Metallindustrin nu vid kapacitcetstaket

Taggar: Personer: Nils Hellén Teman: metallindustrin

VD Nils Hellén

Metallindustrin nu vid kapacitestaket

Huvudvärk, visst har man det, när ytterst riskfyllda affärer måste göras upp till fasta priser på tre—fyra års sikt. Men »the show must go on», bonden sår också fast han vet att det kan bli missväxt, säger VD för Finlands Metallindustriförening, vicehäradshövding Nils Hel lén i ett samtal med Forum.

— Skogsindustrin gick med på den frivilliga s k konjunkturreserveringen. Metallindustrin har ju fått den största höjningen i exortpriserna under det första halvåret 1974, jämfört med i fjol (i genomsnitt 45 procent). Är man inte rädd för att staten nu ska kasta sina lystna ögon också på den — Efter det rabalder som exportavgiften väckte, tror jag knappast att regeringen återkommer. Men den är ju kolossalt uppfinningsrik att finna på andra åtgärder, som i det här läget hotar bli precis motsatsen till vad som borde göras, som förhindrar investeringar och gör offertgivningen praktiskt taget omöjlig.

— Vad tänker ni på — På pratet om revalvering. Bakom ligger resonemanget att när importen är så här mycket större än exporten och blir billigare, då blir vår handelsbalans bättre. Det är folkskolans räknebok, andra klass — den högsta matematik vår regering tycks behärska. Och så räknar de väl med den psykologiska effekten: ”vi gör i alla fall någonting.” Men regeringens program nu strider totalt mot den princip som den ändå ytligt bekänner sig till, att främja investeringar och främja exporten.

Vi tror inte att revalvering i högre grad skulle förbilliga importen, utan sannolikt endast ge importörerna möjlighet att öka sin marginal. Och för exportens del så nekar ingen till att det vore en direkt förlust.

Att också en sådan man som Koivisto håller på revalvering är ganska uppseendeväckande — anser Kan sedan att det har ett så stort psykologiskt värde? Han borde ju kunna bedöma saken lika bra som Simonen och Hetemäki, som röstar emot det. De ring, sonten.

Han tycker att det är uppseendeväckande att riksbankschefen Koivisto håller på revalveett av orosmolnen över exporthori På arbetsmarknaden råder enligt Hellén lugn, men lugnet före stormen. »Men en boom ha vi haft — trots allt! har ju faktiskt smygrevalverats hela tiden.

— Och vad har det inneburit för metallexporten — Lyckligtvis har det inte alldeles gjort slut på vår konkurrenskraft ännu. Alla har haft inflation. Efterfrågan har varit god, det har faktiskt varit en boom som inte ens strypts av oljekrisen. Men kapacitetstaket har uppnåtts, så att varken EG-avtalets fördelar eller den goda konjunkturen kunnat fullt utnyttjas.

— Brist på yrkeskunnig arbetskraft — Ja, speciellt svår i södra Finland, och småningom också på diversearbetare. Inhemska projekt binder en orimligt stor andel svetsare och plåtslagare, men framför allt överskrids våra resurser om större mängder arbetskraft placeras i utlandet. Politikerna borde inte bädda för saker på ett sådant sätt att de som sedan ska förhandla om affären har mycket litet svängrum, utan endast lova att i gynnsam anda underhandla, inte ge bort trumfar på förhand. Man hisnar lite inför de utländska projekt som finns vid horisonten och där också vissa företag ändå är mycket intresserade av att vara med. Hur ska arbetskraften räcka till — Hur är stämningen nu på arbetsmarknadsfronten — Lugn, men lugnet före stormen. Man samlar sig till aktioner och vilda strejker. Arbetstagarna har väl varit rätt så framgångsrika på sina ställen och fått mera än vad totallösningen förutsatte. Nu i september kommer ju en 20 pennis justering av timlönen, men under mellanperioden då man ska se hu läget utvecklar sig och om avtalet till sin senare del eventuellt ska sägas upp, så blir det nog ett himla liv.

— Hurudan är metallindustrins orderstock? T ex för pappersmaskiner — Vi har tolv större pappers- eller cellulosasamaskiner i order. Orderstocken borde dock kunna byggas ut på lite längre sikt. Om nya order inte finns, står vissa sektioner, börjande med gjuteriet. Å andra sidan måste man vara oändligt försiktig att offerera något för 1977 eller 1978. Alla räknar ju med depression eller lågkonjunktur år 1976 — det är ju också redan då som konjunkturinnehållningarna ska betalas tillbaka.

— Och exportmarknaderna? Sverige — Sverige är riktigt bra nu. Vår största exportmarknad sjönk ju i fjol ned i en svacka men för de sex första månaderna i år är värdet av exporten av metallvaror till Sverige hela 95 procent högre än i fjol. Också Sovjet-exporten har ökat betydligt, inte så mycket at vi skulle komma i balans, men 71 procent i alla fall. Överhuvudtaget ser vi en ökning åt alla håll utom till Tyska förbundsrepubliken. Det är så olyckligt med Västtyskland, de säljer fruktansvärt starkt och köper dåligt.

