora problem är förhållandet mellan antalet arbetsplatser och invånare. I stadskärnan finns det mer än två gånger fler arbetsplatser än invånare. Nya bosättningsområden i stadskärnans närhet kan kanske lösa problemet.

Det beror inte på att marken håller på att ta slut, utan på att planeringen inte hinner med i svängarna.

I innerstaden börjar emellertid också markområdena vara på upphällningen. Därför söker man nu med ljus och lykta efter områden som kunde bebyggas med bostäder. Ett sådant område är industriområdet kring Gräsviken, väster om stadskärnan.

1977 föddes tanken på att grunda ett bostadsområde i Gräsviken, Planerna stötte emellertid på patrull bland stadens politiker, som ansåg att stadens hamnverk behövde området. Åren gick och förslaget bollades

S taden lider en akut brist på tomtmark.

hit och dit, problemet utreddes till och med av en konsult. Till slut mognade dock tanken också i de politiska kretsarna och stadsplaneringsverket kunde på allvar ta sig an projektet.

Första fasen klar

Idag har planerna konkretiserats i form av en delgeneralplan för området och den planen godkändes vid stadsplaneringsnämndens möte den 8 oktober. Stadsplaneringsverket har under ledning av sektionschef Bosse Österberg med stor iver tagit sig an planeringen. Området kring Gräsviken är nämligen ur många synpunkter sett et 16/1986 FÖRUN mycket attraktivt område. Dels ligger det i stadskärnans omedelbara närhet, dels erbjuder vattnet unika möjligheter till en spännande och attraktiv närmiljö. Trafiken till området kan ordnas utan större praktiska problem. | praktiken ligger Gräsviken på gångavstånd från stadens absoluta centrum. Men såväl buss- som spårvagnslinjer kan enkelt dras till området. Planer för en utbyggnad av metron till Gräsviken finns redan. Planerna är | själva verket så långt framskridna att bara ett slutligt beslut om byggstart återstår.

Enligt den nu godkända delgeneralplanen för Gräsviken, ska området, då det är färdigbyggt, bebos av upp till 10 000 invånare. Förhållandet arbetsplatser/invånare beräknas bli 110 procent, dvs praktiskt taget alla arbetsplatser kan besättas med personal från det egna området. I praktiken sker detta inte, men relationstalet visar att förhållandet mellan arbetsplatser och fast bosatta invånare i arbetsför ålder är i god balans.

Intressant stadsmiljö

Området ska få en karaktär av innerstad. Det bebyggs med höghus, 5 till & våningar SOM i resten av stadskärnan. Området bebyggs mycket effektivt, men ändå så att det inte känns trångbott. Meningen är att de olika kvarteren ska vara fungerande helheter med stora och skyddade innergårdar. Någon genomfartstrafik ska inte förekomma. Vidare ska området förses med enhetliga och sammanlänkade parkområden genom vilka invånarna kan ströva. Parkerna ger dessutom luftighet och atmosfär åt området.

Det närbelägna havet erbjuder mycket intressanta möjligheter. I planen ingår ett kanalliknande vattenområde som ska löpa rakt igenom området. På det sättet uppnår man en naturlig delning av området i mindre enheter utan att de olika delarna förlorar kontakten med varandra. Vattenområdet fungerar i själva verket som en sammanlänkande faktor och ger dessutom området en mycket särpräglad karaktär.

Exakt hur området i verkligheten kommer att gestalta sig, vet vi först då området stadsplanerats. Den planeringsfasen börjar först nu, men den ska genomtöras rätt snabbt.

— Byggstarten beräknas ske någon gång 1988, berättar arkitekt Österberg.

Idag ser Gräsvikens kommande bostadsområde rätt tråkigt ut, Tråkigheten sträcker sig dessutom under markytan. De stora massorna fyllnadsjord ställer till problem.

FÖRUN 15/1986

Helt problemfritt är utbyggningen av Gräsviken inte. De första problemen har redan uppkommit. Det gäller nämligen att finna nya verksamhetsplatser för de företag som nu är verksamma på området. Och det är inte lätt. Staden äger hela området, vilket gör saken lite lättare. Det är ”bara” att säga upp arrendekontraktet. Men ett större företag flyttar inte hur som helst. Dessa problem håller emellertid på att få en lösning.

Besvärlig grund

Efter det att området ”tömts” på industri, återstår de verkligt stora och dyra problemen. Praktiskt taget hela området är ett sk utfyllnadsområdge, vilket betyder att man under årtionden kört jordmassor av de mest varierande slag till området. Ibland har det varit frågan om sten, ibland om ren lera och ofta någon salig blandning. Problemet med dessa jordmassor är att de befinner sig i en ständig omvandling. Marken sätter sig, men olika på olika platser, beroende på vilka slags jordmassor som råkar finnas just där.

