Nokia Elektronik

Taggar: Bolag: Nokia

Nokia Elektroni telekomunikation — automation — databehandling

Verksamhetsinriktningen för Nokia-koncernens minsta, men snabbast expanderande industrigrupp Elektronik kan bäst karakteriseras genom rubricering med företagets centrala arbetsområden: telekommunlkation, automation och databehandling. Den linjen har gett Nokia Elektronik positionen som Finlands ledande producent av professionell elektronik.

Elektronikverksamheten inom Nokia kan generellt sett inte betraktas som så väldigt gammal, starten skedde egentligen 1960 då den första av, som den då hette, Finska Kabelfabrikens datorer (en Elliot 803) levererades till en nybildad elektronikavdelning. I samband med fusionen av Nokia Träförädling, Finska Gummifabriken och Finska Kabelfabriken till gruppen Oy Nokia Ab år 1967 etablerades Elektronik som en fjärde ”konstituerande” enhet med industrigrupps självständighet. Nokia drivs idag på basen av en rätt långt neddelegerad resultatstyrning, något som särskilt för den snabbt växande elektroniksektorn inneburit avsevärt fler välsignelser än förbannelser. Koncernens fyra industrigrupper ansvarar självständigt för produktionsutveckling, produktion och marknadsföring av sina produkter och den centrala styrningen inskränks till vissa väldefinierade områden där sådan styrning klart gagnar företagshelheten.

En skenbar paradox

Nokia Elektroniks engagemang på datorområdet är mycket omfattande. Man kan säga att samtliga av företagets produktlinjer på ett eller annat sätt arbetar med datorer. Då kan det låta paradoxalt att samtidigt fastslå att Nokia Elektronik inte tillverkar datorer. Denna skenbara paradox blir dock ett utropstecken för ekonomi när man beaktar företagets nuvarande volym och marknadsområden. För att kunna konkurrera framgångsrikt med tex den stenhårda amerikanska styrkan inom dator hardware förslår det inte med en leveransvolym på kanske 20—30 datorsystem om året. Till detta kommer att en dator utgör blott en del, låt vara väsentlig, i ett processystem eller ett stort kommersiellt datornät och att mjukvarans kvalitet och tillämpningar blir alltmer avgörande för systemens funktionsduglighet.

Organisatorisk tudelning

En mycket grov schematisk indelning av Nokia Elektroniks organisation medger en tudelning i professionell elektronik och data-avdelning. Professionell elektronik i Nokia-tappning innehåller processdatorsystem, fjärrkontrollsystem, datainsamlingssystem, mätinstrument och telekommunikationsutrustning, dataöverföringsutrustning och talöverföringsutrustning. Datamaskinavdelningen fungerar som representant för Honeywell Information System Inc. genom dettas franska dotterföretag Compagnie Honeywell Bull med ett traditionellt sortiment från time-sharing terminaler till stordatorsystem.

Specialelektronik

En intressant organisatoriskt självständig avdelning inom sektorn professionell elektronik kallar sig specialelektronik, en

Forum 11/72

Några exempel på tillämpad Nokla-elektronik.

grupp med inriktning på specialsystem inom vissa väldefinierade områden och ett verksamhetssätt som påminner om en ingenjörsbyrå med specialiteten elektronik. Den avdelningen har stått för en del intressanta systemlösningar under den allra senaste tiden, radar-datorsystemet för navigationsstyrning till Neste raffinaderiet i Sköldvik, processdatorsystemet till Lovisa I och nu senast fältradioprojektet för försvarsmakten i Uleåborg. I en översiktsartikel som denna skulle det förvisso föra för långt att gå in på detaljbeskrivningar av tekniken bakom olika datorapplikationer men huvudtanken bakom arbetet står klar: en innovativ, snabb och välriktad satsning på klart definierade områden för åstadkommande av en problemlösande kapacitet inom datorapplikationsområdet. Typexempel på just detta är processtyrningssystemet Åutocook för optimering av diskontinuerlig sulfatmassakokning och fjärrkontrollsystemet PP 9600 för datorstyrd övervakning av elkraftsproduktion och -distribution. Ett av de intressantaste fälten för den egna satsningen på produktutveckling inom det mera renodlat kommersiella datorVänd 2 området är sektorn dataterminaler och datatransmission. Inom det området satsar man på utveckling av terminalprodukter för specialapplikationer i on-line förbindelser för bla banker, affärer och verkstadsindustri. Genom att man samtidigt kommer in på kraven om att terminalerna skall ha en viss ”intelligens” (datoregenskaper) står man inför en lätt kvalificering av påståendet att Nokia inte tillverkar datorer.

Det, som man kunde tycka, brokiga produkturvalet hos företaget har också det medfört en viss styrka, erfarenhet av olika datorproducenters utrustning och kunnande för komponerande av konfigurationer som i vissa fall medger att man plockar det bästa ur flera producenters arsenal för en optimal helhet. Som så många andra snabbt växande branscher står även elektroniksektorn inför problemet att komma in på större och växande marknader utanför hemlandets ram. Det faktum att Nokia-koncernens omsättning innehåller en export med mycket jämn fördelning på öst och väst gäller egentligen inte renodlat för elektronik som saknar de västmarknader som kunde bidra till växtvolymen i tillägg till den stabila basen som innehas genom exporten Österut.

