Modigliani knep Nobel

av Mikael Ingberg Forum 1985-17, sida 06-07, 06.11.1985

Taggar: Personer: Franco Modigliani Teman: ekonomi

MODIGLIANI knep Nobel me livscykelmodellen

Livstidsprofilen för ett hushålls konsumtion behöver inte sammanfalla med inkomsten, anser årets nobelpristagare i ekonomi, Franco Modigliani. Tvärtom: unga människor med låga inkomster lånar för att klara sin konsumtion, medan medelålders människor ofta konsumerar mindre än de förtjänar — och sparar för ålderdomen.

enaste sommar arrangerade Yrjö GQ annssons Stiftelse ett nationaleko nomiskt symposium på Sannäs. Under symposiet, som gästades av en hel rad internationellt välkända ekonomister från hela världen — Kenneth Arrow, Oliver Kart, Peter Diamond — höll Mervyn King, en brittisk nationalekonom, ett föredrag om hur sparbenägenheten i samhället bestäms. Mervyn King, som byggde upp sitt föredrag kring den s k livscykelmodellen för sparande och konsumtion, kan i många avseenden sägas ha fått sin inspiration från Franco Modiglianis och Richard Brumbergs klassiska artikel i Kenneth Kuriharas bok Post-Keynesian Economics (George Allen and Unwin Ltd, London, 1954): Utility Analysis and the Consumption Function: An Interpretation of Cross-Section Data.

Franco Modigliani, årets Nobel-pristagare i nationalekonomi, associeras alltså fortfarande närmast till den s k livscykelmodellen för konsumtion och sparande. Intressant i detta sammanhang är, att det Inte är länge sedan en annan känd konsumtionsforskare, Milton Friedman, erhöll Nobelpriset. Gemensamt för Modigliani och Friedman är också deras kritik av den enkla keynesianska konsumtionsfunktionen, vars huvudbudskap kan sägas vara, att ett samhälles totala konsumtionsnivå bestäms av hushållens disponibla inkomst.

Båda herrarna argumenterade för, att det åtminstone inte på individnivå nödvändigtvis finns något direkt samband mellan inkomstnivå och konsumtion. Friedman förklarade detta faktum med att individer och hushåll planerar sin konsumtion utgående från en uppfattning om sin permanenta inkomst och att man under perioder med lägre än normal inkomst använder sparmedel för att finansiera konsumtionen.

Modigliani — och detta är kontentan i den sk livscykelmodellen — menade, att livstidsprofilen för ett hushålls konsumtion inte alls behöver sammanfalla med livstidsprofilen för inkomsten. Tvärtom, ansåg

Modigliani. Vanligtvis är det ju så, att unga människor med små inkomster lånar, för att finansiera sin konsumtion (studielån etc), medelålders människor på toppen av sin yrkeskarriär konsumerar mindre än de förtjänar och lägger undan en del för ålderdomen.

I detta sammanhang kan det också vara på sin plats att diskutera livscykelhypotesen, som den i tiden lanserades av Modigliani, i anknytning till debatten om de ekonomiska effekterna av utbyggnaden av vårt socialförsäkringssystem, och kanske speciellt pensionssystemet.

Det verkar klart, att sparbenägenheten bland äldre personer i Finland har minskat drastiskt under de senaste 5—10 åren. För en person som studerat Modiglianis idéer bör detta inte komma som en överraskning. Pensionssystemet garanterar ju oss alla en dräglig utkomst under ålderdomen och motivet för att lägga undan pengar för äldre dar, livscykelsparmotivet, har minskat.

Ekonomie doktor vid 25 år

En Nobel-pristagare måste ju vara något av ett underbarn. Den benämningen passar också in på Franco Modigliani. Uppvuxen i Rom under början av seklet hann han avlägga en juridisk examen vid universitet i Rom innan han emigrerade till USA före andra världskrigets utbrott. Eftersom han var jude i det fascistiska Italien, började marken bränna under fötterna.

År 1944, vid 25:års ålder, avlade han sin doktorsexamen i ekonomi vid the New School for Social Research. Samma år publicerades hans första artikel Liquidity Preference and the Theory of Interest and Money i tidskriften Econometrica.

Paul A Samuelson, en annan Nobelpristagare i ekonomi, och Modiglianis tennispartner och kollega vid MIT (Massachusetts Institute of Technology), anser att denna första artikel är Modiglianis främsta kontribution (Business Week, oktober 28/1985).

