Mikael Ingberg vid Pellervo Ekonomiska Forskningsinstitut: ”De radikala nedskärningarna kommer med nästa regering”

av Rainer Erlund Forum 1994-10, sida 42, 25.08.1994

Mikael Ingberg vid Pellervo Ekonomiska Forskningsinstitut “De radikala nedskärningarna kommer med nästa regering”

Rainer Erlund

Räntorna har igen börjat stiga. Stegringen hotar att bromsa upp den goda utveckling som redan startat så smått. Vi har haft en liten uppgång i totalproduktionen och också en liten minskning av arbetslösheten, Nu hotar räntestegringarna att bryta denhär utvecklingen.

ethär säger ekon.dr. Mikael Ing berg. Han är forskningsdirektö vid Pellervo Ekonomiska Forskningsinstitut och har alltså som huvudsyssla att följa med den ekonomiska utvecklingen i andet och försöka förutse hur konjunkturerna kommer att utvecklas. — Dethär visar hur nödvändigt det skulle vara att regeringen skulle kunna övertyga inansmarknaden om att man faktiskt är beredd och kapabel att få ner det stora budgetunderskottet. Räntorna har visserligen på sistone stigit nästan över hela världen. Men dom har stigit snabbare i Finland än på andra håll. När räntorna nu stigit i USA är det för att man med räntestegringen där vill dämpa inflationen, konstaterar Ingberg. Men när räntorna stiger hos oss så är den främsta orsaken nog en viss oro och tvivel beträffande regeringens möjligheter att klara av problemen. — Vi borde få tre goda beslut under hösten. För det första borde vi få ett ja till medjemskap i EU. För det andra borde vi få budgetunderskottet under kontroll. Och för det tredje borde vi få hyfsade avtalsuppgörelser. Skulle vi nå goda resultat på alla dessa delområden, skulle vi gå starka in i 1995.

Ingberg menar att det nu förekommer en viss oro på alla dehär delområdena. Man är oroad över folkomröstningen om Finlands anslutning till EU, man är rädd för hur det ska gå i avtalsförhandlingarna i höst och man tvivlar beträffande regeringens möjligheter att få ner budgetunderskottet.

— Det svåraste problemet blir nog budgetunderskottet. En orsak är att det är valår nästa år. Dessutom har vi de senaste åren råkat ut för ett generationsskifte på ledande politikerhåll. Politiker som Taxell, Sorsa och Suominen lämnade politiken. De politiker som nu finns på centrala poster verkar inte vara uppgiften riktigt vuxna, Ibland får man intrycket att den enda konsekventa och målmedvetna är finansminister liro Viinanen.

Statsskuld som oroar

Ingberg säger att den snabbt växande statsskulden oroar honom. — Statsskulden har femdubblats under d 4 senaste tre åren. Den är nu uppe vid 150 000 mark per sysselsatt. Ock enligt de prognoser vi har kommer den att öka till 250 000 mark innan den, eventuellt. kan stoppas upp. Redan i nästa års budget kommer räntorna att vara den näststörsta utgiftsposten, strax efter kostnaderna för social- och hälsovårdsministeriet. Vi kommer så småningom att betala 30 miljarder per år enbart i räntor. Det är ungefär 15 procent av statsutgifterna. Dethär innebär också att rörelsefriheten för regeringen blir väsentligt mindre. Det finns helt enkelt mindre utrymmen för reformer och förbättringar eftersom räntorna .ommer att sluka såhär mycket pengar. I år ökar staten nettoupplåningen med 75 miljarder och i nästa år blir ökningen nästan lika stor. Ingberg tror inte på några radikala ingrepp ännu i budgeten 1995.

— Vi har i stort sett låst rodret för två år rarnåt. Under denhär tiden kan det bli fråga om enbart marginella ingrepp. Men båten kommer vi inte att kunna svänga under den är tiden. De mera radikala ingreppen får vi nog vänta med tills den nya regeringen tillträtt efter valet.

Ingberg kritiserar att regeringen inte riktigt levt upp till sina sparmål.

— Man har inte kunnat definiera var och hur sparmålen ska uppnås. Man har hittills använt sig av osthyvelmetoden. Men det räcker inte. Det krävs mera radikala åtgärder. Man måste gå in på strukturerna.

Inför mera behovsprövnin — Vi måste skära ner utgifterna. Men det får inte drabba minimisocialtryggheten. Vi måste få in mera behovsprövning i våra system. Nu betalar vi också åt människor som inte är i behov av hjälp. Vi måste få en bättre kontroll av olika typer av understöd.

Ingberg pekar också på att utgifterna för arbetslösheten ökat.

— Det beror dock inte huvudsakligen på att antalet arbetslösa har ökat. utan på att man nu betalar mera per arbetslös. Vi har bundit stödet vid en viss procent av lönen, Och t.ex. under högkonjunkturåren 1990—91 var lönerna inom byggsektorn mycket höga. Därför kan det vara så att en arbetslös byggnadsarbetare idag får mera i stöd än vad den verkliga lönen på området är i dag. Dethär är ju inte som det ska vara.

Ingberg talar också för en sänkning av marginalskatterna. Det borde räcka med att man betalar 35—40 procent i skatt.

— Vi har så höga skatter att det finns en risk att språkkunniga experter söker sig bort från landet. Finländska bolag som är i behov av utländska experter har svårt att värva dem till Finland. Vi har absolut för höga skatter. Och detta gäller speciellt inkomstskatten. Staten och det offentliga borde spara mera.

— Det behövs en omstrukturering av välfärdssamhället, betonar forskningsdirektör Mikael Ingberg.

Och så kunde vi kanske höja endel andra skatter i stället. Det gäller t.ex. olika typer av konsumtionsskatter. Vi har också möjligheter att höja företags- och kapitalskatten ”upp mot trettio procent” — den är nu 25 procent. Vi har Europas lägsta företags- och kapitalskatt. Men vi har också en av Europas hårdaste inkomstskatter. Här borde en korigering ske.

Fortsatt sparutmaning

Ingberg kommer tillbaka till regeringens sparplaner.

— Mean har sagt att man för nästa år borde .omma ner till 1991 års nivå när det gäller budgetutgifterna. 1991 var utgifterna 179 miljarder. I år är de 200 miljarder. Ingen tror ängre att de för nästa år kan pressas till 179 miljarder. Dessutom har man plockat ut vissa utgifter från budgeten. Hit hör det nationella stödet på 5 miljarder till lantbruket. Hit hör också bankstödet och hit hör 1—2 miljarder av omsättningsskatten som betalas direkt till olkpensionsanstalten — Den regering som tillträder efter riksdagsvalet kommer att bli tvungen att göra ännu hårdare inbesparingar, säger Mikael Ingberg. — Annars får vi en ohållbar situation. Det behövs en omstrukturering av välärdssamhället. Men personligen tror jag det är bra om socialdemokraterna är med i arbetet. Det är ändå de som står för den främsta ontakten till arbetarrörelsen. I det här arbetet behövs också arbetarrörelsens medveran. I annat fall klarar man inte av den förestående processen utan stora konflikter. 9