Medica satsar på eget

av Håkan Nylund Forum 1984-03, sida 08-10, 15.02.1984

Taggar: Bolag: Medica Personer: Asko Sahrakorpi Teman: läkemedelindustrin

Av HÅKAN NYLUND

EH Medica-koncernen, och inom denna Läkemedelsfabriken-Medica Ab, är inte den största läkemedelsindustrin i Finland, men en av de mest kända. Medica är dels den näst äldsta fabriken, grundad 1911, och inpräntades dels i det allänna medvetandet genom den kamp om kontrollen över bolaget som fördes på börsen under senare delen av 1970-talet. Kampen är numera bilagd, och arbetsron återställd så att bolaget kunnat genomföra en omfattande modernisering i form av en ny fabrik motsvarande dagens krav.

Läkemedelsindustrin i Finland är uppbyggd av 12 fabriker, vilkas storlek mätt enligt faktureringen varierar från ca 300 Mnok till någon miljon. De flesta är dock delar av någon koncern, så att de fem största, Orion, Farmos, Huhtamäki, Tamro och Medica tillsammans svarar för över 90 procent av produktionen. Den totala läkemedelsförsäljningen i Finland uppgick år 1982 till drygt 1,2 miljarder mk. Den in — Resultatet för 1983 blir det bästa på länge, säger VD Asko Sahrakorpi. Finansieringsbördan efter de stora investeringarna börjar lätta.

reparaten kommer!

Den allmänna inställningen till läkemedel och läkemedelsindustrin är tudelad: å ena sidan väntar man sig att effektiva preparat mot alla sjukdomar och krämpor skall finnas att tillgå och nya, ännu effektivare skall utvecklas; å andra sidan misstänker man medicinerna som tvivelaktiga och giftiga medel med diffusa biverkningar som matas i folk i onödan. Läkemedelstillverkarna antas av många med stenhård marknadsföring prångla ut sina preparat till överpriser, delvis på samhällets bekostnad.

Enligt en annan, mer nyanserad bild är läkemedelsindustrin en framtidsbransch med hög teknologi, hög förädlingsgrad och intensiva satsningar på forskning och produktutveckling. Hur passar bilderna in på Medica-koncernen hemska industrins marknadsandel, ca 730 Mmk eller 52 procent, har ökat på importens bekostnad sedan början av 1970-talet, men förefaller att ha stabiliserats på sin nuvarande nivå. I nordisk jämförelse är marknadsandelen hög, då Sverige med sin högstående industri når upp till 46 procent och Danmark till 35 procent. I Norge är den inhemska industrins marknadsandel så låg som 27 procent.

Lätta men dyra importråvaror

Den finländska läkemedelsindustrin arbetar dock mycket långt med importerade råvaror, vilket gör att vi inte är så självförsörjande som den höga marknadsandelen kan få en att tro. År 1982 uppgick värdet av råvaruimporten till 212 Mmk.

— För Medicas del importeras 8B5—90 procent av råvaran, konstaterar VD Asko Sahrakorpi. För egen del tillverkar vi rå vara i ett tiotal synteser, varav 5—6 i större skala. Råvarorna för läkemedel är lätta och dyra, som måste tillverkas i stor skala och där transporterna inte är någon större kostnadspost. Det som man själv tillverkar måste produceras i stor skala, betecknande är att en råvara, sennosid, som vi tillverkar i Finland, till 98 procent exporteras — Men det finns know-how i reserv för produktion i en nödsituation, varför sårbarheten inte är så stor, understryker Sahrakorpi.

I internationellt perspektiv är läkemedelsindustrin en tillväxtbransch på sikt, och en bransch som industripolitiskt prioriteras högt. I hemmamarknadsperspektiv är dock bilden inte lika lika lovande. Efter inflationsjustering har marknaden redan under flere år stadigt legat kring 1,2 mrd mk, och volymen, mätt enligt aptekens recepturer har likaså fastnat kring ca 24 miljoner stycken. Enligt en undersökning

L utförd av Liiketaloustieteellinen Tutkimuslaitos har också priserna stigit långsamt. Under perioden 1970—382 steg konsumentpriserna i genomsnitt med 11,4 procent per år och konsumenternas utgifter för hälso- och sjukvård med 13,6 procent, medan läkemedelspriserna steg med bara 6,7 procent per år. Läkemedelskonsumtionen per capita har därför sjunkit och är då den jämförs med konsumtionen i andra västeuropeiska länder inte särskilt hög, samtidigt som läkemedlens andel av sjukvårdsutgifterna totalt minskat.

