Luften är gratis men oändligt värdefull

Taggar: Teman: miljön

Luften är gratis men oändligt värdeful — Att luftrummet kring jorden är begränsat kan ses genom en global spridning av radioisotoper, klorerade kolväten och tunga metaller, sade professor Miettinen. De finns i luften, i regnvattnet, i allt levande i betydligt högre koncentrationer än normalt. Spår av den mänskliga verksamhetens nedsmutsande effekt — De tunga metallerna avdunstar inte, de ackumuleras i höga koncentrationer i jorden i urbaniserade och industrialiserade trakter.

Vid radiokemiska institutionen i Helsingfors har undersökts de tre giftigaste tunga metallerna: bly, kadmium och kvicksilver, och dessas förekomst i Helsingforsluften.

Undersökningen utfördes i juni 1971. På institutionens tak vid Unionsgatan 35 filtrerades cirka 2500 m? luft 24 timmar i dygnet (utom under en vecka med sex timmars insamlingsintervaller).

Kadiummängderna varierade mellan 1/2—3 ng/m?, bly förekom i cirka 100 gånger större koncentration. Kvicksilvret åter fluktuerade mindre än de andra metallerna och varierade mellan 0.1—1 ng/m? Mängderna är små vid regn och stora vid högtryck och blåst. Det kvicksilver som är bundet till partiklar motsvarar dock endast ca 2.5 ?/o av luftens totala kvicksilvermängd, 8—40 ng/m?.

En undersökning som har utförts av institutet för arbetshygien och publiceras i Helsingfors stads luft- och bullerkommittés betänkande visar att

Forum 7/197 — Länge har man tyckt att luften är gratis, att var och en får fritt använda den, to m smutsa ner den. Men när denna vår gemensamma ägodel är på väg att förstöras börjar vi inse hur obeskrivligt värdefull den är, hur livsviktig inte bara för människor utan för allt levande. Det här sade professor Jorma K Miettinen i ett föredrag i Tekniska Föreningen i Finland, där han också lade fram helt nya rön om tunga metallers förekomst i Helsingfors+uften.

blymängderna på Järnvägstorget på ca 2,5 m höjd är i medeltal 1 260 ng/m?, sex gånger högre än radiokemiska institutionens resultat. Luftens blyhalt minskar snabbt ju högre upp den mäts.

Varifrån kommer dessa tunga metaller? Blyet härstammar framför allt från bensin. Luftens blyhalt kan radikalt påverkas endast genom att begränsa blyemissionen från bensinen. Något som redan har gjorts i USA, Västtyskland, Sverige och Japan.

Kvicksilvret i Finland härstammar antagligen i huvudsak från klorfabriker. Utsläppen från dem är ca 500 kg/år. Naturkrafter, som tex jordbävningar, står dock för betydligt större mängder. I regnvattnet i Finland kommer ner ca 30 ton per år. Det finns alltså ingen anledning att strängera luftemissionsnormerna för klorfabrikerna, ansåg professor Miettinen. Kadmium används i Finland i huvudsak som överdrag i metallplåt, skruvar o dyl, i plasters färgpigment, som stabilisatorer i PVC-plaster samt I hård- och mjukgjutningspasta.

Vilka hälsorisker medför emissionerna?

I vissa länder har man normer för blyhalten som praktiskt taget sammanfaller med redan existerande värden i Helsingfors centrum. Här finns alltså ingen marginal för en ökning. Vissa forskare har konstaterat att blodbildande enzymers reaktion rubbas vid koncentrationen 0.2 ppm. Den direkta hälsorisken vid denna nivå är dock ännu oklar.

Högst 1/4 av det bly en människa i Helsingfors får i sig kommer via inandningen, resten via födan. Få människor kommer upp i riskzonen ens i större städer, men i Filadelfia har av undersökta barn 17/0 överskridit den föreslagna riskgränsen 0.5 ppm. I Helsingfors centrum inandas en vuxen 7 ug bly per dygn. Det är 16 9/0 av det som man enligt WHO:s expertkommitté maximalt borde få absorbera från alla källor sammanlagt, Att absorbera 16 ?/o endast via inandningen är mycket, sade professor Miettinen. Kadmium inandas man i Helsingfors centrum 0.02 1g/dygn. Men höga kadmiumhalter absorberas dessutom genom cigarrettrökning, föda och dricksvatten. Inandningens andel är inte betydande, å andra sidan borde den inte heller få öka med tanke på den totala absorbtionen. De mängder kvicksilver som finns i Helsingforsluften är obetydliga. Redan genom födan får en vuxen (som inte äter fisk) ca 5—10 ug/dygn. Endast på vissa arbetsplatser utgör kvicksilvret i luften en hälsorisk. Blypoliutionen bör minskas, och detta kan göras bara genom att minska motorfordonens = emissionsmängder, sammanfattade professor Miettinen. Bäst är att följa med och ta lärdom av vad som görs utomlands. Kadmium och kvicksilver är ingen omedelbar hälsorisk i vår stadsluft. Men vi får så mycket kadmium från andra källor att halten i luften alls inte borde tillåtas stiga mera.

