Mjuka investeringar, små företag och inhemsk energi

av Bjarne Nyman Forum 1982-05, sida 08-09, 17.03.1982

Taggar: Personer: Esko Ollila Teman: samhälle

Minister Ollilas recept € Minister Esko Ollila (centerpartiet) ansvarar för handels- och industripolitiken i en regering som har tagil skötseln av sysselsättningen till ett av sina främsta åligganden. Hur ser den nya ministerns industripolitik ut — Med industripolitik avser jag statsmaktens åtgärder för att skapa

Tillväxtmöjligheterna finns hos de små företagen, Hehkumuovi Ky i Alahärma, som bl a tillverkar stuprör i plast är ett sådant företag.

— Under de närmasta åren kommer de s k mjuka investeringarna, d v s investeringar i teknisk utveckling, företagsledning och marknadsföring, att spela en mera framträdande roll än tidigare. De hårda investeringarna i industrilokaler, maskiner o s v kommer att bli relativt sett mindre omfattande.

— För det andra har intresset för små- och medelstor industri kommit för att stanna. Tillväxtmöjligheterna finns hos denna grupp av företag, som också är att räkna med när det gäller skötseln av sysselsättnin gen. =:

Det här säger Esko Ollila, vår färskaste handels- och industriminister, ett par veckor efter sitt tillträde.

Mjuka investeringar, små företag och inhemsk energ gynnsamma förhållanden i vilka industriföretagen kan växa, deras konkurrensförmåga kan förbättras och hbehövliga strukturförändringar kan genomföras, definierar minister Ollila sin syn på vad industripolitiken innebär ur ministersynvinkel.

— I industripolitiken kommer de s k mjuka investeringarna starkare än tidigare med i bilden på samma gång som man kan vänta sig att de hårda investeringarna i maskiner går tillbaka relativt sett.

Det postindustriella samhället

Till ”mjuka” investeringar kan i de flesta fall också räknas industriföretagens satsning på teknisk utveckling och automation. Hur kommer dessa investeringar atl påverka sysselsättningsläget — Det är givet att speciellt automationen kommer att förorsaka problem på sysselsättningens område. Det är också klart, att industrin under de närmaste åren inte kommer att vara en lika god erbjudare av arbetsplatser som under tidigare år. De stora företagen kommer knappast i någon större utsträckning att kunna erbjuda nya

Staten måste börja visa ett större intresse för sina egna bolag, anser minister Ollila.

arbetsplatser. Däremot finns det sysselsättningsmöjligheter inom den småoch medelstora industrin, förutspår minister Ollila,

Enligt Esko Ollila upplever vi som bäst en övergång till det s k postindustriella samhället, där serviceyrkena har hand om den sysselsättande funktionen och där produktionsapparatens sysselsättande funktion har reducerats.

Forum 5/8 — Serviceyrkena kommer att öka både inom den privata och den offentliga sektorn. Av någon underlig anledning har vi för vana att se på servicesektorns expansion med oblida ögon. Men man kan fråga sig vad som är mindre oangenämt: ett ökat antal privata och offentliga tjänster eller stigande arbetslöshetssiffror? filosoferar Ollila.

Regional industripolitik

Minister Esko Ollila fungerade under ett flertal år som verkställande direktör för U-områdesfonden (KERA). I denna egenskap skaffade ha sig en grundlig kännedom om små- och medelstora företag.

U-områdesfonden har enligt Ollila väl fyllt de uppgifter som den grundats för. I jämförelse med den brokighet som präglar den regionpolitiska finansieringen i övriga nordiska länder har fonden lyckats bättre än bra. Men naturligtvis finns det också saker som kan förbättras.

— Just nu går fonden in i ett skede som speciellt betonar utvecklingen av de små företagens personella och andliga resurser, vilket är viktigt med tanke på de allmänna utvecklingstrenderna inom industrin, berättar Ollila.

För någon tid sedan framfördes ett förslag om att koncentrera den regionpolitiska finansieringen till en enda instans. Enligt Ollila har förslaget både positiva och negativa sidor.

— Allmänt taget ligger det i statsmaktens intresse att den regionpolitiska finansieringen skulle ske koordinerat, så att den vänstra handen vet vad den högra gör. Å andra sidan ligger det i företagens intresse — inte enbart ur rättskyddssynvinkel — att de inte är fullständigt beroende av ett superorgan, säger Ollila.

