Mera fantasi ger bättre småhus
av Christer Ekebom Forum 1986-09, sida 11-12, 22.05.1986
taljer — t o m tak var något som helst inte skulle synas. Dess budskap var alltså en negation. Men människan har andra behov än de rent funktionella: hon har en både kol-| lektiv och individuell historia, rötter, minnen, | traditioner. De hjälper henne att orientera sig i tiden, de stärker idemiteten.
Detta är en av utgångspunkterna för uleåborgska skolan. — Vi kombinerar visuella ”byggstenar” från olika epoker, men representerande ett symbol- och formspråk som är välkänt för användaren, och anpassar dessa detaljer till nutiden och dess krav. Många av impulserna har rötter långt tillbaka i tiden, bland annat mesopotamisk tegelarkitektur.
Det visuella budskapet är sammansatt av talrika element, taken är viktiga, fönstren, massorna, skalan, färgerna och hantverkarandan.
Välsänen säger, att tvärtemot vad många hävdar finns det hantverkarkunnande att få — och det är värt att utnyttja.
— Individuellt byggande blir inte dyrare än seriebyggande och standardlösningar. Platsbyggande är ofta precis lika fördelaktigt. Och så har det en positiv lokal effekt på sysselsättningen, en inte oviktig fråga. Men framför allt andas den färdiga byggnaden engagemang och hantverkarkunnande, den känns levande, den intresserar.
Ilpo Väisänen konstaterar, att den sk uleåborgska skolan — som inte låter sig definieras på basen av distinkta regler eller kriterier, utan bättre kan anas än förklaras — idag återfinns i hela landet: arkitekter är rörliga, och tankar känner inga geografiska gränser.
Kolot= SYMIDOSIUM
RA €
Regional arkitektur i vidare bemärkelse är aktuell i Kiruna 13-17 juni — till ett nordiskt arkitektursymposium väntas då runt 500 arkitekter från hela Norden. Motto för konferensen är Gunnar ÅSplunds (“Sveriges Aalto”) tes: Det är vikligare att finna platsens stil än tidens.
Bland de finländska talarna är också Reijo Niskasaari, vars anförande har arbetsrubriken Minnesbilder och arkitektur.
En av symposiets målsättningar är att parallellt med de ”nationella längdgraderna” finna de “nordiska breddgraderna” — gemensamma nämnare för en kalottarkitektur, med utgångspunkten att de nordiska ländernas nordligaste delar har liknande klimat och andra yttre betingelser.
Bland internationella tungviktare inbjudna till symposiet kan nämnas bla brittiska Peter Davey. RA 6
FÖRUN 2/1986
Mera fantasi ge aäattre småhus
Tidningen Makasiini ordnade under vinterns lopp en idétävling där objektet var det finska småhuset. Avsikten var att kläcka nya fräscha idéer. 181 förslag inlämnades till tävlingen och samlingen innehåller en hel del intressanta idéer och uppslag, men också gamla, men bortglömda sanningar.
ävlingens mål var att få fram ett finTe småhus som är anpassat til vår natur och miljö och till dagens boendekrav. I tävlingsjuryn satt arkitekterna Tapio Rönkönharju och Timo Kauppinen, SAFA, vice VD Esko Suuperko och arkitekt Tuomo Siitonen, byggnadslaget HAKA, samt chefredaktör Sirkku Uusitalo från Makasiini.
Småhusboendet har under de senaste årtiondena tagit nya former. De mest märkbara förändringarna är de allt mindre tomterna, den starkt ökade andelen fabriksbyggda typhus och sist men inte minst, småhusinvånarnas ändrade levnadsvanor.
Småhustomterna i tätorterna tenderar att bli allt mindre till sin areal. En småhustomt Rå 1000 m? kan idag anses vara en ovanligt stor tomt. Det finns faktiskt exempel på småhustomter som inte är större än ca 400 m?. Elaka tungor brukar kalla detta för småhusslum.
