Må västexporten stå oss bi

av Håkan Nylund, Björn Sundell Forum 1983-01, sida 12-15, 19.01.1983

Taggar: Teman: export

FF.

Av HÅKAN NYLUND och BJÖRN SUNDEL 1/83

Må västexporten stå oss bi

Exporten till väst skall rädda Finland undan en nolltillväxt, tror optimisterna i Forums prognospanel. Exporten ökar något, vilket ger utrymme för en BNP-tillväxt kring ett par procent. Den inhemska efterfrågan som år 1982 gav en viss fart åt tillväxten, fungerar inte längre som primus motor.

Alla var dock inte så optimistiska att de trodde på en exportökning, utan en paneldeltagare ansåg att 1983 blir ett år av nolltillväxt.

På västexporten hänger framtiden just nu, det var alla ense om. Osäkerheten i världen är dock större än vanligt och tecknen på en ljusning i världekonomin förefaller fortfarande lika avlägsna och svaga som för ett halvår sedan.

Osäkerhetsfaktorerna är därmed många. Men så har ju framtiden alltid varit svår att förutspå, och försöka duger. Det var bara TTT, Arbetarnas ekonomiska forskningsinstitut som inte tordes ställa upp i Forums traditionella prognospanel. Kalevi Kosonen, Föreningsbanken; Gösta Mickwitz, Helsingfors Universitet; Tauno Ranta, Etla och Pertti Sorsa, Finansministeriet tog sig däremot an uppgiften att ge en bild av vad det nya året kan väntas föra med sig.

FORUMS PROGNOS — | Kalevi Kosonen Gösta Mickwitz FBF HU/Mercato ka —— 1. Bruttonational 4 produkt +/- Yo +2 DD] Mad 2. Exportvolyim +/- 9 mA = 3 a (273. Importvolym +/- 20 +2 - 2 4. Bytesbalans +/mrd mk -0,5 -2 5. Arbetslöshet 4 (medelvärde) 7 8-9 6. Inflation (konsumentprisindex) 24 10 10

Z. Investeringar (volym) +/- 2 - industri -1 -1 . - offentliga +1 + 2 8. Industriproduktio (volym) +/- h +2 - 9. Löntagarnas realinkomst, året medelvärde +/- Yo -1 0 10. Färdigställda bostäder 46 000 45 000

Talen anger förändringar i förhållande till motsvarande värde för 1982.

Tauno Rant hr — -—F-.—.vw.w-r»rrse–rnnnnn—S— n———s—

BH fre av Forums prognosmakare tror på exporttillväxt nästa år. Inom vilka branscher kommer tillväxten då att äga rum?

Kosonen: I första hand väntar jag mig att skogsindustrins export skall ta fart. Cellulosaindustrin förefaller själv att tro på en tioprocentig exportökning. Sågarna har haft problem länge, men jag tror att möjligheter nu finns för tillväxt. Efterfrågan finns bla i England, men problemet har hittills varit att Sverige erövrat marknadsandelar. I och med att efterfrågan ökar och priserna kanske stiger, borde också vi ha möjligheter att hänga med.

Ranta: Nog är det skogsindustrin som i första hand kan se fram emot en exportökning. För metallens del blir det väl frågan om en viss nedgång, vilket ju är typiskt - skogsindustrin och metallindustrin är varandras motpoler vad tillväxten beträffar. Inom övriga branscher är läget ungefär detsamma som 1982.

Mickwitz: Den stora frågan är: Ökar efterfrågan verkligen? Om efterfrågeökningen för skogindustriproduk Pertti Sorsa Etla Finansministerie +1,5 +2 0 0 - 1,3 9,5 10,5 I -5 - +1 + +1,5 +1, +0,5 46 000 46000.

ternas del inte blir avsevärd, så kommer vi inte att kunna dra nytta av den. Konkurrensen från Sverige är nog en verkligt störande faktor. Det skulle gälla att se tilll att våra marknadsandelar åtminstone «inte minskar.

Sorsa: Jag tycker att man alltför mycket framhäver konkurrensen från Sverige. Vår industri har investerat kraftigt de tre senaste åren, i synnerhet i jämförelse med Sverige. Den nya teknologi vi har bör nog försäkra oss om en god konkurrensposition. Vad sedan östexporten beträffar, så innebär ju det handelsutbytesprotokoll som undertecknades i december, att sovjethandeln bibehålls på en hög nivå. Exportvolymen minskar inte med 20 procent som man tidigare befarade, utan bara med 5-6 procent.

