Nätverksplanering - i dag och i framtiden

Taggar: Teman: nätplanering

Nätverksplanering - i da och i framtide e Nätplaneringen har i dag, då ett villkor för företagens överlevande är att takten med vilken projekt färdigställs accelereras, blivit en modefluga. Att nätplanering, PERT, CPM, eller vad man föredrar att kalla det Inte är problemfritt kunde deltagarna i den tredje internationella nätplanerarkongressen, INTERNET-72 I Stockholm utläsa ur de drygt etthundra anföranden som presenterades under fem majdagar.

$ För nätplaneringens utveckling under det senaste decenniet och de mest givande synpunkterna under kongressen redogör i det följande fil kand Karl Ko ort och dipl Ing, dipl ekon Ralf W Saxén. .

”Här skall planeras modernt — jobbet skall nätplaneras”. Tyvärr har månget företag i vårt land gjort sin första bekantskap med nätplaneringstekniken med ett dylikt dubiöst motiv som grund. Så " har man då vid projektets slut stått med ett förvåningens finger i häpnadens mun och konstaterat att nätplaneringen inte i-praktiken visat sig lika effektiv som i teorin. Nätplaneringen utgör en viktig komponent i all projektstyrning. Men blott en komponent. Och för att denna del i projektstyrningen effektivt skall kunna påverka takten med vilken projektet färdigställs bör projektadministrationen funktionera rationellt och smidigt. Detta faktum präglade i hög grad INTERNET-72, en internationell nätplanerarkongress som återkommer med ca tre års intervaller. Då tidigare kongresser främst sysslat med nätplaneringens metodfrågor, nomenklatur och användning av ADB ägnade denna gång en stör del av kongressens närmare 500 deltagare sin tid åt mer : allmänna projektstyrningsproblem. Redan i inledningsanförandet berörde kongressens president Olof Hörberg en av kungstankarna i nätplaneringen i dag, beaktandet av människan i projektstyrningen. Det allt starkare behovet av arbetsmotivation, information och rätt att delta i beslutsprocessen ansåg han att delvis kunde tillfredsställas med nätplanering. Genom denna teknik kan man på ett logiskt sätt visa vilken betydelse varje uppgift har för den helhet man eftersträvar med projektet.

Allmänna utvecklingstendenser

Innan vi går närmare in på de intressantaste synpunkterna som framkom under INTERNET är det skäl att med några ord beröra några allmänna utvecklingstendenser som bakgrund till kongressen. Som känt utvecklades nätplaneringstekniken i slutet av 350-talet " i Förenta staterna i samband med Polaris-projektet. Metoden rönte en snabb spridning runt om i världen, främst inom byggnadsbranschen. En av 60-talets mest fascinerande och samtidigt på sitt sätt lönsammaste tillämpningar skedde i samband med det stora engelska tågrånet. Detta projekt visade sig nämligen ha varit i detalj nätplanerat!t I dag utnyttjas nätplaneringsteknikens vinningar i såväl väst som öst inom de mest skiftande områden: marknadsföring, produktion, produktutveckling, underhåll, systemutveckling m fl.

30

Själva nätplaneringstekniken har under de gångna åren inte näranvärt ändrats. Det är främst tillämpningsmetodiken som genomgått den kraftigaste evolutionen. Den klassiska tillämpningen gick i korthet ut på att nedbryta projektet i aktiviteter, fastställa deras samband och tidsåtgång samt med dessa data konstruera en nätplan. Vid större projekt utfördes räkneoperationerna med dator och planen uppdaterades med fastställda intervaller. Icke utan skäl har dessa system beskyllts för att vara inflexibla och för att ge en oklar bild av möjligheterna att hålla projektet vid tidtabellen. Ett annat argument som anförts mot nätplaneringen har varit att tidsåtgången att färdigställa eller utföra logiska förändringar i nätplanen varit för stor.

”Vad om?”

Det är främst på ovannämnda problemområde som den metodologiska utvecklingen fört nätplaneringen framåt. I dag har de flesta datorleverantörerna utvecklat = terminalbaserade nätplanerings”paket” med vilka man snabbt och till ringa kostnader kan testa effekten av logiska förändringar i nätplanen, dvs få svar på frågan ”vad om”?.

En annan faktor som märkbart har skurit ner tiden för färdigställandet av nätplanerna är utvecklingen av standardlogiknät, som skett i många företag, I synnerhet i små projekt har planeringen med hjälp av dessa ”halvfabrikat” blivit märkbart exaktare med en obetydlig planeringsinsats.

Var står vi I Finland?

Vilken har utvecklingen på nätplaneringens område varit i vårt land? En jämförelse med Sverige utfaller klart till vår nackdel. I den sveriska fackpressen hittar man ett otal artiklar om nätplanering och dess tillämpningar. En synnerligen aktiv förening, Nätplan, grundades i maj 1968 och har arrangerat ett flertal symposier och seminarier, och stod nu 1972 i Stockholm som värd för INTERNET.