Bra eller inte, tomterna är och förblir små och byggnadsrätten hög. Resultatet blir att småhusen packas ihop tätt och utan speciella åtgärder blir den egna gårdstäppan definitivt inte den skyddade, fridfulla plats som småhusinvånaren har önskat sig.
Effektiv tomtanvändning
Ett av de stora problemen vid småhusbyggen blir därför att se till att huset tar så liten plats på tomten som möjligt och att huset placeras så att tomten kan utnyttjas så effektivt som möjligt. Tidigare var det rätt vanligt att placera huset mitt på tomten. Idag är denna placering oftast den sämsta tänkbara, eftersom den innebär att det enda som återstår av tomten är en några meter bred gräsmatta runt huset.
En populär placering idag är så nära tomtgränsen som möjligt, vanligen ut mot gatan eller vägen. På det sättet bildar huset ett naturligt skydd mot gatan och återstoden av tomten bildar en användbar helhet. De sk L-husen har blivit populära då de erbjuder skydd mot två sidor.
Tvåplanshus fördelaktigast
I enlighet med ovan förda resonemang, borde småhus i två plan vara mycket populära, eftersom de förbrukar en mindre tomtyta för en viss bostadsyta än ett motsvarande enplanshus. Det paradoxala är emellertid
Första pris i tävlingen gavs åt detta förslag, Pihapuu (även övre bilden), som skapats av arkitektparet Katri och Mikko Jaatinen. En tvåplanslösning med extra utrymmen som omgärdar den lilla gårdsplanen. Ett effektivt hus för små tomter.
Arkitekt Jaakko Sutela har skapat detta enplanshu$, Vinkkellkylä, som tog hem brons. Idén bygger på L-husets princip och ger god integration mellan trädgården och huset.
att tvåplanshusen inte är speciellt populära, utom på sluttningstomter. Av de småhus som uppfördes år 1984 var 15 procent sk en och en halvplansvillor och endast 4 procent tvåplansvillor. Resten var konventionella enplansvillor. 80 procent av de småhus som byggdes nämnda år var normala rektangelformade hus. Ganska fantasilöst. Enligt rätt samstämmiga röster bland arkitekterna beror detta på två orsaker. För det första byggs större delen av småhusen idag som sk prefabricerade typhus. Dessa är ritade för att passa en så stor kundkrets som möjligt och är därför ohjälpligt att betrakta som kompromisser. För det andra betraktas ett arkitektritat hus som dyrt och många är från början övertygade om att husprojektet redan faller på de ”skyhöga arkitektarvodena”. Så man väljer ett typhus.
Att märka är att förhållandena mellan de olika hustyperna (enplan och tvåplan) i samlingen tävlingsbidrag var helt omvända jämfört med dagens verklighet. Tvåplanshusen dominerade klart.
Arkitekterna som deltog i tävlingen gör ingen hemlighet av det faktum att tvåplanshusen är mera ekonomiska såväl med avseende på förbrukad tomtareal som på byggnadskostnader. Tvåplanshusens driftskostnader är ofta också fördelaktigare än i andra typer.
12
Trä fortfarande populärast
Tä som byggnadsmaterial är fortfarande det överlägset populäraste alternativet. Träet är enkelt att arbeta med, flexibelt, vackert och dessutom djupt förankrat i den finländska byggnadstraditionen. Träet är också ett material som mycket bra smälter in i den finländska naturen. Många av tävlingsdeltagarna önskar att helträ betydligt mera än vad som är fallet idag borde användas som fasadmaterial inomhus. Det vanlighaste täckmaterialet inomhus idag är som känt olika former av byggnadsskivor som målas eller tapetseras.
Man kan i tävlingsbidragen också tydligt skönja en trend att frångå den traditionella rektangelformen till förmån för mera fantasifulla former. Husekropparna blir därmed mera levande än många av dagens ”lådor”.
