Miljövård inom SEV
av Tauno Tiusanen Forum 1985-04, sida 14-15, 06.03.1985
EB I socialistiska länder är det som känt svårt att bilda självständiga påtryckningsgrupper och sålunda har gröna rörelser enligt västlig modell inte heller uppträtt. Skriverierna om miljöproblem har Irots allt ökat. Av detta kan man dra slutsatsen att inte heller de centralt styrda industrisamhällena, där den ekonomiska tillväxten hela tiden varit det primära i beslutsfattandet, har undgått miljöproblemen.
Under hösten 1983 citerades det officiella regeringsorganet Izvestja (27.10.83) brett i västerländsk press i samband med att tidningen redogjorde för hur de enorma mängderna saltsyra förorsakat en katastrofal förorening i floden Dniestr. I slutet av samma år konstaterade dåvarande partichefen ] Andropov att den sovjetiska miljövården är bristfällig och otillräcklig. Detta var det första kritiska ställningstagandet på högsta nivå till de ekologiska problemen i Sovjetunionen.
Massmedier på allerten
Massmedierna har med jämna mellanrum avslöjat miljöskador som det industriella samhället har åstadkommit i Sovjetunionen. Partitidningen Pravda publicerade den 5.1.84 en mycket kritisk och lång översikt över de allvarliga miljöproblemen i staden Togliattigrad, där man framställer Lada-bilar. Industrisamhället, i vilket det bor över en halv miljon invånare, har genom sina utsläpp förstört de närliggand 1 barrskogarna. Man har förlorat greppet om avfallsproblemen, oplanerade avstjälpningsplatser har uppstått runtom i terrängen. Det krävs inga investeringar i miljöskydd i detta tämligen unga industricentrum då ny produktionskapacitet byggs upp. Om det trots allt har beviljats medel för detta ändamål, används de inte effektivt. Skribenten beskriver miljöskyddet som en trollcirkel som inte kan brytas.
Samma tidning berättade den 18.1.84 om hur hälsobadinrättningarna i Krim har kommit till korta inför den kemiska industrins utsläpp. Den kemiska industrins byråkrater har redan under flera år lovat få ordning på industrins utsläpp, dock hela tiden med otillfredsställande resultat. I artikeln konstateras att badinrättningarna och den kemiska industrin inte kan leva som grannar, utan den kemiska industrin måste lämna orten.
Revolutionär åsikt
Partiorganets ställningstagande till förmån för badinrättningarna mot industrin är direkt revolutionärt. Ett allomfattande stöd för industrins olika grenar har varit den sovjetiska samhällsutvecklingens stöttepelare och ett ställningstagande mot industrin hade varit otänkbart ännu för bara några år sedan.
Kulturtidskriften Literaturnaja Gazeta har redan länge varit en förkämpe för de gröna idéerna i Sovjetunionen. Den 8.2.84 beskriver en av tidningens redaktörer so inledning till en artikel om miljöproblem, hur han, när han i trakten av Zaporosje kör bakom en lastbil som fraktar avfall från en titanfabrik, håller på att svimna av odörerna från lasten. Med hjälp av den undersökande journalistens detektivmetoder börjar redaktören ta reda på fakta om örhållandena i trakten och han intervjuar örst ledaren för ett lantbruk strax utanför staden. Den intervjuade ledaren för det statliga lantbruksstället berättar om de skador som industrin åstadkommit på jordbruket och om de besvär som framlagts i saken. Redan för fyra år sedan konstaterades skadorna och myndigheterna framlade förslag till förändringar, men i praktiken har ingenting förändrats. Lantbruksstället kan ingenting göra i kampen mot det stora industrtikombinatet.
Ingen tar ansvar
Titanfabrikens chef konstaterar för journalisten att han enbart är ansvarig för produktionsplanen, inte för miljön. De böter som företaget dömts att betala på grund av utsläppen är betalda och därmed anses saken vara slutbehandlad för industrikombinatets del. Skribenten stannar upp för att begrunda fabriksanläggningens chefs sorglösa liv; nationens problem belastar inte hans axlar. Om någonting måste ersättas på grund av miljöskador, behöver han inte själv betala, utan före taget betalar I praktiken flyttas statens pengar från den egna fickan till den andra utan att någon vare sig lider eller drar nytta av det. De lokala myndigheterna i Zaporosje avfärdar för sin del miljöproblemen med att konstatera att problemen är världsomfattande.
I ett annat nummer (7.3.84) av samma tidskrift förundrar man sig över byråkratins piruetter kring miljöfrågorna. Förhalningar och tungroddhet försvårar miljövården. Näringslivets ledare för sin del gör vad de kan för att byråkraterna. i den mån de överhuvudtaget rör på sig. inte ska få tillfälle att bekanta sig med problemen.
Anslagen minskar
I partiets ideologiska magasin (5/8) framhålls att totalbeloppet för de medel som ska användas för miljövård, har ökat: under föregående femårsplan [1976—080) uppgick de för ändamålet reserverade medlen till 9,3 miljarder rubel, medan de under innevarande planeperiod [1981—85) uppgår till 10,3 miljarder rubel. Samtidigt undviker man dock att påpeka att den extra miljard som nu finns reserverad för miljövård, i själva verket innebär en relativ minskning av anslagen. För närvarande används mindre än 1,5 procent av landets totala investeringsmedel för miljövård.