Etablering i Sverige

En satsning på både produktmässig och organisationsmässig kapacitet för en insats på nya marknadsområden är därför aktuell och etableringen av ett dotterbolag för professionell elektronik i Sverige senaste höst — Nokia AB — är ett led i den satsningen.

För ett finländskt elektronikföretag som har tillväxtambitioner finns givetvis även ett antal trånga sektorer utom den begränsade hemmamarknaden. En av de viktigaste är bristen på yrkesutbildad arbetskraft inom området. Detta gäller såväl teknisk personal för uppgifter i samband med produktion och testning som språkkunnig marknadsföringspersonal. Att dessa sakförhållanden medför betydande krav på satsning på skolning ger sig självt. Skolningskraven är dessutom inte begränsade till den egna personalen utan omfattar även företagets kunder som naturligtvis måste bli ”Du” med de avancerade system som levereras.

Utbyggnad i Kilo

Ytterligare en flaskhals för Nokia Elektronik har stått att finna i bristen på utrymme. Företaget har idag över 20 verksamhetspunkter med en sammanlagd kvadratmeteryta på ca 25 000 kvm i hyrda utrymmen. Kvadratmeterbehovet beräknas öka till nära 40 000 inom ett par år och för lösningen av utrymmesfrågan satsar man på byggandet av en elektronikfabrik på Kilo industriområde ca 10 km västerom Helsingfors. Där hoppas man kunna samla elektronikverksamheten på sikt genom tre eller fyra byggnadsskeden under 70- och 80talet, Personalen uppgår i dag till ca 1250 personer, ökningen under 1971 var runt 35 2/o. De prognoser som upprättats för utvecklingen av Nokia Elektroniks verksamhetsområden i Finland, prognoser som gäller branschen och inte bara Nokia, går ut på en ökningstakt om 25—30 2/4 av marknaden för professionell elektronik per år och en tillväxt på ca 2099/9 på datorområdet åtminstone under den första hälften av 70-talet. Snabb tillväxt och hårdnande internationell konkurrens med stor dynamik i europeiska marknadskonfigurationer, som återverkar även på hemmamarknaden, är det finländsk elektronikindustri ställs inför under detta årtionde. Det gäller att satsa, hänga med eller duka under för att uttrycka förhållandet någorlunda brutalt. Dock vill ju varje progressivt företag i konkurrensen se den utvecklingsstimulans som skall leda till större behovstillfredsställelse för samhället och i det sammanhanget måste man ju välkomna den europeiska integrationens vidgade marknader.

En nordisk profil

Den höga nivån på finländskt ingenjörskunnande ger Nokia Elektronik en väl så god chans att hänga med i utvecklingen och i dessa Norddatas tider får man väl lugnt konstatera att samma utsikter gäller någorlunda gemensamt för hela den nordiska elektronikindustrin. Den stora konkurrensen kommer otvivelaktigt från USA, Västtyskland och Japan men utrymme finns även för en nordisk profil — bland annat Nokia Elektroniks.

Byggkalendern 1972

Det är inte nådigt för en lekman att penetrera ett så genomgående tekniskt verk som BYGGNADSKALENDERN 1972. Mångårig erfarenhet gör dock att undertecknad har fått en åsikt befäst om boken: den är ett i det närmaste perfekt uppslagsverk — i sitt slag.

Årets utgåva står inte de tidigare efter vare sig volym- eller innehållsmässigt. Man har för sig att en byggare får svar på allting genom kalendern och även en icke-fackman som ordentligt pluggar genom den skulle säkert kunna tota till en beboelig koja med dess hjälp. : Så noggrant har jag naturligtvis inte plöjt genom boken. Ögonen har i främsta rummet letat efter sådant som kunde karaktäriseras som ”smolk i mjölken”. I detta syfte har jag jämsides ögnat i TNC:s (Tekniska Nomenklatur Centralen) olika ordböcker för att jämföra terminologin. Mycket har denna parallelläsning inte gett, men t ex i ordnyckeln på sid 134 talar byggkalendern om FRYSHÅLLFASTHET i stället för TNC:s FROSTBESTÄNDIGHET som utan tvivel är ett bättre ord.

Mindre tryckfel i texten stöter man också på — jag hoppas för byggmästarnas skull att dylika fel inte ingår i formler oc 2 siffror, det kunde bli katastrofalt. Ett av tryckfelen som jag grubblat över finns på sid 484 där det står UNDERRUND. Borde väl vara undergrund, låt vara att underrund verkar riktigt lockande,

Vad texterna beträffar är de i allmänhet helt acceptabla även om man märker att många artiklar är översatta från finska. Då kommer man till bl.a sådana otympligheter som på sid 110: ”Efter detta inträffande förhållanden föranleder i allmänhet inte längre väsentliga förändringar i själva hårdnandets förlopp.” Det kunde ha sagts enklare och vackrare, men översättaren har kanske haft Esaias Tegnér i åtanken. Denna har i något sammanhang nämligen sagt: Vackra översättningar, liksom vackra fruar, är inte just alltid de trognaste.

Som synes är anmärkningarna mot kalendern synnerligen obetydliga. Att sedan ens journalistsamvete stegrar sig av skräck över all firmareklamen i VARUKATALOGEN är en annan historia. Reklamen är här måhända tillåtlig p.g.a. verkets art. OO

H-J. Sjöstedt

Forum 11/72