Mera utrymme önskas
Proiriteringarna beträffande rumsdispositionen och kravet på utrymme håller tydligt också på att förändras. Även den finländska familjens levnadsvanor har under det senaste årtiondet kraftigt förändrats och det verkar som om utvecklingen härvidlag fortsätter med oförminskad fart. Elektroniken, framför allt hemdatorn, har kommit med stormsteg, men trots det har den på sätt och vis oförmärkt smugit sig in i våra hem. Hur många av dem som idag bygger ett småhus, reserverar utrymme för en kommande mikrodator, en teleterminal och liknande utrustning? Hur många reserverar överhuvudtaget plats för eventuellt ökat förvärvsarbete hemma i framtiden? En dylik utveckling är definitivt inte otänkbar.
1 framtiden torde det inte vara tekniskt speciellt svårt att arbeta halvdag på kontoret och sedan ta med sig ett par disketter med program och data hem och fortsätta arbetet hemma på den egna mikrodatorn.
Flera tävlingsförslag efterlyser således ökat boendeutrymme. Hellre mera utrymme än högre teknisk utrustningsstandard. Om det finns väl tilltagna utrymmen i hemmet, ökar invånarnas inspiration att företa sig någonting inom hemmets väggar. Man aktiveras att söka alternativ till TV-tittandet.
Huset och gården integreras
Huset och den lilla trädgården ska bilda en integrerad helhet. Tomtens ringa storlek gör att detta krav idag blir allt viktigare. Ett effektivt sätt att åstadkomma en skyddad gård är att splittra upp huset så att själva bostaden bildar en fysisk enhet och alla lagerutrymmen, bilgarage, bastu och eventuellt gästrum bildar en annan. Dessa enheter placeras och utformas så att de i sig innesluter en gård som dels fungerar som kommunikationsområde och dels som en utvidgad del av inomhusutrymmena.
Den finska bastun till heders
Husets sanitära utrymmen blir mer och mer uppmärksammade. Bastun ska återfå sin forna ställning i det finländska hemmet och det idag också i småhusen så vanliga ”ångskåpet” får stryka på foten, om tävlingsdeltagarna får som de vill. ”Bastufrider” är helig också för dagens finländare, vare sig de bor I staden aller ute på landet. Ett småhus bör ha en helt separat bastuavdelning och inte som idag ofta är fallet, ett något utvidgat badrum/WC med separat ångskåp.
Den finländska byggnadstraditionen har många goda sidor. Traditionen borde komma till heders igen. Gamla småhusområden är ofta enhetliga och ändamålsenligt uppbyggda, Detta gäller framför allt områden som består av sk frontmannatomter. Idag bygger man kompakt och ibland mycket brokigt. Reaktionen mot detta har resulterat i att kommunerna, i synnerhet städerna, mycket hårt och detaljerat styr småhusbyggandet inom tätorterna. Detta i sin tur kan leda till en total likriktning. Enligt fiera av tävlingsdeltagarna vore medelvägen också i det här fallet den bästa. Variation med måtta och konsekvens.
Flera generatione under samma tak
Det är inte så länge sedan flera generationer bodde i samma hus. Denna tardition är fortfarande rätt allmän i många länder runtom i världen. Den moderna husbyggnadstekniken erbjuder möjligheter att bygga ett flexibelt hus som inom mycket vida gränser kan anpassas till det aktuella boendebehovet.
Studerar man de olika förslagen och motiveringarna, kommer man snabbt underfund med att vår attityd till småhusboendet är felaktig. Småhus betraktas idag ofta som statusobjekt. Den attityden borde vi komma ifrån. Det bör inte spela någon roll var man bor. Det viktiga är att man trivs på sin boplats. Det borde vara mera eftersträvansvärt att ha grannar som är avundsjuka för att man bor bekvämt och ändamålsenligt än att man bor ”fint”.
Christer Ekebom 9/1986 FORUM,