Exporten ett måste

Siffrorna är visserligen glädjande för den enskilda konsumenten och skattebetalaren, och tillbakavisar spridda vanföreställningar om läkemedelsindustrin, men

I

Medica har flyttat sin läkemedelsproduktion till en ny fabrik i Vanda, som fyller GMP-normerna.

är givetvis inte så ljusa med tanke på branschens framtidsutsikter. Den finländska läkemedelsindustrin har därför gått in för att utöver satsningar på att behålla greppet om hemmamarknaden också skapa förutsättningar för export. Exporten har ökat starkt sedan 1970-talet och uppgick år 1982 till drygt 320 Mmk, 28 procent av totalproduktionen. Råvarornas andel av exporten är dock hög, ca 113 Mmk, och beroendet av östmarknaden stort med de problem detta medör.

För att skapa förutsättningar för export till andra marknader har läkemedelsindustrin rustat upp sitt produktionsmaskineri och arbetar på att genom forskning och produktutveckling skapa egna preparat med exportpotential.

Så gott som alla läkemedelstillverkare har byggt nya fabriker, dels för att produktivitetsmässigt säkra konkurrenskraften, dels för att kunna uppfylla de internationella normerna för läkemedelsproduktio som fastställts av WHO under namnet Good Manufacturing Practice, GMP. Uppfyllandet av normerna är en förutsättning för export till krävande marknader.

1 Medicas fall betydde det en investering på ca 50 Mmk i en ny fabrik ute i Vanda, som stod färdig 1981. Då arbetena inleddes låg Läkemedelsfabriken-Medicas omsättning i samma storleksklass som investeringsbeloppet. Fabriken är uppbyggd enligt GMP-kraven med avskilda delar för de olika produktavdelningarna och höga krav på hygien och renlighet. — Enbart ventilationssystemet svalde 15 Mmk av det totala investeringsbeloppet, berättar direktör Matti Saviranta. Typiskt för produktionen är också den höga andelen av arbetsledare per arbetare, en på tre jämfört med en på 20 inom t ex metallindustrin. I själva verket är bara 55 personer av totalt ca 100 ute i fabriken ”riktiga arbetare” Kraven på noggranna analyser av alla råvaror och produkter gör också att genomströmnings- P>

F i RUN 3/84

De noggranna analyser som mäste göras av råvaror och produkter gör genomströmningstakten i läkemedelsfabrikerna långsam.

tiden i fabriken är lång, i bästa fall 2—3 månader.

Mångfrestande företag

Medica är liksom de övriga företagen i branschen en mångfrestare, som tillverkar alla typer av läkemedel. — Vi tillverkar i princip allt från hostmedicin till avancerade mediciner, konstaterar Matti Saviranta. Totalt är det ca 140 olika preparat, det enda vi inte gör är infusionslösningar i stor skala. Vi har dock en viss tyngdpunkt på reuma- och diabetesmediciner.

Just det breda produktsortimentet hos alla läkemedelsfebriker är ett problem som kritiker ofta skjuter in sig på. VD Sahrakorpi pekar dock på att branschen tills rätt nyligen varit en utpräglad hemmamarknadsindustri, där ett brett sortiment varit ett livsvillkor. — Vårt sortiment har krympt från ca 200 preparat då jag kom till företaget till nuvarande 140, säger Sahrakorpi, Det sker ett visst byte av produkter med konkurrenterna, och utvecklingen går mot en branschrationalisering, men det tar tid.

En viss rationalisering har skett genom att Medica, Farmos och Huhtarnäki sköter sin distribution gemensamt via ett gemensamt bolag, Medifarma, vars praktiska operationer handhas av Lääketukku. Ett annat tecken är att de receptfria medicinernas, handköpens, andel av produktionen minskar. — Deras andel av konsumtionen minskar också och är idag ca 20 procent, medan deras andel av vår produktion är ca 25 procent. Det är just bland dessa det är svårt att komma fram med egna, bättre produkter, motiverar Matti Saviranta,

Forskning för originalpreparat Även om den finländska läkemedels 1 industrin produktionsteknologiskt redan kommit upp till den nivå som krävs för framgångsrik export återstår ännu mycket arbete på det andra nyckelområdet, att utveckla egna, unika preparat. Branschens satsningar och resurstilldelning för forskning och produktutveckling är jämförda med den övriga industrin höga: ca 10 procent av produktionsvärdet eller över 15 procent av förädlingsvärdet plöjs in i arbetet, som bedrivs av innemot 17 procent av personalen.

