Mönster för lönsamhet
av Peter Nordling Forum 1987-03, sida 14-15, 19.02.1987
Taggar: Personer: Seppo Hyyppä Teman: ekonomi
Seppo Hyyppä, Virke, ger
MÖNSTER FÖR LÖNSAMHET
Sänk socialkostnaderna i textilboranschen. Tillåt utlönaskt material I finländska kläder som exporteras till Sovjet. Mjuka upp aravosystemet. De hör åtgördsförstagen kommer från industrrådget Seppo Hyyppä. Han är VD för textilföretaget Virke Oy som börsinroducerades för några veckor sedon.
ingen guldgruva. Under de två senas te åren har 75 företag i branschen gått över styr. En viktig orsak till detta är att branschen är arbetsintensiv.
— Därför, säger Seppo Hyyppä, bör förhållandena göras mera gynnsamma för fö retagen. En åtgärd kunde vara att skära ned socialkostnaderna så att några procent av dem i stället skulle belasta importen.
Han förhåller sig också kritiskt till kravet på andelen inhemskt i de produkter som exporteras till Sovjetunionen.
— I och med att vi måste köpa inhemskt råmaterial, som inte är konkurrenskraftigt på de internationella marknaderna, förlorar vi konkurrenskraften på östmarknaden. Och det försämrar sysselsättningsläget.
— Trots konkurser i branschen har finländska företag också kunnat visa framfötterna lönsamhetsmässigt. Men det har skett på västmarknaderna där kunderna accepterar importerat råmaterial.
Med tanke på Virkes möjligheter att få yrkeskunnig arbetskraft talar Hyyppä för ett smidigare förfarande vid beviljande av aravalån. En stor del av personalen bor nämligen i företagets lägenheter och flera behövs i takt med att ny arbetskraft anställs.
— Totalt är vårt anställningsbehov på några års sikt omkring 100 personer. Och det finns yrkeskunnigt folk att få. Problemet är att de inte kommer till Orimattila och Tavastehus, där vi verkar, om företaget inte hjälper till med bostadsarskaftningen. Men det har vi idag svårt att göra då det tar fyra år att få en ansökan om aravabelåning behandlad och godkänd i Tavastehus.
— Förut gick proceduren på mellan ett och ett och ett halvt år. Om detta var möjligt för tio år sedan måste vi kunna gå tillbaka till samma system eftersom man på det sättet kan skapa arbetsplatser där det är lönsamt, betonar Hyyppä.
Frona teko-industri är som helhet
Alltid lönsamt
Trots att Hyyppä ivrigt efterlyser en rad förbättringar för beklädnadsbranschen hör Vir 1 ke inte till de värst drabbade. Tvärtom har företaget varit lönsamt praktiskt taget hela tiden från starten år 1945.
Enligt preliminära beräkningar kom Virke- koncernen upp till en omsättning på ca 154 Mmk i fjol, en ökning på drygt 20 Mmk från föregående år. För fjolåret tänker man visa upp en vinst på ca 10 Mmk, vilket är dubbelt mer än man visade upp 1985. Då var det korrigerade resultaet 4 Mmk efter maximala avskrivningar. Driftsbidraget för fjolåret ligger, enligt Hyyppä, över 12 procent och det betyder att Virke hör till de lönsammare i branschen. För detta år räknar Hyyppä med att Virke omsätter ca 160 Mmrmk trots att östmarknaden väntas krympa markant.
Inte behov av emission På frågan om vilken betydelse börsnoteringen har för företagets ekonomi svarar Hyyppä att den närmast underlättar marknadsföringen utomlands. Något akut behov av att höja aktiekapitalet hävdar han att företaget inte har, trots att fabriken i Orimattila skall få en tillbyggnad i vår.
— Investeringarna klarar vi med våra
VD Seppo Hyyppä talar bl a för att socialkostnaderna borde sänkas för att teko-industrin skall överleva. Själv är han en levande reklampelare för Virke. — Alla mina kostymer är sydda av Virkes tyg, säger han stolt.
egna intäkter, genom att lösa upp reserveringar och genom ett mindre lån förklarar han.
Ett annat motiv för överflyttningen från mäklarlistan var att bolaget ville öka intresset för aktien genom att ge den en daglig notering. På mäklarlistan noterades Virke från sommaren 1985 efter att Talous-Osakekauppa förvärvat hela aktiestocken i bolaget och sålt ut ca 23 procent.
Efter börsintroduktionen har intresset för Virke-aktien inte varit tillräckligt starkt för att höja kursen. Under de första dagarna stampade den på stället mellan 39 och 40 mark. Däremot klättrade kursen från 30 till 40 mark | höstas då börsintroduktionen tillkännagavs. Ser man enbart till P/E-talet på 14 är Virke-aktien inte speciellt attraktiv. Men om bolaget lyckas i sina strävanden och fortsätter att expandera både hemma och utomlands med ökad lönsamhet är aktien väl en lika bra placering som någon annan.
Produktionen börjar vid rundstrickmaskinen där bomullsgarn blir trikå. På Virke tillverkar man
Rätt nisch
Virke har i regel kunnat rätta sig efter rådande omständigheter och hittat nischer, som visserligen inte varit guldägg, men som i rege! gett en hyfsad vinst.
