Missar Finland Frankrike?

av Ragnhild Artimo Forum 1989-11, sida 06-08, 22.06.1989

Taggar: Personer: Antonie de Dianous Orter: Frankrike

Franska revolutionen 200-årsjubilerar i juli. Och Murianne får bekanta sig med ”den nya triumfbågen”. Lu Defense (se sid 12).

andelsrådet Antoine de Dianous på FÅ niessvaeningen vid Franska

Ambassaden har inlett ett engagerat korståg för att öppna de finska företagens ögon för de möjligheter — den räddning faktiskt — som Frankrike erbjuder som inkörsport till EG-marknaden för dem som inte vill och inte har råd att bli isolerad från den.

Och inte bara som EG-port: världens femte största ekonomiska makt med en hälften lägre inflation än Finlands, och med ungefär hälften lägre löner och till yttermera visso Mellaneuropas största skogsareal är redan i sig en lockande etableringsmiljö. Fast naturligtvis — fransmännen talar ju franska.

Norgesyndromet — vi?

M. de Dianous, som arbetat i Finland sedan senaste höst, har nyfiket studerat sitt stationeringsland, dess ekonomi, näringsliv och affärskultur. Han rekommenderar en lagom dos konstruktiv panik —- Alla indikatorer pekar mot att Finland råkar in i en mycket allvarlig ekonomisk kris inom fem år, säger han. — Helhetsbilden företer liknande drag som Norge för två år sedan, Ytligt betraktat befinner sig Finland i en ekonomisk boom. men med klara katastrofundertoner. Kostnadsnivån är astronomisk. Lönenivån ligger i genomsnitt dubbelt över Frankrikes och är veterligen Nordens högsta idap. Skatterna trissas upp — oavsett vad ”reformen” ges för rubrik — lönerna smyger obönhörligt efter, kreditvolymen sväller. Matpriserna har höjts med i runt tal tio procent de senaste tre månaderna och ingenting indikerar att de stoppar eller går ner. Någonstans, förr eller senare. sluts cirkeln, som i Norge, och räkningen förfaller till betalning.

Det är näringslivet som skall generera pengar att betala den — och välfärden under kommande år.

• Enda möjligheten för den finska industrin att hålla sig flytande och säkra sina utvecklings- och tillväxtmöjligheter är att säkra kanalerna till EG-marknaderna genom att etablera någon form av samarbete med ett eller flera EG-länder. Det har de mest förutseende företagsledarna redan gjort. med uppmuntrande resultat. Och alltfler börjar inse att de tolv EG-länderna inte kommer att springa benen av sig för att jämna vägen för Finland: det är Finland som får knacka på porten. Ja, jag har hört alla de politiska argumenten och krumbukterna. men till de finska företagarna skulle jag vilja säja: ge tusan i era politiker och tänk mera på hur ni ska gör 6

Text: Ragnhild Artimo

Världens femte största ekonomiska makt. Världsfyra i export, världsfyra i import. Inkörsport till Europa (läs EG) i hjärtat av Europa. Enda eurolandet med en positiv demografisk trend — förutom en ekonomisk tillväxttrend. Definitivt en högteknologination. Ska finska företag låta alla andra hinna dit först? undrar handelsrådet Antoine de Dianous.

11/1989 FRU pengar efter 1992! Finlands position idag är businessmässigt riskabel: om den finska industrin inte har foten inne på EG-marknaderna genom partnership eller etableringar, är den dömd att gå under. Tänk på Nokia: om bolaget inte gått ut i Europa för tio år sedan, skulle det inte vara eurtotrea idag inom elektronik.

Frankrike — tidsbomb för framgång?