— Personligen tror jag det är möjligt att beakta både statsmaktens och företagens intressen. Allt är möjligt genom koordinering och samarbete.

Inhemsk energi

Till Handels- och industriministeriets förvaltningsområde hör också energipolitiken som för tillfället är mycket aktuell.

Den plötsligt minskade efterfrågan på olja har lett till sänkta priser på världsmarknaden på samma gång som ett överutbud av elektricitet kan noteras i vårt eget land. Kommer den nya situationen månne att rycka undan grunden för den finländska energipolitikens främsta målsättningar, att spara

Forum 5/82

Minister Ollila ställer sig skeptisk till strävanden att öka arbetskraftens rörlighet.

energi och att öka andelen inhemsk energi — Utgångspunkten är och bör fortsättningsvis vara att minska vårt beroende av importerad energi, betonar minister Ollila. Inhemska energiformer bör också i fortsättningen gynnas och nya energiformer utvecklas. Inte kan vi sticka huvudet i busken bara för att det skett plötsliga förändringar på energimarknaden.

Statsbolagen Neste och Imatran Voima har hand om huvudparten när det gäller energiproduktion i Finland. De har ofta blivit anklagade för att vara stater i staten, för att de fungerar utan desto större möjligheter för statsmakten att påverka utvecklingen.

— Det föreligger på denna punkt ett uppenbart behov av koordinering och samarbete, medger Ollila. Å ena sidan är det givet att företagens ledning har en absolut plikt att sköta bolagen i enlighet med affärsekonomiska principer så, att företagen är lönsamma. Å andra sidan är det statsmaktens uppgift att se till att den totalekonomiska och energipolitiska synen kommer fram i bolagens verksamhet.

— Det är inte bolagens fel, att husbondens och ägarens röst inte har kommit tillräckligt till tals.

Bra med nordiskt samarbete

Ett debattämne som blomstrar upp med jämna mellanrum är frågan om ett utvidgat ekonomiskt och industriellt samarbete i Norden. Hur ser framtiden ut på detta område — Vi har nu ett gott nordiskt samarbete. Företagen i olika nordisk länder har skapat detta samarbete och så tycker jag det bör vara även i fortsättningen, säger Ollila.

— Under den senaste tiden har man dock betonat ett utökat samarbete när det gäller forskning och produktutveckling. T ex i energiforskningen har man kunnat nå början till en arbetsfördelning.

Det nordiska samarbetet på det ekonomiska och industriella området har emellertid stött på patrull ett flertal gånger. Senast väckte Navire-affären slora rubriker.

— Det är tydligen enbart misslyckandena som noteras; av det lyckade samarbetet relateras ganska litet i offentligheten, konstaterar Ollila. Ingen kommer att tänka på att t ex Volvo har hundratals finländska underleverantörer.

Ibland har man också enligt Ollila gått för långt i kraven på de nordiska ländernas regeringar beträffande gemensamma politiska handlingslinjer — Fackföreningsrörelsen, stundom i Sverige, stundom hos oss, har föreslagit gemensam branschpolitik för samtliga nordiska länder. Oftast har det rört sig om krisdrabbade branscher. Men det är nog fråga om fantasier från förslagsställarnas sida. Det är viktigt att vi har konkurrens mellan företagen i samma bransch, betonar Ollila.

Flyttlassens tid förbi

Nyligen har också röster höjts för en återgång till den rörliga arbetskraftspolitiken som präglade stora delar av 60- och 70-talen. Företagen i Industrifinland klagar över brist på lämplig arbetskraft.

— Personligen ställer jag mig mycket återhållsam till en sådan politik. För ett företag som verkar inom ett överhettat industriområde är det lätt att framföra sådana krav. Men ur helhetsekonomisk synvinkel är den rörliga arbetskraftspolitiken ofördelaktig, framhåller OlliIla. I u-områdena finns bostäder och infrastruktur, som också bör utnyttjas. I överhettningsområdena måste man hela tiden bygga nytt.

— Problemet har givetvis också en mänsklig aspekt. Och vi får ju inte heller glömma den svenskspråkiga delen av befolkningen. Den rörliga arbetskraftspolitiken — bryter sönder språkstrukturen både i de områden som råkar ut för avtappning och i de områden som tar emot flyttlassen.

— I stället borde kanske någonting göras åt företagens stelhet i lokaliseringsfrågor, säger Ollila, som för övrigt talar en utmärkt svenska.

Bjarne Nyman