Noll-växt
av Sigyn Alenius Forum 1975-16, sida 20-21, 15.10.1975
Forum 16 - 7 modeord eller tvång?
Noll-växt är modeord i den ekonomiska debatten i Danmark just nu. Politiker och miljökämpar, och också den expanderande industrin själv, diskuterar idealet samhället som inte satsar på växt utan i stället på trivsel.
Det kapitalistiska samhällssystemet har i debatten på politiskt håll fått bära skulden för den tilltagande vantrevnaden i dagens samhälle. Växt är en förutsättning för kapitalism, är argumentet.
Forum har frågat teoretikerna. En professor i arbetspsykologi vid Århus universitet, Eggert Petersen, som har sysslat med trivselproblem redan i tio år och nationalekonomen, professorn vid Köpenhamns universitet Mogens Boserup. Frågan är konkret: kan noll-växt överhuvudtaget förenas med det marknadsekonomiska systemet som våra nordiska samhällen i dag bygger på.
Och: är inte just precis tillväxt förutsättningen för trivsel eftersom tillväxt betyder pengar, och trivsel skall betalas.
= Professor Eggert Petersens svar är — Man talar om noll-växt. Men faktiskt är det rimlighet i expansionen det är fråga om. Få upp ögonen för att växten måste styras och begränsas. Detta är lättare att göra i en socialistisk ekonomi än “i en marknadsekonomi. Men det kan göras också i en marknadsekonomi.
Forum: — Hur — Genom politiska förbud, skattepolitik och bättre styrning av forskningen. — Beskatta larm och smuts — Indirekt ja. Belägg tex engångsförpackningar med skatt. Lätta skatten på sådana maskiner, apparater, transportmedel osv som är mest miljövänliga. Små bilar är mera miljövänliga än jättestätus-bilar. Smutsar och larmar mindre, använder mindre bensin, Särskilt miljövänliga är elbilarna. De ska ha lägsta skattetrycket — status-fordonen det högsta.
Forum 16 : 7 2 — I yttersta fall kan man i lag förbjuda en produktion som är resurskrävande och miljöförstörande.
Fem fasta kriterie — Politikerna ska sluta upp med att prata, de ska göra nånting, anser professor Eggert Petersen och föreslår fem fasta kriterier för den produktion som samhället är bäst tjänt av och bör skattemässigt och på annat sätt skydda 1) inte föroren 2) inte vara starkt resurskonsumerande 3) ha lång livslängd (slut med engångsett-års nylonstrumpor, fram fö vara 4) mångsidig användbarhet (det innebär bla standardisering i större skada än i dag på praktiskt taget alla områden) oc 5) produktionsprocessen får inte vara skadlig för arbetaren.
Med en produktion”på basen av de fem kriterierna blir varuströmmen automatiskt planlagd, styrd och begränsad.
Forum: — Ska också forskningen styras — Inte grundforskningen. Den skall försiggå fritt. Men den tillämpade forskningen och den’ tekniska. Samhällets medel — också till forskningsbruk — är begränsade. Gränserna måste erkännas, medlen användas på förnuftigast möjliga vis. Till fördel för en selektiv växt med tyngd på kvalitet och inte på kvantitet,
Forum: — Det har sagts i debatten att den ekonomiska växten i sig själv är förutsättningen för trivselinriktade aktiviteter… Innan fattigdomen är avskaffad har man helt enkelt Inte råd till trivsel.
Mindre profit — mera ansva — Fattigdomen är avskaffad i våra nordiska länder — i dem alla. Det är just precis där som problemets kärna ligger. Vi arbetar inte för bröd men för en konsumtionskapplöpning som i sig själv är osund. Ska de sociokapitalistiska nordiska systemen överleva så måste’ vi frivilligt gå in för en mindre profitinriktad styrning och ge ansvaret mera plats. Bankerna tex som bla bär ansvar för kapitalfördelningen bör anlägga andra kriterier. Inte ensidigt profit ”Politikerna ska sluta upp med att prata, de ska göra nånting utan moral. Det är omoral att arbeta för överkonsumtion, slit- och slängmentalitet är etiskt förkastlig sett ur global synvinkel. Också konsumenten bör återgå till en sundare inställning. Slöseriets resultat i form av resursmissbruk känner vi redan. Resursuttömning är nästa.