Då Tauno Sulin grundade Virke år 1945 var det ett företag som tillverkade måttbeställda kläder med fem anställda. Då präglades produktionen av bristsituationen efter kriget. Man tillverkade givetvis sådant som kunderna frågade efter. Men produktionen dikterades i hög grad av materialtillgången.
På 50-talet koncentrerade Virke sig på klänningar, skidbyxor och vadmalsbyxor. | slutet av samma decennium investerade Virke i sin första rundstrickmaskin och inledce tillverkning av ylletröjor för damer, herrar och barn. På 60-talet kompletterades maskinparken och i mitten av 70-taiet red företaget tre år på en herrklädsvåg. Detta var efter att Virke slutat köpa tyg av underleverantörer och inlett egen tillverkning av råmaterial.
För fylliga flickor
Ungefär samtidigt som Seppo Hyyppä tillträdde VD-tjänsten 1968 blev koncentrationen på damkläder allt starkare. Idag begränsar sig Virkes produktion till kläder för damer över 35 år och framför allt sådana damer som redan hunnit lägga litet på hullet.
— Vi har här sett en klar marknadsnisch. Och idén med plaggen är också att de skall vara av stretch-material och lämpa sig för maskintvätt. Tack vare det här konceptet klarar vi oss med två kollektioner per år, medan de verkliga modeföretagen presterar upp till sex kollektioner under ett år, förklarar Hyyppä.
Samtliga Virkes kläder marknadsförs numera under produktnamnet Finn Karelia. Det gamla produktnamnet för herrkläder, Mutkattomat, lever dock kvar som namn på en lokal orkester där Virkes informatör Erkki Jantunen spelar gitarr och sjunger.
Modellpaletten omfattar mellan 100 och 120 modeiler som produceras med en hastighet av 8 000 plagg om dagen. Totalt tämnar mellan 1,6 och 1,7 miljoner klädesplagg årligen Virkes fabriker i Orimattila och Tavastehus. Därmed är Virke Nordens största tillverkare av trikåkläder och näststörsta tillverkare av damkläder. Större är endast danska Brandtex.
Lång process
Själva tilverkningsprocessen avviker från processen hos andra tillverkare av kläder så till vida att Virke har en lång vertikal process där allt startar från tråd som bir tyg och senare kläder.
Vid en rundvandring på fabriken kan man konstatera att det enda som köps färdigt av underleverantörer är garn, knappar och blixtlås. Här finns tom en maskin som trycker lappen med tvättråd.
—Det lönar sig att ha hela tillverkningskedjan gå vi kan tillverka material som konkurrenterna inte har. Dessutom är det mera rationellt att ha hela processen under samma tak då man slipper problemet med klickande leveranser. Försenade leveranser är nämligen det största problemet för företag som köper sina tyger, förklarar Hyyppä.
Han betonar att Virke alltid vinnlagt sig om att ha en modern maskinpark. Företaget har också automatiserat och datoriserat nästan så långt det är möjligt.
Lejonparten exporteras
Det är inte enbart finländska fylliga flickor som går i Virkes kläder. Exportsatsningarna, som inleddes i slutet av 60-talet, har gett ordentlig utdelning. År 1977 gick ca 80 procent av produktionen på export och det gav Virke republikens presidents exportpris. I prissamlingarna finns också ett nationellt företagarpris från 1981.
I fjol var exportens andel 82 procent av produktionen. Exportländer är, förutom Skandinavien, Sovjetunionen, Förbundsrepubliken Tyskland, England, Österrike, Hol Av tyget sys kläder — mestadels åt mulliga äldre damer — som till största delen exporteras land, Schweiz och Belgien. För tre år sedan fick Virke ett erbjudande om ett joint venture-projekt i Kina men tackade nej. Enligt Hyyppä har företaget inte längre något på gång i det landet.
— Kina är för långt borta och de ekonomiska riskerna för stora, säger han.
Den tyska marknaden är den Virke satsat mest på och det är där utsikterna för tillfället verkar vara de bästa. Här har Virke grundat dotterbolaget Finn Karelia Mode GmbH i Wårzburg. Dotterbolaget, som efter några års träget arbete blivit lönsamt, omsatte i fjol ca 35 miljoner FIM.
Också i England har Virke ett dotterbolag. Men det är lagt på is på grund av misslyckade personval som ledde till förlust. Försäljningsverksamheten pågår dock, men den sorterar direkt under huvudkontoret i Orimattila.
Lämnar östhandeln?
Det stora frågetecknet är östhandetln. I varubytesavtalet med Sovjetunionen sjunker nämligen trikåexporten med 25 procent och exporten av tygkläder med 30 procent i år. Hur detta drabbar de enskilda företagen är inte ännu känt.
Hyyppä hävdar att den minskande östhandein inte innebär något egentligt problem för Virke.
— Problemet är, säger han, att prisnivån varit den samma eller sjunkit under de fyra senaste åren. Samtidigt har rubelns värde dalat och det gör att intresset för den här marknaden minskar.
Hyyppä vill dock inte ännnu ta ställning till om Virke lämnar östmarknaden.
— Men, kan vi inte tillverka produkter som ger en skälig vinst är det möjligt att vi slänger in handuken, säger han.
Hyyppä räknar optimistiskt med att i Förbundsrepubliken Tyskland kunna ta igen det han förlorar i Sovjet.
— Redan 1983, då östmarknade krympte med 37 Mmk, lyckades vi kompensera i väst.
Peter Nordling 9
