Modell i gatuperspektiv

av Christer Ekebom Forum 1985-02, sida 12-13, 06.02.1985

Taggar: Teman: teknik

F RUN 2185 2/85 F RU ÄT

Vandra omkring

Statens tekniska forskningscentrals markanvändningslaboratorium har utvecklat en metod med vars hjälp man på fotografisk väg kan åstadkomma någonting som kunde karakteriseras som fullskale-upplevelser av en modell. Med kamerans hjälp är det således möjligt att på ett mycket realistiskt sätt uppleva att man vandrar omkring i modellen och därmed uppfattas modellen som om den redan vore verklighet. Metoden kommer säkert att bli mycket populär bland arkitekter och andra byggnads- och land skapsplanerare.

HE Metoden är till sin princip mycket enkel, en egenskap som kännetecknar de flesta geniala uppfinningar. Det hela går till så, att kameran förses med ett specialobjektiv, ett sk endoskop. Endoskopet påminner lite om ett periskop. Det består i det här fallet av ett rör i vars ena ända finns optik som gör det möjligt att ansluta objektivet till en kamera av normal storlek. Röret har en mycket liten diameter och bilden måste därför förstoras upp så att kameran uppfattar den som om den kom från ett normalt objektiv.

I rörets andra ända finns ett mycket litet objektiv, i stil med de titthål som ibland förekommer i lägenheternas ytterdörrar i höghus. Då röret med objektivet (som finns på rörets sida, som öppningen i ett periskop), sänks ner i modellen, åstadkommer man en bild som motsvarar den bild en mänska skulle se om hon krymptes ner till samma proportionella storlek som modellen och ställde sig på den plats där objektivet finns. Med andra ord sagt: vi kan på det här sättet uppleva modellen som om den var i skala 1:1 Åskådligare planering

Ett större byggnadsprojekt föregås alltid av noggrann planering. Dels gör arkitekterna noggranna ritningar och dels tillverkas teckningar som visar ungefär hur det hela kommer att se ut. Miniatyrmodeller byggs vanligtvis också upp för att ytterligare åskådliggöra projektet. Problemet i detta sammanhang är bara att inget av dessa alternativ egentligen som sådant kan ge en verklighetstrogen bild av projektet i naturlig storlek. Teckningar är alltid teckningar, vanligen ganska starkt förenklade och ritningar av olika slag måste tolkas av fackmän och de kan inte som sådana förevisas för en större allmänhet — det är knappast meningsfullt.

12

Modellbyggena är i och för sig bra, men tyvärr får vi alltid se byggnationen i fågelperspektiv och det är definitivt inte detsamma som att vandra omkring på gatorna och betrakta byggnaderna ur gatuperspektiv. Det är just denna sistnämnda effekt vi nu kan uppleva genom endoskopfotograferingen. Det hela fullbordas genom användningen av video, varvid rörliga bilder kan erhållas. Genom att, i det här aktuella fallet, montera kameran med objektivet ovanför modellen och konstruera modellen så att den är fritt rörlig, kan man, genom att flytta modellen i förhållande till objektivet, åstadkomma en film där åskådaren upplever det hela som om han vandrade eller körde omkring i modellen, Olika belysningsarrangemang ger verklighetstrogna ljusförhållanden (solsken) och då filmningen dessutom kan ske i färg, blir upplevelsen mycket naturtrogen och verklig.

Invecklad teknik

Det hela låter enkelt, men verkligheten är faktiskt inte alls så enkel. Den utrustning som behövs för detta ändamål är rätt invecklad då det dels behövs ett fritt rörligt, men ändå stadigt, modellbord, en bra videoutrustning och goda belysningsförhållanden. Nämnas kan ett bara endoskopet kostar cirka 10 000 mark.

Forskarna vid statens tekniska forskningscentral har lagt ner en hel del arbetstimmar på experiment och planering innan systemet fungerade tillfredsställande.

