Miljövänliga material kan ge stora utsläpp

av Henric Borgström Forum 2009-11, sida 22-23, 26.11.2009

Taggar: Personer: Fredrik Reinfeldt Teman: utsläpp

ALUMINIUM.

Norge har stora koldioxid utsl gr äpp på nd av landet energikrävande aluminiumindustri. Men tillverkningen är ändå miljöfrämjande, eftersom aluminium ä et ätt materia som bidrar till att minsk uts läppen frå fordon.

Miljövänliga materia kan ge stora utsläpp

I Norden. Länder som producerar miljövänliga material, till exempel aluminium, kan få dåliga placeringar i internationella utsläppsjämförelser.

HENRIC BORGSTRÖM BH ÖRESUND

X Det synes nu helt klart att det inte blir något bindande avtal för alla deltagande länder vid klimatmötet i Köpenhamn 7-18 december. Detta sedan EU-ordföranden, svenske statsministern FREDRIK REINFELDT, fått besked både från den amerikanske presidenten och indiske regeringschefen. Ansträngningarna går nu i stället ut på att varje lands nationella mål och löften ska upp på förhandlingsbordet och naglas fast.

Frågan är om industriländerna till mötet hinner komma fram med ett beslut om hur de utlovade bidragen till u-länderna ska fördelas så att dessa anser sig ha råd att genomföra kostnadskrävande åtgärder mot koldioxidutsläpp.

I en av många tabeller om klimathotet som publiceras inför mötet framgår det att invånarna i USA i genomsnitt bidrar med 21 ton koldioxid per capita, Finland med 12 ton, Benelux 11,5 ton, Tyskland och Ryssland 10 ton, Norge liksom EU med 9 ton, Polen 8 ton, Sve rige 6 ton, Latinamerika drygt 2 ton och Afrika1ton.

Det kan tyckas att till exempel utsläppen i Norge är överraskande stora med tanke på vattenkraftens betydelse. Men landet har samtidigt energikrävande aluminiumindustrier. Bilden kompliceras av att just aluminiums låga vikt bidrar till att fordon släpper ut mindre koldioxid, alltså vore det helt orimligt att försöka framtvinga stängda aluminiumverk, den mest energikrävande industriella verksamheten.

Det innebär att länder som producerar miljövänligt material kan få dåliga siffror i internationella jämförelser.

Ett annat exempel som komplicerar bilden är stålindustrins betydelse i Benelux. Visst kan en del äldre stålindustrier minska utsläppen. Men kol är en naturnödvändighet vid framställning av stål. Därför går det inte att dra alla länder och världsdelar över samma kam, som så ofta görs i debatten.

När utsläppen från trafiken/transporterna motsvarar ungefär en femtedel av de totala utsläppen i de nordiska länderna så är den andelen större i bilismens förlovade USA. Det är bakgrunden till att den amerikanska regeringen 1997 och därefter inte skrivit på Kyotoavtalet, som innebär en minskning av världens utsläpp av växthusgaser med 5,2 procent från år 1990 till och med 2012.

EU, som står för en dryg femtedel av världens utsläpp, har i Kyotoavtalet ett mer ambitiöst program, en minskning med 8 procent, däribland Danmark med 22 procent.

Ja till åtgärder, nej till löften. Vad det nu handlar om är att medeltemperaturen inte får stiga mer än högst två grader över den som rådde under den ”förindustriella tiden; i stort sett under 1800-talet. Vi har fram till i dag hamnat i en temperaturstigning på cirka 0,8 grader. För att nå målet krävs en halvering av dagens utsläpp, därav bör industri NYNH3333H T3VHIIW/OYOAH ISYON

FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 11 208 länderna ålägga sig 80 procents minskning fram till år 2050.

Även om president BARACK OBAMA är i grunden positiv så kan han inte skriva på utan att USA får väsentligt inflytande över slutdokumenten. Och Obama är beroende av att kongressens senat ger honom samma fullmakt som representanthuset redan beslutat om.

Flertalet av de över 180 länderna som skrivit på Kyoto förväntas vilja underteckna ett tuffare avtal i Köpenhamn än vad USA, möjligen Kina och Indien, kan gå med på. En del uttalanden tyder på att det blir ett slags intresseförklaring från dessa länder att gå vidare med åtgärder men inga bindande löften.