Vänd 9

DEBATT FORUM

Tungmetaller tecken på

Det debatt som följde efter professor Jorma Miettinens presentation av tunga metallers förekomst i Helsingforsluften, refererad på föregående sida, formade sig till en mera allmän diskussion om nedsmutsning och miljövård överhuvudtaget.

I debatten deltog utom Miettinen professor Birger W ii k och verkställande direktör Kurt Linden.

Också åhörarna på Tekniska Föreningen medverkade med många synpunkter.

Professor Birger Wiik — Miljödebatten är ingenting nytt. Den började redan på 30-talet och jag har följt med den under 20—30 år. Men i dag är saken dragen så i stenknut att även de mest exakta uttalanden inte har någon effekt på dem som tänker annorlunda. Det är trossatser, detta att atmosfären är förgiftad, att livsmedlen är förgiftade o s v. Det man länge saknat är sådant siffermaterial som Miettinen nu presenterat, det behövs, Intressant är att konstatera att nedsmutsningen är helt annan i gatans nivå än tjugo meter högre upp. Man har alltså funnit spår av tunga metaller i luften. Men varför anses plötsligt alla tunga metaller vara ”giftiga”?

Publikröst 1 ”Inte bara jorden är begränsad, också det kapital som är tillgängligt för olika lösningar är begränsat. Vad kostar en luft utan bly? Vad är vi beredda att betala? Det är alltid investeringar som måste tas från något annat. — Jag och många andra påstår att nedsmutsningen är ett lokalt fenomen, inte ett globalt. Klart att nedsmutsningsproblemet finns, men det är en överdrift att säga att det är globalt. Att påstå att t ex Atlanten är förgiftad av människor är en oerhörd överdrift av fantaster som Heyerdahl mfl. Atlanten är en öken, en oändlig vidd av vatten.

1 + Miettinen: — De sakkunniga är helt av samma åsikt. + Wiik: — Varför är plötsligt alla tunga metaller ”giftiga” + Linden: — Man vill åt industrin som man inte tycker om.

allmän nedsmutsnin — Och tänk på Östersjön! Det har påståtts att den är nedsmutsad helt och hållet. Men hur kan detta vara möjligt? Östersjöns yta är 400 000 kvadratkilometer och den är 50 meter djup i genomsnitt. Det betyder att varje människa på hela jordklotet har 60 000 kubikmeter Östersjövatten till sitt förfogande. Södra hamnen smutsar vi ner men inte Östersjön. Och luftrummet, som vi i dag bekymrar oss för är ännu mycket, mycket större än vattenmängderna.

— Det sägs att människan rubbar balansen i naturen. Men naturen själv rubbar balansen mycket oftare. Ett enda vulkanutbrott på Island tillför atmosfären mera svavel än hela världens industri. En västanvind från Nordsjön rensar upp Östersjön mycket mera än alla våra reningsinrättningar. Den sk ”fickan” i Östersjön som är starkt HaS haltig beror på svag cirkulation, den är inte människans verk. Naturens inverkan är alltid mycket större än människans alla åtgärder!

Professor Jorma K. Miettinen — Giftigheten beror faktiskt på koncentrationen av en viss metall. Den amerikanske geokemisten Murozumi har undersökt den grönländska inlandsisen. Vid borrningar till ett djup i isen som motsvarar den snö som snöade ner åttahundra år £ Kr har man hittat blyhalter under 0.0005 g/kg men i den is som snöade ner år 1965 var halten 400 gånger större. Å andra sidan är inte ens Antarktis pingviner eller Nordpolens isbjörnar fria från ökade halter av klorerade kolväten. Koncentrationen av globala pollutanter har alltså blivit betydligt högre också i ”orörd” natur.