Mickwitz: Redan en femprocenting minskning i sovjethandeln minskar dock totalexporten med en procent! Sorsa: Ja, och det betyder att västexporten måste öka med mellan 5 och 8 procent.

Mickwitz: Vilket i sin tur innebär att tillväxten i Västeuropa verkligen måste ta fart. Också där kämpar ju industrin med överkapacitet. Kosonen: Här spelar lagerbildningen en viktig roll. Uppbyggandet av lager på västmarknaderna kan åtminstone på kort sikt ge en ordentlig knuff åt exporten.

Mickwitz: Det är onödigt att håll sig med stora lager när så många industribranscher kämpar med överkapacitet och tillgången på varor därmed är tryggad. Just nu är det inte lönsamt att hålla stora lager. Om inflationen vore hög, så kunde det löna sig att investera i lager som vi gjorde på 70-talet, men jag är rädd för att det här fenomenet hör till det förflutna.

PRAT se SR Sgdeolena >’ » Aj

De investeringsprognoser som publicerades i slutet av 1982 tydde på en avsevärd nedgång vad industriinvesteringarna beträffar. Forums paneldeltagare har lagt fram positivare siffror. Varför?

Kosonen: I allmänhet är siffrorna i de investeringsprognoser som sträcker sig längre fram i tiden tagna i underkant.

Ranta: Det är sant, de uppgifter som publiceras brukar vara alltför pessimistiska. Men i vilket fall som helst så avtar nog investeringsverksamheten något.

Sorsa: Det är ganska intressant att notera, att industribyggnationen trots allt fortfarande är livlig. Byggnadstillståndens antal har ökat och utvecklingsområdesfonden har fått ta emot ett rekordantal nya ansökningar. Så nog tycks industrin fortsättningsvis vara benägen att investera.

Ranta: Men ivern avtar i år. Kosonen: Till stor del beror den avtagande investeringsverksamheten på att skogindustrin har genomfört så stora investeringar de senaste åren, och inte är mogen för lika stora satsningar i en nära framtid.

RUN SRA

De offentliga investeringarna ökar en aning, den saken var man ense om inom prognospanelen. Men vilket är statens svängrum? Finansminister Ahti Pekkala har sagt att kostnaderna för skötseln av statsskulden ökar från 4,5 mrd mk 1982 till 9 mrd år 1985. Statskulden har redan mer än fördubblats under de tre senaste åren. För närvarande uppgår den till sammanlagt 28 mrd mk.

Sorsa: Statens utgifter växte kraftigt 1982 och samma sak gäller för 1983. Under de här två åren kommer statens utgifter reellt sett att ha vuxit med 15 procent. Problemet är just att kostnaderna för skötseln av statsskulden stadigt ökar, vilket klart begränsar statens investeringsmöjligheter. Ären 1980 och 81 uppsköt staten framför allt den offentliga byggnationen, men nu har byggnadsverksamheten kommit igång. Ur sysselsättningsmässigt perspektiv är det bra att byggandet sker nu, trots att följden tom kan bli en viss kortvarig överhettning inom byggnadsbranschen.

Mickwitz: Den växande statsskulden utgör ett mycket allvarligt problem. Det borde finnas en beredskap att snabbt skära ner statsutgifterna. Sorsa: Det är statsskuldens snabba tillväxttakt som är oroande. Själva skulden är internationellt sett inte så stor, men utvecklingen är allvarlig. Också om statens konsurmtionsoch investeringsutgifter inte stiger de närmaste åren, så kan vi vara uppe i ett budgetunderskott på 14 mrd år 1984. Vi är inne i en underskotts spiral om drastiska åtgärder inte —>

F RUN 1/83 1/83 F RU vidtas i budgeten för nästa år. Finanspolitiken måste stramas åt 1984.

Kosonen: Vi har haft en sund situation i många års tid i och med att skattegraden inte har höjts och någon höjning borde inte genomföras i framtiden heller. Men då måste statens utgifter skäras ner kraftigt när

Framför allt i USA är man oroad över att statens upplåning skapar trängsel på kapitalmarknaden, vilket pressar upp räntorna. Hur är det med trängseln här i Finland?

Sorsa: Atminstone föder underskottet i statsbudgeten problem på lång sikt och ett inflationstryck. Mickwitz: Om industrin inte investerar uppstår det inte trängsel på kapitalmarknaden.

