Myter för problemlösning
av Maria Holmberg Forum 1987-06, sida 27-28, 02.04.1987
Taggar: Teman: problemlösning
ut pengar på lång och medellång sikt, på bra villkor, för att främja samarbete mellan företag och institutioner i minst två nordiska länder.
Samarbetet kan baseras på gemensamt ägarintresse. Eller gälla råvaruleveranser, underleveranser, strukturrationaliseringar, forskning och utveckling, marknadsföring och försäljning.
Om din verksamhet är mogen för expansion i Norden, rekvirera fylligare information genom att skicka in kupongen.
IN NiB NORDISKA INVESTERINGSBANKEN
Nordiska Investeringsbanken, PB. 249, 00171 Helsingfors
C SKICKA MIG MER INFÖR MATION OM NIB
TITEL/BEFATTNING
FÖRETAG/ORGANISATION
POSTADRESS
VAR GOD RING MIG. TFN. 23 I
I
I
|
|
NAMN I I
I
|
|
d amtidigt har den kritiska uppmärkSöme. som fästs vid den egna tek notogiutvecklingen, tydligt ökat. I flera repriser har sovjetiska publikationer konstaterat att den nationalekonomiska totalproduktionen inte ens når halvvägs upp till den västerländska nivån. I fråga om jordbruket är jämförelsetalen ännu oförmånligare för Sovjetunionen.
Enligt en artikel i Agitator 2/86 ökade det produktiva kapitalet under åren 1970—84 ungefär 2,8 gånger samtidigt som nationalproduktionen ökade med endast 88 procent. Skillnaden är hisnande och talar sitt tydliga språk om investeringarnas låga avkastningsgrad. I en annan artikel, i Voprosi Ekonomiki 10/84, konstateras att moderniseringsinvesteringarna krävt 12 600 rubel per inbesparad arbetsplats år 1970 medan motsvarande summa år 1982 var 26 000 rubel.
Ihåliga försök Utgåemde från ovannämnda siffror kan man börja diskutera växelverkan mellan den ekonomiska reformen och den teknologiska utvecklingen. Redan från och med år 1967 har man i Sovjetunionen experimenterat med flexibla prismekanismer genom att försöka belöna producenterna. Experimenten har resulterat i en mängd besvikelser, därför att marknadens krav, dv s kundernas önskemål, inte uppfyllts. Det har hänt att man märkbart höjt priset på nya maskiner utan att kvaliteten på produkten förbättrats väsentligt. N Glushkov, generaldirektör för priskommissionen har to m konstaterat (Kommunist 3/85) att man åstadkommit prisförhöjningar genom att endast ändra produktdokument medan själva produkten lämnats orörd.
Man måste alltså hitta på något nytt 2 reformer
YWVJ3I0 Ar Gorbatjov tillräckliga nlensifiering är det ovillkorliga nyckelordet i gorbatjovismen, den ekonomiska reformen alla besluts
Gorbatjovs reformer, vilka kräver att man utnyttjar prissystemet då de kvalitativa och teknologiska problemen löses. Abel Aganrbedjan, en känd kritisk ekonomist, som uppenbarligen verkar som någotslags ekonomisk rådgivare för den högsta sovjetledningen, har krävt att producentdiktaturen avskaffas. Kunden måste på ett eller annat sätt befrias från sin rättslösa ställning och i stället hedras på något sätt.
Producentdiktaturen svår nöt Det är emellertid synnerligen svårt att rå på producentdiktaturen, därför att dess starka ställning är lika gammal som planekonomin. Diktaturen kan dock luckras upp. Det är idén med t ex den åtgärd som nyligen vidtogs. Den går ut på att kvalitetskontrollörerna inte längre är på producentens lönelista, utan utkommenderas från statens ämbetsverk. Dessutom har man beslutat minska producentens bonus om leveransavtalet med kunden inte uppfylls.
De här åtgärderna, som uppenbarligen i viss mån begränsar producentens makt, ger dock inte ännu kunden någon maktposition. Bevarandet av kvalitetskontrollen, trots att den omformats, försvårar fortfarande den innovativa verksamheten. Som bas för kvalitetskontrollen tar man ofta ledande produkter från världsmarknaden för att få jämförelsenormer. Därmed hänger man sig hela tiden åt ett ekonomiskt beteende som inte är skapande utan plagierande.
Ekonomi och politik hand i hand
I väst har man ifrågasatt om det över huvudtaget är möjligt att i sovjetsamhället, där politiken styr ekonomin, införa det elektroniska informationssamhället. Enligt det väs Sovjetunionen. Det betyder att man definitivt måste överge den etensiva tillvöxtmetoden, som ökar antalet produktionsfaktorer och ersätta den med tillvöxttänkande, som förbättrar oroduktiviteten. Man måste övergå rån at övervärdera kvantiteten till en hushållning, dör kvaliteten betonas. Därför talar otare idag om teknolog.
terländska synsättet måste informationsbehandlingen och -flödena alltid övervakas noggrannt. Därför måste också datorerna och kopieringsutrustningen hållas under sträng bevakning. Samtidigt haltar den elektroniska revolutionen svårt.
Den senaste tidens händelser visar på ett intressant sätt, att den nuvarande ledningen i Sovjetunionen mycket väl känner till den här problemhärvan och anser att det är synnerligen svårt att, med beaktande av dagens krav, förverkliga en ekonomisk reform utan inblandning av övrig samhällspolitik. Frigivningarna av oliktänkande, informationsmediernas nya öppenhet och tom modiftieringarna av valsystemet bör ses ur den synvinkeln, att man inte kan skapa ett modernt informationssamhälle om man fortsätter att begränsa informationen och kommunikationen som förut.
Den andra vetenskapliga revolutionen
Tatjana Zaslavskaja, som under Andropovs ordförandeperiod chockade världen då hennes hemligstämplade promemoria publicerades i väst, har bland samhällvetare blivit en ivrig förespråkare för en totalreform. Efter publiceringen av promemorian har Zaslavskaja skrivit flera, synnerligen intressanta artiklar i sovjetiska tidningar.
En av Zaslavskajas huvudteser är att man i den andra vetenskapliga revolutionen inte kan behandla indivigerna på samma sätt som under Stalins första industriella revolution. Det betyder att det inte längre räcker med att garantera en materiell minimikonsumtion för arbetarbefolkningen som befinner sig under centralledningens ovillkorliga bestämmeanderätt. I stället måste nu individens förmåga att skapa och ta initiati 6/1987 FORUN,