Vad är det som gör att Frankrike enligt M. de Dianous i motsats till de flesta västeuropeiska industrinationer ännu har sina bästa utvecklingsår framför sig? Vad gör den franska ekonomin immun mot euroscleros - Främst två faktorer: industristrukturella och demografiska. Frankrike är det enda landet i Västeuropa med en positiv femtonårsprognos — ekonomiskt. finansiellt. socialt och demografiskt. Om vi jämför den franska industrin med tex den västtyska eller finska. är en markant skillnad graden av organisation. Den tyska industrin har bransch- och sektorvis organiserats och omorganiserats kontinuerligt efter kriget. Den finska industrin är extremt höggradigt organiserad, liksom hela samhället — det tycks mig som om varje individ från första början bibringas en klar bild av vad han/hon kan eller inte kan ägna sig åt i livet. Allt är planerat i detalj, och avvikelser från organiserade planer ses som mindre önskvärda. på livets alla områden. Det finns inget spelrum för ingivelser och impulsbeslut. I Frankrike är det tvärtom: Ingenting är organiserat och inrutat. Med undantag av några få industrisektorer är industrin och näringslivet totalt disorganiserade och innovativa företagare har stor handlingsfrihet. Frankrike är möjligen inte det bästa landet i världen — vi har våra egna problem — men det är ett av de länder där individer och företagare kan göra precis vad de vill. Vår tumregel är att de egna friheterna upphör först då de kolliderar med någon annans friheter.

Bristen på rigid organisation gör besluts- och andra processer snabba och flexibla, och hela den industriella utvecklingen mera accelererad än i mera inrutade änder.

• Eurointegrationen kommer att medföra en omstrukturering inom den franska industrin som kommer att stärka dess kon urrenskraft ytterligare, internationellt. De facto har denna utveckling redan börjat exempelvis genom att finska pappersföretag köper upp de franska. .. Den franska etableringspolitiken och -bestämmelserna reviderades 1981 på ett sätt som drastiskt sänkte tröskeln för utländska etableringar i Frankrike, och detta beslut har visat sig vara mycket förutseende. Genom att öppna dörrarna för utländsk industri har Frankrike nu en av de starkaste tillväxttrenderna i Europa — de utländska etablerarna och samarbetsparterna har varit en tillgång för, inte ett hot mot den nationella ekonomin.

Detsamma gäller enligt M. de Dianous den “demografiska etableringen”.

—- Att vi som enda västeuropeiska land har en positiv demografisk trend då nativiteten sjunker i alla andra länder sammanhänger med att Frankrike under århundra F RUN 11/198 den välkomnat invandrare och assimilerat dem i huvudbefolkningen. Dessa nationaliteter har under årens lopp med sitt kunnande, sina idéer och synsätt berikat också näringslivet. ”Naturaliseringen” har tagit kortare eller längre tid beroende på likheter eller olikheter i t ex kulturbakgrund —- italienare, spanjorer och portugiser har naturligtvis lättast att anpassa sig, medan exempelvis algerier och marockaner har en annan religion och kultur. Men alla invandrare har gemensamt att de upplever sig som fransmän och ser Frankrike som sitt hemland. Nyckeln till en lyckad invandrarpolitik ligger i attityder: i Frankrike har man sett på invandrarna som fransmän, inte främlingar. och de har själva anammat det synsättet.

Finsk-fransk obalans

Handelsrådet de Dianous ser som sin mission i Finland att vara ett slags äktenskapsmäklare mellan finsk och fransk industri; han tror på sådana resonemangspartier. Hans match-maker-ambitioner har sin upprinnelse i den finsk-franska handelsobalansen. Finland exporterar långt mer till Frankrike än Frankrike till Finland. Den finska exporten till Frankrike uppgick 1988 till runt 8 mrd FRF/ca 5,3 mrd mk, medan importen från Frankrike till Finland under samma år uppgick till bara 5 mrd FRF/3,3 mrd mk. Skillnaden har varit i samma storleksklass de senaste sju åren. - Vi importerar i främsta rummet papper. och vår papperskonsumtion ökar år för år, så verklig balans i handeln mellan våra länder kan kanske aldrig uppnås, men vi har all orsak att försöka utveckla våra handelsrelationer och bredda basen för den ekonomiska samverkan. Ett sätt är att få till stånd finsk-franska företagsäktenskap på partnershipbas, som joint ventures eller någon annan form. Det är min övertygelse att företagspartnership bidrar till utjämnande av handelsbalansen — utöver de positiva effekter det har för de involverade företagen direkt. För att främja dessa strävanden har de Dianous och handelsattaché Amélie Lybeck preliminärt kartlagt intresset härför bland företag i Finland och i Lorraineregionen i Frankrike — som valts som sk pilotområde genom den höga koncentrationen verkstads- och högteknologiföretag. En första ”scanning” har fått fram ett tjugotal franska och ett trettiotal finska företag med potentiellt intresse för samar LORRAINE