Sorsa: Om «<investeringsverksamheten kör igång i slutet av året och det offentliga sparandet hålls på en låg nivå uppstår lätt ett växand nadskrävande och mindre utrymmeskrävande än tidigare. På så sätt är det möjligt att investeringsvolymen minskar avsevärt utan att produktionen för den skull blir lidande eller minskar. Samtidigt minskar den nya tekniken företagens behov av arbetskraft.

Kosonen: Om vi ännu för en stund återgår till budgetunderskottet så kunde man ju säga att det redan syns på penningmarknaden. Under 1983 har bankerna förbundit sig att marknadsföra statsobligationer för 3,2 mrd mark. Dessutom måste ban Viss optimism …

Bankdir. Kalevi Kosonen chef för FBF:s ekonomiska forskning

En exportökning på 4 procent förutspår bankdirektör Kalevi Kosonen vid Föreningsbanken för 1983, och grundar sin optimism dels på efterverkningarna av devalveringer, dels på en viss ljusning inom våra västliga exportländer. Dessutom blir nedgången i sovjethandeln inte så stor som man fruktade ännu för några månader sedan.

Troligen är det så, att exportökningen äger rum först mot slutet av året, och under början av 1983 är utvecklingen därmed fortsättningsvis svag. Industriinvesteringarna minskar något, men minskningen blir dock inte dramatisk.

Inflationen kommer att ligga någonstans kring 10 procent hur stor prisstegringen sis och slutligen blir beror bla på den inkomstpolitiska uppgörelsen.

Läget på penningmarknaden kommer att vara tämligen lätt, i synnerhet mot slutet av året och detta gäller i synnerhet om investeringsverksamheten ännu avtar.

= För närvarande är läget ju ganska stramt, men då bytesbalansen inte uppvisar något större underskott och då staten måste importera 5-6 miljarder mark för att täcka budgetunderskottet, kornmer följden att bli en lättare situation på penningmarknaden.

Kalevi Kosonens prognos förefaller att vara den mest optimistiska.

• Visst finns det också fog för en viss pessimism, me man skall inte glömma ljuspunkterna. I och med att den internationella räntenivån har sjunkit ökar lagerbildningen bland annat för skogsindustriprodukternas del.

—- Vi har nu fått stå ut med en lågkonjunktur i tre års tid och därför är det troligt att tiderna blir bättre även om det inte blir frågan om någor verklig högkonjunktur.

• I fjol gav den inhemska efterfrågan en grund för BNPökningen, I år minskar löntagarnas realinkomst och därför måste exporten fungera som primus motor.

År 1984 kommer också andra efterfrågekomponenter med i bilden - konsumtionen och investeringsverksamheten bäddar för en BNP-ökning.

1 högkonjunkturen kommer. Besluten är svåra att genomföra, men ound vikliga.

Mickwitz: Riksdagsvalen är åtminstone förbi vid det laget, som tur är investeringarnas

OECD håller andan . . .

Överdirektör Pertti Sorsa chef för Finansministeriets ekonomiska avdelning

Mörker råder . . .

Gösta Mickwitz, Mercato professor i nationalekonomi, H 14

Läget på de internationella marknaderna är helt avgörande för utvecklingen i Finland och det är på exporten som vårt land måste bygga sin tillväxt, anser överdirektör Pertti Sorsa.

• OECD-ländernas ekonomisk-politiska kommitté samlades i november i pessimismens tecken och pessimismen hade ökat sedan det föregående mötet. I många anföranden uttryckte man oro över att

Mest pessimistisk i sina förutsägelser är professor Gösta Mickwitz, som ritat in ett minustecken framför många av sina prognossiffror.

• Den dystra grundtonen beror på den allmänna osäkerhet som råder. Osäkerheten är större än förut och nationalekonomerna ställer sig allt oftare frågan: Gäller de gamla teorierna längre - Man kan också fråga sig om den nolltillväxt som svenskarna kämpat med i så många år nu är ett faktum också för Finlands del. Omöjligt är det inte att utvecklingen går i denna riktning.

Den allmänna osäkerheten på världsmarknaden har tagit sig uttryck i talrika korrigeringar av tidigare prognoser i en mer pessimistisk riktning.

underskott i bytesbalansen. Mickwitz: Här uppstår frågan o framtiden. Teknologin har utvecklats så att den är både mindre kost Västeuropa verkar att ha hamnat in i en depressionsspiral som det är svårt att slita sig ur.