Trenden är världsomfattande. I hela världens export har vi för det första halvåret inom metallindustrin en femtiprocentig ökning, av vilken volymökningen är bara en liten del. Men så som kostnaderna stiger, är det mindre fråga om hur priserna ser u i dag, som om de kontrakt som gör på tre-fyra års sikt. Tanken svindlar, eftersom inflationen alltid har överträffat alla farhågor.

— Metallindustrin har ju bränt fingrarna tidigare när det gällt långtidskalkyler — Det har man, och gör det fortfarande. Många faktorer är öppna, statsmakten har försvårat möjligheterna

Forum 13/7 i fråga om exportgarantier och annat. Ytterst riskfyllda affärer görs nu på längre sikt till fasta pris. Skulle det bli allmännare att köparna accepterar indexklausul, så vore problemet ur världen. I många länder tenderar förståelsen för detta att bli större. För tillfället är det dock väldigt svårt att få exportaffärer till glidande pris, annat än med någon enda råvarukomponent, koppar eller stål.

— Men för Finlands del skulle väl en sådan indexbindning innebära en viss risk för konkurrenskraften, eftersom vår inflationstakt är så hög. Skulle inte köparna skrämmas av en indexklausul — Det är klart. Men å andra sidan kan man då pruta på själva priset, när man har trygghet beträffande inflationen. Nu måste man försöka skydda sig och kalkylera in alla risker, och det blir lätt lite fantastiskt.

Våra priser börjar bli höga just därför. Hos köpare som känner vår kvalitet kan det gå, men på obearbetade marknader är priset utslagsgivande. Här har vi stora amerikanska konkurrenter som lättare kan skutta över gropar i konjunkturerna. Intressant är ju, att ryssarna första gången gjorde vissa väsentliga medgivanden i Norilsk-projektet. För första gången gick de nämligen med på indexbindning på totalt upp till tio procent. Det är inte så mycket på tre-fyra år, men det är en god början att de lät tala med sig överhuvudtaget. Det är så jättelika summor det gäller, också om Jenisej-paketet nu gick ned från 300 miljoner rubel till 225 miljoner rubel.

— Så framtiden ser inte helt mörk ut — Bara politiker och, hm, kanske journalister, kan uttala sig fullständigt tvärsäkert om framtiden: så är det, så:

Forum 13/7 ”Regeringens program I detta nu strider totalt mot den princip som de ytligt bekänner sig till att främja Investeringar och främja exporten. kommer det att bli. Att ständigt se fakta i ögonen och vara mitt uppe i det hela bidrar bara till att göra e försiktigare. De höjda prisen ser ju fin " ut, men var och en kan i sin ege privata ekonomi konstatera att lönerna trots nominella stegringar inte är köpkraftigare. Lika litet nytta har industrin av nominellt höjda priser. Produktionsprisindex närmar sig ju sydamerikansk galopp, för tillfället är årsfarten 22 procent.

— Vilka åtgärder skulle då ur metallindustrins synvinkel vara förnuftigast mot inflationen — Vi ställer oss helt bakom det program industrin föreslagit. Det är ju föremål för spott och spe, och det heter att industrin försöker få staten att betala genom att avstå från olika artiklar. Men på något sätt måste ju klyftan mellan kostnadsstegringar och möjligheterna att leva vidare överkommas, Någon rangordning på medicinerna kan jag inte ge, men möjligheterna att investera och bygga ut borde inte strypas. Inte heller rationalisering, som bland annat spar arbetskraft. Det finns också andr aviserade åtgärder som oroar, talet om reglerna för avskrivningar och lagervärdering. Vi har inga fördela där som inte andra länder skulle ha.

Och i diskussionen om förmögenhetsskatten för bolag och dess blygsamma andel av totalbeskattningen beaktar man inte alls att socialavgifterna vida överstiger inkomstskatten.

— Är metallindustri-idkaren då offer för en ständig huvudvärk? — Kanske man får huvudvärk när man måste slå fast kontrakt för några år framåt, utan att känna fakta tillräckligt. Men industrin måste också få glädjas över framgångar, vunna i hård konkurrens, vara stolta och betrakta dem som positiva, utan försiktighet, Det behövs en viss galghumor. Till våra medlemmar får vi ibland säga: ni vill att vi ska framhålla att ni ingentin kan göra, och så får vi läsa i tidningen att ni ändå gjort en hel del. Då svarar de ofta: vi kan ju bara inte sluta upp att fungera. The show must go on.

Helt mörkrädd kan man inte bli så att man inte vågar riskera någonting. Bonden sår också fast han vet att det kan..bli missväxt. O 9