LUXEMBOURG

ALLEMAGNE

FRANCHE COMT bete och potentiellt på utkik efter ett lämpligt partnerföretag, och några av företagen har redan inlett direkta förhandlingar. Nästa steg är att representanter för de intresserade finska företagen i höst i samlad tropp bekantar sig med Lorraine som verksamhetsmiljö och med de potentiella samarbetsparterna.

— Detta besök skall ha en dubbel funktion: ett gruppbesök av finska företagare är ett evenemang på regionnivå och föder motivation på lokalpolitisk nivå att kreera en ram kring tilltaget, och bidra till realiserandet av projektet. Målet är att man i Lorraine till slut skall se det som ett lokalt uppkommet initiativ. Valet av denna region har baserat sig också på demografiskpsykologiska grunder: regionen ligger vid den luxemburgska och tyska gränsen. och befolkningen är mindre ”latinsk” än i andra delar av Frankrike, vilket måhända kan bidra till samarbete på samma temperamentvåglängd. Lorraines förbundsrådspresident och borgmästare i Metz, regionens huvudstad. är Jean-Marie Rausch, Frankrikes utrikeshandelsminister, som nu starkt engagerat sig för saken. I Lorraine finns också två av Frankrikes viktigaste teknopoler — huvudstaden Metz och Nancy.

På hemmaplan är också Utrikeshandelsförbundet engagerat i det finsk-franska industrisamarbetsprojektet — Utrikeshandelsförbundet arrangerar dessutom i år en Finland-kampanj i Frankrike.

Finskt företag blir franskt i Frankrike

För finska företag är Frankrike enklaste sättet att komma in på EG-marknaden köksvägen. Då ett utländskt företag etablerar sig i Frankrike blir det automatiskt juridiskt franskt — och därmed ”EG-dugigt”, vilket öppnar en mångfald möjligheter.

• De franska näringslivs- och investeringslagarna är de mest utlänningsvänliga i hela Europa. Det finns ingen övre gräns ör investerare — och aktiekapitalet för den enklaste aktiebolagsformen, S.A.R.L.. är 5 000 mark. De franska regionerna konkurrerar om investerare och erbjuder allehanda ekonomiska fördelar. faciliteter. mark. betydande skattelättnader för initialperioden — och en företagsbeskattning på i medeltal 45 procent av vinsten. Från att ha haft rykte om strejkland har Frank Minister Jean-Marie Rausc rike nu en av Europas lägsta strejkfrekvenser, och ligger tvåa — efter Västtyskland — med lägsta antalet sjukfrånvarodagar. Kanske en lockande aspekt för nordiska företag? Och som jag nämnde tidigare är lönenivån i genomsnitt hälften av den finska. Vidare är den franska francen inte bara stabil utan mycket billig om man jämför med exempelvis tyska marken. Men framför allt — utländska företag som går in i joint ventures eller etablerar sig i Frankrike blir automatiskt franska företag med allt vad det innebär på euroarenan, där Frankrike politiskt är mycket inflytelserikt.

Utländska etablerare har nästan oändliga valmöjligheter även branschmässigt i Frankrike: enda ”förbjudna” områdena är vapenindustrin och kärnkraft.

