Neste vill kapa IVO
av Janne Salonen Forum 1997-07-08, sida 49-50, 28.08.1997
trax före midsommarhelge kallade Neste till ett infor mationstillfälle där man till kännagav att HIM i samrå med Neste och IVO har börja utreda samarbetsmöjligheter mellan d statliga energibolagen, och att en fusio är ett av de alternativ som utreds. Utred ningsarbetet skall leda till beslut inom augusti.
Initiativet till detta utredningsarbete utgick från Handels- och industriministeriet, med aktiv medverkan från Neste, och utgångspunkten verkar vara Nestes behov.
Nestes framtidsperspektiv inom huvudrörelsen, oljeförädling och -distribution, ter sig inte lysande: i Nordeuropa verkar norska Statoil i väster och de ryska oljebolagen i öster oundvikligen att bli ledande aktörer.
Betydligt mera intressant ur Nestes synvinkel är den gasledning som från Ryssland kanske skall dras genom Finland och möjligen genom Sverige till kontinenten. Det finns nu två utredningar på gång och Neste medverkar i båda: en EU-delfinansierad utredning där man studerar dragandet av naturgasledningen från Ryssland över Sverige till kontinenten så att ett nordiskt gasnätverk kan uppstå, anknutet till det kontinentala nätverket. En annan utredning av Neste i samråd med ryska gasjätten Gazprom studerar dragandet av en gasledning från Ryssland över Finland till kontinentala Europa. Det är m.a.o. fråga om två delvis sammanfallande utredningar.
Problemet är dock att Neste inte har finansiella resurser att bli en betydande investerare i denna gasledning, som kan bli en totalinvestering på närmare 20 mrd mark. Och detta är en huvudorsak till att HIM å sin sida har tagit initiativet till att studera en möjlig Neste-IVO-fusion.
Detta är en rätt hård dom över Neste-ledningen och Jaakko Ihamuotilas kvartssekel som Nestechef. Under hela denna tid har
Omsättning: 43,4 mrd mk Rörelsevinst: 1,08 mrd mk Personal: 8 662
Koncernchef: Jaakko Ihamuotila Styrelseordf.: Jaakko Ihamuotil ”EN FUSION MELLAN NESTE OCH IVO ENLIGT NESTES RITNINGAR VORE ETT RUTTET BESLUT”
Janne Salone han inte förmått ge Neste en hållbar strategisk direktion, utan strategierna har växlat med några års mellanrum. Alltför många tillväxtstrategier har lett till kostsamma återvändsgränder. Det senaste är nu att gå in i kraftbranschen, där IVO redan är framgångsrikt verksam, med hänvisning till de möjligheter som Nestes naturgasintressen härvid kan ge. Nestes intresse för IVO kommer av de större resurser ett fusionerat bolag skulle ha att genomföra t.ex. gasledningsinvesteringen. Men Gazprom har redan en annan gasledningsinvestering på gång utöver de existerande, från Yamal över Vitryssland och Polen, för vilken finansieringen redan är klar. Frågan är vilken prioritet den nordiska gasledningen har ur Gazproms och den europeiska marknadens synvinkel: den nya centraleuropeiska ledningen ligger långt före i tidtabellen och prioritetsordningen. Det är ändå möjligt att den nordiska gasledningen börjar behövas kring 2010.
IVO-expertis intresserar
Neste är också intresserat av den expertis IVO har när det gäller att hävda sig inom en avreglerad kraftmarknad, och genomföra internationelia IPP-projekt ndependent Power Producer, dvs. fristående kraftproducent). En tanke är att med hjälp av den nordiska gasledningen till kontinenten kunna bli en
Neste IVO
Personal: 7 342
Omsättning: 12,1 mrd mk Rörelsevinst: 2,04 med mk
Koncernchef: Heikki Marttinen Styrelseordf.: Heikki Marttine kraftproducent på den kontinentala marknaden. Men vilka ambitioner kan Gazprom själv komma att ha i denna riktning?
Elaka presskommentarer har antytt att HIM:s stridbare kanslichef Matti Vuoria skulle vilja genomdriva fusionen för att bädda en post för sig som chef för det nya energibolaget, men det är svårt att tro att den handlingskraftige Vuoria skulle agera utifrån så småskurna grunder.
Inom IVO är man starkt reserverad till fusionsplanerna.