Kan resurserna tömmas?
Resursuttömning har varit centralfrågan i professor Mogens Boserups inlägg i noll-växtdebatten: han tror helt enkelt inte på resursernas uttömning inom en framtid som man kan överblicka. Resurser skall ses i relation till kostnaderna för att framskaffa dem, säger han. Vilket emellertid inte hindrar att industrisamhällets miljöproblem och trivselproblem är allvarliga.
Forum ställde samma fråga till professor Boserup — Kan noll-växt förenas med en marknadsekonomli av den art som vi har i våra nordiska länder — Det skulle kräva en hård ekonomisk politik med stora orättvisor som följd. Skulle man i ekonomiska system som våra önska genomföra det så skulle det kräva politiska beslut som förefaller klart orealistiska. En så kraftig växtbegränsning skulle betyda direkt förhindrande av investering från enskilda människor och från företag, Det ligger i människans natur att ha lust att producera — mera och bättre och effektivare. Att hindra det är hårt och dessutom helt utopiskt.
— Tvång och förbud som skulle behövas för en sådan medveten växtbegränsning drabbar dem som har den inbyggda lusten att investera — bla sin egen arbetskraft — orättvist hårt.
— Det skulle kanske rent beslutmässigt gå lättare i en socialistisk ekonomi. Men ingenting pekar på att någon socialistisk ekonomi går in för växtstopp.
Tillväxt och välfärd
Frågan om inte ekonomisk växt just precis behövs för att samhället ska kunna offra krafter och medel på trivsel besvarar Mogens Boserup med ett ja — Ekonomisk växt är på inget vis identisk med växt i den totala välfärden, men det är en förvrängning att påstå att ekonomisk växt står i direkt motsättning till välfärd. Kortare arbetsdag, bättre bostadsgenomsnitt, arbetarturismen, kulturens breddning — allt detta är en direkt följd av den ekonomiska. växten och ingalunda fördelar som har kommit av sig själva trots samma ekonomiska växt.
Diskussionen har spårat ur anser professor Boserup. Påståendet att den ekonomiska växten inte mera kan fortsätta — att det inte finns resurser — tillbakavisar han. I debatten är det: huvudsakligen gruvdriften man tänker på, när man talar om naturresurser: metaller, kol, olja och naturgas.
Det är missvisande att bygga en teori om noll-växtens fördelar på existerande uppgifter om dessa naturresurser eftersom dessa resurser av naturliga orsaker inte kan omfatta annat än de kända fyndigheterna. Under årens lopp har konstant nya fynd gjorts. I dag anses tex existerande kopparreserver kunna täcka 45 års behov. Men för 15 år sedan var siffran också 45 år.
Det är meningslöst, understryker pro . fessor Boserup, att fråga hur stora re server det finns med mindre man känner till kostnaderna för att skaffa fram nya reserver, och framtidens nya tekniker för att hitta dem. Detsamma gäller nersmutsningen — miljöns förmåga att absorbera förorening kan ses som ett slags naturresurs i sig själv. Men vi känner inte i dag de tekniker som i morgon kommer att medverka till föroreningens absorbering eller till rening av tillsmutsade land- och vattenresurser.
Marx argument
I noll-växtdebatten har rader av andra argument framförts av andra vetenskapsmän.
Professorn i statskunskap vid Århus universitet Erling Bjel påpekar att själva det påstådda sammanhanget mellan kapitalism och ekonomisk växt är ”i grunden fel”. Karl Marx ikritiserade kapivalismen, framhåller Bjel, ”just för att den omöjliggjorde maximalt utnyttjande av produktionskapaciteten.” Marx ansåg att de kapitalistiska produktionsförhållandena hindrade effektivt utnyttjande av ”produktionskrafterna”. Stalins första femårsplan representerar en växtrat av en omfattning som inget kapitalistiskt samhälle någonsin har drömt om, Om målet nåddes eller inte kan vara en sak för sig. Men att Stalins samhälle skulle ha varit en modellkapitalistisk stat torde ingen försöka: påstå. (Sigyn Alenius) O