— Professor Wiik beskrev Östersjöns storlek. Det är lätt att bevisa att jorden är stor. Men det är också lätt att bevisa att den är liten: För några år sedan var man tvungen att spränga sönder en satellit ovanför Australien med ca 1 kg plutonium —238 (17 kilocurie). Tre år senare kunde man påvisa detta ämne i ökad koncentration i Helsingfors-luften!

Publikröst 2: “Bilindustrin säger att den har gjort mycket för renare luft. Men det har nog alltid skett först efter samhällspolitiska påtryckningar!”

Forum 7/197 — Däremot är de koncentrationer av bly, kvicksilver och kadmium som man konstaterat i Helsingfors-luften inte ännu i sig farliga. Men de är indikatorer på en allmän luftförorening. Beträffande bly kan saken vara annorlunda.

Publikröst 3 ”Jag har jobbat inom bilbranschen i nästan trettio år. Ändå anser jag — också om jag tar brödet från min egen mun — att nedsmutsningen från avgaserna är ett stort problem. De tunga metallernas förekomst är ett mått på allmän nedsmutsning. Också om det är lokalt, är det oroväckande.”

Verkställande direktör Kurt Linden:

Vi måste skilja mellan två saker: industrier där blyhalten i luften är högre än normalt, och storstadsluft där blyet härstammar från motorbensin. I det första fallet är det fråga om betydligt större blymängder än på motorvägar och tom på servicestationer, där ett visst läckage alltid förekommer.

— Jag har här Nestes utredning ”Bly i bensin”, där man ser att The National Research Council 1969 konstaterade att en arbetare kan arbeta åtta timmar per dag i en luft där medelblyhalten är 200 mgr/m?. Det är mellan 70 och 150 gånger så mycket som man har mätt upp i amerikanska storstäder.

— Vi vet ju att bly tillsätts bensinen för att förhindra knackning i bilmotorerna. Man kan konstruera motorer som inte behöver blyhaltigt bränsle. Men är det nödvändigt? Hur många uppehåller sig en halv timme i hörnet av Kajsaniemigatan och Mikaelsgatan under rusningstid — Jag tror att det är som professor Wiik säger: Det är något annat än vetenskap bakom alla påståenden om luftföroreningar. Man vill åt industrin eller andra förhållanden man inte tycker om.

— De resultat som vetenskapen får fram generaliseras alltför ofta i vissa syften. Institutet för arbetshygien, representant för världshälsoorganisationen WHO, har sedan 1968 utfört mätningar av bilarnas luftförorenande inverkan. Föreningen Bil Forum 7/197 importörerna har anhållit om att resultaten snart skulle publiceras och det blir intressant att ta del av dem. De kommer antagligen att visa hur mycket bättre vår luft är än på vissa håll ute i världen. Medeltalet per dygn i Helsingfors är inte större än i svenska städer som ligger vid havet, som Göteborg och Malmö, där havsvindarna också rensar luften. Det är fel att dra slutsatser av de exceptionella förhållanden som existerar utomlands i tre eller fyra storstäder, som t ex Los Angeles och New York. Och vart har fö de enorma mängder bly, som då varken kan avdunsta eller smälta bort, tagit vägen i USA? Biltätheten i USA var redan i mitten av tjugotalet ungefär lika stor som hos oss i dag, och den är nu tre gånger större än vi har i dag. Om de siffror som här presenterats stämmer, borde man vid det här laget praktiskt taget kunna känna blyemissionerna med handen!

MIETTINEN: Det kan man också! Det rör sig i dag om flera procentenheter bly i stadsdamm på gatorna. Litet av blyet på jordytan har försvunnit i havet, en del har sjunkit ner i djupare jordlager. Men femtio meter från en motorväg kan ingen grönsak odlas (framför allt inte grönsallad eller spenat) och t om på 800 meters avstånd från en motorväg ser man så stora värden att det inte är tillrådigt att äta sådana grönsaker.

— Professor Wiik talade här om trosfrågor. Men så stora diskrepanser som han påstod finns det inte mellan sakkunniga. Ett tungmetallsymposium som nyligen hölls i Buenos Aires visade, att industrins representanter — de som verkligen var sakkunniga — var helt av samma åsikt när det gällde vetenskapliga fakta.

Publikröst 4 “Under medeltiden åt man faktiskt kvicksilver med sked. Det sades bota tarmvredl — Det som vi måste avgöra är vad vi vill betala för miljön. Våra resurser bör användas på rätt sätt. Det kan ju hända att förekomsten av just bly i luften inte hör till de saker som vi först måste korrigera. Men innan vi har forskat tillräckligt kan vi varken suboptimera eller optimera. Vi vet för litet… 1”