I Finländ trampar vi ännu i barnskorna. Någon förening som aktivt skulle driva på nätplaneringen existerar inte. Handels- och de tekniska högskolorna har ämnet upptaget på sitt program i samband med andra kurser. De mer kända skolningsorganisationerna ordnar grundkurser, en del tom fortsättningskurser, men tex erfarenhetsseminarier saknas helt.

Våra industriella tillämpningar begränsar sig nästan enbart till investeringsprojekt. Här kan nämnas att en undersökning av nätplaneringens användning vid finländska företag utförs som bäst som kandidatavhandling vid Svenska Handelshögskolan.

Projektledning I fokus

Med denna bakgrund kan det vara skäl att granska några idéer som framkom vid INTERNET-72.

Ivar Avots berörde i sitt föredrag utvecklingstendenserna inom nätplaneringen i USA. Han konstaterade att intresset hade svängt om från utveckling av tekniken och metoderna till att få dessa tillämpade på ett tillfredsställande sätt. Som grund för sin åsikt framförde han följande fakta

Forum 16/1972

Datorkörnibg Återstående Akt: A 1030 | 10101 960 | 930 | 860 | 800 Akt.ned.neg.glapp:B B/A i &

DEADLINE FÖR PROJEKTE 10 2 4 = 8 ÅR mh 8 6 å v 4 oo > Mo + 2 o go Så oc « & - 6 FRA ov - 8

Fig 1. Effektiviseringen av projektledarskolnin 2. Ett flertal små projekt med nätplaneringstillämpnin 3. Nya tillämpningsområde 4. Beaktandet av de mänskliga faktorerna och sanktionerna.

Avots konstaterade bla att medan diskussionerna förr främst berörde problemen med att få toppledningen övertygad orm nödvändigheten av projektstyrningssystem så stod i dag frågan om vad projektledningen borde omfatta och hur den bör ske i fokus. Av detta kan man fö redan se spår i Finland; utvecklingen av modeller och handböcker för projektstyrning har vunnit fotfäste i flere av våra större företag.

Ått antalet små projekt med tillämpning av nätplaneringstekniken ökat fann Avots helt naturligt. Dels ansåg Avots att inom de områden — försvarsmakten och rymdindustrin — där projektadministrationen utvecklats längst, en viss stagnation i tillväxttakten har börjat göra sig gällande, Dels går utvecklingen mot projektering av även mindre omfattande uppgifter.

Av de nyare områdena inom vilka nätplaneringen tillämpas nämnde Avots slutligen undervisning och stadsplanering.

Nätplan som samarbetskoordinator

För en mer exotisk tillämpning av nätplanering talade Lawrence ÅA Benningson från USA sig varm. Hans. idé går ut på att man för tillämpningen i fråga ur nätplanen insamlar data om de olika aktiviteternas beroendeförhållanden, analyserar av vilket slag den behövliga kommunikationen är och mellan vilka ansvariga instanser den sker samt ritar in detta kommunikations- eller samarbetsbehov i organisåtionsschemat i form av en pil. Detta kan utföras skilt för varje huvudskede i projektet. På så sätt fästs ledningens uppmärksamhet i god tid vid potentiella problemområden, dvs där det kan uppkomma samarbets- eller kommunikationssvårigheter. .

Ett flertal föredragshållare poängterade individens centrala roll i

Forum 16/197 projektverksamheten och -organisationen och uppehöll sig vid bety delsen av motivation och kommunikation i projektarbetet. De konstaterades ytterligare, att de flesta misslyckanden i projektgenomförningen berott på mänskliga faktorer och icke på felaktiga , : tekniker och styrsystem.

Tidsglappsanalys

Under kongressen presenterades ett flertal tillämpningar och case. Synnerligen intressant och positivt avvikande var en idé som britten David Kilpatrick presenterade. Han utgick från att ett projekts ståtus kan bedömas genom analys av tidsglappet. Den konventionella nätplanens svaghet är att den inte beaktar trenden i färdigställandet av projektet, t ex en kontinuerlig minskning i alla -. tidsglapp. Med Kilpatricks metod — analys av förändringarna i tidsglappet — försöker man i diagramform ge en uppfattning om projektets framtida sannolika utveckling och sålunda ge ett lättfattligt underlag för beslut om tilläggsresurser, resursomfördelningar, justeringar i tidtabellen m m.

Analysen kan utföras antingen för projektet som helhet eller för vissa kritiska delar. I det följande presenteras faserna i analysen i korthet.

En smula metodolog 1. Projektets aktiviteter ordnas i följd enligt stigande tidsglapp, tex ur en datalista 2. Ur denna lista fastställs de punkter (tidsglapp) som motsvarar : e det största tidsglappet, max tidsglappet e tidsglappet vid nedre gränsen av första decilen, dvs det värde för vilket 90 ?/9 av tidsglappet är mindre e mediantidsglappet, dvs det värde för vilket 509/0 av tidsglappet är mindre e tidsglappet vid övre gränsen av sista decilen, dvs det värde för vilket 10 ?/e av tidsglappet är mindre Forts på sid 4 4