Så länge USA med en dryg tredjedel av utsläppen står utanför är ett sådant avtal en halvmesyr. Därför kan EU med dess svens ke ordförande Fredrik Reinfeldt inte ‘gå före alltför långt med tvingande åtgärder. Problemet med de “tvingande” åtgärderna är också att sanktioner betraktas som omöjliga att genomföra.

Köpenhamn inte avgörande. För övrigt fortsätter klimatförhandlingarna under de kommande åren, möten är redan fastställda till Bonn till sommaren och Mexiko i december 2010. Köpenhamnsmötet är alltså inte avgörande för beslut om klimatåtgärder, även om det på många håll framställs så.

Hur mycket och på vilka sätt utsläppen ska minska — det blir ändå frågan som diskuteras av Köpenhamnsmötets cirka 15 000 deltagare från 192 länder. EU har satt upp målet 20 procent fram till år 2020 att jämföras med de 50 procent som påstås krävas fram till år 2050.

EU har diskuterat att var med och stöda uländerna med en snabbstart på 5 — 7 miljarder euro årligen 2010 - 2012. Från år 2020 kommer det att behövas cirka 100 miljarder euro årligen i miljöåtgärder. Industriländernas stöd bör uppgå till mellan 22 och 50 miljarder euro årligen. EU anser att USA, Kina, Indien och Brasilien bör ställa upp med en stor del. Allt blir naturligtvis föremål för diskussioner och förhandlingar i Köpenhamn.

Frågan är om det är någon större mening att, som den svenske miljöministern ANDREAS CARLGREN gjort i förväg inför mötet, hårt lansera målsättningar som för flera stora stater framstår som orealistiska. I Sverige ska utsläppen minska med 40 procent på tio år, inget nettoutsläpp om fyrtio år, fordonsparke fossiloberoende om tjugo år, om tio år ska hälften av all energi vara förnybar bland annat genom att vindkraften ska vara tio gånger så stor som i dag.

Gasledningen minskar utsläppen. Kärnkraften räknas självfallet inte till förnybara källor även om den kraftigt bidrar till minskade utsläpp. Utbyggd kärnkraft är en av två anledningar till att Sverige liksom Frankrike har relativt låga utsläpp, den andra är vattenkraften.

I våras invigde statliga svenska Vattenfall vindkraftparken Lillgrund till havs intill Öresundsbron mellan Köpenhamn och Malmö. 48 mycket stora vindsnurror väntas årligen producera totalt 0,33 TWh, en av världens största. Det elfte kärnkraftverk som skogsindustrierna STORA ENSO, HOLMEN och SCA samt BOLIDEN gruvor och EKA kemikalier vill bygga med en produktion på 8 TWh motsvarar alltså 24 sådana vindkraftparker.

Två sådana nya stora kärnkraftaggregat kan förse kraft till bilparken när 80 procent av de svenska fordonen gått över till eldrift, enligt en beräkning. De nordiska länderna har större och krocksäkrare bilar, invånarna längre avstånd, vilket också komplicerar.

Den planerade stora gasledningen genom Östersjön ned till norra Tyskland ersätter och hindrar ny förbränning av olja och kol, den minskar därför utsläppen kraftigt. Men ändå kommer kol och olja att öka mycket kraftigt i världen fram till år 2030, enligt industriländernas organisation IEA i Paris.

Länder som de nordiska med utbyggd vattenkraft och kärnkraft plus tidig övergång till energisnåla processer i industrin och klart förbättrad isolering av bostäder väntas få svårt både tekniskt och ekonomiskt att nå de ambitiösa utsläppsmål som de själva nu stakar ut. Det visar också vilken lång väg världen totalt har att gå. Detta särskilt som utvecklingsländerna snabbast möjligt vill nå industrivärldens förbrukning av konsumtionsvaror.

Målen som sätts upp kan av naturliga skäl inte räkna in de teknologiska genombrott som väntas ske - till exempel vätgasdrift av fordon. Politikerna famlar med ambitiösa mål som har folkligt gillande, men det är i hög grad osäkert om de många precisa målsättningar som flödar kan nås.

Det är också i hög grad osäkert om den troligen tekniskt bästa metoden att minska växthusgaserna, en världsomfattande utsläppshandel, kan genomföras.

Annon central handelskammaren