Miljövården igen mer aktuell

Taggar: Teman: miljö

lackare 2/84 FRUN

Miljövården igen mer aktuell

MILJÖVÅRDSFRÅGORNA har igen, efter en kort period av mindre uppmärksamhet, börjat visas ökat intresse. Orsakerna till deras ökade aktualitet är bl a grundandet av miljövårdsministeriet, den gröna frammarschen inom politiken och framförallt det uppvaknande som skett beträffande svavelföroreningarna, det sura regnet. Rapporterna om det sura regnets skador har ruskat om opinionerna mer bestående än de enskilda miljöskandaler som uppdagats.

Ett välkommet inlägg i debatten gjordes för någon tid sedan av industrin, vars intresseorganisation publicerade diskussionsmemorandumet = Industrin och miljövården, I publikationen granskas ingående ramarna för miljövården, de olika branschernas inverkan på miljön, miljöutvecklingen och effekterna av de åtgärder som genomförts samt framtidsutsikterna.

ICF erkänner i memorandumet öppet industrins roll som den främsta miljöförorenaren, men visar också klart att mycket gjorts för att minska den belastning som industrin utsätter miljön för Storbelastaren skogsindustrin har minskat sina utsläpp av fasta ämnen i vattendragen med omkring 75 procent och den syreförbrukande spillvatenbelastningen med ca 50 procent. Den kemiska industrin har skurit ned fosforbelastningen med över 90 procent, och textil, läder och livsmedelsindustrin har likaså avsevärt minskat sin belastning.

Förbättringen inskränker sig inte blott till industrin, utan också ut släppen i vattendragen från samhällen och bebyggelse har minskat klart. Satsningarna inom kommunerna att få avlopps och reningsfrågorna lösta har alltså gett resultat. Beträffande luftvården har också kännbara framsteg gjorts beträffande utsläppen av partiklar i luften, och svavelbelastningen från processerna har sjunkit. Probleme med svavelutsläppena kvarstår dock i stor utsträckning.

Enligt industrins beräkningar har företagen totalt genomfört miljövårdsinvesteringar på nästan 3,5 miljarder mark, och driftskostnaderna för reningsanläggningarna uppgår årligen till omkring 250 Mmk. Värt att notera att summorna rör de ”onyttiga” miljövårdskostnaderna, och att en betydande del av förbättringarna kunnat genomföras i samband med lönsamma förnyelser av anläggningar och proCesser,

På sina håll har industrins diskussioninlägg tolkats som ett konstaterande att industrin gjort sitt och inte skulle vara beredd till ytterligare förbättringar. Så får det givetvis ine vara, och tolkningen är inte heller korrekt. Miljöbelastningen från industrin har klart minskat, och miljöförstöringen har inte bara bromsats upp, utan direkt börjat gå tillbaka så att miljön förbättrats. Men många brännande problem återstår ännu på enskilda orter, och den totala miljöbelastningen är fortfarande, trots kännbara minskningar, relativt hög.

Vi har emellertid nått en nivå och situation i miljövården, där kommande målsättningar och metodval noga måste övervägas. De miljövårdsåtgärder som företagits har tagit hand om grovjobbet, och kännbara förbättringar har kunnat uppnås till rimliga kostnader. Men som i all ekonomisk och industriell verksamhet sjunker resultatet av tillläggsinsatserna då man närmar optimum. Investeringar av samma storleksklass som de redan gjorda ger inte på långt när samma utbyte som tidigare. Nya åtgärder måste därför vara noga underbyggda och ställas i klar prioritetsordning. Både myndigheternas bestämmeiser och krav, och övervakningen av deras efterföljd måste vara flexibel och beakta lokala förhållanden oc behov. Olikheterna i industrianläggningar och geografiska förhållanden gör att det som är ett problem på en ort inte automatiskt är det på alla andra. Vidare måste satsningarna på det andliga kapitalet öka genom mer och bättre forskning samt vidareutbildning av både industrins personal och de övervakande myndigheterna.

Några allmängiltiga konkreta prioriteringar kan i alla fall göras. Den absolut viktigaste uppgiften inom miljövården är att minska och så långt som möjligt helt eliminera utsläppen av giftiga substanser i miljön. Även om arbetet redan pågår och läget förbättras då problemavfallsverket kan köra igång, kommer nya problem hela tiden fram då industrin utvecklas och kunskaperna ökar.

En annan klar prioritering är minskandet av svavelutsläppen. Både de konkreta skadeverkningarna och den karaktär av ödesfråga det sura regnet fått gör att en betydande del av miljövårdsansträngningarn måste riktas mot detta område, Tyvärr utgör svavelutsläppen — och likaså kväveutsläppen — en mycket svårlöst problemhärva, dels för att det genom fjärrföroreningarna är internationellt, dels för att de tekniska och ekonomiska problemen ännu är betydande. (Se artikel på sid 12.)

Problemets internationella karaktär medför inte att vi skulle ha råd att dra benen efter oss i egna åtgärder. Den beräknade inhemska andelen av svavelutsläppen, 27 procent, representerar i absoluta tal en stor volym av de totala 470 000 tonnen! Och för att vi skall ha någon trovärdighet då vi på det internationella planet kräver åtgärder av de stora förorenarna måste vi själva se o vårt hus.