Med understöd från de andra nordiska länderna lade Finland fram ett förslag vid OECD-mötet att sekretariatet bygger upp en simuleringsmodell genom vilken man skall kunna få reda på vilka stimulansåtgärder som borde vidtas inom hela OECD-området för att få fart på ekonomin. Vid det kommande mötet i april skall resultaten av simuleringarna sedan diskuteras, och man ser om det vore möjligt att komma överens om ett gemensamt stimulansprogram.

• Tidigare har liknande förslag fallit eftersom de stora länderna motsatt sig dem, men ett tecken på att osäkerheten i världen nu upplevs som verk Ännu finns det inga klara tecken på att situationen skulle förbättras. Man talar om positiva tecken i USA, men särskilt tydliga är de här tecknen inte. Osäkerheten gör att företagen drar sig för att investera. Den stora likviditeten har satt fart på byggnadsverksamheten, framför allt den offentliga, men det är närmast möjligheterna till spekulationsvinster som ligger bakom detta. Någon uppgång är det ännu inte frågan om i Förenta Staterna.

Företagens skuldsättning har ökat och inställningen till låneupptagningen har förändrats. Valutakursriskerna upplevs numera som betydligt farligare än på sjuttiotalet, vilket inverkar på investeringsbenägenheten.

Om läget förbättras mo kerna själva lösa in statens skuldebrev för åtminstone en mrd mark. De kapitalintensitet i här summorna slukar redan en stor del av inlåningen och vi börjar närma oss den situation som råder i Sverige ligt allvarlig är att förslaget den här gången gick igenom. Änsålänge är det svårt att uttala sig om hur den gemensamma ekonomiska politiken borde utformas, men viljan att gemensamt lösa problemen tycks i alla fall nu finnas. I det här sammanhanget = utgör USA:s räntepolitik en viktig faktor liksom också budgetunderskotten inom många OECDländer.

• Dessutom borde man få till stånd en stabilare valutakursutveckling. Själv börjar jag bli av den åsikten att vi borde återgå till ett system med fasta valutakurser, åtminstone för en viss tid, eftersom osäkerheten på valutamarknaden skapar spekulation och minskar företagens investeringsbenägenhet. — Bretton-Woods-systeme slutet av året sker detta i alla fall så sent att de positiva effekterna kommer till synes först 1984.

• En möjlighet som man också måste ta på allvar är att den långsamma tillväxtens tid är här för att stanna, dv s att en långsam tillväxt i framtiden är något helt normalt. En sådan här möjlighet borde beaktas inom den ekonomiska politiken.

• Den progros jag har skisserat upp utgör det absolut mest pessimistiska alternativ jag kan tänka mig för i år. Det är klart att utvecklingen kan bli en aning bättre.

• Pessimismen bygger på att det ännu inte finns några tecken som skulle tyda på en exportökning. Vi vet att östexporten inte ökar, att pappers där närmare hälften av inlåningstillväxten går åt till att täcka underskottet i statsbudgeten och den lagstadgade finansieringen av bostads produktionen. Sorsa: Inte är vi änn situation som Sverige. Hos oss motsvarar statens nettouppläning mellan 15 och 18 procent av inlåningsöknin gen.

Kosonen: Trenden är i alla fall densamma, vilket är oroväckande!

OECD spår - vem rår?

OECD förutspådde i sin prognos i december att den finska bruttonationalprodukten växer med 1,35 procent Paneldeltagarnas åsikter varierar kraf börjar förefalla alltmer lockande. I praktiken blir det dock svårt att skapa ett stabilare system.

• När jag gjorde min progros utgick jag från att de dystra framtidsutsikterna får OECD-ländernas «regeringar och centralbanker att vidta åtgärder som skapar förutsättningar för en svag uppgång i slutet av året.

• Här i hemlandet har vi alla förutsättningar att dra nytta av en uppgång inom OECD, eftersom vår konkurrenskraft är god. Allt hänger på efterfrågeutvecklingen på exportmarknaderna. En BNP-tillväxt på 2 procent under 1983 förutsätter nog en mycket snabb tillväxt i slutet av året, eftersom vändningen till det bättre inträffar först på våren.

industrin befinner sig i svårigheter, att sågindustrins konkurrenskraft har försämrats och att metallexporten som en följd av osäkerheten på marknaderna inte tar fart. Överkapacitet finns på många områden. Tillväxten i de nyindustrialiserade NIC-länderna var svag i fjol, och de kommmer att kämpa hårt för att öka sin export, vilket förhindrar prishöjningar och försämrar företagens lönsamhet i väst.