Som sådant är området således synnerligen olämpligt för större bebyggelse. Under alla dessa fyllnadsmassor finns emellertid fast berg, om man går tillräckligt djupt ner, dvs tio till tjugo meter under markytan. Husen på området måste således byggas på pelare som står direkt på det underliggande berget. Metoden är inte ny, den är känd och beprövad, men rätt dyr.

Det förekommer också andra praktiska problem. I bostadshus brukar finnas underjordiska utrymmen, källare, lagerutrymmen, bilhallar, befolkningsskydd mm. Sådana utrymmen kan inte i någon större utsträckning byggas på det här området. Området befinner sig nämligen bara cirka två meter ovanför havsytan, vilket innebär att det kan uppstå vattenproblem I underjordiska utrymmen, om de inte isoleras ordentligt, vilket är kostsamt.

Bilplatser under jord

Området är emellertid inte helt hopplöst: på vissa ställen sticker urberget nästan upp till ytan. Dessa bergstoppar kommer att utnyttjas för metrostationen, befolkningsskydd med bilparkering mm. I själva verket beräknas en betydande del av områdets bilparkeringsplatser befinna sig under jord. Antalet bilplatser blir också rätt stort: en plats per 175 m? våningsyta.

Byggnadskostnaderna på området blir höga. Detta betyder givetvis också att Dostadspriserna kommer att vara tämligen höga, men de kommer att regleras enligt HITAS-systernet. Därmed förhindras spekulation och oskäligt höga priser.

Hyresbostäder, ett frågetecken Stadens myndigheter har preliminärt beslutat om en andel hyresbostäder på 50 procent eller till och med lite mer. Med tanke på att byggnadskostnaderna på området kommer att vara så höga att de knappas godkänns av bostadsstyrelsen för aravabelåning, verkar detta förhållande taget ordentligt i överkamt. Frifinansierade hyresbostäder byggs inte i dagens läge. Det verkar därför sannolikt att andelen hyreslägenheter när området är färdigt kommer att vara betydligt lägre.

Att Gräsviken (inklusive Busholmens nordvästra strand) kommer att bli ett eftertraktat område torde cet inte råda någon tvekan om. Området är centralt beläget med all tänkbar service inom räckhåll i stadens centrum. Och den lokala servicenivån kommer att vara hög. Bland annat byggs flera skolor och daghem på området. Kommunikationerna västerut är utomordentligt goda, vilket kan ha en viss praktisk betydelse med tanke på att såväl Drumsö som södra Esbo idag är populära placeringsorter för företag. Den som har sin arbetsplats i de trakterna kan dessutom dra fördel av att alltid färdas motströms i rusningstid, vilket avsevärt förkortar arbetsresorna tidsmässigt.

Östra Helsingfors är ett annat stort industriområde och med metron blir inte heller de resorna obehagligt långa. Men inne i stadskärnan finns och kommer alltid att finnas en hel mängd arbetsplatser — på praktiskt taget gångavstånd.

På invånarnas villkor

Mannen på gatan ställer sig idag lite skeptiskt till stadens planerare. Erfarenheterna från nya förstäder och stadsdelar, såsom bland annat Böle, är inte precis uppmuntrande. Men Bosse Österberg försäkrar att Gräsviken inte ska bli ett nytt Böle. Inställningen till boendemiljön i en stad har ändrats. Idag värdesätter man levande former och en stasstruktur som byggs upp på invånarnas villkor. Miljön får inte vara steril och kräva hög anpassningsförmåga av Invånarna. Människorna ska kunna röra sig obehindrat på området och alltid kunna välja den kortaste möjliga vägen mellan två platser. På sätt och vis är vi på väg tillbaka till den klassiska typen av stadsstruktur. Och ser man på Gräsvikens plan och den nu existerande stadskärnan, märker man att det förekommer flera slående likheter. Gräsviken kommer att bli en naturlig fortsättning på stadskärnan, en mer eller mindre integrerad del av den.

Stort projekt

Uppbyggnaden av området kommer att ta 10 till 15 år i anspråk. Det är ett stort projekt som till sitt omfång motsvarar den totala bostadsproduktionen i Helsingfors under ett helt år. Området omfattar 66 ha. Därav bebyggs 26 ha med bostäder, 2 ha med industri och 5 ha med kontor. Områdets totala bostadsyta omfattar 300 000 till 350 000 m?. Motsvarande arbetsplatsyta är 200 000 till 250 000 m2. Totala antalet invånare beräknas till 8 500 till 10 000 personer och antalet arbetsplatser till 4 600 till 5 500.

Christer Ekebom 11