Miljövård på heltid inom Oy Nokia Ab

Taggar: Bolag: Oy Nokia Ab Teman: miljövård

Miljöv d på helti inom Oy Nokia A e År 1971 går till hävderna som det år då Finlands träförädlingsindustri fick sin första heltidsanställda naturskyddsingenjör. Åtminstone officiellt har dipling. Carl Kurtén vid Oy Nokia Ab inga kolleger ännu. »Det finn vid flera företag ingenjörer som sysselsätter sig med ungefär samma problem som jag, men på papperet är denna befattning den första.» Bättre sent än aldrig.

— Jag har arbetat 10 år inom Nokias träförädling och sålunda skapat mej det tekniska kunnande som behövs för att utveckla den processteknik som kan vara en lösning på olika föroreningsproblem, Det har hittills varit ett slags »sidoarbete», först nu kan jag helhjärtat ägna mej åt denna uppgift som jag betraktar som mycket angelägen.

— Hur idkar man miljövård i praktiken inom en industri? — Vi får väl skilja på miljövård på tre olika områden när det gäller industrin a) Vattenvården: Här gäller det att följa med utvecklingen av maskinparken och komma underfund med vilka möjligheter det finns att rena avfallsvattnet. Vi har inom Nokia lyckats experimentera oss fram till en processteknik som går ut på att vattenbehovet minskar och det vatten som används kan fås att återcirkulera. På så sätt vinner vi dels att den vattenmängd som träförädlingsprocessen behöver blir mindre och också att reningskostnaderna minskar. Vi kan använda oss av tre metoder 1. Flotation, det går kort sagt ut på att luft och kemikalier tillförs vattnet, man »lyfter upp» föroreningen i form av bubblor som kommer upp till ytan och kan tas bort.

2. Sedimentering, här låter man fibrerna »sätta sig i bassängbottnen».

3. Filtrering.

Dessa metoder används alltså vid rening av vatten. Men jag vill inte komma med någon patentlösning som är gångbar för alla företag inom träförädlingsindustrin. Alla metoder måste användas lokalt, miljövården är för industrins del helt och hållet av lokal art, beroende bla på att olika företag använder olika processer och reningsmetoderna måste anpassas

Forum 8/7 till dem. På så sätt, för att varje företag i princip måste arbeta med egna erfarenheter som grund blir också miljövården dyrbar, den kan inte standardiseras.

b) Luften är ett andra område där miljövården måste intensifieras. Luften kan renas t ex med dimridåer och förstöra med vätska. Damm från kalkförbränningen kan även sam- las in och förstöras tämligen effektivt.

c) Bullerproblemet, om det stadgas i lag. Det berör inte träförädlingsindustrin i lika hög grad som vatten och luft men vi tar hänsyn till problemet i varje fall. Främst när det gäller att bygga nya industrier så gör man det utgående från erfarenheter som man gjort vid mätningar av hur mycket människan »tål».

Tillbaka till kostnaderna som jag talade om nyss: Miljövården innebär alltid en kostnad för företaget, hittills har man inte kunnat utarbeta något system som skulle innebära direkt vinst. När vi inom 2 år investerar i mekanisk vattenrening vid Nokia så får vi räkna med kostnader på 4—5 miljoner mark och då har vi angripit enbart problemet med fasta partiklar. Såvitt jag kan bedöma så får företag som etablerar sig inom detta gebit räkna med 10—15 9/o av investeringskostnaderna på miljövården.

— Men å andra sidan så är det klart att kostnader inte får skys när det gäller att hålla naturen ren, Industrin är medveten om detta och den görs ofta i onödigt hårda ordalag till syndabock för föroreningen. Alltför sällan tänker man på att också industrins män skall leva i samma miljö som andra och ingen av dem vill väl med flit förstöra sina egna livsvillkor. — Det heter vidare ofta att vi har vaknat för sent när det gäller naturskyddsproblemen. Till detta kan man väl anföra att vi i varje fall har vaknat betydligt tidigare än stora industriländer som Japan, Västtyskland, Belgien o a. Hos oss har vi fortfarande en tämligen orörd och oförstörd natur där både människor och industri kan samsas. Men det är klart att vi får lov att gå framåt med stormsteg för att förekomma i stället för att förekommas.

Vad beträffar träförädlingsindustrin så skulle jag vilja påstå att vi redan har kommit rätt långt på väg: vi kan avskilja och nyttigt använda avluten och däribland ligninet, vilket tidigare släppts ut som avfall i vattendragen. Vi har samarbete med centrallaboratoriet och andra forskningslaboratorier som hela tiden tränger djupare in i föroreningsproblemet. Vi kan så småningom ta i bruk maskiner som är »miljövänligare», vi har typerna klara.

23