Luftskeppen kommer igen
av Kal Finell Forum 1981-12, sida 48-49, 26.08.1981
Luftskeppe kommer igen
Två av HELI-STATs fyra helikoptergondoler och det ostyvade heliumhöljet redo för montagetest i Lakehurst, New Jersey. Bilden från maj 1981 (Piasecki Aircraft Corporation).
Modell av helikopterluftskeppet ”Piasecki HELI-STAT”. Luftskeppet är kontraherat för leyerans vid nästa årsskifte till US Forest Service och US Navy. Testflygningarna kanske redan är påbörjade när detta nummer av Forum når läsarna (Foto: Piasecki Aircraft Corporation).
48
Var det någon som trodde att ”zeppelinarnas” ti var förbi?
I USA utförs nu prov med ett nytt luftskepp där konstruktörerna utnyttjat dagens teknik och material. Farkosterna förutspås ett vidsträckt användningsområde t ex som luftburna lyft- och transportkranar, fraktskepp eller rent av som lyxkryssare.
€ I slutet av 1930-talet gav man upp all seriös forskning kring kommersiell luftfart enligt principen ”lättare än luften”. Orsaken var främst de svårlösta manövreringsproblemen i låg fart och vätgasskeppens avskräckande explosionsbränder. Hindenburg-dramat satte definitivt stopp för all utveckling av greve Zeppelins framtidsdröm om luxuöst
FORUM 12/8 bekväm = transatlantisk luftfart i stor skala.
Syntetmaterial och helt ny teknik har nu suddat ut dödsolyckornas problematik och planerna på självsvävande riskfriare luftskepp har reviderats. Ett heliumfyllt mjukhölje med helikopterbryggor som enda styvnad står redan provklart i Lakehurst, New Jersey — bara några hundra meter från kraschplatsen för tyska ”LZ 129” år 1937!
Vid The Naval Engineering Center i Lakehurst, ett stycke från Hudsonflodens västra strand mitt emot New York, skiljer bara ett kort promenadavstånd hangarerna 1 och 6 från varandra. Med flyghistoriskt mått är distansen vida längre. Mellan sina dryga tiotalet atlantturer, med över 1 000 passagerare på ett år, härbärgerades nämligen det tyska vätgasluftskeppet ”LZ 129 — Hindenburg” i just hangar nr 1. Tätt intill olycksskeppets slutliga flammande ändpunkt den 6 maj 1937.
I hangar nr 6 huserar däremot just nu prototypen till ett modernt helikopterluftskepp. Måhända föregångaren till en hel skara olika slags heliumfyllda luftfarkoster med precisionsmättad manövreringsförmåga. Förmodligen allt från luftburna lyft- och transportkranar till rörligt fixerade plattformer för bevaknings- och räddningstjänst samt allehanda flygcargoskepp.
Måhända rent av luftkryssare i hittills oupplevd lyxklass med sovhytter, restauranger, barer och danssalonger. Kanske LTA (av engelskans Lighter Than Air) — trafikflyget äntligen står för dörren. Gärna det, bara hörseldemolerande discoterror blir bannlyst ombord!
Första versionen av denna ”aerohybrid” går under namnet ”Piasecki Aircraft HELI-STAT”.
Lyftkran för obygder
Som nominell beställare av denna Helistat i ren transportversion står USAs forststyrelse (US Forest Service). Nästa vår skall konstruktionens förmåga att ekonomiskt och snabbt få ut avverkat timmer ur svårgenomträngliga storskogar detaljerat utrönas i USAs nordvästra ödemarker.
Flygklar för leveransprov blir Helistat ännu i år. Förberedande testflygningar pågår måhända redan när detta nummer av Forum når läsarna.
Chefkonstruktör är Frank Nico.as Piasecki som år 1940 grundade Piasecki Helicopter Corporation. 1960 överläts det till Boeing-företaget, varvid i stället det nya bolaget Piasecki Aircraft Corp. bildades.
