NASA:s experimentplan X-29: Farlig fighter

av Sven Gösta Eliasson Forum 1990-14, sida 10-11, 27.09.1990

Taggar: Organisationer: NASA Teman: jetflygplan

fortsättnin der buken tog mark med friktion som heter duga. Men slätstrukenhet och déjä-vu är nog det allmänvitsord utställningen får denhär gången, säger de som varit med om den tidigare.

Att Saab-Scania inte var färdig att visa upp Gripen visste man på förhand. Men den stora besvikelsen på militärsidan var att Lockheed inte hade skickat sin läderlappsliknande = stealth-bombare FII7A, som arrangörerna hade hoppats skulle bli den verkliga show stoppern.

Men för all del, motordånen från de engelska Harrier-planen som stiger lodrätt, Mig 29:an, F 16 Fighting Falcon och Mirage 2000 (Hägringen), de tre senare starka pretendenter på en plats i det finska flygvapnet. fick nog publiken i stämning ute på fältet.

Och pressuppbådet var verkligen stort. Likaså tv-pådraget. Åtminstone ett trettiotal reportrar deltog i Saab-Scanias presskonferens om regionala passagerarplanet Saab 2000, som tas i bruk år 1993, men redan nu har en orderstock på 162 enheter — därav 41 som fasta beställningar.

Concorde II

Utvecklingsplanerna för passagerarplanen i överljudsklassen är särskilt intressanta. Och här är det naturligt nog franska Aerospatiale och engelska British Aerospace, Concorde-planets byggare, som varit initiativtagare. Strängt taget ligger de två företagen 20 år före konkurrenterna. Concorde har nu flugits dagligen i 11 år av Air France och British Airwavs. Numera är Concorden ett lönsamt flygplan.

— Frankrike och England har redan den teknologi som behövs för den nya generationens — överljudsplan, = förklarar Aerospatiale-chefen Henri Martre. — Som bäst är det miljöfrågorna och riskerna i samband med nyinvesteringarna som utreds inom ramen för det anglo-franska samarbetet.

— Ett realistiskt utvecklingsprojekt saknar inte finansiärer. Bankerna och regeringarna kommer med pengar den stund vi är beredda.

Det finns nu utan tvivel en marknad för ett större överljudsplan, anser Martre. Men utvecklingskostnaden för en ny ”supersonic” är minst 12 miljarder USD. vilket också är orsaken till att Boeing, McDonnell Douglas och Deutsche Airbus fått ”tillträde”. Om ett år skall företagen ha en studie klar över behovet av ett nytt AST-plan (Advanced Supersonic Transport). Aerospatiale och British Aerospace har dessutom tillsammans satt igång en studie över utvecklingen av den nya plantypen, som skall ha plats för 300 passagerare. Dagens Concorde kan ta 100 passagerare. Det nya planet, som antas vara i reguljärt bruk tidigast omkring år 2005, gör det billigare att flyga i överljudsplan. Trafiken med de vanlig sk subsonice-planen får naturligtvis prismässigt rätta sig efter den utvecklingen. L 10

NASA:s experimentplan X-29:

FARLIG FIGHTER

Text: Sven Gösta Eliasson Foto: NASA

Då man undersöker det här planet noga verkar det som gamla Viggen och även Gripen kan flyga hem och dra något gammalt över sig. Titta noga på bilderna på denna nya amerikanska skapelse. Om du tycker den ser bakvänd ut så stämmer det. X-29:an har framåtsvepta vingar — inte bakåtsvepta vingar som nästan all andra jetplan har.

Fördelen med detta är att X-29 kan manövrera ut vilket annat pla som helst i en stridssitvation.

rincipen är egentligen ganska enkel: P På ett konventionellt jetplan me ”vanliga” vingar pressas fartluften bort ifrån stjärtfenan och orsakar en viss instabilitet under svåra manövreringar. Och det är just dessa snabba kursändringår som spelar roll i en stridssituation, där det hela tiden är fråga om att kunna flyga sitt plan till en position bakom motståndaren och fyra av sina vapen.

X-29:ans framåtsvepta vingar pressar istället fartluften inåt mot stjärtfenan, och har en stabiliserande avlång ”minivinge” i bakändan på planet, som gör det ännu mer manövrerbart. Den finurliga canardvingen som sitter strax bakom cockpiten på vardera sidan planet är inställbar i olika vinklar. Det gör att planet kan lyfta eller sänka sig på kortare tid än vad som tidigare varit möjligt. och sprider ut luften till de större framåtsvepta vingarna.

Canardvingen är sammankopplad till de mindre ”flapparna” som sitter längst bak på planets avlånga stabilisatorer, och flapparna ger ytterligare lyft respektive snabb dykningsmöjlighet.

Tio års jobb på NASA

Det amerikanska flygvapnet. NASA och flygkonstruktionsfirman Grumman har utvecklat detta 90-talets jetplan under de senaste tio åren, och i juli i år visades planet för första gången för allmänheten under en flyguppvisning på Dayton International

Airport i Ohio. Ännu så länge finns det bara två exemplar av dessa experimentplan. men om testerna fortsätter att visa så extremt bra resultat som de gjort hittills, går planet i full produktion om något år. Det kommer då att byggas som ett attackplan med stingermissiler och storkalibriga kulsprutor.

Utvecklingskostnaderna av dessa två plan var över 500 miljoner SEK vilket kan betraktas som rätt anspråkslöst om man tex jämför med liknande kostnader för Gripen.