Principen som sådan inbjuder också till andra intressanta lösningar. Hur skulle det vara om man fotograferade ett modellhus och sedan med hjälp av trickfilmning ympade in det i ett verkligt landskap? Också det har forskarna vid STF sysslat med och resultaten av experimenten har varit intressanta och sporrande, Och från det hä har man gått ännu ett steg längre. Med hjälp av avancerade datorprogram har man ritat upp en modellteckning av ett planerat bygge och denna bild har sedan placerats in i bilden av det verkliga landskapet. Genom att modellen inte är fotograferad av någon färdigt byggd modell, utan ”tecknad” av en dator, är det relativt enkelt att exempelvis byta färg på modellen! Eller att förstora några fönster. Variationsmöjligheterna är många och intressanta.

Datorbaserade teckningar kan vändas och vridas på olika sätt och på det sättet kan byggnadernas utseende och placeringsalternativ snabbt och relativt enkelt vägas mot varandra. Den TV-bild man erhåller efter att den verkliga landskapsbilden kompletterats med den dator framställda modellbilden, eller den fotograferade byggda modellen, är förvånansvärt realistisk och ger definitivt en klarare bild av den kommande verkligheten än till och med den bästa teckningen.

Den här typen av bildmontage har givetvis förekommit redan länge — det här är inte något större problem för en yrkeskunnig fotograf — men att åstadkomma ett rörligt och föränderligt montage är någonting nytt. Med hjälp av konventionell filmteknik skulle detta vara mycket arbetsdrygt och dyrt. Videotekniken med sin elektroniska bildhantering gör det emellertid möjligt att tämligen enkelt och relativt billigt utföra också rätt invecklade bildmontage. Eftersom bilden i en videofilm är elektriskt lagrad och uppbyggd, ligger det nära till hands att låta en dator göra det invecklade arbetet i samband med bildkombinationen.

Mycket användbart

Redan beskrivningen här ovan torde vara tillräcklig för att göra var och en övertygad om systemets förträfflighet. Än En modell av en stadsdel har byggts upp på ett rörligt bord. Ovanför bordet ses en videokamera med ett endoskop och belysningsanordningar. Kamerans bild i TV-rutan då kanske det är skäl att ytterligare peka på några praktiska tillämpningar. En sådan är utan tvekan presentationen av det aktuella byggnadsprojektet för olika beslutsfattare. Det kan vara frågan om exempelvis beställaren av ett större byggnadskomplex eller en kommuns byggnadsnämnd.

Endoskopfilmningen av modeller har utnyttjats ett par gånger i samband med större projekt till bland annat Saudiarabien. Systemets användbarhet begränsar sig självfallet inte enbart till enskilda byggnadsprojekt. Det lämpar sig lika väl för planeringsmodeller i vidare skala såsom i samband med stads- och regionplanering. I samband med kvarters- och stadsdelsplanering fungerar det hela alldeles utmärkt. Det intressanta är att en videofilm från en modell mycket väl kan användas till att bland mycket annat undersöka trafikförhållanden. En gatukorsning kan i detta perspektiv visa sig vara farlig trots att det inte ser ut så ”på papperet”.

Planerare och arkitekter är en självskriven användargrupp, men periskopfilmningen av modellandskap kan säkert vara till stor nytta också i undervisningen. Studenterna kan på ett tidigt stadium lära sig se på modeller och ritningar på ett mera realistiskt sätt, vilket högst sannolikt enbart är positivt för deras fortsatta utveckling. Det är också mindre sannolikt att ett radikelt experiment senare visar sig vara en ”varg” om det från början kan undersökas på ett realistiskt sätt. Det är enkelt att redan i ett tidigt stadium se vad som är fel och därmed kan felen rättas till, varvid försök-och-misstag-metoden inte behöver tillämpas på byggnader i full skala…

Av CHRISTER EKEBO en modellstad!

Endoskopet (röret i mitten) har i sin nedre ända ett litet objektiv med vars hjälp man erhåller en bild i “full skala” av modellen.

Sett genom endoskopet kan en gatuvy i modellen se ut så här.

Bilden är nå got suddig (mjuk) vilket minskar intrycket av att det är frågan om en modell.

Två bilder, en “verklig” och en modell, kan sammanfogas varvid man kan se hur ett nybygge kommer att förändra gatubilden.

13