Som helhet betraktad är dock artikeln i Kommunist mycket kritisk, den konstaterar nämligen att de olika delområdena inom miljövården är mycket bristfälligt skötta i Sovjetunionen, Utsläppen i vattendragen och i atmosfären har inte minskat i nämnvärd grad trots att de ekologiska frågorna ägnats en större uppmärksamhet än tidigare. Enligt artikeln är 20 till 40 procent av alla reningsanläggningar totalt ineffektiva eller bristfälliga.
I artikeln i Kommunist tas det fram en intressant detalj. Jordbruksarealen per invånare i Sovjetunionen räknat, har hela tiden minskat. År 1955 fanns det åkermark sammanlagt 1,1 ha per invånare, år 196 fanns bara 0.9 ha, år 1975 0.85 ha och år 1982 0,84 ha.
Av de sovjetiska publikationerna har framför allt den satiriska tidskriften Krokodil redan länge givit problemen en ”grön” behandling. Krokodil har fördomsfritt i form av skämtteckningar pekat på de miljöskador som det urbaniserade och industrialiserade samhället åstadkommit. En bild visar till exempel hur en skolelev under en lektion i geografi visar för klassen var en flod rinner upp: vid fabrikens avloppsledning,
Problemen diskuteras
Diskussionen om miljöproblemen har vaknat under de senaste åren också i andra SEV-länder. Den information som tillsvidare nått offentligheten har varit bristfällig och sporadisk. Av denna information kan dock dras slutsatsen att den ekologiska balansen kraftigt rubbats och att de miljöskyddande åtgärder som hittills vidtagits har varit fullständigt otillräckliga för att återställa balansen. Sålunda hänvisar den polska tidningen Rzeczpospolita [1.2.84) till landets vetenskapsakademis miljöutredning som höjer ett varnande finger mot den fortlöpande rovdrift som industrisamhället utövar på naturen.
Vissa stora projekt inom miljövården, såsom den ungerska Balaton-sjöns räddningsprogram, har man lyckats dra igång i SEVländerna. Av SEVländernas tidningsinformation rörande ekologiska frågor, får man dock det intrycket att utvecklingen av industrin fortsättningsvis drar det längre strået i de fall där den ekonomiska tillväxten och miljöaspekterna ställs mot varandra. Dessutom noterar man att lagar och förordningar om miljövård nog stiftats, men att det uppstått svårigheter i tillämpningen: företagens ekonomiska ledning, som arbetar under trycket av produktionsplanerna, strävar att kringgå bestämmelserna. De böter företagen måste betala för sina brott mot miljövårdslagarna upp En satirisk teckning ur tidningen Krokodil: Hoden rinner upp här (vid fabrikens kloak).
4/85 F RU tas vanligen som kostnadsposter i budgeten, varvid ingen fysisk person blir lidande då de ska betalas.
Sovjetunionens internationellt kanske mest kända ekonomist, akademiker Abel Aganbegjan, som verkar i Novosibirsk, har kritiserat sin egna yrkeskår för att den har underbyggt en tillspetsning av miljöproblemen (EKO nr 3/82). Det marxistiska tankesättet. enligt vilket naturtillgångarna inte kostar någonting, varför de fritt kan disponeras för det statliga näringslivet, har lett till ett obeskrivligt slöseri och en allvarlig rubbning av den ekologiska balansen. Aganbegjan betraktar inte detta tankesätt som lämpligt i ett moget industrialiserat samhälle, utan anser att prisstrukturerna radikalt måste förändras. Alla resurser — jorden inberäknad — måste värderas så, att de används ekonomiskt och övervägt. De som åstadkommer miljöskador bör ställas till svars ekonomiskt för dessa skador enligt nya principer vilka gör sanktionerna effektiva.
Starkt revirtänkande
Av den socialistiska miljödiskussionen framgår klart att förändringar i inställningen till problemen är såväl önskvärda som direkt efterlysta, men att det är svårt att förverkliga dem. Hela den tunga byråkratin, på alla nivåer, i den centralstyrda planhushållningen, bygger traditionellt på grundidén om kvantitativ ekonomisk tillväxt, varvid revirtänkadet inom varje sektor i byråkratin medför att man i första hand ser till sin egen bit av kakan. På grund av detta tänkesätt betraktas investeringar i miljövård allmänt som inproduktiva, varför de så långt det är möjligt bör undvikas. Den relativa minskningen av anslagen för investeringar i miljövård i förhållande till de totala investeringarna i Sovjetunionen är ett bra bevis på detta.
Den tidigare nämnda hänvisningen till miljöskyddsanläggningarnas = bristfälliga funktion i tidskriften Kommunist, fäster uppmärksamheten på kvalitetsproblemen i allmänhet i planhushållen, en sak som redan i årtionden har diskuterats brett i SEVländerna. Då en betydande del av de anläggningar som är avsedda att minska skadeverkningarna av utsläppen, inte fyller sin uppgift, rinner de i miljöskydd investerade medlen till denna del ut i sanden.
Under nuvarande omständigheter kan man anta, att miljöskyddsteknologin blir föremål för allt intensivare diskussioner i öst-väst handeln. Intresset för branschens västteknologi har redan vaknat, men än så länge verkar kanaliseringen av betalningsmedel till direkta investeringar på området ske mycket sparsamt. De knappa valutaresurserna torde under de närmaste åren fortsättningsvis koncentreras till inköp av framför allt produktiv västteknologi.
15