Man har dock frågat om de finländska satsningarna i absoluta tal räcker till i kampen med storföretagen på världsmarknaden och pekat på att en del av insatserna går till att vidareutveckla redan existerande preparat och göra inhemska versioner av dessa, Asko Sahrakorpi erkänner att beloppen för forskning och produktutveckling inte är så stora, men påminner om att de tiotal miljoner en finländsk läkemedelsfabrik årligen kan lägga ned på forskningsarbetet genom projektens långa genomförningstid trots allt blir stora. Av samma anledning står de nya, egna preparaten först vid dörren — Medica har tills vidare orginalpreparatet Clotam, tolfenamsyra, som används mot reuma och värk, säger Sahrakorpi. Det är inte helt “eget”, eftersom vi utvecklade det i samarbete med GEA i Danmark, så att danskarna koncentrerade sig på den kemiska utvecklingen och vi på den kliniska forskningen.

— Vi har också sedan 1977 arbetat med en orginalmolekyl, som är grunden för ett medel för behandling av epilepsi. Den är nu patenterad i 10 länder och ansökningar är ute i ca 20 andra. De kliniska proven pågår också. Men utvecklingstiden för ett nytt preparat är lång, ca 10 år, konstaterar Sehrakorpi, och låter därmed förstå att det ännu dröjer innan preparatet kommer ut på marknaden.

— Forskningen och utvecklingen kring kända molekyler är emellertid också befogad, eftersom man därmed kan ändra användningssätt och verkan, och eliminera biverkningar, understryker han. Goda exempel på vidareutvecklingens betydelse finns bl a beträffande antibiotika, där nya preparat kunnat förlänga intervallerna mellan doserna betydligt.

Flaskhalsar för introduktion

Ett exempel på att utvecklingsarbetet inte alltid behöver vara så himlastormande är Medicas framgång med medicinskt kol. Forskningsarbetet visade att kol är mer effektivt vid behandlingen av förgiftningar än vad som tidigare antagits, och Medica utvecklade ett kolsuspensionspreparat i flaskförpackningar, som blivit en försäljningsframgång.

Den ena flaskhalsen i forskningen och produktutvecklingen är ekonomisk, men t ex Medica har fått stöd från SITRA i sitt arbete. Det nyinförda forskningsavdraget i beskattningen ser dock Sahrakorpi inte som särskilt betydelsefullt, och påminner med hänvisning till diskussionen om läkemedelspriserna: — Dagens mediciner måste ohjälpligt bekosta morgondagens.

Den andra flaskhalsen är den allt strängare övervakningen och kontrollen av läkemedel, som internationellt bromsat upp introduktionen av nya läkemedel. I USA har registreringstiderna dragit ut till 7—8 år, men också i Finland sker processen långsamt. — Resursbristen hos medicinalstyrelsen är stor, säger Asko Sahrakorpi. Registreringen tar 2,5—3 år, och då talar vi om kända preparat. Resurserna borde absolut ökas.

Bättre resulta 1982 var resultatmässigt svagt för Medica liksom för flere andra läkemedelsfabriker. Nedgången i exporten till Sovjetunionen drabbade både läkemedelfabriken och Medicas andra ben, metallförpackningsföretaget Printal, och omsättningen sjönk från 155,8 Mmk år 1981 till 151,9 Mumk 1982. Nu utlovar VD Sahrakorpi ett bättre resultat för 1983. — Omsättningen inom den farmaceutiska sidan, dvs läkemedelsfabriken och Christian Nissen -avdelningen, borde enligt förhandsuppgifterna öka med 18 procent till ca 110 Mmk, och hela koncernens omsättning med ca 13 procent till omkring 170 Mmk. Driftsbidraget beräknas öka med 4 procentenheter till 17—18 procent, och resultatmässigt borde vi ligga över branschens medeltal. Finansieringsstrukturen har likaså förbättrats efter de tunga investeringsåren så att kapitalkostnaderna normaliserats.