”Vi har redan en klar verksamhetsstrategi som vi avser att förverkliga” säger nye IVO-chefen Heikki Marttioen.
Nestes och HIM:s planer kommer närmast som en ovälkommen distraktion för IYO, som är fullt upptagen med att bygga upp en position som huvudkonkurrent till Vattenfall inom en avreglerad nordisk kraftmarknad, med en utbyggnad av en internationell IPP-verksamhet som ett kompletterande affärsområde. I slutet av juni tillkännagavs TVO:s senaste landvinning härvidlag, där man utsågs till ledande utländsk partner i ett kolkraftverk i Thailand.
Detta är en klar verksamhetsstrategi och utgående från denna har IVO förberett sig för en delprivatisering och för att bli ett börsbolag.
Och IVO:s strategi, som hittills har förverkligats på ett framgångsrikt sätt, har gjort utländska analytiker mycket positiva till en IVO-börslistning. För statens del är det knappast vettigt att distrahera från detta utan synnerligen tungt vägande skäl.
Och nuförtiden har kraftbolag som vill framstå attraktiva på en avreglerad marknad ett behov av att utvecklas i en ”grönare” riktning, med en minskande användning av kol och olja. Sammankopplandet med Nestes oljerörelse vore ur denna synvinkel närmast ett steg bakåt.
Från HIM:s sida är man emellertid också bekymrad över det ägande IVO får efter en börslistning, vilket är en av anled 495 ningarna till att studera fusionsmöjligheterna.
”Naturligtvis måste man fundera över de olika alternativen när det gäller vilka slags ägare man får”, säger kanslichef Matti Vuoria.
HIM:s farhåga är att någon utländsk energijätte skall vara frestad att förvärva stora andelar i IVO efter en börslistning. T.ex. franska kraftmonopolet Electricité de France (EdF) är stor delägare i Graninge, och tyska PreussenElektra, som ägs av jättelika Veba, är huvudägare i svenska Sydkraft. En annan stor tysk kraftkoncern, RWE (Rheinisch-Westfalische Elektrizität) har redan offentligt uttryckt ett intresse för att investera i IVO.
I Storbritannien, då den brittiska kraftindustrin privatiserades, visade EdF ett stort intresse för att förvärva privatiserade brittiska kraftbolag, men detta förbjöds av den brittiska regeringen. Finland bör se till att man har samma möjligheter att agera vid behov.
IVO blir folkaktie?
Och sådana risker kan också minskas genom att IVO har potentialen att bli en verklig folkaktie, som kunde marknadsföras till stora medborgargrupper.Sampoförsäkringsbolaget verkade närmast uppfatta sina en halv miljon aktieägare som ett störande element: men IVO kunde gott ha något liknande som en målsättning för delprivatiseringen, och ha olika incitament för detta ändamål. I andra handen kunde TVO-aktien reserveras för finländska institutionella placerare. Först i tredje hand skulle utländska placerare komma, vilka till största delen skulle tvingas förvärva sina aktier via börsen. Detta skulle även stimulera det inhemska intresset att placera i TVO, och försäkra att ett utländskt energibolag som vill förvärva en stor corner i TVO tvingas att betala ett högt pris för detta.
Kärnfrågan för om en fusion är vettig eller inte är huruvida en fusion skulle stärka det sammanslagna företagets förutsättningar att hävda sig inom en avreglerad nordisk och europeisk kraftmarknad.
Detta kan vara möjligt, men endast förutsatt att en fusion genomförs på ett bestämt sätt och med bestämda målsättningar, som förmodligen är andra än vad Neste-ledningen har tänkt sig. Om fusionen genomförs enligt de tankegångar Neste verkar ha, borde detta inte göras. Neste har nämligen talat om synergifördelar mellan oljerörelsen och kraftproduktionen: nämnvärda sådana synergie finns inte, och det verkar närmast röra si om propagandistiskt tal från Nestes sida i syfte att genomdriva fusionen.
Den outtalade premissen från Nesteledningens sida är att Neste vore den ledande parten i en fusion, eftersom Neste till omsättningen (men ej till vinsten) är mycket större. Neste skulle stå för 45 mrd av ett fusionerat bolags koncernomsättning på kanske 60 mrd mark. Enligt kanslichef Vuoria har dock inte HIM någon sådan premiss.
