Manu skrev en bok

av Rolf Ekman Forum 1978-15, sida 19, 11.10.1978

Taggar: Personer: Mauno Koivisto

lanu skrev en bok

Chefdirektören för Finlands Bank, Mauno Koivisto har en förmåga att väcka uppseende var gång han öppnar munnen och sjunger ut. Det är därför inte så märkvärdigt att hans nya bok ”Väärää poliliikkaa”, som i dagarna utkommer på finska, blivit omtalad och diskuterad redan långt före publiceringen. Dels beror det på att en del avsnitt av den redan publicerats i flera tidningar, och dels på att han gelt en rad intervjuer i samband med avdragspubliceringen.

Ny” Som vanligt kommer Koivisto med en rad synpunkter som antingen förbigåtts i vår offentliga debatt, eller också har ingen kommit att tänka på dem.

Koivisto skriver bla att det snart har förflutit fem år sedan oljekrisen, men att man på många håll i världe ännu i dag är osäker på om det har skell en markant förändring av förutsällningarna för den industriella världens fortsatta tillväxitakt. Det är skäl att för Finlands del konstatera, att industriproduktionen i för Finlands utrikeshandel viktiga länder fortfarande ligger lägre än för fem år sedan, sett ur finländsk synvinkel. Redan i det här ligger en rad väsentliga förklaringar till våra tillväxt- och sysselsättningsproblem.

1 ”Väärää politiikkaa” konstaterar Koivisto också att dollarns försämrade värde ledde till att den nordamerikanska träförädlingsindustrins konkurrensförmåga blev bättre, och till att prisnivån för våra främsta exportprodukter sjönk …att de starkare industriländerna rätt snart kunde utjämna sin utrikeshandel eller, som USA, betala underskottet me sin cgen valula… att det stora amerikanska underskottet inle har hjälpt de övriga länderna, därför alt den amerikanska oljeimporten har varit större än dess underskott i utrikeshandeln …

Med tanke på tiden framöver är den centrala frågan enligt Koivisto ”hur den ekonomiska politik ser ut som är riktigast, om man vill återställa full sysselsättning och trygga en så god tillväxt som möjligt. När man söker svaret är det skäl att först konstatera att någon självklar linje inte finns, och att mycket beror på hur bra man lyckas förutse världsekonomins utveckling. Om den ekonomiska tillväxten i i-länderna varaktigt stannar vid 2—3 procent, måste man såväl i dessa länder som hos oss bereda sig på att upprätthålla sysselsättningen under en låg tillväxt. ”När man spår i framtiden - - många, bland dem jag, anser att den snabba tillväxtens tid ligger bakom oss, och att vi får vara nöjda om vår produktionsvolym över huvudtaget växer ens genomsnittligt - - - Den ekonomiskpolitiska diskussionen i vårt land går i rätt riktning, men smärtsamt långsarnt. De som säger att bättre tider lurar bakom knuten bromsar upp de riktiga slutsatserna.”

Koivisto hänvisar i sin bok till en lång rad ekonomiska och politiska beslut, och analyserar dem i efterhand. Han har utgått från sitt eget arkiv, som han tycks ha matat med material ungefär på samma sätt som president Kekkonen. Han kritiserar såväl industrin som de politiska beslutsfattarna för att så många jätteprojekt kördes igång samtidigt, och vid fel tidpunkt. Där nämns ädelstålverket i Torneå, Skogsbotnia, Nestes huvudkontor och krackeri, Schaumans Österbottniska storverk osv. ”Den gav mig dålig nattsömn,” har Koivisto själv sagt om den här tiden. Han medger också att Finlands Bank följde en för slapphänt penningpolitik hela året 1973, men att det efter oljekrisen inte var möjligt att strama åt den.

Koivistos bok kommer att läsas noga både inom industrin och fackföreningsrörelsen — hans popularitet på det hållet har minskat år efter år.

Rolf Ekman 19