—- Jämför det med de finska restriktionerna, påpekar de Dianous syrligt. — Här får utlänningar inte ens öppna en supermarket!

Att etablering eller partnership i Frankrike ger tillgång till en redan i sig stor ”hemmamarknad” plus hela EG som ”medlem”, är ett attraktivt incentiv. Men det finns ännu flera — Av tradition uppfattas de fransktalande länderna i Afrika som ett slags reservterritorium för Frankrike. Dessa länder erbjuder en mycket intressant och dynamisk marknad som finska företag i samarbete med franska företag har goda möjligheter att komma in på.

Och sist men inte minst —- Finska företag har en lång erfarenhet av östhandel, men en hämmande faktor i affärer med Sovjet är clearingavtalet. MEN om finska och franska företag etablerar joint ventures inom exempelvis byggnadsbranschen och projekt med Sovjetunionen presenteras och administreras av den franska parten, faller dessa kontrakt utanför clearingkvoten och betalningen sker i fri valuta. Finländarna har lång erfarenhet av sovjethandeln, de erforderliga kontakterna och är välinformerade om vilka projekt som blir aktuella när; fransmännen kan tillföra ett sådant samarbete teknologi — ja, jag har nogsamt noterat att man i Finland fortfarande tror att Frankrike är ett teknologiskt u-land — men vi har massivt kunnande exempelvis inom oljeutvinningsteknik att ställa upp i sådana här sammanhang. Jag ser en hel del gemensamma intressen på denna sektor.

I mars arrangerades på initiativ av Franska Ambassaden och med benäget bistånd av Utrikeshandelsförbundet och UM finsk-franska kontaktdagar inklusive Moskvabesök i avsikt att kartlägga intresset för sådant samarbete på engineeringoch byggnadssektorn. Från Frankrike deltog över tjugo, från Finland över tio företag. Denna drive har redan lett till konkreta förhandlingar och projektplaner.

Tala franska eller tala business - Finska affärsmän tror att de måste kunna tala franska för att göra business i Frankrike. En myt naturligtvis — alla franska affärsmän talar engelska, liksom alla finska, eller hur? Den sant professionella blockeras inte av sådana barriärer: va man inte kan, får man lära sig.

M. de Dianous har i francofennorelationer gjort den iakttagelsen att lingvistiken hör till de mindre kommunikationsproblemen.

• Mera uppmärksamhet borde ägnas skillnaderna i businesskultur och sociala mönster. En fransk affärsman som kommer till Finland och vill diskutera en idé med ett finskt företag, blir kanske lovad tio, tjugo minuter av den strängt upptagna finska affärsmannens tid. I Frankrike anses det ohyfsat att gå rakt på affärsfrågor: normal artighet förutsätter att man först utbyter repliker om allmänna och privata saker — hur veckoslutet eller semestern varit, hur barnen mår 0 s v. Denna intro tjänar till att definiera en gemensam våglängd, en ”social report” som i sin tur är ägnad att förbättra businessklimatet. Att äta tillsammans är också en viktig del av detta våglängdsskapande — för franska affärsmän är därför varje lunch en affärslunch. integrerad som en del av jobbet. I Norden och Västtyskland ser man ofta med förakt på detta latinska sätt att använda, rentav slösa med tid — det uppfattas som ineffektivt för att det inte är exakt och inrutat. Då nordeuropeiska affärsmän vill ha föreslagna affärsvillkor bestyrkta inom 48 timmar och vi sydeuropéer anser att 80 dagar går lika bra, menar våra counterparts att vi inte tar affärerna på allvar. Men skulle Frankrike vara den femte största ekonomiska makten om fransmännen inte skulle ta business på allvar?

Det franska sättet att ta business på allvar, säger handelsrådet de Dianous, är att hålla gränserna mellan business och privatliv diffusa.