Helistat-principen bygger på en stabil fackverksbrygga med plats för fyra helikopterrotorer på envar 1100 kW. Detta rotorfyrspann uppbärs av ett i Övrigt ostyvat (se bilderna) gashölje rymmande drygt 28 000 m? oantändligt
FORUM 12/81
Så här har Piaseckis ritare åskådliggjort HELI-STATs timmertransport i Nordamerikas storskogar. Senhösten 1982 ska LTAluftskepet demonstreras för Canadas forstmyndigheter, jämte storföretagare i olje- och byggbranscherna (Bild: Piasecki Aircraft of
Canada).
helium. Helikoptrarna beräknas ge ekipaget 24 tons nyttolyftförmåga. Plus möjlighet att transportera lasten väsentligt mycket längre än dagens kraftigaste konventionella helikoptrar, som maximalt lyfter bara 18 t och då inte har mer än några km horisontal räckvidd.
Den stora Helistatkranen flygs och manövreras av en enda pilot, placerad i babords aktersta helikoptergondol. Vid behov kan också de tre övriga bemannas med var sin flygmaskinist. Normalt manövreras den elektroniskt synkroniserade styrningen i alla fall från pilotens sittrum.
Ännu mer lyftkraft utlovas
Om testen utfaller till belåtenhet har Piasecki planer — och även hugade spekulanter — på större LTA-versioner med nyttolastkapacitet upp till 75 ton. Nästa vår förestående provverksamhet skall noga övervakas av kontraktets medintressenter, d vs USAs transportministerium, US Navy inklusive kustbevakningen och övriga militärmyndigheter i USA och Canada.
Andra vetgiriga företag är oljebolag och naturligtvis pipelines- och landsvägsbyggare i nästan alla svårframkomliga terrängdistrikt på den nordamerikanska kontinenten. Transport av tung borrtornsmateriel i ödemarker och ute till havs hör uppenbart också till Helistats kommande arbetsuppgifter.
Att även Sovjetryska specialister — både öppet och hemligt — noga följer med Piaseckis alla framsteg står nog utom allt tvivel. Särskilt ifråga om olje-, naturgas- och kolbrytningsverksamhet. Men också storbygges- eller pir- och dammkonstruktioner, där transporten av tunga delelement och arbetsmaskiner representerar en betydande kostnadseller produktionsteknisk faktor, är angelägna gebit.
Med sina nya enorma fynd av fossila bränslen och andra naturrikendomar i den ännu nästan väglösa Surgut-zonen (61” 20 N — 73? 40 E för desorienterade läsare) är Sovjet nog i behov av all överkomlig nyteknik i facket. Någon brist på helium har man ju inte där.
Först men inte ensam
Just nu är Piasecki veterligen först i den återupplivade LTA-verksamheten, men inte alls allenarådande. Helt utdöd har LTA-aktiviteten aldrig varit.
Allra minst i USA, där allehanda heliumfyllda ”blimps” — på svensk kanske närmast ”blåsor” eller ”bubblor” — fortfarande flyger men mestadels tjänande observations- och reklamändamål utan nämnvärd roll i det kommersiella livet. Hack i häl på Piasecki lurar flera innovatörer på sin tur.
Bland annat Good Year Aerospace Corporation har färdiga ritningar till en drygt 135 m lång heliumblåsa rymmande ca 73 000 m? gas — mot Helistats 105 m respektive 28 000 m? — utrustad med nedåtriktade dubbelpropellrar på var sin av fyra tvärställda motorbäddar. Plus konventionella flygpropellrar för rörelse framåt och bakåt. Jätten lär få 75 tons lyftförmåga.
En annan, av flera företag påtänkt, version är luftskepp i kombination med snabbt till- och frånkopplingsbara passagerar- och lastmoduler, som vid färdens mål lösgörs. Därefter hakar skeppet på en ny färdigt lastad och passagerarembarkerad = transportkabin för återfärden. Således mindre spilltid för dyr flygaktivitet. Samma princip kan nyttjas vid sjöfart till och från samhällen och industrier med små eller inga hamnar alls.
Professor Francis Morse, vid Boston Universitys flygfakultet, hör till dem som fascinerats av tanken på stora atlantkryssare enligt samma mönster.
Hans vision går ut på rymliga bullerfria lyxgondoler som kan korsa Atlanten på halftannat dygn. Huruvida jetflygfartens tjusning ändå förmår locka mer än sådant verkligt bekvämt resesätt återstår att se.
Kai Finel 49