17/1985 FORUN,

I detta sitt första vetenskapliga verk slår Modigliani också fast sin ekonomisk-politiska grundsyn: den offentliga sektorn har en viktig roll att fylla som ekonomisk stabilisator. I detta avseende är alltså Modigliani keynesian, och han drar sig inte heller för att kritisera president Reagans utbudsorienterade ekonomiska politik. Enligt Modighanis uppfattning är den amerikanska ekonomins största problem i dag det stora budgetunderskottet, ett underskott som enligt Modiglianis uppfattning borde ha avskaffats eller åtminstone minskats under de senaste årens högkonjunktur i USA

Den moderna finansieringsanalysens fader

MIiTprotessorn Modigliani anses ofta också vara den moderna finansieringslärans fader. I en ofta citerad artikel i American Economic Review 1958 (The Cost of Capital, Corporation Finance and the Theory of Investment) skriven tillsammans med professor Merton Miller presenteras det sk ”skuldneutralitetsteoremet” (debt-neutrality theorem), som ännu idag har en central plats i de allra flesta läroböcker i företagsekonomi.

Idén i detta Modigliani-Miller-teorem är följande: i ett samhälle utan skatter spelar det ingen roll hur företaget finansierar sina investeringar, med hjälp av skuldfinansiering eller genom att höja sitt aktiekapital. Fastän det verkar intuitivt klart, att aktieplacerare skyr företag med en hög skuldsättningsgrad (det är riskabelt att investera i ett skuldsatt företag) visade Modigliani och Miller att skuldsättningsgraden inte har någon effekt på företagets värde (nuvärdet av utbetalda dividender).

Ett faktum är emellertid också, att i ett samhälle som vårt, där företagen beskattas för utdelbart vinstkapital, medan räntor på främmande kapital är avdragbara kostnader och sålunda inte beskattade, gäller inte Modigliani-Miller-teoremet. Och det har vi ju fått höra om rätt mycket under den senaste

FÖRUN 1 7/198 2 tidens debatt om företagsbeskattningens reformering, som har utspunnit sig efter att den sk Honkavaara-kommittén avlämnade sitt betänkande i våras.

Sålunda innebär företagsbeskattningen som den är uppbyggd i vårt land, att främmande kapital får en skattemässigt preferentiell behandling. Och resultatet av detta är också bekant för alla: de finländska företagen är i allmänhet svårt skuldsatta. Så skuldsatta att en amerikansk ekonomist, som gästade vårt land för någon tid sedan lär ha undrat hur våra storföretag egentligen beter sig för att få lån. I USA skulle de sättas i konkurs.

Prognosmakare och centralbankskonsul Även om Franco Modiglianis viktigaste insatser som nationalekonom kanske har koncentrerats till rent teoretiskt arbete, har han också gjort stora insatser som empirist och prognosmodellbyggare. Modigliani var en av de ledande krafterna bakom utvecklandet av den s k MIT-Penn-modellen, som under en lång tid var den amerikanska centralbankens viktigaste prognosinstrument.

En moderniserad version av denna modell används ännu idag av den amerikanska centralbanken. I detta avseende kan alltså Modigliani kallas en ”USA:s Pertti Kukkonen”. Kukkonen, som numera är chef för Pellervos ekonomiska forskningsinstitut, var den ledande kraften i det team, som byggde upp Finlands Banks prognosmodell, BOF. (Idag BOF-3, eller den tredje generationen av BOF-modellen.)

Modiglianis intresse för praktisk ekonomisk politik tar sig också andra uttryck. Han verkar som konsult för den amerikanska centralbanken. Han är också medlem av centralbankschefen Paul Volckers fan-club (Business Week, oktober 28/1985)!

Mikael Ingberg $

Franco Modigliani (t hj, som tilldelats årets Nobel-pris, gratuleras av sin kollega

Paul A Samuelson, som tick priset 1970. Modigliani och Samuelson är båda professorer vid Massachusetts Institut of Technology i Boston.

”Glad över uppskattning å årets nobelpristagare i ekonoD mi Franco Modigliani, 67, to emot reportrarna i sitt hem i Belmoant, Massachusetts den 15 oktober, sa han — Jag är mycket glad. Det är alltid trevligt att höra, att det arbete man utfört blir uppskattat och anses betydelsefullt. .

Modigliani är professor I ekonomi vid 1 legendariska MIT, Massachusetts In-y’ stitute of Technology, och faktiskt redan den andra MIT-professor som tilldelas Nobel-priset -— första var Paul A Samuelson 1970. Modigliani fick priset för sina plonjärinsatser då det gäller teoretisk analys av individuella sparmönster och företagsfinanser.

Nobelpriset på 225 000 USD uppger han att han tänker förbruka gradvis un- | der sitt återstående liv — i överensstämmelse med sin egen teori att folk sparar för att bygga upp finansiell trygghet för sin ålderdom.

Modiglianis sparteori utvecklades i samarbete med numera avlidne Richard Brumberg, och publicerades första gången redan 1954. Den har utgjort ” grundprincipen för pensionssystemsstudier världen runt. Enligt Svenska Akademin indikerar de flesta av dessa analyser att införandet av ett allmänt pensionssystem leder till nedsatt privatsparande.

Moadigliani är född i Rom, och blev amerikansk medborgare 1946. Han är | den trettonde amerikan som inom de | senaste sjutton åren fått motta nobelpriset LJ