• Genom en annan attityd till tidsanvändning jobbar vi längre arbetsdagar i Frankrike än vad som är genomsnittligt i Finland, och familjen är involverad i affärslivet på ett annat sätt än här. Affärsbekanta inbjuds på middagar — inte bara till restauranger, utan hem, för att bli bekanta med familjen, och till veckoslut — inte till firmans representationsbungalow utan till den egna sommarvillan. Kontaktytan är inte bara mellan de två ”undertecknande kontrahenterna” utan mellan två familjer, nästan två släkter. Vi har av tradition en livskvalitet som också tilltalar utlänningar — fråga vilken diplomat som helst om han hellre vill vara stationerad i Bonn eller Paris - och kan konsten att glädja oss, njuta av god mat. skratta. För Nordeuropa är det karakteristiskt att dessa saker inte integreras i affärslivet, och att det inte finns något samband mellan business och det privata livet. För oss ä alltsammans eft liv, inte fvå. Och vi har inte kommit till världen uteslutande för att arbeta och respektera tider.

Finland, Europa

Det finska näringslivet borde. anser M. de Dianous, övervinna sina fördomar om det sydeuropeiska sättet att sköta affärer. och se till resultaten, i dethär fallet de franska resultaten — och möjligheterna. Eurointegrationen leder till att den som inte är med, ohjälpligt är utanför. Detta kan undvikas, men det brådskar. Och anpassningsåtgärder kräver tid.

— Ta till exempel den europeiska varvsindustrin. Då den omstrukturerats, senast inom tio år, kan den finska varvsindustrin inte stå ensam och isolerad. Wärtsilä, Hollming och Rauma-Repola förhandlar veterligen redan med franska, spanska och brittiska varvsföretag — de inser at de inte kan stå utanför EG-skeppsbyggnadsindustrin. Kanske framtida fartygsskrov byggs i Finland. och motorer och maskineri i Frankrike eller England! Ett sådant koncept har redan integrerats de senaste åren.

Enligt de Dianous kommer exporten att försvinna mellan de västliga utvecklade industriländerna —= Produktions- och finansieringskostnaderna är en så central faktor att export småningom kommer att vara ett tecken på att fabriken inte befinner sig på rätt plats. Det betyder att tillverkningen förflyttas dit där det är mest kostnadseffektivt — vilket blir det nya konceptet för handel. Och detta betyder i sin tur att partnership i framtidens Europa kommer att vara enda sättet att bibehålla handel. Om vi är partners, inte konkurrenter, kommer det att finnas motivation att tackla kostnadsproblemen tillsammans, inte söka leverantörer på annat håll.

För länder som står utanför EG gäller det att minimera isolationseffekten av dessa länders sänkta handelsbarriärer och interna marknad.

= Om Finland vill göra affärer med denna marknad — om 380 miljoner konsumenter, 35 procent mera än hela USA — är reciprocitet en nyckelfaktor. Ponera att vår finsk-franska drive leder till ett flertal företagsäktenskap och finska företag den vägen får tillgång till EG-marknader. Affärsrelationer skall kunna fungera i båda riktningarna. Franska företag kanske fattar intresse för de möjligheter Finland erbjuder. Och så visar det sig att de i praktiken kraftigt begränsas av restriktioner och bestämmelser som betyder massiva barriärer. Då förlorar de franska företagen gradvis sin entusiasm och söker partners på annat håll, i länder med lägre handelshinder. Det här är en fråga som Finland behöver analysera och ta ställning till i god tid före 1993 då den massiva businessrevolutionen i Europa börjar.

— Det är min övertygelse att regleringar och restriktioner inte längre behövs i västekonomierna — businessvärlden kan nämligen ändå gå över, under eller kring sådana bestämmelser. I morgon kommer vem som helst t ex att kunna köpa upp Nokia på den internationella börsen. Att bygga eller underhålla handelshinder och ekonomiska restriktioner skadar endast den som är innanför dessa murar. L 11/1989 FRUN