Första testflygningen gick av stapeln 1986. Sedan dess har planet genomgått ett tTigoröst schema med 242 flygningar av olika slag för att kontrollera kapacitet och instrument. Under de första testerna försågs X-29:an med en ny sorts fallskärm som orkade med hela det 9 ton tunga planet. (Jämfört med en Viggen som väger 17 ton är X-29 dock en lättviktare… ””Bara” 1,6 Mach

Mavxfarten ligger på Mach 1,6 eller cirka 1 700 kilometer i timmen — vilket inte låter så mycket. men i kombination med de snabba kasten i luften blir X-29:an till ett dödligt vapen. Motorn kommer från General Electric, och är av typen Turbojet F404 som även används i de amerikanska F-18-planen. 16 meter långt, 9 meter brett och nära 5 meter högt med en totalvikt av 9 000 kg fulltankat och bestyckat.

14/1990 FORUN,

Det amerikanska flygvapnet har testat överljudsplan sedan 1946 då de utvecklade X-I som flögs av Charles “Chuck” Yeager, och bröt ljudvallen 14 oktober 1947 då planet flögs till Mach 1.06 över öknen i södra Kalifornien.

Den som såg filmen The Right Stuff kommer kanske ihåg det avsnittet med ett kolsvart jetplan där piloten satt och skakade samtidigt som hastighetsmätaren höll på att gå sönder.

X-serien har sedan 1946 kommit fram till nummer 29, och numera är rymdadministrationen NASA med och hjälper till med utvecklingen. De räknar med att i framtiden kunna få fram ett plan som kan fivga igenom atmosfären och rakt ut i rymden — utan de kostsamma och massiva raketmotorer som idag driver rymdskyttlarna iväg bort från jordskorpan.

Hugger som en hök

X-29:an kan nå en höjd av 20 000 meter. vilket generellt kan sägas vara dubbelt så högt som ”normala” jetplan kan flyga. Det innebär flera fördelar, och en av dessa är att planet kan ligga på hög altitud och passa på andra fiendeplan för att sedan anfalla ur fördelaktigt läge, d v s rakt uppifrån.

En annan fördel är, att om planet är jagat av fientligt flyg och piloten kanske anser sig ha liten chans mot en armada av andra plan — så kan X-29:an helt enkelt ”försvinna” upp över molnen utom räckhåll för de anfallande planen.

Forskarna och flygingenjörerna som utvecklat X-29:an är mäkta förvånade över planets flexibilitet och förstår inte riktigt ännu varför det manövrerar så bra. Vingdesignen är så ny att man inte har så mycket annat att jämföra med. och därför skulle behöva testa fler modeller i vindtunnlar för att komma på vad det är som gör planet så överlägset. Projektet har allt FÖRUN, 14/199 så vida överstigit alla förväntningar, och på NASA är man mycket nöjd med resultatet.

En mycket viktig del i denna typ av flygplansutveckling är möjligheten att kunna styra planet i snäva vinklar. Enkelt uttryckt kan det jämföras med vändradien på en bil. Ju snävare ett plan kan vända i snabba hastigheter, ju lättare har det för att klara av en intensiv stridssituation med ”skinnet i behåll”.

Den engelska termen dogfight betyder att plan jagar varandra, och då hela tiden strävar efter att komma i bästa position för att avfyra sina vapen. Dogfight-tekniken är en hel vetenskap i sig, och det amerikanska flygvapnet har en specialskvadron kallad Top Gun som enbart specialiserar sig på svåra undan- och anfallsmanövrar. Varje pilot instrueras på marken, och får sedan testa sina kunskaper i luften under ibland flera timmar per dag. Den som såg ilmen med Tom Cruise kan förstå hur svårt det kan vara att lära sig denna avancerade teknik. Det gäller nämligen att lära änna sitt plan och dess möjligheter innan man försöker sig på störtdykningar eller helomvändningar.

Stora G-krafter

G-krafterna är så stora att i vissa svängar an allt blod rusa bort och från hjärnan och göra piloten medvetslös om han inte ser upp och känner till människokroppens begränsningar. Det har lett till ett otal dödsstörtningar genom tiderna, och nu örsöker man använda helt nya flygdräkter som automatiskt anpassar sig till G-krafterna — och t ex pressar samman musklerna kring benen vid en snabb vändning, och på det viset förebygger att blodet rusar rån hjärnan. Detta för att undvika blackouts, d vs plötsliga och kortvariga medvetslöshetstillstånd som kan få katastrofala följder.

Kontrollsystemet till plånet består av tre digitala datorer som hela tiden pumpar information om altitud och latitud o s v till instrumenteringen. Två av datorerna är reservsystem. om det första skulle klappa ihop eller orsaka problem och piloten byter system med en enkel knapp. Skulle alla tre gå i olag är X-29:an utrustad med ett konventionellt analogt system och piloten can flyga planet manuellt.

Huvudkontrollen på moderna jetplan består av en s k joystick vilket är en stav med ett handtag och på X-29:an har längden på rörelserna minskat till nästan hälften av den ”normala.” Avfyrningsknappar ör missiler o s v sitter också placerade på detta handtag, och kan i sitt utförande jämföras med vad som finns på moderna videospel. Men på X-29:an rör det sig om blodigt allvar. Förhoppningsvis behöver anske aldrig detta plan användas i strid — men om så vore fallet vill man inte vara i motståndarlägret. Det kan bli hett om öronen… L 11