Men eftersom huvudaffärsområdet för ett fusionerat bolag vore kraftproduktion, borde ett fusionerat bolag vara IVOlett, eftersom IVO-ledningen har en dokumenterad framgång i denna affärsverksamhet.Neste-ledningen har inte kunnat prestera någon imponerande framgång i sin existerande verksamhet, och har dessutom varit mycket svag beträffande företagets strategiska utveckling. För detta får dock närmast Ihamuotila bära ansvaret: nye VD Jukka Viinanen kan inte lastas för detta. Det är dock knappast vettigt att Neste-ledningen skulle leda ett fusionerat energibolag med kraftförsäljning som huvudaffärsområde.
För det andra borde ett fusionerat bolag koncentrera sig på kraftrörelsen i Norden och Europa. Följaktligen borde då nästan allt som kommer från Neste avyttras och detta är knappast vad Nesteledningen har haft i tankarna.
Dålig jämförelse
Från Neste-håll har man i syfte att motivera fusionstanken också bl.a. framkastat angloholländska oljejätten Royal Dutch/Shell och andra oljebolag som €xempel, som om idén med en fusion med TVO vore en del i en internationell trend. Så är dock inte fallet: ingen annan än Neste har talat om synergier mellan oljerörelse och kraftproduktion. Shell har nyligen aviserat sin avsikt att gå in i kraftproduktion, möjligen i en joint venture med amerikanska engineeringjätten Bechtel. Det är inte fråga om att försöka hitta synergier mellan oljeaffirsområdet och kraftproduktion.
Och Neste är definitivt inte Royal Dutch/Shell, världens största och kanske mest framgångsrika oljejätte. Royal Dutch/Shell har resurser att både gå in i kraftbranschen och fortsätta sina investeringar i oljeproduktion. Neste har inga sådana resurser, inte heller ett fusionerat bolag. Royal Dutch/Shell är ett skuldfritt bolag med en kolossal kassa: Neste är definitivt inte skuldfritt, utan närmast betungat av en stor skuldbörda för et oljebolag till följd av de många misslyckade expansionsstrategierna, Nestes hänvisning till Royal Dutch/Shell är propagandistiskt och gör att man kan ifrågasätta omdömet hos en företagsledning som framträder med en sådan: tror man själv på detta, eller vem försöker man vilseleda? Staten, medierna eller marknaden?
Nestes agerande har framstått som ett kuppartat försök att tillskansa sig ett framgångsrikt företag, som Neste-ledningen uppfattar som mera attraktivt än det företag man själv leder, i syfte att tillskansa sig en expertis inom det affärsområde man senast har kommit på att man vill expandera inom. Ifall fusionen genomförs enligt Nestes ritningar, kan man nog vänta sig svåra företagskulturkonflikter, och det är möjligt att detta kostar långt mera än vad de magra synergifördelarna kan bidra med. Staten riskerar då att offra ett framgångsrikt företag med goda framtidsutsikter på Neste-ledningens altare Varför skulle detta ligga i statens intresse?
Det är också ironiskt att i ett läge då svenska staten blandar bort korten för IVO:s huvudkonkurrent Vattenfall genom en förtida kärnkraftsavveckling, skyndar sig finska staten på motsvarande sätt att distrahera IVO från sin affärsverksamhet genom att hota att överföra IVOsS verksamhet i Neste-ledningens vård. Det verkar dock sannolikare att IVO inte fusioneras med Neste utan Neste spjälks upp.
Statens beslutsfattare är dock medvetna om att Neste-ledningen har ett direkt ekonomiskt intresse, genom utställda aktieoptioner till ledningen, att komma över IVO till underpris innan marknaden har hunnit prissätta bolaget.
En farhåga har varit att en fusion skulle leda till ett alltför starkt energimonopol. Faktum är dock att konkurrenssituationen inte särskilt mycket skulle förändras från den nuvarande. Det vore dock nödvändigt att bredda gasdistributionsbolaget Gasums ägarbas, där Neste nu är majoritetsägare, så att bolaget blir en “common carrier i likhet med kraftnätsbolaget som är under vardande. Detta kan också EU-kommissionen komma att ställa som villkee för att godkänna en fusion.
Det har antytts att handels- och industriminister Antti Kalliomäki , f.d. ordförande för Nestes förvaltningsråd, vore bered$ att vid behov genomföra en fusion mot IVO-ledningens vilja, förmodligen enligt Nestes ritningar.
Det blir i så fall ett ruttet beslut. 9