• Slutligen har industrins inställning till sysselsättningen förändrats och företagen är mer benägna än tidigare att minska på arbetskraften. Det är möjligt att arbetslösheten snabbt ökar inom industrin.

tigt, från O till 2 procent. Hur skall vi tolka detta?

Mickwitz: Vanligen har OECD:s prognoser varit överoptimistiska och de har senare justerats nedåt. OECD:s prognoser utgör ett mål man borde nå upp till, ett slags politiskt instrument. Vi borde nog utgå från reella värden och inte från målsättningar. Om tillväxten inom OECD blir en halv procent i praktiken, och inte 2 procent som man förutspår, inverkar detta i hög grad på vår exportefterfrågan. Det är därför jag förutspår en nolltillväxt för 1983.

Arbetslösheten kommer att öka, det tyder alla prognoser på. På den här punkten råder inte någon särskilt stor oenighet Sorsa: Så mycket kan man väl ändå säga, att arbetslöshetssiffrorna inte har stigit lika oroväckande som man trodde i fjol. Situationen på arbetsmarknaden har utvecklats förvånansvärt positivt, åtminstone i år.

Ranta: Östhandeln, byggnadsbranschen, jordbruket och kommunerna har bidragit till att det inte gått så illa som väntat.

Sorsa: En ganska märklig situation, egentligen!

Mickwitz: Jag är pessimistisk därför att det existerar en eftersläpning mellan ökande tillväxt och förbättrad sysselsättning. Situationen kommer att vara sämre än vanligt i sommar och i höst.

Kosonen: På lång sikt är sysselsättningsläget verkligen oroande.

Sorsa: Den bästa sysselsättningspolitiken under åttiotalet är troligen en minskning av utbudet på arbetskraft.

Inflationen 10 procent” ”

Inflationsberäkningarna är också d ganska samstämmiga och ligger kring tio procent för 1983. Mickwitz: 11 procent vore väl den naturliga uppskattningen om inte de ekonomiska utsikterna var så dåliga, att exempelvis löneglidningen knappast blir särskilt stor.

OECD förutspår i sin decemberprognos en inflationstakt på 12-13 procent för många av de små europeiska staterna, bland annat de nordiska länderna!

Mickwitz: Om vi klarar oss med 10 procent är vi verkligen framgångsrika!

Kosonen: När den inhemska efterfrågan är svag, arbetslösheten stigande, trycket från importpriserna inte är så högt och löneglidningen obetydlig, finns det förutsättningar att klara av en inflationstakt på tio procent.

Ranta: Vi på Etla har varit optimistiska i våra prognoser beträffande inflationen och förtjänstutvecklingen. Vi tror att reallönernaa nätt och jämnt kan hållas på den positiva sidan om man betraktar årsmedeltalet. Utrymme finns bara för en liten löneförhöjning i början av avtalsperioden. Även om reallönerna alltså inte sjunker när man har årsmedeltalet som grund för jämförelsen, så blir själva utvecklingen under året negativ och detta kan inte avhjälpas med en löneförhöjning i slutet av året, eftersom denna vore riskabel med tanke på inflationen och den framtida konkurrenskraften. LJ

Svag ljusning …

Tauno Ranta VD vid Näringslivets forskningsinstitut Etla

Enligt VD Tauno Ranta finns det inga klara tecken på en ljusning inom OECD-länderna. Till de några få positiva signalerna hör räntesänkningarna i USA och den sjunkande trenden för USA-dollarns del.

— Å ena sidan minskar då de västeuropeiska ländernas möjligheter att exportera till Förenta Staterna, men å andra sidan är det möjligt att de protektionistiska tendenserna i viss mån försvagas.

• Hur som helst, om vi betraktar situationen i de länder som är viktiga för vår export, så ser det ut som om produktionsnivån skulle höjas en aning i år vilket ger utrymme för en liten exportökning för Finlands del. Utsikterna i Västtyskland tyder på att situationen ännu försämras unde det första halvåret, men att en vändning till det bättre därefter skulle inträffa.

Den väntade exportökningen utgör en grund för en BNPtillväxt på 1,5 procent. En positiv kontribution kommer från — lagerhållningen, där minskningen av lagren inte längre är lika stor som 1982.

• Som vanligt påverkas sysselsättningen inte genast av den tilltagande ekonomiska aktiviteten, utan arbetslösheten väntas ligga kring 7,3 procent i medeltal.

• Situationen påminner på många sätt om det läge som rådde år 1978 då arbetslöshetsprocenten var 7,5. Därmed kommer = omkring 190 000 finländare att gå arbetslösa under det första kvartalet i år.

15